Jaktkritik

 Som pensionär ochmed  en tämligen hög ålder så blir mina dagar långa och jag får mycket tid för mig själv. Den går åt till hushållsarbete (handling, laga mat, diska o s v.) men också till att läsa romaner men även facklitteratur.

Nu har jag läst ”Träd” av Gunnar Wetterberg (Bonniers förlag). Boken tar upp det mesta som berör skogen ända från det att Sverige var isbelagt och fram till 2018 då bokem gavs ut. I slutet av boken skriver författaren om det bekymmer som klövviltet staller till med i skaogen genom att de förstör träd. Älgarna är väl det djur som de flesta vet orsakar stora skador på nyplanterade tallplantor. Framför att under det senaste åren då den nya älgskötelplanen gett skogsägarna större makt (enligt jägarna) så att avskjutningen blivet större än den som jägarna vill ha. Men även rådjur, dovhjort och kronhjort gör allvarliga skador på träden genom att feja sin horn på granens stammar. Rådjur och dovhjort äter lövträd som en del skogsägare vill ha fler av.

Gunnar Wetterberg skriver att han har deltagit i drev vid älgjakten och då hört på jäganas ”skryt, skrönor och smågnabb”. Och sedan ”En dag brakade det loss.Småland var äntligen på väg ut ur skabben år.Ändå skröt en av jägarna med hur han snart skjutit samman en rävpäls åt sin fru.Då blen en av bönderna så förbannad att han vevade med knutnävarna. De är ju de enda som håller efter rådjuren. Hur ska jag få ha mina plantor ifred?”

Detta lilla avsnitt tycker jag fångar hela jakten avart. Endast om naturen får sköta sig själv så kommer det en balans mellan rovdjur och bytesdjur som alla , skogsägare och naturintresserade anser vara det bästa för djur och människor. Det är bara en liten del (ca 3%) som vill ha det på ett annat sätt  

Jaktkritik

Jag började skriva den här bloggen aå smått 2008 men mer regelbundet 2009. Tills i dag har jag skrivit 880 inlägg alltså i ca 15 år. Efter en tid hade jag ca 300 personer som läste min blogg under en månad. Om det var samma tio personer som gick in varje dag eller om det var 300 personer som tittade in en gång i månaden vet jag givetvis inte utan troligen var det någon stanns mittemellan. Nu har jag 30 personer per månad. Jag tror att intrersset har minskat kanske mest beroende på att jag tycker att det är svårt att variera mina inlägg. Det blir lätt en upprepning av vad jag tidigare har skrivit. Jakten är som den alltid varit. 

Även om det finns inslag ijakten som ändras, som t ex björnjakten som ju ökat med 300% som det idag brukar anges när det gäller att jakten dödar tre gånger fler björnar än för några år sedan. Dessutom får man nu använda åtlar men man har hundar som skrämmer i väg björnen och som ska driva björnen till jägaren/skytten. Helt galet då, om nu björnen måste skjutas, björnen ska skjutas på åteln då den står stilla och äter och skytten kan ligga i ett gömsle och lugnt sikta in ett omedelbart dödande skott. Björnar ska inte dödas på det mest effektiva sättet enligt jägarna. Jägaren ska ha en chans att skadeskjuta djuren men också framstå som en hjälte då man blivit angripen av en skadeskjten björn som man i sista ögonblicket kunde skjuta till döds. Men mycket är sig likt. När regeringen anser att vildsvinsstammen ska minska så motsätter sig Jägareförbundet. Detta trots att vildsvinen skadar odlade grödor för miljarder och är inkörskällan för den afrikanska svinpesten som alla länder fruktar. Jakten är ett nöje framför allt annat är jägarnas motto. Vildsvinen och älgarna ska vara många så att varje jakttillfälle innebär att man kan döda ett djur. Man ska väl inte behöva anstränga sig eller ta ut många semesterdagar för att kunna skryta med att man dödat ett djur och fått kött i frysen.

Men något jag saknar är kommentarer, frågor och nya infallsvinklar, Tala gärna om för dina kompisar att den här bloggen finns, på  FB och andra plattformar. Jag har alltså framför mina synpunkter på den här bloggen i 15 år, skrivit två böcker ”Jaktkritik” och ”Människan-djuret” där jag diskuterar jakten ur praktisk och filosofisk  synpunkt. Nu vill jag höra andra röster, idéer och erfarenheter. Hoppas du hjälper mig. 

  

Jaktkritik

 I höstas gav jag ut en bok "Människan-djuret” där jag försöker visa på olika sätt hur lika vi är  ryggradsdjuren och hur mycket de betyder för oss som naturypplevelser och sällskapsdjur.

Ännu ett halvt år efter utgivningen och utskick till ett flertal personer, vänner och personer som borde vara intresserade av dessa frågor så har jag inte fått en enda kommentar om eller kritik av boken.

Har du, som läser min blogg, läst boken och har synpunkter så vill jag gärna höra dina åsikter. Du får givetvis skriva anonymt och elakt. Men jag vill gärna vet hur boken uppfattas och vid en eventuell nytryckning kunna ändra och förbättra innehållet och kanske göra de än mer intressant