torsdag 20 oktober 2016

Jaktkritik

I veckan hörde jag två lite udda uppgifter som berörde jägare.
Det första var att ett landsting beordrade sin läkare att fullgöra sina uppgifter och se till att vapeninnehavare (jägare ? en kanske också andra) fråntogs sina vapen efter det att täta personer hade begått självmord med sina vapen. Åtta personer är ju ett litet antal om man ser  på hela antalet som anses vara ca 1500 per år i Sverige. Jag tror inte heller att jägare och andra vapeninnehavare begår självmord oftare än andra men vapnen bör ju självklart tas i från personer som lider av psykisk ohälsa. Om vapnen inte finns blir det ju svårare att genomföra självmordet. Att rikta geväret mot huvudet och trycka av är ju lätt men så fruktansvärt oåterkalleligt och definitivt. Här finns ju inte ångersekund. Det är ju trots allt många fler som försöker begå självmord men av olika anledningar räddas och sedan lever ett lika lyckligt eller olyckligt liv som vi andra. Men det är ju klart skulle jag tvingas att välja så vore ett skjutvapen att föredra än att gå ner till stansen och simma rakt ut i havet tills man inte orkar längre.
Det andra uppgiften rörde en person som var föräldraledig för att ta hand om sina barn lämnade dessa på dagis för att kunna åka ut och jaga. För mig låter detta bisarrt. Önskan att åka ut och döda i ställt för att ungås med sina barn. Men som någon sagt "Inget mänskligt är mig främmande". Så är det för mig också och för alla vuxna. Jag är naturligtvis bekant med alla människor goda men och dåliga sidor. Men jag begriper inte hur människor kan vara så bestialiskt grymma som lået krig fortgå, torterar, och dödar människor på de mest fasansfulla sätt. Varför är många så okänsliga och respektlösa?

Läs gärna min bok "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

Inga kommentarer: