Jaktkritik

Jaktkritikerna och Rovdjursföreningen har gemensamt skickat en anmälan om jäv till JO för den utredare som skrivit den nya förslaget till jakttider- Hon är medlem i Jägareförbundet och ägare av ett bolag som säljer jakt till hugade spekulanter. För de som vill läsa anmälan hänvisar jag till JO och begära ut handlingen.  Nedan är min kommentar till detta.

Tack för skrivelsen. Det är verkligen utmärkt att JO får ta ställning om en så jävig tjänsteman ska utreda något som hon är så involverad i.
Men tyvärr har hela Naturvårdsverkets jaktvårdsenhet (löjligt namn) endast (?)  jägare som tjänstemän. Det är märkligt att det statliga organet bekostar (med hur många miljoner?)  250 000 människors hobby som dessutom är fullständigt onödig. Jakttidsberedningens mantra "jakt ska främjas" är en skymf för oss djurvänner och visar bara vilken blodtörst och okänslighet dessa jägare har för levande kännande varelser. "Döda ville vi" som en f d jägare har uttryckt det.
För att begränsa skador av älg och vildsvin finns det kompetenta forskare som kan mer än de jägare som sitter på Naturvårdsverket.
Ännu mer märkligt är att den summa som jägarna betalar till samhället för sin destruktiva hobby går tillbaka till Jägareförbundet (drygt 50 miljoner) för att de i sin tur ska administrera jakten. Låt Jägareförbundet vara en vanlig förening som får sköta sina angelägenheter utan inflytande på samhället för övrigt. Överför dessa 50 miljoner till Naturvårdsverket för vettigare ändamål eller till forskning om jaktens påverkan på de vilda djuren.
Det finns många studier på att jakt inte är en lämplig väg för att begränsa djurpopulationer. Som utmärkta exempel finns kråka och gråtrut, som nu har kommit med på Artdatabankens rödlista. För båda arterna är den minskade tillgången på föda i form av öppna soptippar och förbudet att slänga rens och skräpfisk över bord från fiskebåtarna orsaken till dessa arters kraftiga minskningar. Älgstammen har minskat de senaste årtiondena förmodligen beroende på ett ändrat skogsbruk med minskade kalavverkade hyggen. Skulle inte matning tillåtas och förflyttning/förstärkning av vildsvinsstammar skulle mycket av vildsvinsproblemet kunna undvikas.
Inte bara att utredaren i jakttidsberedningen är jävig, utan att hon också är okunnig, är graverande. För ca 10 - 15 år sedan skrev FACE (europeiska jägarorganisationen där svenska jägareförbundet är med) under ett avtal med Bird Life (ornitologorganisationer i Europa) att sluta jaga arter som minskar. Men vad betyder ett avtal för jägarna?
I Artdatabankens nya rödlista för 2020 finns många förnärvarande jaktbara arter med.
Ejder och naturligtvis varg är betecknade som "starkt hotade" (EN) och kricka (VU), gråtrut  (NT), fiskmås,(NT), havstrut(NT), kråka (NT),  järpe (NT), björktrast (NT), alfågel (NT) och av däggdjursarter: björn (NT), järv (VU), Lo (VU), skogshare (NT) och knubbsäl (Östersjöpopulationen) (NT).  EN = starkt hotad, VU = sårbar och NT = nära hotad. Därtill kommer rapphöna (NT) men den arten föds upp för utsättning för jakt och jag vet inte hur Artdatabanken ser på dessa utsatta rapphönor som tillhörande vår fauna eller inte. Som synes finns det ingen anledning att jaga någon av dessa arter. Varför får jägarna fortsätt?

Jaktkritik

Jag antar att du hört att Artdatabankens rödlista för 2020 har kommit. (Den finns att ladda ner eller att få tryckt (gratis) men jag antar att du då måste betala porto).
Det är ett enormt arbete som lagts ner och när 5000 arter har studerats men även ett större antal varitater, småarter, raser eller vad som kan vara lämpligt att kalla dessa underarter har också gåtts igenom-
Jag har studerat listan för de jaktbara arterna på däggdjurs- och fågelsidan. Där finns märkligt nog många arter. Jag har hittat nio fågelarter: ejder (EN), kricka (VU), gråtrut  (NT), fiskmås,(NT), havstrut(NT), kråka (NT),  järpe (NT), björktrast (NT), alfågel (NT) och av däggdjur sex arter: varg (EN), björn (NT), järv (VU), Lo (VU), skogshare (NT) och knubbsäl (Östersjöpopulationen) (NT).  EN = starkt hotad, VU = sårbar och NT = nära hotad.

Varför i hela fridens namn ska jägarna få roa sig med att döda dessa arter? Observera att ingen av fågelarterna utom järpe och eventuellt kricka tas tillvara. För däggdjuren skulle det räcka med skyddsjakt i renbetesområdena på enstaka individer.

Om det fanns någon moral hos Jägareförbundet skulle de vid den pågående jakttidsberedning utesluta dessa arter.

Jakkritik

Jag har fått min första recension på min bok "Jaktkritik". Den finns i Vår Fågelvärld (Bird lifes föreningstidskrift).
Det finns inget positivt i recensionen mer än kanske följande mening:   .... (boken) " presenteras på ett ärligt sätt och har rikligt med referenser." Men använder också ett ord som jag tycker är elakt "tendentiöst". När jag slog upp det så betyder det "ensidigt" "vinklat" men jag tycker också att ordet har ger en känsla av "ovederhäftigt"
Jag skulle vilja fråga recensenten vad förmildrande omständigheter jakten har eller hur den kan försvaras. Dessutom framgår det i boken att jag idag accepterar jakt på älg och vildsvin och anser att skyddsjakt ska kunna utnyttjas på individer som orsakar allvarlig skada. Men ingen av detta framgår av recensionen. Det är inte ärligt.

Du som läst boken kan kanske skriva en recension på bloggens kommentarsfält? Vad tycker du?

Jaktkritik

Nu börjar licensjakten på lodjur eller har kanske börjat, jag är osäker på vilket datum som gäller. Som jag förut skrivit i denna blogg ska 108 lodjur dödas. I ett reportage på radion tillfrågades en jägare (?) på Naturvårdsverket om varför lodjuren jagades då både Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen ansåg att endast skyddsjakt var nödvändig, svarade tjänstemannen att lodjuren dödades för att lodjuren skulle bli färre i renbeteslanden men fler i södra Sverige. Må så vara men reportern borde ha frågat om varför man jagade lodjur i södra Sverige men som oftast är reportrar okunniga och dåligt pålästa varför de rätta frågorna inte ställs.
Jag vill inte gå in på den svära frågan om hur många rovdjur som borde vara acceptabelt att få finnas i renbetesområdena. Men jag anser att i samernas kultur ingår rovdjur. Rovdjur har alltid varit en del av renskötslen. Nu tolereras inga vargar överhuvudtaget och rovdjursdöda renar är en del av den naturliga miljön i fjällvärlden. Inte bara järvar utan också havsörn, kungsörn och fjällräv har stor nytta för sin överlevnad att kunna få del av det som blir kvar av renen sedan vargen eller lodjuret dödat renen.
Jag tycket också att det är ytterst märkligt att det finns lagar i Sverige som inte går att överklaga, som t ex beslut om skyddsjakt på varg som omedelbart kan verkställas utan någon tidsfrist. Detta hände en  finsk-rysk varg i Norrbotten i januari. Vargen skulle ha varit mycket värdefull om den skulle ha haft möjlighet att ta sig ner till mellersta Sverige och kunnat para sig med någon av dessa inavlade vargar som nu finns. Nu blev det ett lokalt beslut som en tjänsteman eller landshövding tog utan hänsyn till Sverige övergripande mål att behålla en vargstam i mer än 100 år. Men det kanske var helt medvetet, vad vet jag. Jag har skrivit om detta förut men jag är fortfarande upprörd över det odemokratiska förfarandet. Beslut måste gå att överklaga. INGEN kan ha rätten att att själv bestämma vad som är rätt eller fel. I detta fall fanns också andra åtgärder som skulle ha kunnat vidtas t ex förflyttning av vargen.  

Jaktkritik

Nyss hörde jag på radio (7/4-20) att Naturvårdsverket beviljat licensjakt på gråsäl. 2000 sälar ska få dödas. Jag måste än en gång framhålla det idiotiska i Naturvårdsverkets förslag. De verkar intre på något sätt ha de kunskaper som borde vara nödvändiga för att sitta på sina poster. De är jägare utan biologiska och statistiska kunskaper.
Gråsälspopulationen anses var mellan 30 000 och 40 000 individer. Låt oss anta att populationen är 30 000 individer. 2000 sälar är alltså knappt 7% av alla som finns. Utan att ha några som helst kunskaper om fiska så är jag säker på att skillnaden mellan fisketillfällen per månad eller per år är mycket större än 7% fångst och förstörda fiskeredskap. Avskjutningen kommer inte att märkas för en enda fiskare. Dödandet är enbart till för att staten inte vill betala ut ersättningar för fiskarna skador. Staten kan ju säga att nu har ni fått möjligheten att sköta era skadeproblem med att jaga säl.
Det enda som denna jakt medför att mängder av sälar skadeskjuts. Min gissning är att den ligger på 30% alltså minst 600 sälar dör en mycket grymt död i drunkning. Sälar är mycket svära att träffa och det går inte att söka efter kropparna som när jägaren skadar ett däggdjur på land.
Det lär finnas ett par tusen fiskare i Sverige. Hut många som finns i Östersjön vet jag inte. Men om inte fisket lönar sig på grund av sälarna så finns det säkert andra jobb efter omskolning. De som behöver äta fisk så finns det alltid odlad fisk att köpa och de flesta kan börja med sportfiske. Fiskekort är billigare än att köpa fisken.

Jaktkritik

Jag hörde idag (2/4-20) chefen för Viltvårdsenheten (observera namnet. Här bestämmer man vilka vilda djur som får dödas och hur många som ska dödas av våra rovdjur av jägare varje år) på Naturvårdsverket uttala sig om den föreslagna jakten på ekorre. Han framhöll att ekorre kunde göra skada t ex på tak. Enligt mig så sitter det alldeles för många idioter på Naturvårdsverket men de flesta är på Viltvårdsenheten och så har det alltid varit.
Varför ha en allmän jakt om någon enstaka ekorre möjligen gör en skada på ett tak (vilket jag starkt ifrågasätter). Det vore ju självklart om en ekorre skulle gör skada så ligger ju skyddsjakt på den individen närmast till hands. Eller enklast sätta ett skydd för taket eller helt enkelt skrämma bort ekorren. Svårare kan det ju inte vara