Jaktkritik

Jag är en gammal man som fortfarande läser böcker och lyssnar på radio som du som läser min blogg regelbundet känner till.
Nu har jag läst Gunnar Wetterbergs "Träd - En vandring i den svenska skogen" (Bonniers 2019). Boken är en bred historisk berättelse om hur det gick till när Sverige blev en skoglig nation och senare hur skogen utnyttjas på de mest olika sätt under århundraden.
När skogens aktörer ska presentera sig själva så tar jakten alltid upp en betydande del av deras s k good-will. I Gunnar Wetterbergs (GW) bok lyser jakten med en påtaglig frånvaro. Jakten är inget uppslagsord i registret men på några få håll dyker jakten upp. Märkligt vore det annars men som sagt men mycket mindre än jag väntat mig.
GW använder sig av tre lexika Brunners från 1789, Cnattingius från 1894 och Håkansson red. (2000) och gör jämförelser. Endast i Brunners lekikon finns jakten med och då med ett kapitel om rovdjurens skadliga verkan. Märkligt, tycker jag, finns detta inte med i Cnattingius lexikon trots att rovdjuren i slutet av 1800-talet var mycket hatade och jagades till utrotnings gräns. Cnattingius är mycket mer inriktad på skogen som värde och bekymrar sig för alla de insekter och svampar som utgör ett verkligt hot mot träden. Trots mångfalden av artiklar i Håkansson lexikon verkar inte jakten finnas med.
När GW i kapitlet "Mulen marodörer" diskuterar det utbredda användas av skogen som näringskälla för boskap och kommer in på älgen så finns det litet om jakt. Brunner är orolig för tjuvjakten som han anser kommer att leda till utrotning av älg och hjort. Våra hjortdjur har ju trots allt klarat sig utmärkt; till och med så bra att de nu blivit ett problem för skogsägare. Framför allt är det älgen som ställer till problem. Få skogsägare vill plantera tall då älgen på vintern gärna äter unga tallar och förstör dess tillväxt. Men även kronhjortens gnagande av barken på unga granar utgör på sina håll ett stort problem. Det märkliga enligt mitt sett att se är att skogsägarna tillåter så stora populationer. Men enligt GW så är älgen värdefullare än att kosta på en inhägnad för en tallplatering. Man sätter gran istället även om marken skulle vara mer lämpad för tall. Jag kan tycka i min okunnighet att skogen skulle vara mera värd än några kilo kött och problemet skulle ju minska om jägarna tillät fler vargar. Men de nuvarande ägarna behöver ju inte bry sig om skogen om 70 - 80 år då den unga skogen, som är mest skadas, ska avverkas. Jag hoppas att staten och att bolagen har bättre framförhållning.
Men jag måste avsluta med en historia  som GW relaterar. "Under några år brukade jag gå drevkarl . Med stora öron lyssnade jag på de äldre jägarnas skryt, skrönor och smågnabb. Så småningom lärde lärde jag mig att det fanns en skiljelinje. De som hade bössa var jägare, vi som gick på linje ofta skogsbrukare.
Och en dag brakade det loss. småland var äntligen på väg ut ur skabbens år. Ändå sköt en av jägarna med hur han snart skjutit samman en rävpäls åt sin fru. Då blev en av bönderna så förbannad att han vevade med knytnävarna.  -De är ju de enda som håller efter rådjuren . Hur ska jag få ha mina plantor ifred?"
Därefter skriver GW: Fler vargar och rävar skulle hjälpa , men det är knappast en tillräcklig åtgärd. Avskjutningen borde öka kraftigt.
Jag skulle vilja se både och.