onsdag 22 december 2010

Jaktkritik

Länsstyrelsen i Stockholms län har förbjudit jakt med hund på som det står "hjort, rådjur, mufflonfår och vildsvin, från och med nu och som längst till den sista januari" Enligt en handläggare på länsstyrelsen kan "djuret utsättas för onödiga påfrestningar och svårt lidande" Vilken cynism! Förbjud all jakt då den ger samma skador som dem som en hund skulle åstadkomma då det är några decimeters snötäcke och hunden driver viltet.
Varför skulle snötäcket inte vara besvärande efter den sista januari? Snarare är väl snötäcket som störst i februari.

Se även hemsidan. www.jaktkritikerna.se

lördag 18 december 2010

Jaktkritik

Hörde i veckan om en jägare som tyckte så synd om rådjuren nu i vinter så att han måste gå ut i skogen för att ge dom mat. Det är mycket vanligt att se anordningar för hö och i bland även åpplen och säd utlagda för att fodra rådjuren. Men jag tycker att jägarna borde vara ärliga att tala om att de gör denna utfodring för att själva kunna skjuta fler rådjur då rådjursjakten infaller.
Svält är den mest naturliga dödsorsaken bland djur och kanske fortfarande hos människor i världen. Svält innebär en sakta förlust av styrka och ger så småingom ger en svaghet så att djuret domnar bort och på vintern fryser ihjäl. En behaglig död som knappast ger någon pina eller stress. Däremot ger de skadskjutningar som är alldeles för vanliga vid rådjursjakt med hagel oerhörd stress och smärta vilket naturligtvis är helt oacceptabelt ur djurskyddssynpunkt.
Skulle jägarna göra något för rådjuren lidande så skulle de omedelbart sluta att jaga dem.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se

tisdag 7 december 2010

Jaktkritik

De senaste dagarna har det stått en del om jaktolyckan i Småland då en jägare ute på älgjakt sköt ihjäl en skidåkare. Naturligvis var det en mycket olycklig slump att skidåkaren träffades och jag är övertygad om att jägaren inte kan lastas för olyckan . Han var säkert så uppmärksam som han kunde vara i skjutögonblicket.
Men vad jag vänder mig emot är att man får använda kulor som kan gå rakt igenom en älg och enligt uppgift fortsätta flera hundra meter till. Jag har alltid trott att älgjakt sker med en kula som splitras då den träffar älgen, inte beroende på att den inte ska fara iväg, utan för att kulan skall orsaka så stor skada i älgen så att älgen dör så snabbt som möjligt. Nu verkar det som om det är tillåtet att skjuta med kulor som kan gå rakt genom en älg vilket måste vara förödande för både älgar och eventuella människor i närheten. Jag börjar förstå varför ca 15% av alla älgar som påskjuts måste uppsökas med hund för att kunna avlivas. Här har uppenbarligen de vapen- experter som finns på Naturvårdsverk och andra myndigheter något att göra; tillse att älgjakten sker med bästa ammunition och vapen.
Se hemsidan: www.jaktkritikerna.se

måndag 29 november 2010

Jaktkritik

Den här bloggen ska inte handla om jaktkritik. Jag läste i dag att Stina Lundberg-Dabrowski fyller 60 år. I intervjun säger hon att hon har skogen som favoritplats och blir lycklig av att plocka svamp.
Tänk om alla skulle tycka som hon, så mycket bättre skogen skulle vara som plats att vistas i.
Se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

torsdag 18 november 2010

Jaktkritik

Förra hösten skrev jag på min blogg om en andjakt på uppfödda gräsänder i närheten av Hargshamn. Jag beskrev då hur de stackars änderna (jag kan inte annat benämna detta) flög fullkomligt vettskrämda från den ena sidan till den andra av det viltvatten som var omringat av 25 - 30 jägare som sköt som galningar på de 100-talet gräsänder som fanns i viltvattnat. De flesta jägarna brukar anföra som en stor fördel för jakten att den inte stressar som den vanliga slakten gör. Men här måste det vara totalt annorlunda; jag skulle kunna tro att vissa änder stressades ihjäl. Men jag såg också några änder som flydde. Några så stressade att de flög in i buskar några hundra meter från skottplatsen. Kanske det var ett 10-tal som klarade kanonaden från de tillresta jägarna. I förra veckan kom en forskningsrapport som visade att dessa änder som lyckas fly är ett problem då dessa utsatta änder kommer från kontinenten och alltså har andra anpassningar än de änder som finns normalt i Sverige. Denna sämre anpassning kan naturligtvis föras över till den svenska populationen genom att några änder stannar kvar och parar sig. På sikt kan detta alltså vara till nackdel för den svenska populationen. Är jakten på inplanterade änder stor (vilket jag inte vet) kan detta förmodligen bli ett problem. Forskningsgruppen kunde visa att detta blandpopulationen hos lax redan fått problem. Ytterligare ett problem att jägarna skall bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Slutligen måste jag ändå ta upp den hederliga jägare som anmälde sig själv (eller var det jägarkopisen?) att han hade skjutit en björnhona med unge vilket inte är tillåtet. Jägare blev dömd för jaktbrott till böter. Hur många jägare gör som denne man? Det sker säkert mycket olagligt i skogen som vi aldrig kommer att få veta något om.
Läs också vår hemsida: http://www.jaktkritikerna.se/

onsdag 27 oktober 2010

Jaktkritik

Nu har räven blivit vanligare då sorktillgången harit god i år. På en gång uppmanas jägarna att hetsa mot räven. "Skjut så många ni kan, för att rädda våra egna byten rådjur och harar" . Det är budskapet. Men jägarna äger inte djuren och jag har alltid frågat mig varför jägarna ska bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
På Jägareförbundets hemsida frågar man "Varför jagar vi lodjur?" Svar: av samma skäl som vi jagar räv. Detta är ju inget svar men det är ett försvar för den osympatiska s k "viltvården". Det finns inget skäl för "viltvård" mer än att jägarna vill ha fler skottillfällen. De får gärna skjuta älgar och vildsvin men att döda djur som inte gör någon skada och som glädjer djur- och naturvänner ska de inte ha rättighet till.
Jag upprepar mig: Jägarna äger inte djuren och ska inte bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

