Jag arbetar för närvarande med att förbereda för ett nytt utskick av Jaktdebatt (föreningen tidskrift). Än en gång blir jag förundrad över varför föreningen aldrig blir fler än drygt 300 medlemmar. Så länge som jag har följt föreningen har medlemsantalet aldrig överskridit 400. Enligt enkäter som gjorts har 10 % av svenskarna uppgett att de är mot jakt; detta skulle ju innebära att 500 - 600 000 skulle kunna vara med i föreningen. Eller är det så att vårt budskap att viss jakt är nödvändig ( t ex älg och vildsvinsjakt) för att djuren inte ska orsaka allvarliga skador på mark, skog och i trafiken inte är tillräckligt radikalt för de som motsätter sig jakt?
Jag har under åren funderat mycket över detta.
Du som läser denna blogg kom med dina funderingar!
Hur ska allmänheten få upp ögonen för jaktens avarter? Hur ska vi kunna få igång en diskussion och debatt i dessa frågor? Hur blir medier (tidningar, radio och TV) uppmärksammade på att den största delen av jakt är helt onödig och endast orsakar djuren lidande genom skadskjutningar och stress? Vad kan vi i föreningen göra?
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Problemet för föreningen är väl att det är bara är några tusen personer som känner till den. Att bli kända är inte enkelt, men så länge ni inte är det, så kommer det vara svårt för att hitta fler medlemmar.
SvaraRaderaJag tycker det finns för oekonomiskt mycket vilt i Sveriges skogar. Trafikolyckor och andra olyckor (vådaskjutningar och andra typer av dödsolyckor med t ex älg); skador på växande skog och andra vegetations- och markskador; oro, orsakar kostnader (skador) på några miljarder och ett tiotal dödsfall. Detta kompenseras inte av viltköttet och jägarnas rekreationsvärde. Om viltstammarna halveras så blir det också hälften så mycket jakt och då har föreningen kommit halvvägs mot målet.
SvaraRadera