Jaktkritik

 Jag läser nu en bok ”Cat wars” av Marra och Santellla (2016). Den är roligare att läsa än jag hade föreställr mig. Det är mycket historia om amerikans ornitologi och bl a skriver författarna om Roger T. Peterson som hade svenska föräldrar och som gav ut en fältbestämningsbok för amerikanske fåglar 1934. Roger Peterson känner alla till som har ”Europas fåglar” som kom ut i början av 1950-talet. Roger Peterson var den som införde pilar till artkaraktärer  på sina fågelbilder för att förenkla identifiera. Hans bok blev mycket uppskattad och kommit i många upplager med totalt 7 miljoner ex. 

Men som bokens titel visar är boken en anti-katt bok. Författarna är helt negativa till katter men framför allt att katter får vara får vara ute i naturen. Med de antal katter som anges i USA är betydligt större än de som finns i Sverige även om man tar hänsyn till befolkningsmängd. Hur de skattningar av antalet som genomförts framgår inte. Det antal fåglar som katter tar anges med stora variationer. Möjligheten finns ju också att fågelkoncentrationerna är större i USA än t ex här i Sverige. Författarna har inte heller några exempel på att någon fågalart i USA skulle ha minskat avsevärt just beroende på katters predation förutom på mindre öar vilket ju är känt sedan länge. Författarna framhåller också på ett ställe att det kan finns många orsaker till fågelarters minskande populationer. 

Men det jag är mest kritiskt till är en diskussion om additivitet. Jag har skrivit om detta i min bok ”Jaktkritik” då jag anser att just jakten är en faktor som är additiv; alltså ökar dödligheten mer än den skulle vara utan jakt. Jag anser att jakt dödar slumpmässigt alltså även djur som skulle ha överlevt om inte jakten hade dödat dem. Enligt Darwins naturligt urvals princip så är det de bäst anpassade som för sina gener vidare. De "bäst anpassade" bär en komplex sturktur. Man kan ju säga att de som flyr, är mest skygga och inte angriper jägarna hundar är de bäst anpassade i en kultur där jakt är vanlig. Men det är knappast de egenskaperna som borde främjas utan de som gör att arterna kan klara framför allt klimatförändringarna och många andra som avskogning och monokulturer. Men enligt min mening tar inte katter sina offer slumpmässigt utan är just en del av naturens selektiva rovdjur. Må vara att om katterna blir ”måmga” (vad de nu är) så kanske fåglarna väljer att försöka hitta andra ställen att häcka på och vistas på. Det finns exempel på att fåglar  ändrar strategi som t ex gräsänder som häckar i grenklykor, i stället för på marken, i stadsparker där det finns många hundar, katter och människor. 

Katter är inte vårt problem. Det är den minskande naturligs utveckling i naturen i skog och våtmarker och den pågående och accellerande globala uppvärmningen.    

Jaktkritik

 Nu har min senaste bok kommit ut och finns att köpa på Adlibris, Bokus och hos bokhandlare.

I en presentation står det: Människan - djuret: vårt moraliska förhållande till djuren

Djuren har stora genetiska och mentala likheter med oss människor. De har samma behov som oss, nämligen att få leva fritt från psykiskt och fysiskt lidande.

Kom gärna med din kommentar och/eller omdöme

Jaktkritik

 I flera radioprogram hat jag hört jägare ondgöra sig över det låga antalet älgar som nu finns att döda i årets älgjakt. Senastvar det i radions program ”klotet” som av någon underlig anledning hade ett helt program om detta. Programmakarna kanske inte hade något annat att sända?

Det är dock märkligt då jakten sedan 2015/2016 har legat på drygt 80 000 ända till 2022 då 73 000 älgar dödades. Men redan 2007/2008 var älgstammen nera på dessa ca 80 000 dödade djur. Några år kom senare dödandet över 90 000. Älgstammen ökade kraftigt under 1960-talet då hyggesbruket blev vanligt och stora mängder sly av björk, asp och rönn växte upp mellan barrträdsplantorna. Det var då Hormoslyret var medöet som alltid användes för att få bort slyet då manuell röjning var alldeles för dyrbar. Men slyet var mums för älgarna och älgstammen växte nästan explosionsartat. Från att älgstammen på 1950-talet hade skjutits av med ca 20 000 - 30 000 djur per år till över 100 000 på 1970-talet för att nå "all time higt” 1979-1980 med 175 000 dödade älgar. Sedan låg avskjutningen kvar på över 100 000 många år för att sedan sakta dala till början av 2000-talet till 90 000 - 80 000 dödade älgar per år. 

Det finns aldrig en förklaring till några händelser. För vilda djur betyder givetvis tillgång till föda mycket men också den jakt som bedrivs. Inte bara hur många djur som dödas utan också på vilket sätt jakten bedrivs. Vid älgjakten har men alltid dödat signifikant fler handjur (tjurar) än hondjur (kor) vilket naturligtvis gkprt att inte alla kor hinner att bli befruktade under den höstliga brunsten. Dessutom är älgstammen utskjuten så att alldeles för få äldre djur finns i populationen vilket innebär att unga kor oftare föder en kalv i stället för två som oftare föds av äldre kor.

Jag anser att alla dessa felaktigheter i jakten spelae roll för de färre älgar som nu finns i alla fall på vissa håll. Men en sak till kanske är bäst att framhålla. Många av de jägare som fortfarande håller på att döda djur kom med i jakten under de ”goda” åren då älgstammen växte och tror att det ska vara likadant jämt och samt. 

De beräkningar av älgskador på tallplanteringar som inte har minskat trots att det påstås att älgstammen har minskat med en tredjedel kanske inte tar hänsym till att tallplanteringen kan ha minskat (alltså färre tallplantor för älgarna att äta av) då det i programmet sades att många skogsägare inte planterade tall just beroende på att de var rätta för älgskador.