Jaktkritik

Jag har just läst ut "En jägares dagbok" av Ivan Turgenjev skriven 1852.
Boken handlar inte om jakt, med två undantag. Boken skildrar lyriskt Rysslands vackra och skiftande natur med skogar, floder och stepp. Men kanske mest skildrar Turgenjev människorna, de livägna, bönderna, som ofta arrenderar av godsägarna som mycket godtyckligt bestämmer över dem. Det är ett mycket fattigt land med misär och elände men beskrivit med realism utan att lägga allt till rätta. Det är ofta fantastiska historier som författaren berättar.
Det finns egentligen bara två jaktskildringar i boken. Den ena handlar om en harjakt som jaget i boken bevittnar och där haren slits till döds av hundarna som jagar den. Alltså som den numera förbjudna rävjakten gick till i England för  bara några år sedan. Den andra har mer kulturhistoriskt värde.
Jägaren är ute i skogen tillsammans med en bonde och jägaren skrämmer upp en sumphöna (vad det kan vara i skogen) och skjuter den. Bonden protesterar och menar att jagaren förbryter sig mot gud. Då jägaren säger "du äter ju både höna och gås" så svarar bonden att de tama fåglarna är givna till människan av gud men "sumphönan är en fri skogsfågel. Och inte bara hon.Det finns många såna skogens djur, på fälten och i floden, i träsken på ängarna, både ovantill och nedantill_ och det är synd att döda dem. Man ska låta dem leva på jorden inom deras gränser".
Kan detta vara en tro inom den grekiskt-ortodoxa tron? Jag har aldrig hört detta från bibeltrogna kristna varken protestanter eller katoliker. För dessa människor är ju alla djur uten själ och finns endast för människans skull.