Jaktkritik

I lördags gjorde jag en längre promenad och kom då förbi Hargs Bruks vilthägn som ligger 3 - 4 km från mitt hus. Jakten hade just då avslutats och de ca 15 jägarna stod i en grupp för att förmodligen sammanfatta dagens jakt.
Samtidigt höll fyra anställda på att ta vara på de skjutna djuren. Djuren låg på flera ställen och drogs ut till vägen av en fyrhjuling. Bytet blev, vad jag kunde se, tre vildsvin och en dovhjortskalv (?). Jag har aldrig sett några andra hjortdjur än dovhjort i hägnet men det kan möjligen vara ett rådjur.
Så gott som alla jägare framhåller "naturupplevelser" som främsta skäl till varför de jagar. Det här hägnet kan omöjligt ge någon naturupplevelse. En mer anskrämlig skog är svår att hitta. En stor led består av planterad(?) och risig granskog. Marken är uppbökad på de flesta håll och grenar, stenar  och sly gör den dyster och svårframkomlig. Vissa öppna hyggen finns kanske för att göra det möjligt att jaga. I ytterkanterna av det ca 1 km2 stora hägnet finns gräsmarker där man ofta ser dovhjortarna gå och beta. Jag tror att skogen har valts just för dess ringa värde som produktionskog. Hargs Bruk lär vara Sveriges största privata markägare med 20 000 ha skog och andra marker.Andra marker kanske har varit alltför värdefulla sör att ta till anspråk för ett vilthägn.
Som sagt "naturupplevelser" kan inte vara skälet till att ett 15-tal jägare kommit till vilthägnet. När man frågar jägare varför man jagar , som t ex i utredning "Jaktens villkor" (SOU 1997:91) så svarar alltså nästan 100% "naturupplevelser" och sedan "kamratskap" "avkoppling", "spänning", "intresse för hundar", "viltvårdsintresse" och på sjunde plats "ger kött". "Spänning" och "avkoppling" är väl det som normalt kallas för "nöje". Ingen jagar av plikt. Någon hund fanns inte med och någon viltvård var knappast vildsvinsjakten i hägnet.
Få kött kan ju tyckas var skälet i denna jakt men de skjutna grisarna måste ju slaktas och styckas och det är väl troligt att jägarna fick åka hem med kött från andra tidigare vildsvinsjakter. Så var i alla fall på Frötuna där man 1980-talet jagade utsläppta fasaner. Där fick jägarna en urtagen, plockad och fryst fasan med sig hem.
Jag har ingen aning om kostnaden för jakten men jag antar att kilopriset på det erhållna vildsvinsköttet betydligt överstiger det som man behöver betala för samma kött i välsorterade butiker.  Så många kilo per jägare kan det inte ha blivit. Men som sagt man missar ju nöjet att döda ett djur.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.