fredag 26 november 2021

Jaktkritik

För ett par dagar sedan hörde jag en östersjöfiskare propagerade för att skottpengar skulle införas på säl i Östersjön. Han ansåg att det var enda chansen för att få jägare att skjuta fler sälar. Visst, betalar man bra så finns det nog personer som ser sin möjlighet att tjäna en hacka. Men vem ska betala? Jag antar att fiskaren tyckte att staten skulle betala. Hor ska det gå till för att inte alltför mycket lurendrejeris förekomma. Förr när skottpengar betalades ut skulle t ex fötterna av en duvhök visas upp för att få ut skottpengarna. Vilken del av sälen skulle vara beviset för att man dödaren säl? Och vem skulle stå för utbetalningen? Fiskaren hade nog inte tänkt igenom vad hans förslag skulle leda till.

Det är självklart att ett blodbad på sälsatmmen i Östersjön skulle till viss del hjälpa fiskarna som nu får en del av fångsten uppäten men det vore ett mycket grymt sätt att försöka lösa situationen. Sälar är mycket svåra att träffa då endast huvudet är den enda träffpunkten. Många sälar skulle skadskjutas och dö drunkningsdöden. Synnerligen ett grymt och plågsamt öde för ett vackert och intelligent djur. Enligt min kunskap är många sälar undernärda. Det finns alltför litet fisk i Östersjön vilket beror på många orsaker. Troligen är Östersjöns usla miljöstatus den värsta orsaken. Östersjön är ett av världens mest förorenade hav med alltför döda bottnar, höga värden av tungmetaller (gravida ska t ex inte äta fisk från Östersjön) och stora mängder av gödningsämnen. Torsken har nästan helt försvunnit och laxar har dödliga sjukdomar. Stora trålare tar upp tusental ton sill (och allt annat som kommer in i trålen) för att försäljas till fiskmjöl som alla Danmarks och Sveriges minkar föds upp med. Mängder av grunda vikar som är yngelplatser för gädda och abborre växer igen och andra gör om till fritidsbåtshamnar. Otaliga och mycket svårlösta problem med Östersjöns status och då hjälper inte en massaker på sälar. Människan är den stora boven när det gäller att förstöra vår jord och inte djuren     

söndag 21 november 2021

Jaktkritik

nu har jag skickat in ett manus på en bok som jag kallar "Människan, djuret - vårt moraliska förhållande till djuren". Jag har försökt redogöra för hur jag tänker med tanke på vårt nära släktskap med djuren.Har vi rätt att döda djur för nöjes skull eller för att vi anser oss behöva kött? Jag har försökt finna ett svar på varför en del jagar. Vad är det som lockar och ger ett nöje för framför allt män? Varför skiljer sig män och kvinnor åt i synen på djur? Det är inte lätt att svara på dessa frågor utan jag har verkligen sökt i databaser och litteratur. Jag tror att jag funnit en del svar men några säkra slutsatser kan jag inte ge. Jag tror inte de som jagar har tänkt igenom vilka konsekvenser och lidande för djuren som jakten har. De som engagerar sig i djurskyddsorganisationer har oftast sina bevekelsegrunder riktade på våra sällskapsdjur och kanske husdjur. Få ägnar sina tankar på de vilda djurens situation vid jakten som innebär skadskjutningar och stress förutom de biologiska negativa  konsekvenser med en allomfattande rovdjursjakt som bl a syftar till stora stamma av klövvilt och skogshöns. Jag tror att denna ignorans av jakten beror på okunskap vad jakten innebär och naturligtvis jägarnas kraftfulla lobby i riksdagen så att inga skyddslagar för de vilda djuren kommer tillstånd. Det finns en föreningen som försöker ändra på synen på jakt och göra allmänheten mer kunnig om vad jakten innebär för de vilda djuren. Gå in på "Jaktkritikernas" hemsida och bli medlem. För att lära dig mer om jaktens avarter köp boken "Jaktkritik". Beställ på hemsidan.

lördag 13 november 2021

Jaktkritik

 Jag har tidigare skrivit om att av de som köper jaktkort (nödvändigt om man villiga) är 6% kvinnor medan det är ca 65% av medlemmarna i djurskyddsorganisationer som är kvinnor. 

Rimligt att detta visar på skillnader skillnad mellan män och kvinnors syn på djur och hur de ska behandlas. Men jag har inte kunnat hitta några undersökningar som försökt klargöra skillnaden. I en amerikans publikation "Without a tear" under rubriken "Women and animals" skriver Mark Bernstein att "Kvinnor är i allmänhet mer, och måste vara mer känslomässiga för nödvändigheter och angelägenheter för andra människors behov, än män"..... "Det är möjligt att det finns en genetisk komponent. Vilket som är förklaringen till skillnaden i attityder som karaktäriserar de olika sätt som kvinnor och män förhåller sig till att angripa och diskutera problem mellan personer är reella snarare än påhittade". Det finns dock mycket litet skrivit om kvinnors uppfattning om djur berör sällskapsdjur alltså djur i familjer. Sällskapsdjur blir självklart mer empatiskt älskade än andra helt okända djur. Man lär känna djuret som en person med egenskaper som man lätt kan känna igen. Men kvinnor är mer engagerade i omsorgen om sällskapsdjuren.som i alla andra omsorgsfrågor som berör familj och samhälle. Även om jag inte funnit något om kvinnors skillnad till mäns syn på vilda djur som tror jag att skillnaden kvarstår och inte bara berör sällskapsdjur. Det kan knappast finnas någon annan; varför är skillnaden så stor mellan de olika engagemangen i jakt och djurskydd mellan män och kvinnor?