tisdag 19 juni 2018

Jaktkritik

Jag arbetar med att försöka uppdatera min bok (Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter: finns på hemsidan www.jaktkritikerna.se 99kr + frakt) och bl a hittade jag en artikel från Aftonbladet om att ihjälskjutningarna av jägare minskar från 1980-taltets ca 4 till i dag (2012) till ca 1. Uppgiften vara något osäker varför jag försökt hitta nya uppgifter i socialstyrelsens databas utan framgång.
Ofta finns det uppgifter om dylika tragiska skjutolyckor men de är ofullständiga i skildringen av vad som hänt och de eventuella rättsliga processerna har jag sällan sett. Men jag skulle tro att antaletr dödsfall i skogen inte har minskat sedan i början av 2000-talet.
Däremot hittade jag en ännu mer ofullständig uppgift på socialstyrelsens hemsida om skador i samband med jakt. Där framkom att ca 500 jägare skadades varje år av olika anledningar (skärskador,  hundbett, fall osv) men också att 2% skadesköts. För det första tycker jag att "ca 500" och sedan "2%" ger ett konstigt intryck men istället för att redovisa antalet under t ex en 10-årsperiod så får man väl finna sig i detta.
Slutsatsen blir i alla fall att ca 10 personer skadas av skjutvapen varje år. Gissningsvis är det andra och inte vapeninnehavaren, som avlossar skottet.
I vilken annan hobby skadar en annan person en kamrat i så stor utsträckning? Aldrig har jag hört att ett dylikt fall varit uppe i domstol. Märkligt. Det finns idag en fall där en hockyspelare har åtalats för övervåld mot en annan spelare. Räknas alla skjutskador som olyckshändelser?

Nu har en vänlig man på SCB skickat mig tabellen och jag finner att 1,4 personer dör/ år genom att ha  träffats av hagelgevär eller av ett kulvapen vid jakt. Självmord räknas i egen statistik.

söndag 10 juni 2018

Jaktkritik

Jag sitter nu och reviderar min bok "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" (finns på www.jaktkritikerna.se 99kr + frakt) och kom då till en blogg där jag skrev om jägarnas argumentation om att vargar tar deras hundar och därför är det nödvändigt med vargjakt. Bloggen var skriven 2012 och jag ville ha nyare siffror. Detta är vad jag fann på Agrias hemsida. Agria är det största försäkringsbolaget för djur i Sverige och det är väl troligt att andra bolag har andra siffror men det skulle förvåna mig mycket om proportionerna vore annorlunda.
Det är uppenbart att hundägare håller reda på sina hundar mycket dåligt. Trafiken är ju uppenbart den farligare orsaken till att hundar skadas/dödas men sedan är det ju jägarna som inte sköter sig och sina hundar. 160 dödas/skadas av vildsvin, 110 av andra vilda djur men långt därefter kommer dödad/skada av varg, björn och lo. T o m skjuter hundar gör jägarna också. Vargarna är verkligen ingen fara för hundar. Av de 301 som skadats/dödats i samband med jakt är bara ca 5% relaterat till varg.
År 2017
Alla hundraser 2017
Trafikskadad/dödad 342
Skottskadad/dödad 8
Drunkning 32
Dödad/skadad av tåg 34
Dödad/skadad av varg 16
Dödad/skadad av lo 1
Dödad/skadad av björn 6
Dödad/skadad av vildsvin 160
Dödad/skadad av vilt/vilda djur 110
Försvunnen under jakt 8


tisdag 5 juni 2018

Jaktkritik

I söndags hörde jag på radioprogrammet "Filosofiska rummet". Det handlade om att mauorierna på Nya Zeeland fått en flod att betraktas som en "person" med rättigheter. För mig blev det oklart vad denna rättighet innebar. Floden i sig själv kan inte föra sin talan utan de som levde vid och på det floden producerade hade fått en rättighet att besluta om flodens "skötsel" tyckte jag att det innebar. Alltså till skillnad från t ex en nationalpark att de människor som levde där "skötte" floden i stället för myndigheter och deras skötselplaner. En av deltagarna i diskussionen menade att floden som sådan visst har en rättighet "att rinna".  Men som en deltagare påpekade att problemet uppkommer då två motsättningar ställs mot varandra. Han tog upp t ex en blomsteräng, som ju också är en naturdel. Skulle inte ängen hävdas skulle den snart växa igen. Alltså måste de träd som snart skulle etablera sig på ängen sakna "rättigheter" efter de måste tas bort. Här ställdes alltså två naturtyper mot varandra och båda kunde alltså inte ha samma rättigheter. Jag tycker att det vara tydligt att naturtyper inte kan ha rättigheter.
Men vad har detta med jakt att göra? Jo, alla tre deltagarna i diskussionen var överens om att djur har rättigheter. De kan lida och känna smärta och är kännande varelser som någon uttryckte det. Jag håller helt med och det är hela idéen med att kämpa mot den jakt som sker idag. Den djurskyddslagstiftning som finns idag är inte rättigheter för djuren utan skyldigheter för de som äger djuren. Det är därför som de vilda djuren inte omfattas av djurskyddslagarna.
Det dags att ge alla djur rättigheter!