tisdag 24 april 2018

Jaktkritik

Att äta fåglar; är det något att äta?

I Jaktdebatt nr 1 2018 tar min gode vän och medskapare av Jaktkritikerna Arne Ohlsson upp den fullständigt onödiga fågeljakten. I artikeln påpekar också Arne att många av de fågelarter som skjuts inte är smakliga som människoföda.
Då jag äger en faksimilutgåva av Sven Nilssons "Skandinavis  Fauna Folgarna" från 1858 där Sven Nilsson mycket ofta just tar upp fåglarnas värde som mat har det roat mig att gå igenom de 33 arter som nu är tillåtna att dödas i den svenska jakten.
Den ursprungliga utgåvan med planscher av bl a bröderna von Wright är en dyrbar samlarklenod. Bara von Wrights fågelplanscher är idag mycket värdefulla samlarobjekt. Sven Nilsson kom emellertid i konflikt med bröderna då han ville ha snabbare leverans av planscherna. Bröderna hävdade sin konstnärliga rättigheter att inte slarva ifrån sig sämre konstverk än de hade möjlighet att åstadkomma och vägrade gå med på Sven Nilssons krav. Sven Nilsson anställde då Magnus Körnar i Lund. Han var mer flyhänt och efterlämnade en mycket stor produktion men hans måleri och andra tekniker kar inte blivit uppskattade eller mer kända. Den plansch jag sett av Körner som visar en steglits tycker jag är utmärkt men den kanske tillhör hans bättre verk och det är därför den publicerats.
Alltnog, då jag under flera år bloggat (www.jaktkritik.bloggspot.com) så har jag naturligtvis många gånger tagit upp fågeljakten till diskussion. Då jag angripit den sk viltvården och hävdat det oetiska att döda djur, som kråk- och måsfåglar, och sedan kasta dem på sopbacken, har jag fått veta av jägare att t ex nötskrika har ett gott kött. Nu tror jag inte att någon skjuter nötskrikor för att äta dem och inte heller att de som skjuter nötskrikor tillagar dem och äter upp dem. Men det Kroar mig att titta efter vad Sven Nilsson säger om detta och om de andra fåglarna som dödas i jakten.
Jag följer Arnes lista på de 33 fågelarterna.
De antal som anges i texten ärdet antal som Jägareförbundet uppgivet har skjutits under jaktåret 2015 / 2016. I SN:s text har alla "f" som i "af" ersatts med "v".

Alfågel (8): "Köttet blir smakligt om huden avflås och det ligger en dag i vatten eller mjölk, innan det stekes. Fjäder och dun äro förträffliga"
Bläsand (807): Det står inget och köttet men " I Skåne skjutas brunnackor (bläsänder) om hösten i stor mängd".
Ejder (1000):  "Köttet är grovt och föga användbart" . Dessutom "Nu plundras, på skamlöst sätt, ejderbon på alla ägg och allt dun, så snart de finnes , och fogeln skjutas för vette: Följden blir en ständig minskning."
Gräsand (63807): "Köttet förträffligt, isynnerhet de unga med god viltsmak"
Knipa (7558): Ingen uppgift om köttkvalitet. "... skjutes för vettar ... om vintern vid havsstränder... eller ihjälslås i vakar".
Kricka (5112): "Köttet är läckert"
Sjöorre (47): "Köttet är tranigt, segt och osmakligt men fjäder och dun förträffliga". SN omtalar också att "Katolikerna, som äta dem under fastan, då de av sin religions föreskrifter förbjudas att njuta annan köttmat än fisk".
Vigg (3295): "Köttet skall vara mycket tranigt och osmakligt, ehuru det plägar vara ganska fett".
Småskrake (267): "Köttet är tranigt och ätes nästan endast av allmogen".
Storskrake (1705): Av de nämnda födoämnen (fisk) måste skrakens kött bliva tranigt och osmakligt. Också ätes det väl endast av skärgårdsallmoen, som (enl.D:r Ödm) (Saumuel Ödmann, mycket välkänd och aktad präst och ornitolog  (1750 - 1829)) skall finna en behaglig mäktighet i soppor på skrakkött".
Fiskmås (9235): "Köttet är högst osmakligt och ätes icke. Fjädern är även oduglig. Äggen är goda och nyttjas i pannkakor".
Gråtrut (3215):  "Han duger dock till ingenting; ty köttet är högst osmakligt och fjädern så spröd att han snart förvsndlas till hackelse, om han inlägges i bolster. Äggen äro stora och välsmakande. Ungars kött skall stundom ätas."
Havstrut (609): "Dun och fjäder duga icke; köttet är grovt och tranigt. Ej en gång ungarna ätas hos oss."
Bläsgås (287): " Köttet är ganska smakligt".
Grågås (31537): Ingen uppgift om köttet. Men jakten sker då gässen ruggar.
Kanadagås (29770): i mitten av 1800-talet var inte arten införd till Sverige.
Sädgås (1582): "Nyttiga äro fjäder och dun; köttet stekt är finare än vanlig gåsstek och isynnerhet av de yngre smakligt."  Själv har jag hört av en gåsjägare att endast de yngre fåglarna går att äta. Äldre fåglar (3-4 år ; det är bara yngre fåglar som kan åldersbestämmas) är sega trots att de kokas länge.
Björktrast (1541): "Dess kött är utmärkt läckert och skall vara mest närande av alla kramsfåglar".
Kaja (82491): Ingen uppgift om köttet eller jakt, märkligt nog.
Kråka (70280): "Dess kött, som är segt och illa luktande,ätes i allmänhet icke. Dock förtäres den någon gång om vintern, och de finns de som sätta mycket värde på Thor-månaskråkor. Jag minns att min pappa född 1892 berättade att han åt kråka på restaurang i Göteborg 1917 då maten i Sverige var mycket knapp. Hur köttet smakade minns ajg inte att han sa något om. SN fortsätter: "Eljest gagnar kråkan mest derigenom att hon förtär en mängd skadlig insekter och maskar. Hon skadar derigenom att hon förstör ägg och ungar av nyttiga foglar".
Nötskrika (33112): Inget står om köttet.
Råka (6394): "Ungarna anses av en del som läckra. Innan de stekas elle kokas avflås den flottiga huden, då köttet blir vitare och bättre."
Skata (64812): Inget står om köttet.
Morkulla (1520): "Köttet är lättsmält , sunt och av förträfflig smak, det stekas vanligen och anses för den bästa av fogelstek."
Ringduva (66250): "Ungarna stekta äro möra och läckra.; de gamla deremot sega och torra".
Stadsduva (8562): "Köttet av unga duvor är ett sunt och kraftigt födoänne, både för friska och sjuka. Även kan men begagna , helst till soppa, som blir välsmaklig och kraftig".
Dalripa (48714): Om köttet ingen uppgift men se fjällripa. SN omtalar "En enda fogelhandlare i de norra provinserna kan en fogelrik vinter uppköpa och avsätta 40 à 50,000 stycken."
Fjällripa (13717):"Köttet ätes; dock anses fjällripan ej vara så god som dalripan. Hon är mindre och köttet sämre".
Järpe (5627): (Hjärpe enl.SN): Hjerpstek anses allmänt för det mest välsmakande, finaste och sundaste av allt vilt. Han är dock mer torr än stek av beckasin, kramsfogel o.s.v."
Orre (18642): Ingen uppgift om köttet men många sidor om jakt och fångst.
Tjäder (15352): "Köttet är gott och isynnerhet läckert av ungfogeln. De gamla tupparna hava mer strävt och grovt kött." För övrigt beskrivs tjädern och jaktsätt på 16 sidor.
Fasan (19748): "Hos oss i Sverige har fogeln, så vitt jag vet blott en och annan gång hållits tam. ... och fasankött anses för den kostligaste stek som kan fås."
Rapphöna (3218): "Köttet är, som bekant, förträffligt och sunt. Rapphönsen äro bäst och fetast från Augusti månads slut till vinterns början. Derefter bliva de magrare."

Det som förvånar mig är att så många fåglar som jagas har så osmakligt och dåligt kött. Jag tänker då främst på de andfåglar som ejder och "gamla tjädertuppar" som jagas för köttets skull. Jag vet sedan min barndom på 1940-talet att det gick att köpa hönor som måste kokas i timmar innan de kunde förtäras så jag förstår att både gäss och hönsfåglar måste vara av tämligen unga exemplar för att det ska vara till någon njutning. Men jag tycker att det är uppenbart att många fåglar inte konsumeras trots att de inte jagas i sk viltvårdande syfte. Det är ytterligare en jaktlig avart som jag förut inte varit medveten om. SN skriver enbart om kråkans köttkvalitet; de andra ansåg han troligen som värdelösa och inget att skriva om. Jag antar därför att jägarens uppgift om nötskrikans kött enbart var en bluff för att kunna motivera sin jakt.
Dessutom är det en skandal att jakten på ejder och småskrake får fortsätta trots att arterna kraftigt minskar. Det finns också många som hävdar att både tjäder och orre minskar framför allt beroende på vårt rationella skogsbruk. Alla är överens om en kraftig minskning sedan 1960-talet för båda dessa arter.
Fågeljakten måste förbjudas!



 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar