tisdag 5 juni 2018

Jaktkritik

I söndags hörde jag på radioprogrammet "Filosofiska rummet". Det handlade om att mauorierna på Nya Zeeland fått en flod att betraktas som en "person" med rättigheter. För mig blev det oklart vad denna rättighet innebar. Floden i sig själv kan inte föra sin talan utan de som levde vid och på det floden producerade hade fått en rättighet att besluta om flodens "skötsel" tyckte jag att det innebar. Alltså till skillnad från t ex en nationalpark att de människor som levde där "skötte" floden i stället för myndigheter och deras skötselplaner. En av deltagarna i diskussionen menade att floden som sådan visst har en rättighet "att rinna".  Men som en deltagare påpekade att problemet uppkommer då två motsättningar ställs mot varandra. Han tog upp t ex en blomsteräng, som ju också är en naturdel. Skulle inte ängen hävdas skulle den snart växa igen. Alltså måste de träd som snart skulle etablera sig på ängen sakna "rättigheter" efter de måste tas bort. Här ställdes alltså två naturtyper mot varandra och båda kunde alltså inte ha samma rättigheter. Jag tycker att det vara tydligt att naturtyper inte kan ha rättigheter.
Men vad har detta med jakt att göra? Jo, alla tre deltagarna i diskussionen var överens om att djur har rättigheter. De kan lida och känna smärta och är kännande varelser som någon uttryckte det. Jag håller helt med och det är hela idéen med att kämpa mot den jakt som sker idag. Den djurskyddslagstiftning som finns idag är inte rättigheter för djuren utan skyldigheter för de som äger djuren. Det är därför som de vilda djuren inte omfattas av djurskyddslagarna.
Det dags att ge alla djur rättigheter!  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar