lördag 25 januari 2020

Jaktkritik

Jag brukar inte bry mig om vargar . Det finns det femielva andra föreningar som gör. Vargjakten är heller inget större problem sett ur antalsmässig synpunkt. Vargjakten är ett bevarandeproblem. Sverige är med i EU och ska alltså följa de lag och förordningar som EU har fastslagit. En av dessa är Habitat-direktivet som förbjuder medlemsländerna att jaga vissa djurarter, som varg, om inte dessa arter har uppnått "gynnsam bevarandestatus". Detta begrepp är ju omtvistatoch Sverige har  lagt sig på en "politisk" nivå. Alltså en som politiker i Sveriges riksdag har bestämt i strid med de flesta ekologers och genetikers vetenskapliga ståndpunkter.
I art.16 finns det paragrafer som tillåter skyddsjakt för att skydda egendom som t ex husdjur. Alltnog det finns -naturligtvis- undantagsparagrafer i texten i art16. Men i texten finns också en formulering om att "om inte annan lösning kan användas" för att den eller de individer, som jakten ska döda, kan räddas och djurens eventuella skada kan avvärjas. Denna möjlighet används aldrig. Eller nästa aldrig. Jag känner bara till ett fall där man för många år sedan sövde en varg i norr och förde ner vargen till mellansverige. Men vargen sprang upp till norr igen och då fick vargen sin dödsdom. Det är kanske beroende på detta misslyckande som man inte vågar använda denna metod igen. Den lär ha kostat ganska mycket pengar. Men paragrafen finns och Sverige ska följa vad som står i EU-direktiv.
Jag skriver om detta beroende på att en varg här om dagen skyddssköts mellan Norrbottens- och Västerbottens län. Jag är övertygad om att vargen dödat renar (obekant hur många) och skingrat renhjorden (ar?). Men vargen var från Finland-Ryssland och alltså en varg som måste komma in i Sverige och fortplanta sig med de alltför inavlade stammen vi har. Man har beräknat att en varg var femte år är nödvändig för att kunna upprätt hålla vår vargstams status för att den ska kunna överleva i 100 år.
Nu är det länsstyrelsen som bestämmer om skyddsjakt trots att det är en nationell angelägenhet. Här borde det vara Naturvårdsverket som skulle bestämma. Om beslutet hade blivit annorlunda är självfallet omöjligt att veta. Men Naturvårdsverket är ju statens organ för att se till bl a den svenska faunans mångfald. När det gäller en så pass viktig individ borde det vara självklart att statens skulle bestämma. Det låter förnuftigt att beslut ska tas så nära människor som berörs men det har en nackdel att man får en typ av vänskapskorruption. Jag säger inte att detta är fallet nu men ju närmare man kommer de som berörs desto lättare blir det att tycka att man ska ta hänsyn till dessa. Denna risk kommer man ifrån om besluten tas lång ifrån de människor som berörs. Man kan diskutera andra åtgärder och i detta fall har Naturvårdsverket andra resurser som skulle kunna navändas.
Nu går det inte att göra något åt saken men jag kan tänka mig många riksdagsledamöter ser med tillfredsställelse på det som skett. Vargen är ett problem inte bara för jägare och samer utan också för riksdagen där vargen leder till så många svåra och svårlösta konflikter. Jägarna ser nog med glädje att tjuvjakt har rensat bort alla vargarna norr om Siljan i Dalarna. Kanske de fem vargarna som fick skyddsjagas i Jämtland i förra månaden hade skrämt i väg från norra Dalarna? Glädjande är att Naturvårdsverket kan besluta om licensjakten som de klokt nog inhiberade i år.

torsdag 2 januari 2020

Jaktkritik

Jag har nu läst det senaste numret av Jaktdebatt som innehåller mycken läsning. Men en del av det som skrivs har jag en annan uppfattning.
Nobelpristagaren i litteratur Olga Tokaczuk har en jaktkritisk uppfattning vilket är glädjande och jag skulle hoppas att fler tyckte som hon. Men i ett avseende tycker jag olika mot henne. I ett citat från boken "Styra plogen över de dödas ben" (som också finns på P1 radions play). Enligt citatet skriver hon "Och sen skjuter dom på djuren vid dom där foderhäckarna". Ska man jaga (vilket man inte ska) åska jakten vara effektiv och döda djuren så snabbt som möjligt och med ett skott. Detta är lättast om djuren står stilla och jägaren kan ligga gömd på ett ställe nära djuret utan buskage emellan sig och djuret. Detta är endast möjligt om man skjuter på djur på åtel eller foderhäckar.
Det andra jag reagerar mot är en skribent uttrycker sin avsky mot jakt på följande sätt "den hänsynslösa nöjesjakten lika med slakt". Om det nu vore så vore det bra men jakt är inte slakt utan 1000 ggr värre. Slakterierna skadar eller sårar inte 100 000-tals djur innan de dödas vilket sker i jakten.
 Enannan skribent ondgör sig över att enmarkägare säljer sin jakt till hugade spekulanter. Jag förstår inte varför det är sämre att sälja jakten i stället för att jaga själv. Jag ser inte skillnaden; djuren dödas i båda fallen. Det är först när vi kan få kontakt med de 60% av svenska folket som inte gillar jakt enbart får nöjes - eller spännings skull. Viltet ALL jakt är. Ingen tvingas ut i skogen för att döda djur.