fredag 22 oktober 2010

Jaktkritik

Jägareförbundet vill ha ökad jakt (vad annars?) på säl. De skickar en skrivelse till regeringen som skickar ut denna skrivelse på remiss. När vi, Jaktkritikerna skickar liknande förslag på ändringar av jaktförordningen tas skrivelsen över huvud taget inte upp eller besvaras än mindre går den ut på remiss. Vi föreslår minskad jakt och det är inte intressant för Eskil Erlandsson men däremot ökad jakt.
Alltnog Jaktkritikerna har inte fått denna skrivelse på remiss, trots att vi av den socialdemokratiska regeringen alltid fick kommentera jaktförslag. Vi har också varit på Jordbruksdepartementet 2006 och just kommit med förslag om ändringar i jakten men detta uppmärksammas tydligen inte av denna regering.
Nu har Djurens Rätt fått Jägareförbundets remiss och vi har fått ta del av den för att om möjligt komma överens om ett gemensamt svar.
Min mening om säljakt är att den är oerhört svår då jägaren endast har huvudet på sälen att skjuta på. Dessutom ofta i ett vågigt hav som gör att huvudet guppar upp och ner. När t ex 170 sälar fick skjutas 2004 sköts endast 79. Det länder jägarna till heder att de inte skjuter på alla sälar de ser. Men det lidande som sälar utsätts för då jägaren skadskjuter sälen vilket naturligtvis inträffar, som vid all jakt, står inte i proportion till den effekt på de skador som sälar gör på fisk och nät. Jakt är ett ineffektivt sätt att minska skador och djur. Detta har Naturvårdsverket visat vid ett par genomgångar av vetenskaplig litteratur. För att få effekt på jakten innefatt mer än 30% av stammen (jämför älgjakten) och detta skulle innebära att mer än 10 000 sälar skulle skjutas. (Sälstammen beräknas till 30 000 i Östersjön enligt skrivelsen). Detta är en orimlighet. För att minska skadorna måste andra fångstredskap forskas fram.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

fredag 15 oktober 2010

Jaktkritik

Nu har älgjakten börjat i södra Sverige. Till alla bilister: VAR FÖRSIKTIGA! Vid jakten blir naturligtvis alla djur skrämda och de beter sig som skrämda djur gör. De rusar iväg och då oftast utan att visa sin vanliga skygghet. På så sätt kommer de ofta ut på vägar och viltolyckorna blir alltid fler på hösten då jakten är som störst.
I åt har redan 33 000 viltolyckor inträffat flest med rådjur, men även nästan 5 000 med älg som många gånger ger dödliga skador på bilister.
För att inte bli beskyld för att vilja ha bort älgjakten så vill jag påpeka att älgjakt är en nödvändighet just för att minska trafikskador men även skydda uppväxande skog. Problemet är att jägarna inte vill att älgstammen skall minska. Detta i konflikt med skogsägare och trafikanter. Jag sätter min förhoppning till att vargarna blir fler; åtminstone 500 bör de vara för att stammen skall kunna överleva på sikt.
Kungen har sitt jaktlag i bergslagen. Alla förmögna personer vill vara med. Varför? Vad är det för märkvärdigt med kungen? Kan någon svara på det? Av en bekants bekant fick jag höra för flera år sedan att inneha en aktie i Stora Karlsö bolaget var mycket eftertraktat. Varför? Aktien gav ingen utdelning men man fick vara med då kungen jagade hare på ön! Vilket fjanteri!
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

onsdag 6 oktober 2010

Jaktkritik

Läs den senaste kommentaren. Vad står det i den? Ingenting. Också annonymt. Varför kan aldig jägarna sätta ut sina namn?
Dessutom är inlägget helt felaktigt.
Vi i Jaktkritikerna anser att viss jakt är nödvändig t ex på älg och vildsvin för att dessa djur gör allvarlig skada på skog, åker och orsakar trfikolyckor. Dessutom är skyddsjakt på enstaka indivder nödvändig för att inte enskilda människor skall känna oro eller förlora egendom.
Men det finns en helt onödig jakt som endast tillfredställer jägarna. Det är den s k kallade viltvården där jägarna anser att rovdjur, kråkfåglar och måsar måste dödas. Dessutom jagas en mängd mindre djurarter som fåglar som ger obetydligt tillskott av kött.
Jakten är Sveriges största djurskyddsproblem! Skulle endast älgar och vildsvin jagas skulle 90% av skadskjutningarna minska. Varför är det inte rimligt?
Se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

måndag 4 oktober 2010

Jaktkritik

Det var länge sedan jag skrev något på denna blogg men jag har varit slö och det har inte varit mycket att kommentera i sommar.
Ett par notiser har jag dock läst.
Den första handlade om att Stockholms kommun har bekymmer med alltför många kaniner. På vilket sätt framgick inte i notisen men kanske kaninerna äter upp parkernas plateringar av buskar och blommor. I alla fall har nu 13 000 kaniner dödats. Eftersom jag bor i Stockholm har jag ju sett kaniner men kunde inte tro att det fanns så många. Jag antar att dödandet gäller de kaniner som dödats i år (2010) men detta stod inte heller i notisen. Tyvärr var notisen lite informativ och på vilket sätt kaninerna dödats frangick inte heller. Jag antar att de sköts. Förhoppningsvis gjorde man eftersök med hund för att hitta de skadskjutna kaninerna. Att jägaren skulle kunna döda alla kaniner omedelbart är inte sannolikt eller inte möjligt.
Den andra notisen gällde att vildsvin orsakar skador för mer än 17 miljoner kronor bara i Södermanland. Detta tyder på att vildsvinen näst älgarna orsakar mest skador i landet. Eftersom det sköts ca 32 000 vildsvin (2007-2008) kan man undra hur många jägare som gör något åt detta problem för framför allt bönder men även trädgårdsägare. Då de 20 vargarna skulle skjutas anmälde sig mer än 10 000 jägare för att få jaga. Tänk om dessa ville göra en verklig insats och redusera vildsvinsstammen i stället.
Se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

fredag 3 september 2010

Jaktkritik

Det var en tid sidan jag skrev på den här bloggen men nu har jag anledning. För några dagar sedan såg jag i DN att svenska björnar inte är farliga. Vid alla de konfrontationer som forskarna gjorde med björnar som var radiomärkta så fann de att de flesta flydde medan andra gömde sig. Detta borde vara till fyllest för att den omfattande björnjakten ska förbjudas. Björnar utgör ingen fara för människor om de inte jagas och då blir skadskjutna. Vill man i Sverige att inga människor skall dödas av björn ska man alltså sluta att jaga dom.
Jag har själv talar med forskare på Grimsö som uttalat åsikten att jagar man inte rovdjuren så ökar tjuvjakten. Detta stämmer ju inte och jag har aldrig trott på denna utsaga. Senast har man kunnat konstatera att jakten på varg i vintras inte har minskat den illegala jakten. Detta kunde jag ju förutse. Det finns ett antal kriminella jägare som aldrig bryr sig om jagar och förordningar. Tyvärr är det mycket svårt att finna dessa kriminella då de som känner dessa, ofta sympatiserar med gärningarna och om de inte gör det, så håller de tyst för grann- familje- eller vänskapssämjan. Men den legala jakten på rovdjur minskar alltså inte den illegala. Detta har konstaterats flera gånger och nu alltså senast med vargjakten. Den måste alltså förbjudas kommande vinter!   

