söndag 22 december 2013

Jaktkritik


I det senaste numret av Jaktdebatt (nr 4 2013) har Lise-Lotte Norin en gedigen och klargörande artikel om fällor för olika vilda djur. Jag skulle vilja citera hela artikeln här men ni får läsa den själv i Jaktdebatt och jag tar bara upp en liten del.
En mängd fällor av olika slag för olika arter finns framtagna. Fällorna ska testas innan de godkänns och får inte utsätta djuren för onödigt lidande. Det är samma skrivning som i jaktlagen som föreskrivcer att jakt inte får utsätta djuren för just "onödigt lidande" vilketr ju innebär att lagstiftarna anser att jakt (och också fällor) är ett lidande. Trots denna skrivning får 5 % av djuren utsättas för allvarliga skador och ändå blir fällan godkänd. Dessa 5 % får ha mycket allvarliga skador som "kallbrand, skada på ryggmärgen, blindhet, hjärtmuskelnedbrytning, komplicerade benbrott i revben eller ben, blödningar i inre organ eller död". Detta är verkligen barbariskt. Men inte förvånande då jakt tillåts att skada djuren på exakt samma sätt och ändå vara acceptabel.
Fällorna ska ju vittjas efter en viss tid men hur detta efterlevs kan ingen kontrollera. Då ett skadskjuten djur ska eftersökas dröjer det minst en timme innan djuret börjar spåras för att djuret ska ha möjlighet att lägga sig i en  s k sårlega. Man undviker alltså att driva djuret framför sig. Med ett dylikt förfarande kan det dröja flera timmer innan djuret hittas och kan avlivas men det är naturligtvis ett bättre alternativ än att låta det skadade djuret skrämmas under det spårningen pågår.
Jag anser emellertid att fällor är det första som ska förbjudas bland de avarter som jakten innebär. Fällorna är endast till för att jägarna så enkelt som möjligt ska kunna eliminera de djur de inte vill ha i sina marker. Dessutom är detta inte jakt enligt jägarna själva som menar att jakten ger dem naturupplevelser, komma hem till hembygden, vara tillsammans med kamrater osv.Det är alltid djur som ingår i den s k "viltvården" som ska gå i fällorna.. När fällorna förbjudits ska viltvården som jaktmetod förbjudas då den är den mest oetiska jakten eftersom jakten innebär att bytet inte konsumeras utan bara slängs på sopbacken.
I en annan artikel berättar Helena Heyman om en fiskmås som häckar på ett hustak i Lund. Men denna häckning spolierades av någon hyresgäst vilket är ett jaktbrott då fåglars ägg och bon är fridlysta. Förnodligen skedde brottet av ren okunnighet om brottligheten men med empati och hänsynsfullhet borde fiskmåsens häckning fått bli fullbordad.   
Mycket mer finns att läsa. Gä med i Jkatkritikerna (pg 22 69 89 - 2 150 kr/år) och du erhäller tidskriften.

Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

Inga kommentarer: