tisdag 30 december 2008

Jaktkritik

De senaste dagarna har tjuvjakten på björn i Sarek fått stort genomslag. Först en debattartikel i DN och kvällen efter en film på bästa sändningstid. Detta är ingen fel i och för sig men debatten koncentrerar sig på fel saker. Tjuvjakten är ett problem när det gäller vargar som är ytterst sårbara men när det gäller björn är jakten försumbar eftersom den allmänna jakten dödar ju mer än 200 björnar per år. Nu var indignationen riktad mot att det var björnar som var med i ett forskningsprojekt som dödats.
Jag har ju själv forskat en gång och vet hur fascinerad man kan bli av sin forskning. Men jag tycker att all forskning måste kunna ifrågasättas speciellt när det gäller forskning på djur. Björnforskningen stressar djuren oerhört då de jagas med helikopter och sedan märks och alltid skall följas. Flera björnar har också dött i samband med denna forskning. Jag är övertygad om att björnarna skulle klara sig lika bra om inte bättre om de fick vara i fred. Jag har aldrig hört på vilket sätt björnarna skulle ha nytta av den forskning som bedrivs.
Det är den allmänna jakten på alla djur som är problemet. 100 000-tals djur skadskjuts varje år i Sverige. Detta gör jakten till Sveriges största djurskyddsproblem. Det är den jakten som skall angripas och tas upp till debatt.
Se också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

torsdag 25 december 2008

Jaktkritik

Jag bukar alltid hävda att man ska"sopa rent framför egen dörr" först innan man angriper andra och klandrar andra. Men jag kan ändå inte uppröras över den hänsynslösa jakt som sker i Frankrike och Spanien på tämligen små fåglar som trastar.
Jag har under många år intresserat mig för fåglar och skrivit en del om fåglars överlevnad med utgångspunkt från ringmärkningsdata. Jag har då erfarit att t ex de skogsduvor och enkelbeckasiner som återfinns med ring nästan alltid rapporterats som skjutna i Frankrike. Men båda dessa arter har ju fått jagats även i Sverige tills helt nyligen så förvåningen för mig har inte varit speciellt stor. Fortfarande jagas ett mycket stort antal ringduvor i Sverige (68 000 enligt Jägareförbundets egen statistik från 2006/2007) och dessa duvor är ju av samma storlek som skogsduva.
Det som nu upprör mig är uppgiften som jag läste i den helt nyligen utgivna tredje delen av Svensk Ringmärkningsatlas (Fransson & Hall-Karlsson Naturhistoriska Riksmuseet). När boken redogör för återfynden av björktrast så står det (man får ingen rättvisande bild av flyttningsmönstret).. "eftersom den intensiva jakten på trastar i Frankrike och Italien ger en övervikt av återfynd i dessa områden. I mitten av 1970-talet sköts omkring 25 miljoner trastar av olika arter årligen i Frankrike (Woldhek 1979), och antalet återfynd tyder inte på någon påtaglig minskning sedan dess".
Jag trodde i min enfald att EU:s fågeldirektiv förbjöd jakt på flyttande fågel men tydligen har Frankrike fått dispans för att skjuta trastar. Jag har hört talas om att detfinns grupper i Frankrike som försöker köpa upp visa pass i Pyrineerna där jakten är som intensivast men uppenbarligen är insatserna marginella.
Även i Sverige är björktrasten jaktbar vilket är för mig helt obegripligt. En björktrast kan ju knappast ge något som helst köttutbyte. Hur omfattande jakten är, är svårt att bedömma och i Jägareförbundets statistik (2006/2007) står det att färre än 500 dödas varje år. En ringmärkt björktrast har rapporterats skjuten under åren 1980-2003 men eftersom det ringmärkts mycket få björktrastar varje år (500-600) säger inte den siffran så mycket. Jag kan ju bara hoppas att opinionen växer i Frankrike och att trastarna får leva och glädja oss här i Sverige och övriga Norden med sin vackra sång på vårkvällarna.
Se också hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net

måndag 22 december 2008

jaktkritik

För någon vecka sedan fick jag en inbjudan till ett seminarium den 21 januari som skall behandla viltkött som mat. Man kommer att belysa viltet som en naturresurs, det ekonomiska och sociala värde som jakten innebär och köttets nutriella värde.
Utan att jag naturligtvis kan ha någon som helst kunskap om vad deltagarna i detta seminarium kommer att säga utgår jag från att seminariet kommer att prisa viltköttet och vill framhålla viltköttets alla förtjänster.
Jag kan villigt erkänna att det finns positiva delar i användandet av viltkött. Viltet tar inte resurser från det som skulle kunna användas som människoföda (majs och korn) hos grisar eller soja som kraftfoder till kor och höns. Viltet slipper också från den oftast förekommande transporten till slakterier som säkert är stressande och, som jag körde i radio härom dagen, också kan leda till slagsmål bland grisar och även dödsfall.
Men jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Det skadskjuts 100 000-tals djur i Sverige varje år. Enligt Jägareförbundets egen enkät för några år sedan skadsköts 14% av älgarna. Detta innebär att minst 10 000 älgar måste eftersökas. Eftersök går till på så sätt att man väntar minst en timme så att djuret kan gå ner i en s k sårlega då djuret är skadat och måste vila. Därefter letar man med hund som följer blodspåret tills man hittar djúret som sedan avlivas. Följden blir alltså att djuret får ligga och lida mer än en timme innan det dödas. Eftersom det rör sig om så många djur varje år kan inte jakten anses som positiv.
Ytterligare en del som kanske kommer att beröras är att de arter som måste jagas i Sverige, älg och vildsvin, orsakar allvarliga skador på grödor, skog och i trafiken. Därför borde dessa arter decimeras kanske till hälften, men detta vill inte jägarna eftersom de senare år inte får det stora utbytet i kött som de vill ha. Om man räknar med de mycket stora kostnader som älgar och vildsvin orsakar i natur och i trafikskador är jakten med all sannolikhet olönsam; alltså inkomst i kött (kr) - förlust av skador (kr). Här är det två kassor som inte är gemensamma. Jägarna får förtjänsten och samhället förlusterna. Ytterligare kostnader är naturligtvis bilresor till jaktmarker, skott, gevär mm. vilket gör att jakten troligen är en förlustaffär för alla.
Viltköttet är en marginell del av folkhushållet. Kanske det står för maximalt en tiondel av allt kött som konsumeras (svin, nöt, får och höns). Kanske köttkonsumtionen dessutom borde minska för folkhälsans skull.
För att få ner älg- och vildsvinsstammarna till acceptabla nivårer låt varg,lo och björn ta hand om reduceringen.
Titta gärna på hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

torsdag 18 december 2008

jaktkritik

I förra veckan beslutade regeringen att vildsvinsjakt skulle få ske med hjälp av lampor på kvällen. För mig är detta en åtgärd helt i linje med min syn på jakt. När jakt skall ske skall den utföras på det mest effektiva sättet. Vildsvin måste jagas idag. De orsakar stor skada framför allt för bönder men också i trafiken. En effektiv och omfattande jakt är tämligen nödvändig. Vildsvin är svårjagde då de är nattaktiva och jakt under de mörka timmarna är enligt mig oförsvarlig då den jakten orsakar många skadskjutningar. Kan man med lampor/strålkastare underlätta jakten och på så sätt minska skadskjutningarna är det värdefullt.
Det jag tycker att regeringen också skulle ha gjort är att förbjuda den omfattande utfordringen som sker. Vill man minska antalet djur i en stam skall man se till att minska möjligheten till föda på vintern.Det finns många forskningsrapporter som visar att så är fallet. Jakt är ett ineffektivt sätt att minska populationer om syftet är att få dem att vara små under en längre tid. Nu är ofta jägarna kluvna när det gäller decimering av jaktbara stammar. Älgstammen är på flera håll för stor för skogsbruket men jägarna vill ha en stor stam så att de kan få mycket kött och håller alltså igen sin jakt. Jag kan mycket väl tänka mig att det förhåller sig så även då det gäller vildsvinen. I norra Uppland där jag ofta vistas ser jag många utfordringsstationer. Dessa borde försvinna för att vildsvinsstammen skall bli mer handerlig.
Se gärna hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