onsdag 28 juli 2010

jaktkritik

Detta är naturligtvis ingen jaktfråga men jag måste kommentera att parlamentet i Katalonien tydligen idag förbjudit tjurfäktning. Detta var på tiden. Större djurplågeri finns knappast. Förbudet kommer dock att gälla först 1 jan 2012 men bättre sent än aldrig. De som förespråkar tjurfäktning hävdar att detta är en gammal tradition. Är det någon som hört argumentet förut? Detta brukar vara det som framför då gamla helt onödiga metoder förbjuds. T ex morkullejakten under sommaren i Sverige. 
Det intressanta är också att katalanerna kunde få upp frågan i parlamentet genom 180 000 namnunderskrifter. När förnuftet får råda så går det att förändra världen.
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se

lördag 19 juni 2010

Jaktkritik

I dagens SvD (19 juni) finns en artikel med rubriken "Förbud mot valfångst på väg bort". I artikeln vill valfångstkommissionens (IWC) ordförande ändra på det allmänna valjaktsförbudet från 1986 till att valjägarna får döda ett visst antal valar men att valfångstkommissionen skall sätta kvoterna och att forskare får insyn i jakten.  En prövotid skall införas på 10 år och därefter kan denna metod prövas på nytt. En annan kontroversiellt förslag är att det stora fredade området kring Antarktis skulle kunna ingår i valjakten och att de nu fredade valarterna sejval och sillval skulle bli tillåtna.
Framför allt Norge och Japan men även Island har satts sig över förbudet att döda valar och under de 25 år som gått sedan förbudets införande har ca 30 000 valar dödats vanligast vikval som också är den vanligaste valarten. 
Jag tycker att det är fel att gå genom att vika sig för de som sätter sig över ett förbud. Fortsatta internationella påtryckningar borde fortsätta och eftersom det endast är japaner som äter valkött (Norge exporterar sitt valkött) så kan det inte vara speciellt lönsamt med valjakten. 
Men det märkligaste tycket jag är att man inom kommissionen inte tycks diskutera det oerhörda lidande som valarna utsätts för. Valjakten är troligen den grymmaste jakten på jorden. Det är svårt att träffa valen på ett vitalt ställe och när granaten splittras i valen blir det visserligen dödligt sårad men det kan ta minuter innan den är helt död och kan bärgas. Det är endast antalet som diskuteras. Mycket märkligt! Förbjud valjakt!
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se



onsdag 9 juni 2010

Jaktkritik

I lördags (5 juni 2010) läste jag en notis i SvD där en rävjägare åtalas för att han skjutit en hund. Jag förvånas alltid över att jägarna inte ser efter vad de skjuter på. Hundar lär förekomma då och då om jag får tro de siffror som finns att tillgå i samband med vargens "allvarliga" dödande av hundar som är ute på drevjakt. Då och då förekommer ju den tragiska skjutningen av jaktkamrater också. 
Som ornitolog vet jag att många jägare inte vet vad de skjuter på. De kan ha till försvar "Jag visste inte vad det var" eller "Jag trodde att det var en sådan". Tyvärr åtalas aldrig någon jägare för detta då åklagarna anser att detta är förlåtligt. Det är svårt att skilja på olika fågelarter. 
Nu var det ju en hund som säkert någon ägde och då gick det bra att åtala.
Än så länge är inte åtalet avgjort och det kommer att bli intressant att se om jägaren har gjort sig skyldig till "grov oaktsamhet" som åklagaren gör gällande.
Läs även vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
  

tisdag 1 juni 2010

Jaktkritik

Så här års har jag inte funnit något att kommentera när det gäller jakt. Jakten är ju nästan obefintlig glädjande nog så här på sommaren. Men det finns ju några sorgliga undantag. T ex får jägare i Gävleborg och Uppsala län jaga rådjur för att det finns cesium i köttet. Jag undrar nu hur mycket det är? Det har ju trots allt gått snart 25 år sedan olyckan i Tjernobyl. Dessutom har "vår" jaktvänlige jordbruksminister tillåtit att jakt på ungräv skall få ske året om för den s k "viltvårdens" skull. Fy fan!
Som en kommentar till den senaste kommentaren till min blogg om fågeljakten. Jakt är inte nödvändigt men bilkörning är oftast det. Eller hur?
För övrigt har jag startat en Facebook-grupp för alla er som läser den här bloggen. gå gärna in på Jaktkritikerna och bli med!
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se

onsdag 12 maj 2010

Jaktkritik

Ett av de uttalade syftena med vintern vargjakt var att landsortsbefolkningen skulle få mer acceptans för vargen. 
I ett radioprogram för några dagar sedan framgick att detta inte hade skett. Varghatarna vill naturligtvis bara att ännu fler vargar skall skjutas och har nu fått vatten på sin kvarn. De kommer nog inte att tillåta att vargarna kommer upp till det antal som behövs för ett långsiktigt bevarande.
När en statsvetare intervjuades gjorde hon klart att staten måste klart deklarera vilket det långsiktiga syftet är och sedan hålla fast vid detta. Hur många vargar som än skjuts kommer inte motståndarna att ändra uppfattning. Hon ansåg att motståndarna till rovdjurspolitiken hade djupare motstånd mot själva staten och dess agerande, som motståndarna uttrycker det "över deras huvuden", eller mot statsbor som inte vet något om glesbyggens svårigheter och behov.
Jag har aldrig trott på att jakten på rovdjur ökar acceptansen. Detta fick jag nu ett klart bevis på. 
Se även hemsidan: www.jaktkritikerna.se

torsdag 6 maj 2010

Jaktkritik

Det var ett tag sedan jag skrev på min blogg. Jag har varit i Italien och det var varit en hel del att göra på tomten vid min sommarstuga. Hela gräsmatten är helt förstörd av vildsvin och Harg Bruks ägare vill inte stå för några kostnader som vildsvinen orsakar. "De tillhör naturen" men det är Harg som tagit hit vildsvinen för jaktens skull. Men det vill man inte erkänna och tar alltså ingen ansvar för de skador som vildsvinen orsakar.
Nog om detta. I det senaste numret av Vår Fågelvärld (Sveriges ornitologiska förenings tidskrift) vänder sig jägareförbundets ordförande Torsten Mörner och Per Gahrton (MP) mot ordföranden Lars Lindells tankar om ett totalförbud mot fågeljakt. 
Torsten Mörner menar att SOF lägger alltför mycket möta på att bekämpa jakten i stället för att fokusera på miljöproblem. SOF ägnar båda delarna stor möda. Men jägareförbundet ser aldrig att jakten lägger sten på börda. Om fågelpopulationer är minskande som för t ex orre och tjäder beroende på skogsbruket så ökar jakten dödligheten hos arterna. Jakten förstärker alltså minskningen som sker genom ändrade avverkningsmetoder. Det jägarna borde göra är alltså att sluta skjuta arterna. Men det kommer de knappast att göra. Torsten Mörner nämner självklart heller inget om det stora lidandet som fåglar utsätts för genom den stora skadskjutningen. 
Per Gahrton vänder sig mot att så länge vi accepterar "lidandet för uppfödda köttdjur" så skall vi acceptera skadskjutningar även om han framhåller att mycket kan göras för att förbättra skjutskickligheten. Det är märkligt att en fullblodspolitiker som Per Gahrton för fram så dumma argument. För att en dålig företeelse förekommer blir ju inte den andra acceptabel. Jag anser att Per Gahrton borde bekämpa köttindustrin om han nu tycker att den är så förfärlig och låta oss jaktkritiker bekämpa fågeljakten. Dessutom framför Per Gahrton en fullständigt idiotisk tanke. Han skriver: Om man vill skydda vilda djur mot människoorsakat lidande måste man inte då också skydda dem mot naturorsakat lidande bl a mot rovdjur.  Jag undrar om Per Gahrton vet något om djur över huvudtaget. Det är så enkelt Per Gahrton. Rovdjur tar byten för sin överlevnad vilket inte människorna gör. Människans jakt är helt onödig. Framför allt fågeljakten och just den jakten förorsakar mycket onödigt lidande!
Se även: www.jaktkritikerna.se


tisdag 13 april 2010

Jaktkritik

I går den 12 april såg jag på TV som upprörde mig oerhört mycket. Där visades hur några ynglingar plågade två kaniner. Den ena brände de upp och den andra lät de en hund bita ihjäl. Handlingarna är nu polisanmälda och jag hoppas verkligen att dessa ynglingar får kraftiga straff androm till varnagel som det heter. Tilltaget är ju helt sinnessjukt och visar att dessa unga män inte har någon som helst medkänsla med djur. 
Jägare dödar också medvetet men inte så direkt utstuderat plågsamt. Syftet med jakten är ju att djuret skall dö omedelbart men i vart femte eller för skickliga jägare vart tionde skott skadar djuret och djuret måste sedan leva ett antal timmar innan det förhoppningsvis hittas och kan avlivas. Vad jag förstår inträffar skadskjutningar vid all jakt och för alla jägare. För mig är det obegripligt att kunna jaga när man vet att man då och då utsätter djuren för en fullständig onödig plåga. Men de flesta jägare är väl så vana vid djurens plåga och lidande att de har blivit okänsliga för detta lidande. De har slutat att känna något medlidande. Det skrämmer mig.  
se även hemsidan: www.jaktkritikerna.se





torsdag 8 april 2010

Jaktkritik

I slutet av mars skadsköts en björnhona i närheten av Rättvik. En tjänsteman från länsstyrelsen mötte ett par jägare och frågade vad de hade gjort i skogen då han märkte att gevären fortfarande var varma. Han fick då höra att de skadskjutet en björnhona som skulle ha anfallet dom. Tjänstemannen lät söka efter honan för att avliva henne och då märkte de att hon hade mjölk i sina juver. De lyckades då finna hennes ide och kunde avliva hennes tre ungar. 
Jägarna påstod att de hade jagat räv då de blev angripna av björnhonan. Enligt andra uppgifter hade de trott att de hittat en varglya men misstaget sig. 
Vad som är sanningen kommer nog aldrig att klarläggas. Jaktbrott blir nästan aldrig klarlagda. Ingen har sett något eller vet något. Jägarna har alltid, som i detta fall, en helt annan version eller annars blånekar dom. 
Tyvärr händer det mycket i skogen som aldrig kommer fram. Det som kommer fram är säkert bara en liten rännil av allt illegalt som sker i jakten. 
Jag är övertygad om att de flesta jägarna är hederliga och justa personer men det finns ett antal jägare som bedriver illegal jakt bl a på rovdjur. Hur man kommer till rätta med detta måste fler inse att detta är ett kriminellt handlande och anmäla de personer som de vet sysslar med den olagliga jakten. Men det betyder nog att man måste lämna byn och den gemenskap som man har som sin. Detta är mycket begärt men kanske någon kunde börja och få andra med sig.
Läs också:  www.jaktkritikerna.se





tisdag 23 mars 2010

Jaktkritik

Alla människor vill undvika lidande. Den senaste veckan har en, sedan 25 år respriatorbunden, kvinna bett att få avsluta sitt liv på ett värdigt sätt. En självklar begäran anser jag. Ingen skall behöva lida i onödan.
I samband med denna, i många massmedia uppmärksammade, önskan läste jag Torbjörn Tännsjös bok "Döden är förhandlingsbar". (TT är professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet). I den boken tar han upp fler olika tillstånd där han diskuterar möjligheten till, att dödssjuka personer skall få sin önskan att få sitt liv avkortat. I ett kapitel tar han upp "Avbrytande av vätske- och näringstillförsel vid permanent vegeterande tillstånd". Torbjörn Tännsjö diskuterar här människor som förlorat sitt medvetande genom att deras "cortex" (hjärnbark) slagits ut genom en olycka eller ett kraftigt epileptiskt anfall. "De saknar inte bara självmedvetande, de saknar medvetande överhuvud taget." Han gör här en reflexion om, att däggdjur och fåglar som har en hjärnbark, och anser att de därför har ett medvetet liv. Han konstaterar också att hjärnbark också är en nödvändig betingelse för smärta. Detta har ju också bekräftats av många fysiologer.
Dessa hjärnbarksfunktioner gör att jakt som alltid innebär skadskjutningar måste begränsas till det absolut minimala. Ingen behöver jaga. Skyddsjakt för att rädda människoliv och mycket värdefull egendom är det jag kan tänka mig acceptera.
Läs också: www.jaktkritikerna.se

tisdag 16 mars 2010

Jaktkritik

I flera äldre nummer av Jaktdebatt har jag diskuterat jaktens påverkan på djurpopulationerna. Utefrån vetenskapliga artiklar speciellt från den amerikanska tidskriften Journal of Wildlife Management har jag kunna lära mig att jakten är addetiv. Detta begrepp addetiv innebär att jakten ökar dödligheten i de djurpopulationer som jagas. Den naturliga dödligheten, som innebär att gamla, sjuka, unga och svaga djur dör som en följd av deras möjlighet att få tag i föda eller bli föda för andra djur, ökar alltså. Det är inte så att jakten lägga ovanpå den naturliga dödligheten utan jakten innebär naturligtvis också att i bland även ett svagt djur dör genom jakten i ställt för att dö på annat sätt. Men ju mer en art jagas desto större blir den ökade dödligheten. Om jakten sker sent på året som under jakten på skogshöns och ripor i februari - mars innebär det självklart en större belastning på populationerna då ju dessa har klarat den värsta perioden under året. De svaga individerna har troligen dött under den gågna vintern.
Varför jag tar upp denna viktiga kunskap att jakten är addetiv beror på att jag i helgen fick en broschyr från The European Union for Bird Ringing (EURING) där det bland annat stod att överlevnaden av rödhake och taltrast hade visat sig vara addetiv och beroende av jakttrycket. Denna kunskap var ett resultat av att ringmärkning hade bedrivits i stor skala och under många år.
Som sagt alla vetenskapliga undersökningar visar att jakten är till skada för de populationer som jagas. Vi har alltså färre djur i våra marker än vi skulle behöva ha på grund av jakten.
Läs också vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

tisdag 9 mars 2010

Jaktkritik

Jag har debatterat jakt under snart 50 år i Naturskyddsföreningen och Sveriges ornitologiska förening. Jag har försök att få igång en mer allmän debatt genom att skriva insändare och debattartiklar men med liten framgång. Först nu när varg - och lodjursjakterna blivit med rätta kritiserade börjar också de mer generella avarterna inom jakten diskuteras. Detta stör tydligen flera jägare. Jag har fått ett par mail där jag beskylls för att vara "diskiminerande och rasistisk" mot jägare och komma med "lögner" när det gäller jakten.
Jag tar naturligtvis inte vid mig av anklagelserna men tror att det höja tonläget beror på att jägarna känner att deras hobby inte nu längre är oomtvistad utan kanske kommer att behöva förändras. Ju högre du skriker desto sämre är dina argument brukar det heta och det är kanske det som jag ser i mina mail.
Jag vill verkligen tala om att jag inte har något emot jägarna. De gör säkert så gott de kan. Men en reformering av jakten där all onödig jakt togs bort skulle minska skadskjutningen (som dessutom jägarna vill ha bort) med 2/3-delar. En jägare menar att jakten strävar efter att få kött. Detta är en ganska originell tanke då de flesta jägare enligt enkäter jagar för att komma ut i naturen, träffa kamrater, komma hem till hembygden, arbeta med hunden osv. Först på 8:e plats kommer att få kött; men alla är olika. Alltnog vi i Jaktkritikerna vill inte ta bort älgjakten eller vildsvinsjakten. Och håller jägarna på det 20 m avstånd som Naturvårdsverket rekommenderar när de jagar rådjur kan kanske även den jakten gå fri från de allvarliga skadskjutningar som många jägare har berättat för mig.
Att förändra seder och bruk är det svåraste som finns. Men ser man bakåt i tiden var det värre förr. Tiden kommer att arbeta för en reformering av jakten som Jaktkritikerna står för. Hur lång tid det tar är naturligtvis omöjligt att sia om men att det kommer att ske är jag fullkomligt övertygad om.
Se även hemsidan: www.jaktkritikerna.se

måndag 1 mars 2010

Jaktkritik

I en kommentar skriver en (anonym så klart) jägare att jag far med osanning då jag påstår att björn får jagas en timme efter solens nedgång. Jag har skrivit av jaktförordningen utgiven 1996. Kanske den har ändrats; utmärkt i så fall. Det stöder min sak att jakt (om den överhuvud taget skall bedrivas) skall bedrivas under dygnets ljusa timmar. Att beskylla mig för att vara osaklig för en sådan detalj tycker jag är att höja tonläget alldeles i onödan.
Nu har lodjursjakten påbörjats. 207 lodjur skall dödas i första hand för att jägarna skall kunna döda rådjur. Konkurrensjakt är en förlegad form av jakt. Ingen jägare är beroende av sin jakt medan alla rovdjur är det. Låt oss få en modernare syn på naturen. Ett första steg var då rovfåglar och ugglor togs bort från de jaktbara arterna. Nästa steg måste vara alla våra rovdjur.
I fallet med lodjuren så anser jag att jaktkvoten är alldeles för stor. I en artikel i Våra Rovdjur (nr 2 2009) visade jag att jakten tillsammans med skyddsjakt och trafikolycker dödar fler lodjur än stammen i längden klarar av utan att bli akut hotad. Min tro är att Naturvårdsverket snart inskränker jakten eller kanske helt förbjuder den. Dylik ryckighet är till stor skada för djurpopulationerna.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se

tisdag 23 februari 2010

Jaktkritik

Jag har alltid varit kritisk till jaktförordningens paragraf om jakt nattetid. Älg får jagas fr o m en timme före solens uppgång och till solens nedgång. Hjort, rådjur och mufflonfår (?!) samt björn, varg, järv och lo får jagas fr o m en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång. Andra djur får alltså jagas när som helst på dygnet! Med tanke på den stora skadskjutningsrisken (som ju inte är obetydlig i fullt dagsljus) och den obefintliga möjligheten att eftersöka skadat vilt (jakten sker ju på hösten och vintern då ju nätterna är mörka) anser jag att all jakt skall vara förbjuden efter en timme före solen nedgång. Detta för att eftersöket skall ha en chans att lyckas. Jag har läst om rådjur som skadsköts vis solens nedgång och eftersöket avbröts för att mörkret gjorde det omöjligt. Rådjuret återfanns på morgen därpå åtta timmer efter skottet träffat djuret. Tala om djurplågeri!
Varför jag tar upp detta är att en jägare påpekar att vildsvin måste jagas på natten. Detta är helt fel. Då jag var uppe vid min sommarstuga i helgen såg jag fem vildsvin vid en matning med säd som Hargs bruk har. Detta var mitt på dagen (ca 13.00) med en svag sol tittande fram. Allt går om man inte har förutfattade meningar.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

