Jaktkritik

Då och då tar radioprogrammet "Filosofiska rummet" upp och diskuterar relationen människor och djur i olika aspekter. Senast i söndags (går att lyssna på sr.se/play). Nu behandlades frågan om människan kan förstå djur och tvärsom; kan djur förstå människor. Två personer diskuterade detta, en filosof och en konektionsforskare. De var överens om att svårare begrepp som sorg och skam är det svårt att tro att djur visar men glädje och misstämning är troligare. Djur har mer egenskaper än vad vi förut vetat som t ex att de kan förutse händelser, alltså har framförhållning i sitt beteende.
Med tanke på att djur har fler egenskaper som vi förut ansåg endast människan hade tog frågan upp vår behandling av djur r ex slakt. Men här tycker jag att panelen var svag. De uttryckte endast att det var viktigt att djuren hade det bra. Räcker det med att de har föda, vatten och en skyddad miljö där de inte utsätts för rovdjur eller kyla? De flesta av våra husdjur lever inte ett "naturligt" liv. De husdjur som vi har idag har ju aldrig haft ett "naturligt" levnadssätt. Men att röra sig fritt och äta den föda de hittar saknar de kanske. Jägare framhåller ofta att de djur de skjuter har haft det bästa livet, just beroende på denna frihet. Men de har ju också utsatts för svält, ogynnsamt väder kanske törst och rovdjur. Dessutom tillkommer ju jakten som skadeskjuter 100 000-tals djur varje år. Jakt är inte nödvändig. Ingen behöver äta kött. Dessutom skjuts ca 1/3 av alla djur trots att de inte tas tillvara för konsumtion eller andra ändamål. En annan aspekt på jakten är att de mer än 1 miljon djur som dödas varje år tar bort och minskar våra upplevelser då vi, naturvänner,  är ute i naturen. Jag har svårt att förstå att jägarnas intressen ska gå för våra rättigheter att få se och uppleva vilda djur i naturen.