onsdag 10 december 2008

jaktkritik

Vargar, varghat och vargvänner

Den senaste veckan har det blivit några artiklar i tidningarna om vargar igen. Kanske mest i stockholmspressen eftersom den varg som varit i Stockholms län sedan i somras sköts så fort det blev spårsnö. Dessutom har etappmålen som riksdagen satt upp för varg och järv uppfyllts.
Jag förstår de som tycker att Naturvårdsverket är alltför tillmötesgående när det gäller tillståndet att skjuta vargen i Stockholms län. Det finns de som bor i de mer vargtäta länen som anser att även "stockholmarna" måste ta sitt ansvar för att vargstammen skall kunna överleva på sikt. Då kan ingen del av Sverige frånsäga sig ansvaret. Det kan omöjligt vara så att endast tre eller fyra landskap skall ha alla vargar. Naturvårdsverket anser att stockholmsvargen gjort allvarlig skada då den rivit ett 30-tal får och att fårägarna inte haft tid att sätta upp el-stängsel. Men vargen har varit i länet sedan i somras alltså nästan 6 månader. Självfallet har stängsel kunnat sättas upp. Men viljan har förmodligen inte funnits. Och jag är övertygad om att ingen fårägare sätter upp stängsel nu när vargen är borta. Vad händer när vargen kommer nästa gång? Naturvårdsverket arbetar efter minsta motståndets lag. De som vill att vargen skall bli så talrik att den kan tas från listan över hotade djurarter i Sverige har för litet att säga till om.
I denna fråga finns hela jaktens problematik. Vem skall bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt? Idag är jägarna en minoritet. De är dock bäst organiserade och har på grund av sin långvariga dominas bl a genom det "allmänna uppdraget" som riksdagen gav jägareförbundet 1938(!) att sköta vården av våra vilda djur. Detta är ju som Naturvårdsverket i en utredningen framhöll samma idé som att låta SNF sköta natur- och miljövården i Sverige.
För mig är inte skyddsjakt på våra "fyra stora" någon kontroveriell jakt. Men det måste finns någon rimlighet i vad som anses vara allvarlig skada. Släpper man en hund lös där man vet att det finns varg eller inte sätter upp elstängsel då man är fårägare kan man inte åberopa allvarlig skada och kräva att vargen skall dödas. Man måste skydda sig med rimliga medel. Det gäller i all verksamhet.
Det är alltså inte enbart bevarande aspekten som vi djurvänner måste ha hänsyn till utan också att arbeta för att skaffa oss en starkare position för att kunna hävda våra ståndpunkter på hur den svenska faunan skall se ut.

Besök gärna hemsidan http://hansynsfulljakt.webhop.net

fredag 5 december 2008

Jaktkritik

Köttätande

Människan är allätare. Under tiden före mer eller mindre permanenta bosättningar, då man började att odla säd och andra grödor, var människorna nomader. Man levde på samlande i första hand och jakt när det slumpade sig. Studier av de naturfolk som har funnits visade att ca 80% av kaloriintaget kom från insamling av rötter, andra växtdelar, insekter m m. Då jakten lyckades blev det fest och köttet åts upp omedelbart. I de klimat som var rådande fanns det ingen möjlighet att spara eller konservera köttet.
I dag har köttkonsumtionen blivit ett problem. Stora arealer av ursprunglig skog huggs ner för att kunna odla sojabönor eller majs som djurfoder eller att ytorna som frigörs används direkt som betesmarker för kor. Vi vet att produktionen av kraftfoder till nötkreatur är en lyx produktion eftersom man av 100kg foder endast får 1 kg kött. Om man istället direkt odlade för männskoföda skulle mycket av världens svält kunna vara avhjälpt. Bortsett från detta slöseri av kalorier går det åt orimligt mycket vatten för att föda dessa djurbesättningar. Vatten är redan idag en mycket stor bristvara och många experter anser att rent vatten kommer att vara den vara som kommer att vara det största hotet mot en fredlig värld kommande år. Samtidigt vet vi att nötreaturens utsläpp av metangas är betydande. Metangas är 10 gången farligare av koldioxid för jordens uppvärmning.
Trots dessa mycket stora nackdelar med köttätande fortsätter många dietexperter att framhålla att kött är den råvara som vi skall konsumera mer av för att slippa bli tjocka. Den enda bantningsmetoden är sommånga framhållit är att minska på kaloriintaget eller göra av med mer kalorier genom t ex motion. För övrigt spelar det ingen roll vad man äter.
Vad har det här nu med jakt att göra? Det här är ju en jaktkritisk blogg. Jo, för att kunna kombinera de två nackdelarna som jag beskrivit; djurens utträngning av mark, vatten och föda för människor direkt och den negativa växthuseffekt som de utgör, rekommenderar kostexperter att man skall äta viltkött. Det låter ju bra. Älgar, rådjur och andra djur i våra skogar gör minimal skada med avseende på mina framförda nackdelar med djurhållning. MEN här kommer min poäng. Jakten är inte problemfri! 100 000-tals djur skadskjuts varjeår i Sverige vilket gör att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Jag är medveten om att älgar och vildsvin måste skjutas för att inte alltför stor skogs- och åkerskador och alltför många trafikolyckor skall inträffa. Men det skulle räcka med den jakten. För övrigt ger inte den jakten något tillskott i Sveriges köttkonsumtion. Skulle svenska folket nöja sig med älg- och vildsvinskött fick de äta kött ett par gångar om året. Detta vore anser jag vara mycket bra för folkhälsan och för klimatet men rekommendationerna i kostrådsspalterna är okunnig och ogenomtänkt. Bli vegeterian!
Besök också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net