torsdag 18 februari 2010

Jaktkritik

De senaste dagarna har jag läst och sett på TV om två olika förslag på sterilisering av djur för att åtgärda de olägenheter som dessa djur anses orsaka. Steriliseringsförslagen har dock helt olika utformning.
Det första som jag läste om kommer från Italiens (!) Djurens Rätts förening (motsvarande) och de anser att de kaniner som finns i Stockholm skall steriliseras och inte skjutas som man nu gör. Jag vet att det finns kaniner på ganska begränsade ställen i Stockholm men jag svårt att tro att de gör någon speciell skada. Jag antar att italienarna tycker att man skall fånga in kaninerna, söva dem och sedan sterilisera dom. Det måste naturligtvis vara en veterinär som gör detta och jag antar att veterinären vill ha minst 500 kr per kanin. För att steriliseringen skall ha effekt måste säker 1000-tals kaniner steriliseras och jag är säker på att inte Stockholms kommun vill kosta på detta. Säkert inte heller kommunens medborgare heller då det finns så många andra mer behjärtansvärda saker att lägga pengar på. Om det nu anses nödvändigt att decimera kaninerna tror jag att uppsättning av kattuggleholkar i parkerna skulle kunna ge effekt. Jag undrar också hur många kaniner överlever en så snörik och kall vinter som vi har just nu?
Den andra steriliseringen skall ske på mårdhundar. Skulle mårdhundarna få stor utbredning i Sverige och vara lika svåra rovdjur som minken så förstår jag att Naturvårdsverket vill hejda mårdhundens expansion. På sikt är det nog omöjligt att hinda utbredningen men en viss decimering är nog tvunget. Steriliseringen skulle ske på handjur som i sin tur skulle förses med radiosändare. Med hjälp av radiosändarna skulle man sedan kunna följa dessa djur och på så sätt få tag i honorna som sedan skulle kunna avlivas. Mårdhunden lär annars vara svår att jaga. Projektet verka vara kostsamt och måste vad jag förstår pågå i all framtid. Är detta möjligt eller blir ett endast ett uppskjutande av mårdhundens expansion?
Läs gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

lördag 13 februari 2010

Jaktkritik

Eftersom jag under många år skrivit om min jaktkritiska inställning får jag naturligtvis ofta arga och anonyma kommentarer från jägare till de åsikter som jag framför. I bland får jag frågor om hur jag ser på olika delar av jakten. Frågorna är naturligtvis ställda för "kunna sätta dit mig" alltså inte för att få till stånd en dialog utan enbart för att visa hur "okunnig" jag är i jaktfrågor. Senast fick jag en e-post med just dylika frågor. Jag vet sedan gammalt att det är meningslös att besvar dylika brev men eftersom min sambo ansåga att man skall besvara vänligt ställda frågor gjorde jag det.
Bland annat anser jag genom egen erfarenhet av hörda timslånga hunddrev vid harjakter och läsning av Sven Rosendahls "Dianas bägare" (se Jaktdebatt nr 4 2009 sid 5) är jag övertygad om att haren stressas. Detta under en tid då det är ont om mat och förspillandet av kalorier är förödande. Då skriver jägaren "Haren stressas inte av situationen utan vallas snarare runt".
När jägaren anser att löshundsjakten är en nödvändighet för att fullgoda eftersökshundar skall kunna användas för att finna skadskjutna och trafikskadade djur, påpekar jag att även brukshundar har ett utmärkt lukt- och därmed spårsinne skriver jägaren "Endast jakthunden som används till löshundsjakten besitter förmågan och skärpan att själv avliva skadat och nedsatt vilt". Nu får jag verkligen hoppas att denna jägare är unik och att de flesta andra inte låter sin hund bita ihjäl det skadade djuret. Det låter som om vi har en obehaglig engelsk rävjaktstradition även i Sverige. När jag sedan anser att den nya bestämmelsen att jaga vildsvin i lamp- eller strålkastarljus är en klar förbättring eftersom jakt efter solens nedgång ökar risken för skadskjutningar och försvårar eftersök av skadskjutet djur så svarar han att jakten sker på kvällen. Jag förstår inte vad han menar. Kanske att den trots tillåtelsen att använda ljus vid jakten fortfarande sker i mörker men det är ju det som jag motsätter mig.
När jag klagar på att anonyma kritiker förekommer (jag kommer inte att besvara dylika i fortsättning) skyller de på att de är rädda att de skall bli beslulna på sina vapen. Ett namn och e-postadress gör ju knappast att vapentjuvar letar rätt på dessa individer. Det finns ju trots allt 200 000 jägare i Sverige och många är kända till namn. Vill man dessutom vara anonym så kan man ju knappast åka ut i skogen i bil när man skall jaga. Det är mycket lätt att t ex i älgjaktstider åka till några av våra skogar och anteckna bilnummer och sedan ringa upp bilregistret.
Läs gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

tisdag 2 februari 2010

Jaktkritik

Jag fick en kommentar till mitt förra inlägg av en anomym jägare (varför alltid anonymt?) som naturligtvis inte höll med mig i mina kommentarer till den predatorkontroll som pågår på Öland.
Först vill jag nämna de skrifter som jag hänvisar till:Kråkundersökning vid Kvismaren läste jag om i Kvismaren- och fåglarna. 25 år med Kvismare fågelstation. Jag är övertygad om att en mer detaljerad beskrivning finns i någon av de många forskningsrapporter som Kvismare fågelstation har gett ut. Övriga skrifter är Naturvårdsverkets meddelande PM 1434 och PM 1734. Dessa gäller kråkor och trutar och båda har slutsatsen "den mest effektiva och långsiktiga åtgärden är att minska de födokällor, tillgängliga för fåglarna, som skapats av människan."
Med tanke på att resultatet av den predatorkontroll som genomförts på Öland och i England inte gav ett bättre häckningsutfall tyder på att detta är en meningslös åtgärd. Dessutom visade strandskatan att den hade det sämsta häckningsresultatet och den största nedgången i numerär och det är ju ganska orimligt att tro att strandskatan skulle vara mer utsatt för predation än de andra arterna. Självfallet ligger det något annat bakom det dåliga häckningsresultatet än predatorer. Populationsutvecklingar är mycket svårutredda. Vi vet att Linné såg skärfläckor både på Gotland och Öland på sin resa men att skärfläckan försvann som häckfågel i mitten på 1800-talet i Sverige. Den återkom först mer allmänt på 1940-talet till de biotoper där den tidigare hade häckat. Varför? Ingen vet. Försvinnandet berodde med all säkerhet inte på predation.
Jägarnas "viltvård" är fullständigt meningslös och orsakar enbart plåga och lidande för alla de skadskjutningar som "viltvården" åstadkommer. Det är trots allt mer än 350 000 kråkfåglar, trutar, rävar och andra som jägarna ser som skadedjur, som skjuts varje år i Sverige. Detta innebär gissningsvis 70 000 - 100 000 skadskjutna djur helt i onödan!
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se

