fredag 30 mars 2012

Jaktkritik


Människors förhållande till rovdjur är ofta präglat av mycket kännslomässiga uttryck. Man talar om "vargkramare" och dess motsats "varghatare" men också om rovdjurshat. I den kapitalistiska värld vi lever i betyder egendom, inkomst och förmögenhet mycket. När egendom i form av får eller renar tas av rovdjur ser man det som en stöld som kunde ha förhindrats om inte dessa rovdjur funnits. För att kompensera ägarna betalar staten ut ersättningar men många gånger är inte den ekonomiska kompensationen tillräcklig då det finns känslomässiga band till de djur som dödats och som kanske också skadats allvarligt så de i efterhand måste avlivas. För renägare finns också merarbete med att samla ihop en splittrad renhjord.
Även om jag skulle vilja ha ett förbud för jakt av rovdjur och endast tillåta skyddsjakt på individer som gör allvarlig skada kan jag förstå den ilska som rovdjur kan åstadkomma. Men för att bedriva fåravel så borde det vara obligatoriskt att använda sig av elstängsel. Samerna har en egen kultur och ett eget språk som är erkänt och viktigt att bevara. Men i den samiska kulturen ingår ochså i dess rennäring rovdjur, framför allt varg, björn och järv. Vilken andel renar som rovdjuren ska tillåtas ta måste bli en förhandlingsfråga mellan stat och rennäringen. I kravet på lönsamhet från rennäringen i paritet med inkomster som övrigt befolkning har kanske ytterst få rovdjur kan accepteras. Här uppkommer en konflikt mellan samhällets/statens plikt att sörja för biologisk mångfald och bevarande av vår ursprungliga fauna och de krav som renägande samer har. Någon lätt lösning finns naturligtvis. 
Jag kan däremot inte se några som helst problem i andra delar av landet. Älgar, rådjur, harar m fl djur äger ingen och de anspråk som jägarna gör på dessa djur måste tillbakavisas. Ingen jägare gör någon förlust om en varg eller björn tar en älg eller ett lodjur tar ett rådjur. Större rovdjursstammar gör att viltet som jägarna vill ha, blir färre men förlusten av t ex färre älgar vid jakten måste accepteras. De markägare som får svårare att sälja ut sin jakträtt till andra får finna sig i att deras inkomster minskar. Jag är övertygad om att dessa försäljningsinkomster är marginella sett ur andra aspekter på skogsinkomsterna. 
Detta resonemang om jägarnas icke-ägande av djuren gäller ju självfallet också de mindre rovdjuren som räv, grävling och mård. Att jag som djur- och naturvän vill ha möjlighet att se dessa djur och naturligtvis också gärna våra "fyra stora" är en självklarhet. De ger mig en större upplevelse vid mina naturbesök. 
Den jakt som bedrivs på de små rovdjuren är intensiv. Den senaste statistiken som Jägareförbundet har publicerat är snart tre år gammal men den visar att drygt 60 000 rävar, drygt 30 000 grävlingar och knappt 8000 mårdar dödades jaktsäsongen 2007/2008.Varför?
Endast för att de är konkurrenter om mindre bytesdjur med jägarna! Dessa mindre rovdjur ingår i den så kallade viltvården som dödar ca 350 000 djur varje år. Detta är en tredjedel av alla djur som dödas vid jakt i Sverige. Dessa djur tas inte till vara utan kastas på sopbacken. Varför får detta ske år efter år? Inte nog med att dessa djur betraktas som skräp utan att också 15 - 30 % av de påskjutna djuren också skadskjuts. Eftersom de inte eftersöks plågas de och får lida för denna fullständigt meningslösa jakt. 
Rovdjuren har ett egenvärde som förgyllare av naturupplevelser men också i ett mycket större perspektiv. De är viktiga som upprätthållare av den biologiska mångfalden och ingår i ett ekologiskt system som är känsligt för rubbningar. En natur opåverkad av människan kommer inte att finnas men att balansen kan bli mycket bättre än vad den nu är, är också vilktigt att framhålla. För att vi ska har en levande natur i framtiden måste rovdjuren i mycket större utsträckning få vara i fred. Sammansättningen av vår fauna kommer då att förändras men det är inte jägarna som ska bestämma hur sammansättningen ska se ut. 
Se hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna 

