tisdag 5 januari 2010

Jaktkritik

Jag vill först besvara några av de anonyma kommentarer till min blogg. Några jägare har svårt att tro att skadskjutningen uppgår till 100 000-tals djur i Sverige varje år. Jag hade tänkt att skriva om den avslutade vargjakten och det kan ju visa hur stor skadskjutningen är. Sju av de 25 skjutna (enl. SVT) blev skadskjutna = 28%. Denna procentsiffra är inte på något sätt unik. Forskare på Grimsö har funnit 25% skadskjutningar. Forskare på räv har funnit att´ca 30% av rävarna var skadskjutna. Jägareförbundet ocgh Sveriges ornitologiska förening fann att 60% av äldre sädgäss hade hagel i kroppen. Jägareförbundet fann att 14% av älgarna skadsköts. Allt finns publicerat i Svensk Jakt, Viltrevy och rapporter från Grimsö. Anta att bara 10% av djuren skadskjuts blir det 100 000 skadskjutna djur då 1 miljon skjuts varje år.
Nog om detta.
Vetenskapliga rapporter publicerade av Naturvårdsverket visar att jakten är ett ineffektivt sätt att minska antalet av t ex trutar och kråkor. Endast att minska tillgången på föda på vintern är effektivt. Om nu rävar, kråkor m fl av jägarna oönskade arter inte skulle jagas skulle förmodligen ingen se någon skillnad. Vem märker att duvhöken eller kungsörnen fridlystes? Självfallet tar de harar och skogshöns. Men de har större rättigheter än jägarna till bytet och det är knappast rovdjuren som påverkar viltstammarna mest. För övrigt har jag aldrig förstått varför jägarna skall bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt.
Se hemsidan: www.jaktkritikerna.se

3 kommentarer:

  1. Intressant.
    Särskilt dina förtydliganden om procenttalen och antalet skadeskjutna vilt.
    Kan du specificera och ange vilka forskningsrapporter du hämtat dina fakta ifrån avseende just detta med % skadeskjutna, samt från vilka årtal dessa forskningsrapporter är hämtade?
    Sen kan jag förtydliga: En skadeskjutning är en skadeskjutning trots att viltet dödats efter ett eftersök efter mer eller mindre lång tid.
    Är även dessa skadeskjutningar inräknade i statistiken?
    Antalet sädgäss som haft hagel i kroppen, är dessa % tagna ifrån fallvilt?
    Vidare skriver du att vetenskapliga studier ifrån naturvårdsverket visar på att jakt är ett ineffektivt sätt att minska antalet trutar och kråkor, måhända att så är fallet, om det inte är ihållande och ihärdigt jagande av dessa arter.
    Jag skulle vilja påstå att jakten är det effektivaste verktyget vi idag har för att hålla dessa arter samt rödräv och mink mfl arter i schack.
    Naturligtvis finns det fler alternativ i kombination med jakt som är framgångsrika för att minska antalet av dessa arter, tex täckning av sopor osv.
    En sak man däremot absolut inte bör göra, och som en del "fågelvänner" brukar göra är att utfodra vissa arter av fågel som te x örn med stora mängder mat, vad man glömmer vid dessa utfodringar är att man ökar antalet småpredatorer kraftigt då även dessa småpredatorer(läs räv, skata, kråka, korp mfl) förser sig av "fågelvännens" utlagda mat.
    Gör skillnad på detta matande och jägarens åteljakt, där man selektivt beskattar de arter som idag är i överstora populationer tack vare den natur vi människor omdanat till dessa arters fördel.
    Vad gör du och jaktkritikerna för att förbättra reproduktionsmöjligheterna för sjöfåglar och övriga vattenfåglar?
    Vad gör ni för skogsfågeln och haren, eller rådjuren och rävarna?
    Sen skriver du att dessa vilda arter som tex räven på något förunderligt sätt skulle ha en större rätt att tillgodogöra sig mat i naturen än vad vi människor skulle ha, detta är ett mycket underligt ställningstagande tycker jag.
    Sen när blev vi människor något som ska betrakta naturen på avstånd och ställa oss utanför naturen, och fjärma oss ifrån det som är naturligt, dvs jaga vår mat?
    Att både duvhöken och kungsörnen är fridlysta och vad detta har haft för inverkan på deras antal behöver vi kanske inte diskutera, det vet nog både du och jag, att dessa arter inte går att jämföra med våra kråk och trutfåglar, eller rödräven heller för den delen, detta främst pga att kråk/trutfågel samt räv och även mink på ett helt annat sätt är överlevnadskonstnärer med vad detta innebär i fråga om förmågan att anpassa sig till andra/nya miljöer.
    Som avslutning skulle jag vilja rekommendera dig/er att ägna en stund åt att studera resultatet av den 8 åriga forskningen Professor Vidar Marcström ägnade sig åt på Bergön och Rånön i norrbotten, sen får vi se om du/ni anser att jakten eller predatorerna har störst inverkan på det vilda.
    Sen kan ni förslagsvis se vad minkprojekten som drivits av både jägare och ornitologer i samverkan har för effekt på många vattenlevande arter.
    Sen tillhör vi människor faktiskt en jagande art, detta innebär att vi är predatorer.
    Nog för denna gången.
    Mvh Jens - Jägare och Viltvårdare

    SvaraRadera
  2. Jag instämmer helt och fullt i allt som här sägs och är glad att någon säger det! Så fort jag får tag på ett inbetalningskort till plusgirot ska jag betala min medlemsavgift. Hemsidan är dåligt uppdaterad, inget nytt sen den 28 dec.!!?
    På min blogg talar jag varmt för vikten av att bevara våra rovdjur och min avsky för jägare i allmänhet döljer jag inte. En undran...hur mycket -eller inget? får man citera från er blogg?

    SvaraRadera
  3. Tack "skogsfrun på dal". Precis samma reaktion har jag drabbats av. Själv bor jag på på småländska landsbygden och har på nära håll upplevt dessa jägare som så fint kallar sig för viltvårdare och så bra sköter den biologiska mångfalden när de får säga det själva. De talar dessutom väldigt ofta om att de representerar folk från glesbygden när de talar om jakt. Vi är många på landet som har retat upp oss på detta. Här i Småland blir skogen invaderad av män och även kvinnor i gröna och oranga fina kläder. Som sällskap har de sina fina jakthundar. Dessa "varelser" kommer i de flesta fall från tätorter och storstäder och beter sig allt annat än snyggt på sina arrenderade jaktmarker (i de flesta fall arrenderar de av s.k. klippare som har köpt den ena lilla skogsgåren efter den andra och naturligtvis av Sveaskog)
    De anser att de äger de vilda djuren, vilket de INTE gör. Vi andra lantisar som vill vistas i naturen på fredligt sätt,
    gör bäst i att hålla oss undan, åtminstone från september tom. januari.
    Nej, gud bevare mig
    för dessa mänsiskor som kallar sig för viltvårdare. Verkligheten är att de har som nöje att döda djur. De är dessutom stolta över det, när de egentligen borde ha svårt att sova p.g.a sitt dåliga samvete. Låt alla rävar och andra rovdjur leva, så sköter sig den biologiska mångfalden själv.

    SvaraRadera