tisdag 26 januari 2010

Jaktkritik

På Öland pågår ett, för oss jaktkritiker, intressant experiment. Vid inventeringar av strandängar på Öland konstaterade man, att de vadare, som häckar på strandängarna hade dålig häckningsframgång. Detta har lett till, att vadarnas antal har minskat. För att om möjligt förbättra häckningsframgången för vadarna har man försökt att minska predationen av ägg och ungar. Predationen sker bl a beroende på att kråkor, korpar, rävar och grävlingar äter upp ägg och ungar. Men man framhåller att vadarnas minskning ”fortfarande till stor del är okända”. ”Andra orsaker kan vara att betestrycket är för högt, andra gångar saknas hävd helt och hållet. Vattensamlingar, viktiga för vadarnas födosök, är idag en bristvara på betesmarkerna.”
Försöksuppställningen omfattade två jaktområden och två referensområden. Det första året (2007) var ett referensår då ingen utökad jakt förekom. Viss jakt förekom i samtliga områden.
Men 2008 och 2009 genomfördes en riktad och utökad jakt framför att på kråka.
Predationsjakten på kråkor innebar att man kunde minska antalet häckande kråkor med 60 % (45 bon 2007 till 18 bon 2009). I referensområdena där ingen jakt skedde sågs ingen förändring av kråkbeståndet.
När man redovisar resultatet av vadarnas häckningsframgång och boöverlevnad har man räknat 622 vadarbon var av 414 (67 %) är tofsvipebon. 98 % av de bon som misslyckades under ruvningen gjorde detta på grund av predation. Tofsvipa hade 42 %, rödbena 27 % och strandskata 17 % kläckningsframgång sammanlagt under åren 2007 – 2009. Strandskatan är också det art som minskat kraftigast (med 70 %) sedan 1988. Skillnaden var dock stor mellan lokaler (6 % resp. 61 %).
Slutsatsen av studien blev: ”Generellt kunde inte någon skillnad i kläckningsframgång fastställas mellan jakt- och referensområden.”
Man kunde också visa att 84 % av den predation, som förekom skedde på natten, vilket man tolkar så, att det var däggdjur, som stod för predationen. Man tror också att det oftast var grävling, som stod för plundringen. En faktor, som kan ha påverkat resultatet, är att rävskabben kom till Öland 2004. Antalet skjutna rävar var 12 stycken 2007/2008 men endast en nästkommande säsong. I rapporten menar man att rävens minskade numerär är orsaken till, att häckningsframgången blev så mycket bättre under försökstiden än före, då rävarnas antal var betydligt större.
I artikeln framhålls ”Likt andra försök med predatorkontroll visar denna undersökning att kontroll av predatorer måste genomföras på bred front. Det är inte tillräckligt att enbart kontrollera en art.” Försöket skall fortsätta ytterligare två år. Jag antar då att man skall utöka jakten på räv (som tycks ha kommit tillbaka) och grävling.
Resultaten från två åttaåriga predatorkontollförsök i England visar att ökad kläckningsframgång i områden med höga predatortätheter och utökad jakt men ingen skillnad kunde påvisas i oråden med lägre predatortäthet. I ett annat försök ”tycktes” häckningsframgången vara högre när jakt på predatorer bedrevs. Tyvärr finns inga siffror redovisade.
Mina egna kommentarer till projektet.
Jag tycker att det är självklart, att om de naturliga fienderna, kråkfåglar, rävar och grävlingar (trutar?) till dessa vadare skjuts bort så blir häckningsframgången bättre. När vargen var utrotad och lodjuret och björnen på gränsen till utrotning kunde både älgen och rådjuret öka sina numerärer. Det påstås att t ex Linné aldrig såg en älg. Skildringar av drevjakter i Värmland på 1800-talet (ur Bruzewits bok Björnjägare och fjärilsmålare) talar om inringade vargar, björnar, harar och rävar men inga älgar eller rådjur. Man skall dock i detta sammanhang framhålla att jakten hade släps fri för allmogen och en hänsynslös jakt hade påbörjats. Detta var en av anledningarna till att Svenska Jägareförbundet bildades 1835.
Alltnog jag tycker att man bör ställa sig flera frågor. I vilka proportioner befinner sig de olika arterna i en ”naturlig” sammansättning? Dessa arter har ju sammanlevt i 1000-tals år. De borde därför kunna sammanleva i livskraftiga bestånd även i fortsättningen.
Om nu predatorerna har ökat och påverkar sina bytesdjur negativt, varför har kråkfåglar med flera predatorer ökat? I många undersökningar som gjorts och som sammanfattats av Naturvårdsverket har man funnit att populationerna av kråk- och måsfåglar kan minska genom jakt men att jakten är en ineffektiv metod att minska dessa arter. Om jakten upphör återkommer kråkorna i samma omfattning. Det enda, som på sikt och långvarigt minskar stammarna är, att minska dessa fåglars födotillgång speciellt på vintern. Det är kanske där man skall börja sin analys. Var hittar dessa arter sin föda på vintern? Hur och kan denna födotillgång minska? Vid en långvarig studie vid Kvismaren fann man, att bortskjutandet av kråkor ledde till att det revirhävdandet paret ofta sköts bort, vilket i sin tur ledde till att många ungkråkor kunde inta revirparets marker, vilket i sin tur ledde till att större skada skedde på häckande fågelbestånd. Denna negativa effekt på jakten borde också studeras. I undersökningen visades det, att strandskatan hade den sämsta kläckningsframgången. Denna art var också den som minskat mest under den senaste 20-års perioden. Varför? Här är kanske förändringar i markanvändning (högt betestrycks, ingen hävd och färre vattensamlingar), som undersökningen påpekar, orsaken. Det kan ju knappast vara så, att strandskatan är den art, som svårast eller oftast blir prederad. Kanske förbättrade miljöer även skulle gynna de övriga arterna.
Här tycker jag, att det finns många frågor att besvara och att jakten endast är en temporär åtgärd. Så fort det inte finns intresserade och betalda forskare, som inventerar och tar reda på var kråkbona är belägna kommer naturligtvis kråkorna och de andra arterna att komma tillbaka, om man inte förstår varför de finns i ”onaturligt” (?) högt antal.

Referens: Predatorkontroll - kan det vara ett verktyg för naturvården på öländska sjömarker?
Ottvall,R.2009. Calidris 38(4):17 -24.

tisdag 19 januari 2010

Jaktkritik

Vargjakten har som de flesta vet, tror jag, upprört många känslor. Mycket av det som skrivits och sagts är inget att bry sig om eftersom många uttalar sig utan kunskaper och utbildning. Ett exempel är Andeas Carlgren som menade att jakten skulle hjälpa den starkt inavlade vargsatmmen.
Men när forskare ryker ihop är det allvarligare.
Anders Bjärvall, fd rovdjursansvarig på Naturvårdsverket, menade i en tidningsartikel, att om man skulle reducera vargstammen, vore det bättre att döda valpar där man visste att föräldrarna var alltför mycket släkt med varandra, än den slumpmässiga jakten som nu förekom. Man skulle vinna två fördelar med detta: skadskjuningarna skulle elimineras och dödandet skulle motsvara EU:s habitatdirektiv på "strängt kontrollerade förhållanden, selektivt och i begränsad omfattning".
När Olle Liberg, forskare på Grimsö (SLU:s forskningsstation för ekologi) i en tidning uttalade att 50 vargar borde skjutas nästa år för att stammen inte skulle öka, intervjuades Anders i radio och han ansåg att Olle gick jägarnas ärenden. Därefter fick Olle besvara kritiken och menade att Anders förslag på att döda valpar reducerade vargar till "skadedjur" och framföll att det jaktliga intresset var viktigt i vargjakten. När han fick frågan om han främjade jägarnas intressen svarade Olle att det var ett "oförskämt" uttalade.
Nu hör det till saken att Olle är jägare. Jag som inte är jägare utan är djur- och naturvän ser saken naturligtvis helt annorlunda. Om Olle istället motiverade sitt förslag om den ökade vargjakten med seriösa argument hade koppling till jägarna kanske kunnat falla till marken. Men nu kvarstår misstanken starkare.
Som jag i min förra blogg framhöll skall naturligtvis inte vargstammen överhuvudtaget minska. Varje population som är liten riskerar att förlora värdefulla gener, som t ex har med vitalitet eller reproduktion att göra, genom en slump som kallas genetisk drift. Det finns bara två sätt att minska inavel och den ena är att låta populationen öka snabbt och den andra att låta tillräckligt många obesläktade individer invandra. Eftersom invandringen inte sker i den utsträckning den borde, är en kraftig och snabb tillväxt av popultionens storlek att rekommendera. Alltså helt i motsats till regeringens och Olles idéer.
En för mig, som djur- och naturvän, är att jakten Sveriges allvarligaste djurskyddsproblem. 100 000-tals djur skadskjuts varje år i Sverige. Detta visar sig också i den avslutade vargjakten där 26% av vargarna skadsköts (enl SVT Akuellt och jag har inte sett siffrorna dementeras). Där tycker jag Anders har en viktig poäng med sitt förslag. Att dödandet av ungar skulle reducera vargen till "skadedjur" är ju nonsens. Det är ju jägarna själva som ser vargen som skadedjur då den konkurrerar om älgar och rådjur. Det är ju därför som jägarna så stark lobbar för vargjakt. En miljon skottillfällen finns ju i den övriga jakten. Så de få (27 st) vargar det är fråga om har inget med jaktligt intresse att göra. Det är rovdjurshatet som kommer till synes.
Läs även vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

måndag 11 januari 2010

Jaktkritik

Den senaste veckans stora uppståndelse gäller ju vargjakten. Andreas Carlgren är inte tillräckligt kunnig och/eller omger sig med okunniga medhjälpare för att vara den person som borde sköta de mycket allvarliga överväganden som rör våra rovdjur. Andreas Carlgren påstår att vargarna måste skjutas eftersom de är alldeles för inavlade. Han påstår att man genom jakten tar bort genetiskt defekta djur vilket naturligtvis inte är sant. Visserligen har några (5-10%?) av vargarna skellettdefekter och några andra fel som kan vara förknippade med den höga grad av inavel som djuren har. Men dessa djur elimineras naturligtvis inte genom jakt. Jakten slå blint medan ett naturligt urval möjligen kunde åstadkomma att de skadade individerna hade lägre sannolikhet att fortplanta sig. Som lektor i genetik med specialkompetens inom populationsgenetiken kan jag uttala mig om det som är det allvarligaste problemet med inavel nämligen sterilitet eller semisterilitet. Denna sterilitet visar sig i de små kullstorlekar som våra vargar får.
Som genetiker kan jag också bestämt hävda att avskjutning är det sämsta medlet för att förbättre genetiken hos de vargar vi har. Ju färre individer vi har desto större sannolikhet för att gener försvinner som skulle vara viktiga för vargarnas möjlighet att leva vidare. Ett sätt att förbättre en inavlad stam är att låta den snabbt öka i storlek alltså helt motsatt åtgärd än den nu företagna. Det andra sättet är naturligtvis att se till att fler vargar får möjlighet att invandra. En naturlig invandring är självfallet det bästa sättet att förbättra den genetiska potensialen och att på konstlad väg föra in individer är säkert döfött då våra agressiva varghatare inte skulle tolerera detta.
Se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

tisdag 5 januari 2010

Jaktkritik

Jag vill först besvara några av de anonyma kommentarer till min blogg. Några jägare har svårt att tro att skadskjutningen uppgår till 100 000-tals djur i Sverige varje år. Jag hade tänkt att skriva om den avslutade vargjakten och det kan ju visa hur stor skadskjutningen är. Sju av de 25 skjutna (enl. SVT) blev skadskjutna = 28%. Denna procentsiffra är inte på något sätt unik. Forskare på Grimsö har funnit 25% skadskjutningar. Forskare på räv har funnit att´ca 30% av rävarna var skadskjutna. Jägareförbundet ocgh Sveriges ornitologiska förening fann att 60% av äldre sädgäss hade hagel i kroppen. Jägareförbundet fann att 14% av älgarna skadsköts. Allt finns publicerat i Svensk Jakt, Viltrevy och rapporter från Grimsö. Anta att bara 10% av djuren skadskjuts blir det 100 000 skadskjutna djur då 1 miljon skjuts varje år.
Nog om detta.
Vetenskapliga rapporter publicerade av Naturvårdsverket visar att jakten är ett ineffektivt sätt att minska antalet av t ex trutar och kråkor. Endast att minska tillgången på föda på vintern är effektivt. Om nu rävar, kråkor m fl av jägarna oönskade arter inte skulle jagas skulle förmodligen ingen se någon skillnad. Vem märker att duvhöken eller kungsörnen fridlystes? Självfallet tar de harar och skogshöns. Men de har större rättigheter än jägarna till bytet och det är knappast rovdjuren som påverkar viltstammarna mest. För övrigt har jag aldrig förstått varför jägarna skall bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt.
Se hemsidan: www.jaktkritikerna.se