tisdag 20 mars 2012

Jaktkritik

En kommentar till kommentaren (se föregående blogg).
I utredningen "En sammanhållen rovdjurspolitik" (SOU 1999;146) står det:
"(Björnens) diet varierar mycket under året. På våren då björnen lämnar idet domineras energiintaget av klövvilt (älg och ren) men genom spårningar på snö kan man dokumenterat att den största delen bestod av kadaver, åtel och slaktavfall och in te djur som björnen själv dödat. Under sommaren är örter och insekter viktigast, men klövvilt förekommer i dieten. På hösten då björnarna ska bygga upp fettreserverna inför vintern utgör bär hela 80% av energiintaget"
I björnprojektet har man konstaterat en predation av 0,5 vuxna älgar och 3 älgkalvar per björn och år. Detta ger att ca 1 000 - 1500 vuxna älgar tas av björn och sex gångar så många kalvar.
Detta ska ses i samband med att jakten tar ca 30% av älgstammen (eller mellan 80 -90 000 älgar) och att ca 40% av de skjutna älgarna är kalvar (=35 000).
Ni som läser detta får väl avgöra som är mest påläst.
Läs hemsidan:www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

söndag 18 mars 2012

Jaktkritik

Jag läser i dagen DN (18 mars) att jakten på björn orsakar att hälften av alla björnungar dödas. Orsaken till detta beror på att hanar som parat sig i sitt revir skyddar både honan och hennes ungar. Om hanarna i reviret skjuts bort under jakten kan andra hanar komma in utifrån och då biter de ihjäl ungarna. Detta för att hona utan ungar snabbare kommer i brunst. Då kan den inkräktande hanen få möjlighet att para sig med honan.
Ytterligare en avart av jakten som jag förut inte kände till!
Jag kan dock tro att många jägare glädje åt denna avart eftersom om hälften av ungarna dödas blir säkert också björnstammen mindre vilket i sin tur minskar konkurrensen av björnen på framför allt älg. Nu är ju inte björnen en speciellt allvarlig konkurrent om älgarna men visst händer det att de lyckas ta någon älg då och då. Varför skulle björnar jagas om de inte var konkurrenter?
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

tisdag 13 mars 2012

Jaktkritik

Jag läser på FB att Jägareförbundet vill börja jaga snatterand och skogsduva. Båda arterna har varit fridlysta i många år. Snatteranden har aldrig varit jaktbar och skogsduvan fridlystes jaktåret 1957/1958.
Arterna är som Sveriges Ornitologiska förening påpekar fortfarande sällsynta men utan att ha läst Jägareförbundets motivering antar jag att de är medvetna om detta men motiverar jakten med att det är svårt att skilja snatterand från gräsand speciellt på hösten och att det ofta förekommer skogsduvor i ringduveflockar och att det därför är svårt att skilja skogsduva från ringduva.
Jag vet också att snatteränder skjuts i samband med gränsandjakt. Jag fick nämligen se två skjutna snatteränder som skjutits på Öster-Malma (Jäagreförbundets utbildningsskola) för några år sedan. Här var det jaktelever som inte kunde mer om artkännedom!
Men den enda riktiga åtgärden är ju att också fridlysa gräsand och ringduva. Även om de båda arterna är vanliga så finns det ingen anledning till jakt på dessa arter. Andjakten är ju enbart ett oetiskt nöje för de jägare som inte har någon empati. Andjakten och ringduvejakten innebär att 10 000-tals fåglar skadskjuts och att i dessa fall eftersöks inte de skadade djuren. Detta kan jag med säkerhet veta eftersom jag sett andjakt på Hargs marker (norra Uppland). Se tidigare blogg!
All fågeljakt borde förbjudas då den alltför mycket skadar fåglarna och orsakar onödigt lidande!
Se hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.

lördag 3 mars 2012

Jaktkritik

Jag arbetar för närvarande med att förbereda för ett nytt utskick av Jaktdebatt (föreningen tidskrift). Än en gång blir jag förundrad över varför föreningen aldrig blir fler än drygt 300 medlemmar. Så länge som jag har följt föreningen har medlemsantalet aldrig överskridit 400. Enligt enkäter som gjorts har 10 % av svenskarna uppgett att de är mot jakt; detta skulle ju innebära att 500 - 600 000 skulle kunna vara med i föreningen. Eller är det så att vårt budskap att viss jakt är nödvändig ( t ex älg och vildsvinsjakt) för att djuren inte ska orsaka allvarliga skador på mark, skog och i trafiken inte är tillräckligt radikalt för de som motsätter sig jakt?
Jag har under åren funderat mycket över detta.
Du som läser denna blogg kom med dina funderingar!
Hur ska allmänheten få upp ögonen för jaktens avarter? Hur ska vi kunna få igång en diskussion och debatt i dessa frågor? Hur blir medier (tidningar, radio och TV) uppmärksammade på att den största delen av jakt är helt onödig och endast orsakar djuren lidande genom skadskjutningar och stress? Vad kan vi i föreningen göra?

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna