tisdag 27 juli 2021

Jaktkritik

 Jag hörde just en framtidsforskare som fick ge sin syn på hur vi skulle uppfatta naturen i "framtiden" (osäkert när). I pandemins spår har många fler kommit ut i naturen och besökstrycket är t o m besvärande stor i våra fjäll. Många har inte rätt utrustning och vett att ta med sig förpackningar eller låter sitt träck ligga öppet invid stigen. Tyvärr är de få som gör det otrevligt för alla andra. 

Men det var en fråga som kom att intresserade mig mest; den om hur framtidens människor ser på djuren. Då såg framtidsforskaren att Greta Thunberg-generationen (unga tonåringar?) hade börjat tycka synd on de vilda djuren för deras svåra situation. Jag antar att de unga ser naturen som ogästvänlig med regn, kyla och svårigheter att få mat framför allt på vintern. Tanken är inte ny. Filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö framför denna i sin bok "Animal ethics". Torbjörn är en utpräglad utilitarist alltså en filosof som framhåller att "största möjliga lycka" är desto ska eftersträvas. Torbjörn frågar: Kan vi göra så att vilda djur inte lider av svält? Han menar att djuren ska utfodras. Andra argumenterar att man inta ska göra det för att det rubbar den naturliga balansen i naturen. Torbjörn menar att dylika tankar framfördes då människor dog av svält men detta sker inte längre. Slutsatsen blir alltså att djuren ska utfodras. Om nu Torbjörn anser att djur och människor ska ha likaberättigande då borde han också fördöma jakten. Men inte med ett ord. Jag anser att ett balanserat tillstånd med ett naturligt urval är det som naturen ska uppnå. Alltså ingen jakt varken på rov-eller bytesdjur. Jag kan avsluta med Torbjörn Tännsjös avslutning av avsnittet i boken. I leave it to the reader to ponder this problem. Are they right? (De som tycker att vilda djur ska leva i en naturlig miljö). 

söndag 25 juli 2021

Jaktkritik

 De två senaste dagarna (23-24/7-21) har jag läst om två skyddsjakts ärenden i SR-appen. Appen ger en mycket kortfattade beskrivning om vad som hänt och min kritik är av principiell karaktär.

Den första händelsen rörde en kvinna som blivit biten av en bäver. En oerhört sällsynt händelse skulle jag tro. I vilken sjö eller å som det inträffade i vet jag inte. Inte heller hur kvinnan rörde sig, om hon t ex kom nära en bäverhydda eller om bävern uppfattade henne som en inkräktare i reviret. Omedelbart så ska bävern skjutas. Kanske det vore lämpligare att varna badande eller utfärda förbud att bada i området. Om det var en mer allmän badplats skulle kanske bävern gå att skrämma bort.Men det enda som verkar stå till buds är att döda bävern. Bävern har ju allmän jakttid och är inte på något sätt hotad men bäver år svårjagad och rör sig mest på natten och skadeskjutningar är svåra att undvika.

Den andra skyddsjakten gäller en varg som dödat ett 25-tal får på ön Orust. Här är det mer allvarligt. Jag utgår från att ingen fårägare hade kunnat tänka sig att en varg skulle komma över till ön och därför aldrig satt upp något elstängsel som skulle kunna hindra vargen från att komma in i fårhagen. Men vargen är en hotad art i Sverige och bör skydda så gott det går. I de bestämmelser som finns för skyddsjakt ska andra lämpliga åtgärder övervägas innan skyddsjakt vidtas. I detta fall tycker jag att en förflyttning av vargen skulle övervägas och vargen skulle med fördel kunna placeras i de nordliga delarna av Dalarna där vargen enligt uppgift helt försvunnit. Där finns det bytesdjur lämpliga för vargen och inga får behöver bli rivna.

Det är djupt olyckligt att staten har överfört beslutsfattandet för skyddsjakt på länsstyrelserna i stället för på Naturvårdsverket. Jag är övertygad om att man på länsstyrelserna är mer lättpåverkade av den lokala opinionen och de på länsstyrelserna har inte den överblick på hela landets situation och gör helt enkelt fel bedömningar. Man kan tycka och det låter bra att beslut ska tas så nära människorna som berör men sätt ur det allmännas bästa och för landets bästa kan dessa beslut vara helt felaktiga.

onsdag 21 juli 2021

Jaktkritik

 I går (21/7-20) hörde jag en person från SLU Artdatabanken då man förra året upptäckte en kinesisk sötvattenmanet i en sjö invid Eksjö. På en fråga från reporten om invasiva arter nämnde forskaren, signalkräfta, sjögull och mink.

Signalkräftan är immun mot den svamp som tar död på flodkräftan vilket ju är olyckligt. Men signalkräftan är i stolek och smak likvärdig med flodkräftan så på så sätt är det knappast någon fara. Men det hade gått att ha flodkräftan kvar i Sverige och inte få den som en hotad art genom att låta sjöar där flodkräftan dött ut vara kräftfria några år. Då skulle den dödliga svampsjukdomen på flodkräfta dö ut då svampen inte överlever utan att ha någon kräfta att föröka sig på. Nu är det för sent och de sjöar som har signalkräftor kommer aldrig att ha flodkräftor (om man nu inte kan hitta någon flodkräfta som också är immun mot svampen.

Sjögull är betydligt besvärligare. Så fort man försöker röja undan växten med mekaniska metoder rivs växten sönder och små fragment driver vidare och etablerar sig på nya ställen. Att ha noggrann kontroll och gräva upp nytillkomna bestånd är kanske den enda lösningen för att hindra större spridning.

Minken kom till Sverige 1920-1930-talet då pälsdjursuppfödning kom i ropet. Redan då kom minkar lösa och spred sig. Men den största spridningen lär ha skett på 1940-talet då det under kriget blev dåligt med mat att fodra minkarna med och att många hade viktigare uppgifter att sköta så släptes många minkar ut i det fria. Hur sant detta är vill jag inte gå i god för. Men minkstammen ökade snabbt. Jaktåret 1987/1988 sköts 48 000 minkar vilket är den högsta siffran jag har hittat i Jägareförbundets statistik. Den senaste siffran, som jag har, är från 2018/2019 och stannar på 5000 dödade minkar. Jag tycker inte man kan klassa minken som invasiv då jag tycker att invasiv innebär ökande och ovälkomna populationer. Mink är ett problem då den kommer ut till fågelskär där minken äter upp och biter ihjäl ägg och ungar. Minken är också svår att utrota på dylika platser (före häckningstid) då hund måste användas för att upptäcka minkar som gärna gömmer sig i stenrösen och under klippblock. Men det går och bör göras på kända häckningsplatser i skärgårdar. Jägare tror att de ska kunna utrota minkar i Luleås skärgårdar med fällor som dessutom ska vara "automatiska" och tömmas då en mink har dödats i fällan. Jag har inte hört något från detta experiment sedan starten för ett par år sedan men jag tvivlar på att det lyckades.   

tisdag 13 juli 2021

Jaktkritik

Jag läser just nu en klassiker "To kill a mockingbird" eller som den översats till svenska "Dödssynden". Jag skulle säga att det är en typisk, i alla fall för tiden då den drevs 1960, amerikansk. Boken är genom-moralisk. Boken lär vara alla amerikanska barns litterära bok som de läser i skolan. Boken handlar om en ensamstående pappa med två barn i 10-års åldern. Pappan är advokat och är hederligheten och moralen själv. Han åtar sig försvaret av en svart man som anklagas för våldtäkt i den amerikanska södern på 1930-talet och blir då hånad och mycket illa omtyckt av de vita invånarna i den lilla staden där han bor. Men i ett litet avsnitt omtalas han som den bästa skytten i området men han jagar inte som alla andra män. Självfallet inte; har har ju moral som jag naturligtvis sympatiserar med. I ett litet avsnitt berättar en grannkvinna för barnen varför pappan inte jagar. "Om din far är något så är det civiliserad ända in i hjärteroten........Jag tror han bestämde sig för att lägga ner bössan när han insåg att att Gud hade givit honom ett orättvist försprång framför de flesta andra levande varelser." Sympatiskt, eller hur?

Ytterligare en sak som berör jakt. I dagarna har fiskerikonsulenter gjort stor sak över att de gäddor de provfiskar är så små. Gäddorna får inte chansen att bli gamla och hinna växa till sig. En av dessa fiskerikonsulenter skyller på sälarna men tillägger att sälarna har mindre att äta till havs då det industriella fiskat tar för mycket av strömming och skarpsill. En annan fiskerikonsulent menar att just detta rovfiske är orsaken till gäddans minskande population. En fiskeribiolog framhåller att det är många orsaker som påverkar fiskarna i Östersjön. Bl a de stora problem som finns med övergödning minskande salthalte, torskens försvinnande.  Detta borde alla framför allt sportfiskarna lära sig och inte bara kräva utrotning av storskarv och ökade kvoter vid licensjakten på gråsäl. Tyvärr är den biologiska kunskapen alldeles för låg hos de fleras av de som debatterar och skriker om ökad avskjutning av predatorer. Låter man både predatorer och bytesdjur vara i fred som kommer de i en naturlig balans och det är den som ska gälla.   

onsdag 7 juli 2021

Jaktkritik

Som jag redan skrivit så håller jag på med en ny bok där jag ska ta upp de moraliska konsekvenserna av jakten. Jakten bedrivs ju på djur som är mycket lika oss i många mentala avseenden som medvetande och förutse och välja beteenden för sin överlevnad.

Min första bok studerade jakten negativa påverkan på de vilda djuren som skadeskjutningar som skapar stort lidande för de djur som skadas men även den negativa verkan av jakten på djurpopulationerna då jakten dödar djur som skulle ha fortplantat sig. Jakten på alla våra rovdjur och andra predatorer skapar biologiska obalanser och förstör det naturliga urvalet.

I den nya boken så har jag kommit till frågan om vilka är det som jagar. Varför tycker så många att det är ett nöje, att det är roligt och en trevlig hobby. I en statlig utredning ( Jaktens villkor SOU 1997:91) frågade1000 jägare varför de jagade så fick man följande svar: (Jägarna fick dessa förslag och skulle välja tre av dem)

Skäl Antal svar

Naturupplevelser    995

Kamratskap    672

Avkoppling    655

Spänning    626

Intresse för hundar    329

Viltvårdsintresse    270

Ger jaktbyte/kött    254

Kontakt med släkt och

bygden där jägaren har

sina rötter   199

Nöje   160

Intresse för skytte    114

Jag har svårt att förstå att "naturupplevelser" är den absolut främsta orsaken till jakten. "Naturupplevelsen måste direkt förstöras då den första skotten dånar i skogen. Bara ljudet förstör en naturupplevelser och sen dröjer det väl åtskilliga minuter innan skogen återtar sitt lugn och harmoni. Dessutom skulle det ligga ett dött djur som ska skäras upp eller än värre ett skdskutet djur som vinglar iväg. Hur kan man utsätta sig för sådant och ändå anse att man får naturupplevelser vid jakten? Studerarman övriga svar så där majoriteten svarar för sin jakt ser man att det är verksamheter som skulle kunna fås utan att döda djur och säkert på ett angenämare sätt. Tyvärr verkar inte jägarna tänka på att deras dödande av 1 miljon djur minskar våra, djur-och naturvänner, upplevelser av djur i naturen. Men jägarna är väl egoister.

En annan del är att det är betydligt färre kvinnor som jagar än män. På nätet hittade jag att det var 6% 2018.Vad beror det på? Nu kommer jag in på könsroller och det är en komplicerad fråga som jag ännu inte behärskar och därför vill återkomma till. Men det finns kanske inga vedertagna sanningar men den stor skillnaden är nog inte bara kulturell och en kvarleva från ett annat Sverige. Kom gärna med förslag och kommentarer!

torsdag 1 juli 2021

Jaktkritik

 För några bloggar sedan skrev jag att jägarna hade fått igenom att ripor skulle få jagas till den 31 mars istället för det regeringens förslag att ripor endast skulle få jagas till den 28 februari. Detta datum var en ändring av Naturvårdsverkets förslag som utarbetades av en grupp dominerad av jägare i Jakttidsberedningen. 

Nu får jag ta tillbaka vad jag skrev i min blogg. I samband med regeringskrisen försökte Moderaterna få med Centerpartiet i en konservativ regering genom att bl a lova en mängd ändringar i skogsfrågor, strandskydd och dessutom ändra jakttiden för ripor. Alltså hade inte jakttiden ändrats vilket jag antydde. Jag hade uppfattat att jägarna tydligen protesterade men missuppfattat att detta hade haft någon verkan. Jag hoppas att jag har uppfattat det rätt denna gång.