lördag 22 juni 2019

Jaktkritik

För ett par dagar sedan var jag ute i skogen. Ibland har man otur. Jag råkade snubbla och föll så illa att jag måste ta emot mig med vänster arm. Detta innebar att jag skadade min handled. Först trodde jag att handen blivit stukad och att svullnaden snart skulle ge med sig. Men så visade sig inte vara fallet utan jag måste uppsöka en ortopedklinik. Det visade sig att det ena av underarmsbenen hade kommit ur led och benet måste dras till dess riktiga position. Tillsammans med en sjuksyster drog läkaren benet till rätta. Det gjorde jävligt ont trots bedövning. Tyvärr skadades säkert många muskler och jag har fortfarande ont och har svårt arr använda armen.
Men min situation har fått mig att tänka på alla de 100 000-tals djur som skadeskjuts varje år. Med de hagel och köttsår som skadorna innebär måste det vara ett oerhört handikapp för dessa individer. Rovdjuren har naturligtvis mycket svårare att röra sig och då svårare att finna sitt byte. De som livnär sig på gräs, löv och grenar får istället svårare att fly undan.
Att dö av svält och att bli tagen av ett rovdjur är det naturligaste dödssätten i naturen. Men att dö beroende att människan är fullkomligt onödigt. Dessutom blir det inte ett naturligt urval som det skulle ha blivit om alla djuren hade sin naturliga fysiska egenskaper i behåll. Ytterligare tillkommer en stor risk för sekundär förgiftning hos de rovdjur som äter de skadeskjutna djuren. En anledning till varför jakt bör begränsas till minsta möjliga skyddsjakt.

































m

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar