måndag 6 maj 2019

Jaktkritik

Jag har fått ett litet besked om vad den pågående diskussionen om den nya jaktförordningen ska handla om. Det verkar som om den enbart kommer att handla om älgjaktens omfattning och under vilka tider den ska ske. Alltså enbart det som jägarföreningarna vill ta upp. Ingen diskussion om varför jakten även ska innefatta djur som inte ger något kött eller orsakar allvarliga skottskador. Det är litet märkligt att Naturvårdsverket säger sig önska att fler ger sina synpunkter i utredningen då inget av det som vi kritiker önskar få diskuterat tas upp. Hittills har jag inte fått någon kallelse till något möte. Självfallet ska då mötet diskutera frågor som jag är intresserad av och att protokollet ska innefatta alla diskussionens argument.  En genomgripande förändring av jakten kommer inte att genomföras innan en folklig opinion mot jakten kommer att bli en valfråga. Vilket kommer att dröja.

Till något helt annat. Jag hittade för en tid sedan en gammal bok som lät lättläst och trevlig ""Humor på svenska. En rolig antologi" från 1980 samman ställd av Tage Nilsson Forum förlag. Boken innefattar texter  från 1700- talet och framåt. Texten jag tänker citera kommer från en novell skriven av Claes Lindskog (f. 1901) ur hans bok "Malört och vira". Jag vet inget om författaren eller när hans bok kom ut men jag kan tänka mig att den gavs ut på 1930-talet. Det har betydelse då det som skildras inte alls var olagligt på den tiden. Före 1967 var alla arter jaktbara utom de som var fridlysta. Efter 1967 är alla arter fridlysta utom de som är jaktbara.
Novellen heter Emil och hans sextioårsdag. Emil lever på att fiska och röka ål, som tydligen var oerhört mycket vanligare på den tiden då det står att han har hundratal rökta ålar i sitt rökhus. Jag hoppas att alla kan läsa skånska då texten får sin must av den genuint skildrade dialekten. Här kommer en liten del: "Ja, du unnrar kanske, hon jag kunne ha rapphyns mitt i sommaren - o jag ska säj dej då, att de samma unnra derikörerna. Men di fick unnra. Di begrep inte o di fråga mej flera gånger, hon i hondan jag hade fäed rapphyns i juli månad. Men jag bara myste, o Ellida, hon visste om de men hon sa inget, for i de fallet e hon som den värste spritsmugglare. men te dej kan ja si de - fast du får förstås inte låssas om ed. Ja du unnrar förstås! Jo ser du, dan före fölsedan så gick jag ud under kyssebärsträt me byssan, o den hade jag laddat me dunsthagel, o så satte jag nånna salvor mod starongarna oppe i träet. Där ble en per man , o behandlar man dom rätt, så blir di prissis som rapphyns. de lärde jag å greven den gången jag var jägare hos han. Du förstår starongerna e så mjuga i skinged , så när man tar dom mellan bägge hännerna mä brysted uppåd och bryter te, så lösnar de svarta skinged, o bå skinged o fjären följer mä..  O steger en dom sin, som Ellida gjort, me smör o tjocker grädde så kan ingen direktör skilja dom frå rektia rapphyns. Så var de me den saken!"    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar