Jaktkritik

 Trots att jag försökt få upp en diskusion om jakt i ca 35 år har jag misslyckats. 10% av Sveriges befolkning är emot jakt men ändå har föreningen Jaktkritikerna bara ca 700 medlemmar. 

Eftersom jakten inte diskuteras i Sverige så har jag aldrig tyckt att det är någon mening med att diskutera eller anklaga andra länder för deras jakt.

Men igår 20/5 -2024 hörde jag på radio programmet ”Klotet” om vilka stora nackdelar en ”nationalpark” i Zimbabwe hade på den omgivande befolkningen. Elefanter förstörde böndernas odlingar och lejon dödas ibland människor. För att minska alla olägenheter för människorna som levde i närheten av parken hade skyddsjakt föreslagits. Men enliga parken hade djurskyddsorganisationer protesterat. Jag är emot jakt. Men i ett sådant läge så att djuren försvårar eller förstör för människor och till och med dödar människor så måste skyddsjakt tillåtas. Nu diskuterade förflyttning att ett större antal djur göras men kostnaden för detta var omöjlig att uppbringa. Vad återstår då?

Jaktkritik

 Föreningen Jaktkritikerna försöker ofta få skyddsjakter och licensjakter inhiberade (som det heter). Överklagandena sänds till kammarrätten som då och då upphäver länsstyrelsen beslut. 

Tyvärr har riksdagen, jag vill minnas under alliansregeringens tid, överlämnat dessa ärenden till länsstyrelserna i stället för Naturvårdsverket. Detta för att få ett mer lokalt förankrat beslut. Men samtidigt blir besluten mer jäviga då kanske tjänstemännen har politiska övertygelser och vill ha tillfredsställa invånare i sin närhet. Jag anser at beslut ska vara vetenskapligt och kunskapsmässigt motiverade. Detta sker enklast och bäst om besluten tas helt utan personliga och politiska bindningar; alltså långt ifrån den lokala nivån.

Men det mest allvarliga är att besluten om skyddsjakt tas på fredagar och på måndagen är individerna det gäller döda. Det finns många gånger ingen möjlighet att överklaga ett rättsligt beslut. Så ska det inte vara i en rättsstat. De djurägare som ansöker om skyddsjakt måste under den tid ett överklagande tar se till att skydda sina djur för eventuella rovdjursangrepp. Det kontroll och uppsikt av sina djur måste ankomma en djurägare. Skulle ändå ett (eller flera) djur dödas av rovdjuret (en) så kommer alltid staten att ersätta värdet av djuren. Men det är inte så djurägaren vill ha det utan det är rovdjuren som ska bort och inte finns i markerna. Därför dessa hastiga beslut. 

Jaktkritik

 På lokalradion i Uppsala hör jag att länsstyrelsen har godkänt skyddsjakt på en varg. Observera EN varg. Ingen speciell varg som lär ha rivit fem får i en hage. 

För det första anser jag att ett elstängsel måste vara en nödvändig förutsättning för att överhuvudtaget få ersättning för vargrivna får och att skyddsjakt ska tillåtas. Saknas elstängsel ska ägaren då stå för den skada han/hon lidit.

Vargreviret har en genetisk status varför endast en varg för skjutas. Idiotiskt nog tycks både jägare och ansvarige på länsstyrelsen tro att om en varg dödas ska alla andra vargar tänka: "Oj då. nu dödas mitt syskon (eller pappa eller mamma). Nu ska inte jag ta ett enda får för då kanske jag också blir dödad."  Sådana intelligent varelser borde verkligen inte dödas. Mord är det mest avskyvärda brottet en människa kan begå. Varför ska det vara tillåtet att döda varelser som är mer intelligenta än jägare och ansvariga på länsstyrelsen?

Fårägare är jägarnas bästa vänner. Så fort ett får rivs så kommer ett krav på att skyddsjakt ska ske på vargar (ev på lodjur). Fårägare kan skydds sina djur och måste skydd sina djur. Alla med egendom som bor i lägenheter måste låsa sin dörr för att försäkringar ska gälla. De som har mer att förlora har dessutom, trots försäkringar, säkerhetsdörrar, larm mm. Varför kräver man inte mer av djurägare?

Jaktkritik

 De två senaste dagarna (23-24/7-21) har jag läst om två skyddsjakts ärenden i SR-appen. Appen ger en mycket kortfattade beskrivning om vad som hänt och min kritik är av principiell karaktär.

Den första händelsen rörde en kvinna som blivit biten av en bäver. En oerhört sällsynt händelse skulle jag tro. I vilken sjö eller å som det inträffade i vet jag inte. Inte heller hur kvinnan rörde sig, om hon t ex kom nära en bäverhydda eller om bävern uppfattade henne som en inkräktare i reviret. Omedelbart så ska bävern skjutas. Kanske det vore lämpligare att varna badande eller utfärda förbud att bada i området. Om det var en mer allmän badplats skulle kanske bävern gå att skrämma bort.Men det enda som verkar stå till buds är att döda bävern. Bävern har ju allmän jakttid och är inte på något sätt hotad men bäver år svårjagad och rör sig mest på natten och skadeskjutningar är svåra att undvika.

Den andra skyddsjakten gäller en varg som dödat ett 25-tal får på ön Orust. Här är det mer allvarligt. Jag utgår från att ingen fårägare hade kunnat tänka sig att en varg skulle komma över till ön och därför aldrig satt upp något elstängsel som skulle kunna hindra vargen från att komma in i fårhagen. Men vargen är en hotad art i Sverige och bör skydda så gott det går. I de bestämmelser som finns för skyddsjakt ska andra lämpliga åtgärder övervägas innan skyddsjakt vidtas. I detta fall tycker jag att en förflyttning av vargen skulle övervägas och vargen skulle med fördel kunna placeras i de nordliga delarna av Dalarna där vargen enligt uppgift helt försvunnit. Där finns det bytesdjur lämpliga för vargen och inga får behöver bli rivna.

Det är djupt olyckligt att staten har överfört beslutsfattandet för skyddsjakt på länsstyrelserna i stället för på Naturvårdsverket. Jag är övertygad om att man på länsstyrelserna är mer lättpåverkade av den lokala opinionen och de på länsstyrelserna har inte den överblick på hela landets situation och gör helt enkelt fel bedömningar. Man kan tycka och det låter bra att beslut ska tas så nära människorna som berör men sätt ur det allmännas bästa och för landets bästa kan dessa beslut vara helt felaktiga.

Jaktkritik

 Jag har alltid tyckt att skyddsjakt skulle vara den enda jakten. Att inte förlora ekonomisk genom att tamdjur dödas av rovdjur utan få ersättning eller döda rovdjuret som angriper fåren eller eventuellt andra tamdjur skulle kunna få fler att tjuvjaga fler rovdjur i Sverige. Men så har inte blivit fallet. Tjuvjakten har inte minskat överhuvud taget och skyddsjakten tillåts alltid trots att det ibland inte är klarlagt om det är ett vilt rovdjur som stått för dödandet och/eller att endast några få tamdjur har dödats.

Då inget har förbättrats för rovdjuren så anser jag nu att ägarna av tamdjuren måste skydda sina djur på ett mer säkert sätt. Krav skulle ställas på att alla fårbesättningar ska skyddas med tillräckligt säkra el-stängsel. Även om man idag inte har rovdjur i sina närmstliggande marker. För rennäringen med vandrande djur skulle naturligtvis detta inte är någon lösning. Men jag anser att rovdjur ingår i kulturen runt renskötseln. Varför renbeteslandet ska vara fritt från rovdjur kan jag inte förstå. Renbeteslandet är ju trots allt mer än halva Sverige. Det finns (har funnits?) en överenskommelse mellan staten och samebyarna att samebyarna ska kompenseras av staten enbart att det finns rovdjur bland rovdjuren. Ersättningen är olika beroende på om det finns enstaka, flera eller avlande familjer befinner sig i områden där renar finns. Varför denna överenskommelse inte fungerar vet jag inte men den borde absolut tillämpas.

Jaktkritik

För er som inte läser Vår Fågelvärld (Sveriges ornitologiska förenings tidskrift) så finns det en utmärkt artikel av Sören Lindén som handlar om den förskräckande storskarvsjakt som Länsstyrelsen i Stockholm har beslutat om ska ske de kommande åren. Enligt länsstyrelsen ska denna slakt av 10 000-tals skorskarvar föra med sig att abborrarna i skärgården ska bli fler.

Jag vet inte om beslutet om den enorma skyddsjakten kan stoppas men jag tycker att den ska diskuteras kanske genom att dra in EU då ju storskarven är en skyddsvärd art som bl här en flyttande fågel.

Östersjön har ju en mängd problem med övergödning, ändrade saltvattenskoncentrationer och oklara dödsorsaker på både ejder och trutar.

Dessutom är det nu mycket diskussion om det storskaliga strömmingsfiske som sker i haver och där trålare tar upp 1000-tals ton enbart för fiskmjölstillverkning. Kustfiskarna klagar på minskande fångster. Fiskekologer anser att lekplatser försvinner genom igenväxxtning av vikar och byggde av marinor mm. Spiggen tar över i stor omfattning som gör att andra fiskars rom äts upp. Det kanske finns andra problem som jag inte hört talas om. Men jag vet att ett enkelt orsak-verkan förhållande aldrig finns. Därför är det idiotiskt att ge sig på en art och tro sig klara "problemet". 

Skulle inte StOF (Stockholms ornitologiska förening) kunna försöka få tag i ekologer på  olika institutioner och ordna ett seminarium eller liknande och bjuda in DN, SvD, Expressen och Aftonbladet och få upp  denna fråga till debatt?

Jag tycker att Länsstyrelsen har mycket liten kunskap och enbart fastnat på skarven. Ett större grepp om eventuell minskning av abborre borde startas.

Jag brukar alltid hävda att djurens överlevnad och häckningsframgång enbart har med deras möjligheter till föda. De tycks som om Östersjön var ett mycket produktivt hav då både säl och storskarv ökar (?).

Det finns litteraturgenomgångar som utgetts av Naturvårdsverket som visar att jakt inte löser problemet med t ex kråkor och trutar utan enbart en minskning av föda för dessa arter framför allt på vintern.

Jag tror att detta gäller även för skorskarv.

Hoppas att StOF kan göra något i denna fråga.

 

Jaktkritik

Jag brukar inte bry mig om vargar . Det finns det femielva andra föreningar som gör. Vargjakten är heller inget större problem sett ur antalsmässig synpunkt. Vargjakten är ett bevarandeproblem. Sverige är med i EU och ska alltså följa de lag och förordningar som EU har fastslagit. En av dessa är Habitat-direktivet som förbjuder medlemsländerna att jaga vissa djurarter, som varg, om inte dessa arter har uppnått "gynnsam bevarandestatus". Detta begrepp är ju omtvistatoch Sverige har  lagt sig på en "politisk" nivå. Alltså en som politiker i Sveriges riksdag har bestämt i strid med de flesta ekologers och genetikers vetenskapliga ståndpunkter.
I art.16 finns det paragrafer som tillåter skyddsjakt för att skydda egendom som t ex husdjur. Alltnog det finns -naturligtvis- undantagsparagrafer i texten i art16. Men i texten finns också en formulering om att "om inte annan lösning kan användas" för att den eller de individer, som jakten ska döda, kan räddas och djurens eventuella skada kan avvärjas. Denna möjlighet används aldrig. Eller nästa aldrig. Jag känner bara till ett fall där man för många år sedan sövde en varg i norr och förde ner vargen till mellansverige. Men vargen sprang upp till norr igen och då fick vargen sin dödsdom. Det är kanske beroende på detta misslyckande som man inte vågar använda denna metod igen. Den lär ha kostat ganska mycket pengar. Men paragrafen finns och Sverige ska följa vad som står i EU-direktiv.
Jag skriver om detta beroende på att en varg här om dagen skyddssköts mellan Norrbottens- och Västerbottens län. Jag är övertygad om att vargen dödat renar (obekant hur många) och skingrat renhjorden (ar?). Men vargen var från Finland-Ryssland och alltså en varg som måste komma in i Sverige och fortplanta sig med de alltför inavlade stammen vi har. Man har beräknat att en varg var femte år är nödvändig för att kunna upprätt hålla vår vargstams status för att den ska kunna överleva i 100 år.
Nu är det länsstyrelsen som bestämmer om skyddsjakt trots att det är en nationell angelägenhet. Här borde det vara Naturvårdsverket som skulle bestämma. Om beslutet hade blivit annorlunda är självfallet omöjligt att veta. Men Naturvårdsverket är ju statens organ för att se till bl a den svenska faunans mångfald. När det gäller en så pass viktig individ borde det vara självklart att statens skulle bestämma. Det låter förnuftigt att beslut ska tas så nära människor som berörs men det har en nackdel att man får en typ av vänskapskorruption. Jag säger inte att detta är fallet nu men ju närmare man kommer de som berörs desto lättare blir det att tycka att man ska ta hänsyn till dessa. Denna risk kommer man ifrån om besluten tas lång ifrån de människor som berörs. Man kan diskutera andra åtgärder och i detta fall har Naturvårdsverket andra resurser som skulle kunna navändas.
Nu går det inte att göra något åt saken men jag kan tänka mig många riksdagsledamöter ser med tillfredsställelse på det som skett. Vargen är ett problem inte bara för jägare och samer utan också för riksdagen där vargen leder till så många svåra och svårlösta konflikter. Jägarna ser nog med glädje att tjuvjakt har rensat bort alla vargarna norr om Siljan i Dalarna. Kanske de fem vargarna som fick skyddsjagas i Jämtland i förra månaden hade skrämt i väg från norra Dalarna? Glädjande är att Naturvårdsverket kan besluta om licensjakten som de klokt nog inhiberade i år.

Jaktkritik

Vem är djurvän? Hur ska man karaktärisera en djurvän? Jag har funderat en del på detta några dagar sedan jag hört i radio att en man i Turkiet som hade plågat ihjäl en hundvalp inte fått något straff då djurskyddslagar saknades eller i all fall var otillräckliga i Turkiet. Men Erdogan lovade omedelbart att dylika lagar skulle införas. Alltid något bättre för djuren hur nu den nya lagen kommer att utformas.
Men det som jag tog fasta på var det som reporten nämnde sedan. I några kvarter i Istanbul finns det många katter som många människor matar. Men dessa personer kastar sten på de kajor och måsar som angriper alla de kattungar som finns. Uppenbarligen är dessa människor kattälskare men varför behandla olika arter olika?
Jag tänker på de jägare som älskar sina hundar men vill se vargarna utrotade i Sverige. Eller andra som inte upprörs då 70 000 kråkor dödas men upprörs då en bonde vill skjuta en trana som äter upp hans potatis. För mig är detta obegripligt. Jag tycker precis tvärsom. Det är upprörande att jägarna år efter år får döda hut många kråkor de vill enbart för att de inte vill ha kråkorna i sina marker. Ingen kan bevisa att kråkorna skulle ha någon effekt på det vilda. Men skyddsjakt på enstaka individer som orsakar allvarliga skador ska kunna elimineras om inte andra åtgärder hjälper.
Rätt mig om jag har fel.

Jaktkritik

Jag hörde på radio att en för mig okänd förening fått Förvaltningsrätten att upphäva ett skyddsjaktsbeslut på 6 (8?) lodjur i ett renbetesområde. Jag utgår från att detta beslut överklagas och vi vet inte vad det slutgiltiga utfallet blir men jag har en del att invända mot att skyddsjakt inhiberas i renbetesområderna.
Mina argument är att lodjuret inte anses vara ursprungligt i fjällvärlden. Lodjuren är ett skogsdjur och har under den intensiva jakten under 1900-talet och tidigare drivits upp från skogslandet till fjällen. I dag är lodjuret det rovdjur som tar flest renar då inte varg tillåts finns i fjällen. Den lojakt som ska bekämpas är licensjakten i de södra delarna av landet. Här gör lodjuret ingen skada utan livnär sig på rådjur och andra mindre däggdjur och fåglar.
Min inställning är att lodjuren skulle kunna reduceras i renbetesområderna men då skulle samerna acceptera att några vargfamiljer skulle få finns i stället. Jag vet att vargens direkta på verkan på renskötseln inte bara handlar om att vargarna tar renar utan kanske mest för att vargen skrämmer och spränger renhjordarna så att ägarna får ett mycket större arbete med att smala ihop renhjorden igen.
Både vargen och lodjuret har en viktig ekologisk funktion i fjällen genom att lämna kvar rester av sina byten så att de kommer både järv och fjällräv till godo. Skulle ingen mat finns efter dessa rovdjur skulle säkert järven i alla fall få det mycket svårt att klara sig.

Köp och läs boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikern.se och bli medlem och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

Jaktkritik

Jag gör ett undantag och publicerar en artikel som kommer i nästa nummer av Jktdebatt. Jag vet att få medlemmar i föreningen läser min blogg och jag vill gärna sprida kunskapen om den förödande jakten på våra rovdjur.

Föredrag hållet på Västra Götalands höstträff den 21 okt. 2017.Under min tid som ordförande för Jaktkritikerna ägnade föreningen mycket litet arbete på att lyfta fram jaktens påverkan på rovdjurens överlevnadsmöjligheter. Delvis var situationen helt annorlunda på 1990-talet och fram till början av 2000-talet. Någon licensjakt bedrevs inte och några riktlinjer var inte fastslagna för den s k "förvaltningen" av de stora rovdjuren. I slutet av 1990-talet tillsattes en utredning med kända akademiker inom genetik och ekologi som lade fram sitt betänkande 1999. Men den förvaltning som experterna föreslog dög naturligtvis inte utan man tillsatte snart en ny utredning som tillgodosåg jägarnas önskemål bättre. I den första utredningen fick Jaktkritikerna göra sin röst hörd men inte i de kommande. Senare har Jaktkritikerna inte varit med i de olika överklaganden och övriga protester som Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen och WWF har skrivit. När en av de första överklaganden som gjordes mot vargjakt bad jag att få vara med som undertecknare men fick veta av den rovdjursansvariga på Naturskyddsföreningen att vi inte var välkomna. Utan att jag fick klart för mig varför vi inte fick vara med bland undertecknarna tror jag att vi ansågs alltför negativa till jakt i allmänhet och då ansågs extremistiska och på så sätt skulle skada "saken". Senare har jag tyckt att när så stora föreningar arbetar med rovdjursfrågorna och inte får igenom något mer väsentligt så varför ska vi som liten föreningen lägga ner något arbete med vår oerhört minde resurser personellt och ekonomiskt.I början gjorde Jaktkritikerna en insats för lodjuren när de övriga föreningarna sysslade med vargar. Vi framförde ett klagomål mot kungariket Sverige, som det heter i EU sammanhang, mot den jakt som bedrevs på lodjur utanför renbetesområdet.Vi fick som svar ett "Motiverat yttrande" som innebär ett förbudet mot jakten och är undertecknat av Margot Wallström som då var miljökommissionär. Motiveringen mot jakten var:Exempelvis kan inte individers intressen av att bedriva jakt på rådjur , vilket är ett naturligt bytesdjur för lodjuret anses som ett sådant ”allmänintresse”Kungariket Sverige har i sin ovannämnda skrivelse inte angett tillräckliga grunder för att styrka att det inte fanns någon annan lämplig lösning än den ifrågavarande jakten.Kommissionen kan även konstatera att inte heller något av de övriga skäl som nämns i artikel 16:1, punkterna a) - e) i habitatdirektivet föreligger i detta fall.När Margot Wallström slutade som miljökommissionär kom det naturligtvis en annan och då passade Sverige på att göra ett nytt försök och då lyckades man få tillbaka jakten med att utnyttja Artikel 16:1 punkt e) som lyder:För att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsat omfattning tillåts insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bilaga 4 (där lodjur ingår) i en begränsad mängd som fastställs av de behöriga myndigheterna.Hur man kan få denna paragraf att tillåta jakt på fler än 100 djur är för mig en gåta. Paragrafen måste ha tillkommit för att tillåta vissa vetenskapliga undersökningar eventuellt för museer.Vi protesterade naturligtvis men säg den politiker som ändrar sig och erkänner att han/hon har gjort ett fel. I alla fall inte i ett sådant här fall då svenska staten agerade och krävde ett annat beslut än det som Margot Wallström tog. Denna förändring skedde då det var Socialdemokratiskt styre men jägarna är starka och viktiga väljare. Göran Persson och Margot Wallström var ju inte heller bästa vänner.Lodjurjakten gjorde dock ett uppehåll två år innan det nya tillståndet gjorde lodjursjakt tillåten igen.Jag har uppgifter från SVA (Statens Veterinärmedicinska anstalt) som får in alla de skjutna och på andra sätt funna rovdjuren för undersökning av kondition, skador, sjukdomar mm. Under 2005 till 2016 sköts 1163 lodjur i licens- och skyddsjakt. 390 individer dog i trafik och gissningsvis lika många genom tjuvjakt. Enligt forskare på Grimsö är tjuvjakten ungefär lika stor som de som död i trafiken. Tjuvjakten beräknas efter de oförklarligt försvunna lodjur som märkts. Men om detta stämmer skulle ca 1 900 lodjur dö en onaturligt död. Då det under samma tid har funnit 2284 familjegrupper som ska multipliceras med sex för att få antalet individer ger det att det levt 13 700 kodjur under denna tid. 1 900 onaturligt dödade är 14% av alla. Det finns vetenskapliga undersökningar som beräknar att maximalt 6% kan dödas utan att populationen minskar. Det angiva antalet dödade lodjur visades sig också vara för stort och det politiska beslutet att Sverige skulle ha 145 familjegrupper underskreds 2014 varför jakten ställdes in 2015 men återupptogs 2016.   Björnen har den starkaste populationen bland de fyra stor rovdjuren i Sverige. Enligt Naturvårdsverkets hemsida var stammen 2005 ca 2500 björnar och steg till 3200 år 2008. Därefter minskade björnstammen till  2600 år 2013. Inga senare skattningarna finns redovisade. Skattningarna kan ju inte ske med hjälp av spårning i snö, som sker med de andra rovdjuren, utan skattningen sker med hjälp av spillningsanalys med DNA undersökning. Hur säkert denna analys är i jämförelse med spåranalys vet jag inte men antalet redovisas i 100-tal vilket ger en fingervisning om säkerheten. Den klara nedgången från 2008 till 2013 beror naturligtvis på att licensjakten + skyddsjakten dödade fler och nära 300 björnar under åren 2010 - 2015. 2016 hade licensjakten minskat till 215 och skyddsjakten 31 djur. Naturvårdsverket redovisar björnantalet vartannat år och om jag antar en jämn ökning (2005 till 2008) och minskning (2008 - 2013) har 2160 björnar skjutits i licens- och skyddsjakt. Ca 10 björnar dör i trafikolyckor per år och jag antar lika många i tjuvjakt blir det 2350 onaturligt dödade björnar av de 25 700 som funnits. De onaturligt dödade är alltså ca 9%. I slutet av 1990-talet ansåg forskare att tjuvjakten var lika stor som de legala jakten som då var ca 40 björnar enligt Brottsförebyggande rådet (Brå på nätet). Den kraftigt utökade jakten bör väl troligen minska begäret att döda björnar illegalt.Skyddsjakt på björnar, som specialiserat sig på att döda renkalvar och de enstakt björnar som går och rotar i soptunnor i någon by, ska naturligtvis få ske. Men licensjakten på björnar ute i skogen långt från mänskliga boningar ska inte vara tillåten. De orsaker inga allvarliga skador och bör därför fredas. Men även här är det jägarnas önskemål som ska tillfredsställas. Björnen tar ju då och då en älg!Vargen är Sveriges mest hatade djur. Storskarven tävlar om den positionen bland fiskare och sommargäster boende i skärgårdar och vid sjöar där skarven häckar. Detta hat hos många jägare har gjort att riksdagen har tagit ett helt horribelt beslut om att Sverige endast ska ha ca 340 vargar. Denna lilla population kommer naturligtvis inte ha en chans att överleva i de 100-talet år som krävs för att fastslå att ett djur har en gynnsam bevarande status. Med den lilla och ytterst osäkra invandring av genetiskt olika vargar som sker måste antalet avlande par vara 200 - 250 stycken. Dessa revir kan knappast få rum i Svealand utan spridning måste ske till Götaland och Norrlands kustland och förhoppningsvis även några i renbetesområdet. Detta är självklart inget som sker i min livstid men attityder förändras förhoppninsvis.Under åren 2010 - 2016 dödades 273 vargar i licens- och skyddsjakt, 72 dog i trafiken och gissningsvis dödades 100 i tjuvjakt vilket blir att 440 vargar dog en onaturlig död av de 2880 vargar som funnits under denna tid. Detta är 15%. Det ska i ärlighets namn framhållas att vissa av de djur som dödats i jakten skulle ha dött av andra orsaker (svält, skabb t ex) under tiden som följde efter jakten men procenttalet skulle inte minska avsevärt. Vilken population klarar att minskas med 10 - 15 % av onaturliga orsaker? Tänk om vi människor dödades i krig med 700 - 1000 miljoner? Katastrof är inte ett tillräckligt stark ord. Hur kan man tillåta detta "krig" mot våra stora rovdjur?För järven ser det bättre ut. Visserligen har målet att 90 föryngringar nu uppmåtts och stammen ligger mellan 900 - 1000 individer. Än så länge tillåts endast skyddsjakt på 20 - 30 individer. Järvens skador på ren vet jag inget om men vet att den i stort sätt livnär sig på renar som andra rovdjur dödat. Förr i tiden var det oftast varg men nu när inga vargar tillåts i renbeteslandet så utnyttjar järven de renar som blir kvar sedan lodjuret fått sitt. Järven kan dock orsaka blodbad om den kan springa på skaren medan renen trampar igenom. Men hur ofta inträffar detta? Även om tjuvjakten kan vara stor verkar järven öka sin numerär vilket är synnerligen glädjande. Järnen var illa ut på 1970- och 1980-talen med endast ett 40-tal djur men som sagt de har spritts sig och ynglar nu i norra Värmland och i Hälsingland. Märkligt nog har två järvar dödats i trafikolyckor , en 2016 och en 2017, utanför Mariefred i Södermanland. Varifrån kommer dessa järvar?Många forskningsrapporter visar att stora rovdjur har en stor betydelse för faunans naturliga balans. Även floran har nytta av dessa begränsningar av de olika bytesdjuren som oftast har olika preferenser för olika gräs, örter och träd. Jag har dock svårt att tänka mig att den svenska vargstammen skulle få bli så stor så att ingen älgjakt skulle vara nödvändig. En varg klarar sig på 2 - 3 kg kött per dag och behöver alltså ca fyra älgar per år. För att ersätta jakten på ca 100 000 älgar skulle det behövas ca 25 000 vargar vilket förmodligen aldrig ha funnit i Sverige och kommer aldrig att finnas. Men andra rovdjur som lodjur och räv skulle troligen kunna ge en naturlig balans av rådjur och hare kanske också vildsvin. Därför borde både lodjur och räv vara fridlysta. De andra mindre rovdjuren mård och grävling ska naturligtvis aldrig jagas. Inte ens jägarna skulle se någon skillnad i antal av jägarnas bytesdjur om dessa två arter fridlystes.  Det mest skrämmande är de mycket stora antal som dessa rovdjur skjuts i. 70 000 - 75 000 rävar , 30 000 - 35 000 grävlingar och 10 000 - 12 000 mårdar per år. Dessutom fångas märdarna i fällor som alltid är rena tortyrredskapen. Inga fällor ska tillåtas. Här är endast Jaktkritikerna de som värnar om dessa rovdjur och ständigt för en kamp för att dessa avarter inom jakten ska försvinna.  

Köp och läs boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna



.

Jakkritik

Jag håller fortfarande på att förbereda mitt föredrag på Nordens Ark den 21 oktober. Det är rovdjursföreningen som anordnar detta symposium (med flera föredragshållare).
Mitt ämne är förstås jakt och rovdjur. Tyvärr är jakten hänsynslös med 10 - 15 % överdödlighet i form av licensjakt, skyddsjakt plus de djur som dör i trafiken och i tjuvjakten. Naturligtvis är tjuvjaktens numerär okänd men vissa beräkningar har gjorts. Genom de märkningar av individer kan man uppskatta alla de som inte återfinns på ett naturligt sätt. Olle Liberg (Grimsö) beräknar t ex antalet lodjur som dödas illegalt till lika många som dör i trafiken alltså 25 - 35 stycken per år. De uppgifter jag fått fram när det gäller björnar är från slutet av 1990-talet alltså för 20 år sedan. Då bedömdes antalet var ca 40 stycken eller lika med de som sköts legalt enligt uppgifter som Brottsförebygganderådet anger. För vargar och järvar hittar jag inga uppgifter.
Jag har inga möjligheter att yttra mig om järvens negativa påverkan på renskötseln. Det enda jag hört och läst mig till är att järven är en dålig jägare och lever huvudsakligen på kadaver. Förr i tiden framför allt från renar rivna av varg men nu för tiden från lodjur. Järven kan dock när skaren håller för järven men inte för renen orsaka rena massakrer på ren. Hur ofta detta tillstånd råder vet jag inte men det är säkert mycket slumpartat. Samer framför allt i Norrbotten tillåts skyddsjaga ca 20 järvar per år. Det är enligt uppgifter från Viltskadecenter ca 2% av hela stammen på 900 - 1000 djur.
Järven ökar sin utbredning och ynglar både i Hälsingland och norra Värmland där järven knappast kan göra någon skada. Förmodligen är tjuvjakten omfattande men som vanligt okänd.
I mitt sökande på nätet gar jag funnit ett par intressanta uppgifter om järven. I SVA:s sensate rapport talas det om att en järv körs över och dödats utanför Mariefred. Denna uppgift tog jag som en slumpartad händelse som att enexotisk fågel uppenbarar sig i Sverige. Men till min förvåning hittar jag en notis i Svensk Jakt (som jag inte läser) då jag letar efter en bild på en järv att ytterligare en järv har trafikdödats i närheten av Mariefred (Läggesta). Finns det järvar i Sörmland?

Köp ock läs boken "Jaktrkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida : www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

Jaktkritik

Naturvårdsverket utfärdar skyddsjakt på gråsäl och knubbsäl (på västkusten). Jag har inte studerat tillståndsbestämmelserna denna gång men tidigare har skyddsjakten bara fått bedrivas några 100 m från fiskeredskap. Detta gäller enbart yrkesfiskare naturligtvis som ska ha möjligheten att skydda sin fångst.
Skyddsjakten är ytterst svår då sälarna bara visar sitt hyvad och det ger naturligtvis en mycket liten träffyta. Tidigare skulle skytten av denna anledning stå på ett fast underlag men detta har sedan tagits bort då avstånden kunde bli förstora mellan skytten och sälen.  Att träffa ett litet föremål från en guppande båt måste vara mycket svårt. I tidigare tillstånd skulle också jägaren se till att sälkroppen bärgades vilket också gjordes enligt uppföljningar av säljakten. Självfallet försvann sälkroppar som kunde tyda på skarpskjutning men inte fler än vad som är fallet i normal jakt märkligt nog.
Min inställning till säljakten har varit att fiskeredskapen ska vara så konturerade att sälar inte kan komma åt fiskarna i näten. Vad jag förstår så finns sådana redskap i all fall för lax. För det andra ska de sälar som skjuts vara de som finns nära näten för att just selektera de sälar som som ser ficknäten som en födokälla. En omfattande jakt som mu sker i namn av skyddsjakt löser inte problemet. Så länge som det finns sälar så kommer det finns fiskare som blir drabbade av förluster av fångade fiskar.  Fiskare har alltid sett sälar som ett problem även då sälarna har mycket få efter giftangreppej som gjorde att sälarna hade svårt att föda kutar.
I går hörde jag om att annat problem i samband med säljakten. Eftersom fiskarna ofta lejer ut jakten till jägare så kräver jägarna bättre kompensation för sina utgifter som bränsle till båten. Den jägare som intervjuades tänkte inte ställa upp i år om inte villkoren förbättrades. Jag antar att det inte är fiskarna som betalar jägarna utan båda grupperna anser nog att staten ska stå för kostnaden. Det skulle likna de för länge seda borttagna skottpengarna som betalades ut för diverse s k skadedjur ofta rovdjur flygande och springande på marken.
Jag tror att de flesta anser att människor inte ska leva på bidrag. Även om bönder ofta får s k EU-bidrag anser också de flesta att dessa borde försvinna om inte annat för att fattigare länder ska ha möjlighet att konkurrera på europeiska marknaden.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jkatkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.

Jaktkritik

Du som mer regelbundet läser min blogg vet att jag mycket ofta skriver om det, som gör jakten till Sveriges största djurskyddsproblem, nämligen skadeskjutningarna. Om man bara tar den lägsta skadeskjutningsprocenten till utgångspunkt (14% som anges för älgjakten som jag tror är den "bästa" jakten; man skjuter på ett stort djur, med kula och har ett stort grupptryck på sig att inte kasta iväg ett skott eftersom det kan innebära att jakten måste avbrytas för eftersök och man förlora mycket tid) så blir det att 150 000 djur skadeskjuts varje då jakten dödar mer en en miljon djur varje år.
Skulle slakterier sår och skada 100 000-tals djur innan de dödas skulle inga slakterier få finnas eller tolereras.
Jakt är en hobby och ett nöje för de som dödar vilda djur. Ändå får jakten fortsätta trots att så gott som all jakt är helt onödig. Enligt jaktlagen får inte jakten utsätta djuren för "onödigt lidande". Eftersom jakten är onödig i de flesta fall som borde jakten vara olaglig.
Enligt min mening kan skyddsjakt vara befogad. Jag anser att älg- och vildsvinsjakt är skyddsjakt då älgar och vildsvin orsakar allvarliga skador på skog och åker och kan åstadkomma allvarliga trafikolyckor.Dessutom kan vissa näringar som renskötsel och fårskötsel orsakas allvarliga ekonomiska avbräck då björn och varg kan angripa boskapen. Men det är alltså skyddsjakt som ska användas för att eliminera enstaka specifika individer.
Jag vet att det finns personer som anser att enstor vargstam skulle kunna reglera äjgstammen (och vildsvinsstammen?) på tolererbara nivåer men det skulle kanske innebära att vargstammen måste vara på 4000 - 5000 individer och det anser jag helt verklighetsfrämmande att riksdagen skulle tillåta när de inte ens kan acceptera en vargstam som skulle kunna anses ha en  gynnsam bevarandestatus på ett 1000 djur.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida:wwwjaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen jaktkritikerna

Jaktkritik

Jag fick här om dagen en artikel där en man vill skapa ett vilthägn enbart för att jägare ska kunna träna sina hunder att närma sig vildsvin. Vildsvinen ska vara unga (mellan 1 - 2 år) och av hankön. Varför just denna inskränkning framgår inte. Vildsvinen ska också vara mer eller mindre tama och vara märkta.
Jag är varken jägare eller hundmänniska så jag är verkligen förvånad över att jägare vill utsätta sina hundar för att jaga vildsvin. Enligt Agria (försäkringsbolag för djur) visar att det är fler hundar som dödas av vildsvin än som dödas av vargar. Hur många hundar som skadas av vildsvinen finns det inga uppgifter om men antalet skadade hundar är mycket troligen många fler. Varför utsätta sina hundar för detta? Jägare är inga djurvänner men jag hade trott att dr i alla fall tyckte om sina hundar men så är tydligen inte fallet.
Ett annat inslag i radion talade om att skyddsjakten på säl (troligen gråsäl) skulle inskränka till 200 m från fiskeredskap. Syftet med skyddsjakten är ju att rädda fiskarna i fångstredskapet och också skydda själva redskapet som sälarna kan förstöra då de äter upp eller vill åt fisken.
Nu invänder de som vill jaga att gränsen 200 m är för snäv. Men vill man skydds sina redskap så är det väl rimligt att döda de sälar som närmar sig redskapen och kan tänkas försöka komma åt fisken. Jägaren - fiskaren? som kommenterade Naturvårdsverkets beslut menade att de ville göra sälarna skygga och rädda för att närma sig fiskeredskap och då är väl beslutet bra då det verkligen syftar till att döda de sälar som närmar sig redskapen och skrämma de som man eventuellt missar.
Jag har alltid tyckt att denna jakt är den sämsta i Sverige. Den som jagar har bara ett huvud att sikta på och med vetskap om den stora skadskjutning som finns på alla andra jagade djur måste denna jakt ha en oerhörd stor risk för skarpskjutningar. I andra tidigare tillstånd ska sälen bärgas men de som kan simma iväg kan ju ha fått skador som inte direkt dödar sälen men ändå inte gör att sälen klarar sig i längden. Här vet vi ju ingenting eftersom en säl som simmar iväg troligen bedöms som att skottet missats.
Skyddsjakt är något som jag anser måste accepteras på enstaka individer då ingen annan lämplig lösning finns. Men här med säljakt är jag mycket tveksam. Fiskeredskap som minimerar möjligheten för sälar att komma åt fiskar måste användas. Att finns 100%-iga fiskeredskap kanske aldrig gå och alla näringsidkare gör förluster av olika orsaker och detta måste också fiskare inse och kompensera bortfallet med högre priser på den fångst de kan sälja.

Gå in på www.jaktkritikerna.se och rösta på nationaldäggdjuret!

Jaktkritik

Jag brukar inte skriva om våra rovdjur eftersom jag anser att de inte är jaktliga problem. Alla rovdjur i vårt land dödas i ett färre antal än de flesta andra jaktbara djur. T ex licensjakten på björn dödar i år 274 individer. Detta innebär att tämligen få av dessa björnar skadskjuts, kanske 30-40 stycken. Allvarligt nog men förhållandevis få i jämförelse med alla andra djurarter som jagas. Nu anser jag att inte björnar ska jagas på licens utan enbart som skyddsjakt på enstaka individer som gör allvarlig skada t ex på renar eller uppträder oskyggt nära människor.
Rovdjursjakten är ett etiskt problem och ett bevarande problem. Sverige har ålagt sig att bevara en biologisk mångfald vilket innebär att alla i Sverige levande djurarter ska kunna med stor sannolikhet överleva i 100-tals år. Här ligger problemet med rovdjursjakten.
Björnen anses ha en population på mellan 2500 - 3000 individer. Det kan tyckas vara många och tillräckligt för att uppfylla de krav på bevarande av populationen. Men det är inte antalet djur som är det viktigaste. Skulle ingen djur fortplanta sig skulle ju stammen dö ut inom artens maximala levnadsålder. Ju färre djur som deltar i fortplantningen desto större är risken för att arten ska dö ut. Inte enbart för att få djur innebär en större risk för att den naturliga dödligheten inte kompenseras utan också för att stamman blir inavlad och förlorar gener av en slump (genetisk drift). Teoretiska beräkningar gör gällande att minst 250 par måste ge upphov till ny avkomma om stammen står i kontakt med andra obesläktade stammar. Är populationen isolerad behövs det flera tusen par för att bibehålla den genetiska variationen för att stammen ska kunna överleva på sikt. Alla våra rovdjur har liten eller ingen kontakt med de östra populationerna av björn, varg, lo och järv.
Lodjursjakten har nu ställts in i december av Naturvårdsverket. Stamman anses vara för liten. Det är märkligt att Naturvårdsverket kommer till den slutsatsen i december trots att de i oktober ansåg att jakt skulle ske. Kanske var det vår remiss som påpekade denna kunskap som gjorde att Naturvårdsverket ändrade sig. Lodjuret "tål" inte någon jakt. Den naturliga dödligheten, trafikdöd och den skyddsjakt som bedrivs gör att stammen inte kan tillåta fler dödstillfällen.  Det finns naturligtvis ingen anledning att jaga lodjur. De gör ingen allvarlig skada utan den skyddsvakt som får bedrivas är fullt tillräcklig. Vi har lämnat in ett klagomål till EU för att få Sverige att sluta med licensjakten. Vi har ännu inte fått något svar.
Den vargjakt som Naturvårdsverket nu beslutat om är helt befängd. Vargens populationsstorlek uppfyller ju inte till närmelsevis de kriterier som en population måste uppfylla för att kunna överleva på sikt. Sverige bryter därför sina egna åtaganden om biologisk mångfald. Jag vet inte om det är okunniga tjänstemän på Naturvårdsverket som bestämmer detta eller om de är fega och inte kan säga emot utan enbart lyder order från politiker eller andra personer högre upp i Naturvårdsverket som har jaktliga intressen.  Detta är en skam för Sverige och jag hoppas att EU drar Sverige inför EG-domstolen och att vi döms till mycket kännbara böter. Tyvärr tjuvligas vargen och stammen är kraftigt inavlad och dessutom isolerad vilket gör att vargen utan licensjakt har en ytterst besvärligt situation för att kunna överleva på sikt. För vargens bevarande som en djurart i Sverige måste licensjakten tas tillbaka.
Järven s situation har något förbättrats och endast skyddjakt får bedrivas. Järvstamman har alltid varit liten och kommer nog så att förbli då den är så knuten till de norra områderna i Sverige och Finland.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktrkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida..

Jaktkritik

Än en gång dessa skarvar. Nu har Länsstyrelsen beslutat att 1 700 skarvägg ska få prickas i fyra kolonier i skärgården.
Min åsikt är att ju tidigare som ungar skjuts eller dödas på annat sätt desto bättre eftersom ungar alltid har en större dödlighet att dö än äldre individer. Det sämsta med jakt är då individer dödas efter en vinter då de ska till att fortplanta sig. Därför är äggprickning att föredra i stället för jakt på vuxna individer. Den skyddsjakt som ända tillåts i samband med fiske och vid fiskodlingar är värre om den bedrivs under häckningssäsongen och just jakt under våren är i princip förbjuden i EU:s fågeldirektiv om "inte andra lämpliga åtgärder" går att tillämpa. Det framgår inte av tidningsnotisen om skyddsjakten ska få bedrivas under häckningstiden men den borde alltså vara förbjuden.
Nackdelen med äggprickningen är den störning som sker på dessa fågelskär. Många andra fågelarter häckar på dessa skär i skydd av skarvarna och då många människor kliver omkring för äggprickningen skräms naturligtvis också de andra arterna och kanske också överger sina bon.
Jag tror alltså att äggprickningen ställer till mer skada än den gör nytta för fiskarna.
Skarvarna skulle inte kunna öka sin population om inte det fanns gott om fisk. Tyvärr har Östersjöns ekosystem förändrats till det sämre och torsken som äter de mindre fiskarna som är skarvens huvudsakliga föda har minskat bland annat genom alltför stort rovfiske av torsk.
Östersjön behöver en bättre balans. Men dit är det lång väg kvar om det någonsin går att åstadkomma detta.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

Jaktkritik

Naturvårdsverket tillåter nu skyddsjakt på 400 sälar varav 110 knubbsälar och 290 gråsälar- Detta för att minska skadorna för fisket, Skadorna läs bestå av uppäten, bortskrämd (!) fisk och förstörda fiskeredskap.
Antalet gråsälar uppskattas till 30 - 40 000 i Östersjön. Kan denna skyddsjakt minska skadorna för fiskarna? Skyddsjakt på gråsäl har förekommit i många år och skadorna tycks inte bli avhjälpa. Varför fortsätter denna jakt? Jakten är den svåraste att genomföra då sälarna bara visar sitt huvud i ett guppande hav. Skadskjutningsprocenten blir ju ovanligt hög och orsaker mycket lidande.
Den enda sättet att minska skadorna måste vara att forska fram säl-säkra redskap.
Jag tror att jakten är till för att tillfredsställa fiskarna. De får ju på detta sätt möjlighet att avreagerar sig mot sälarna som de ser som sina fiender.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

Jaktkritik

Jag brukar inte skriva om vargar. Det finns femtioelva andra föreningar och enskilda personer som sköter denna del av de många och allvarliga problemen inom jakten. Min åsikt är att vargar ska få skyddsjagas då enstaka individer orsakar allvarliga skador.
I dag är det den 18 feb. då Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt på den s k Junselevargen skulle ha trätt i kraft sedan igår. Jag har inte hört något om att vargen skulle ha dödats och därför utgår jag från att jakten överklagats och att ajkten inte har blivit av.
Eftersom jag har deklarerat att jag anser att skyddsjakt ska få bedrivas så kan man ju tycka att jag är överens med Naturvårdsverket. Men så är det inte. I detta fall finns enligt mig två omständigheter som gör att denna varg ska få leva. För det första är vargen viktig för att de svenska vargarna ska kunna få en bättre genetik vilket alla anser vara nödvändigt för att vargstammen ska kunna överleva på längre sikt. För det andra så måste samerna tillåta någon eller några vargar i sitt stora renbetsområde. Annars finns det ingen som helst chans för att vargarna ska få nytt blog från Finland-Ryssland. dessutom anser jag att vargen ingår i samerna kultur som de har all rätt att upprätthålla. I renhållningen måste det ingå rovdjur och samerna ska naturligtvis kompenseras. Om nu Junselevargen redan kostat 7 miljoner så skulle lika mycket kunna ha använts för kompensation.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter". Finns på vår hemsida.

Jaktkritik

Regeringen kommer att föreslå licensjakt på säl. Tidigare har säljakten skett under beteckningen skyddsjakt. Skillnaden är att skyddsjakten bedrivs i anslutning till fiskeredskap men licensjakten innebär att ett okänt antal sälar får skjutas på andra platser i avsikt att reducera antalet sälar i stort.
Problemet med säljakt är att det är mycket svårt att skjuta sälar då endast huvudet ska träffas. I tillstånden för skyddsjakten finns följande lydelse: "Varje fälld säl skall landas. Skyddsjakten får därför endast bedrivas på sådana platser och på ett sådant sätt att fällda djur kan landas". Tyvärr visade det sig att endast drygt 50% landades. Utan att vet hur tillstånden för licensjakten kommer att utformas är det troligt att många sälar kommer att skadskjutas och vi aldrig kommer att veta hur många sälar som dödats. Vid skyddsjakten blev aldrig de tillåtna kvoterna uppfyllda. Säkert beroende på svårigheten vid jakten men också att sälarnas angrepp på fisken i näten skedde när fiskarna inte var närvarande vid sina nät.
Den kommande licensjakten kommer enligt min bedömning inte att minska skadorna på fiskarnas fångster. För att jakt ska vara effektivt så att en minskning av skador kan bli verkningsfulla måste populationerna minskas radikalt vilket inte kommer att ske. En möjlighet med licensjakten är att sälar som ligger på land och därför är möjliga att skjuta med mindre risk för skottskador kan bli verklighet. Men syftet med jakten att minska skadorna på nät, redskap och fångade fiskar uppnås inte, enligt min mening.  Jag tror att regeringen vill får chansen att utbetala mindre ersättningar med hänvisning till att fiskarna nu kan förebygga skadorna själva. Men lösningen på att bedriva fiske då sälar finns är att fortsätta finna metoder för att skydda sina fångster med sälangrepp. Jag hoppas verkligen att detta arbete fortsätter och ges bra ekonomiska villkor.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i JB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

Jaktkritik

Jag läser i tidningen att Naturvårdsverket vill införa licensjakt på säl (gråsäl, vikare, knubbsäl; det framgår inte av notisen om det gäller alla arter). Tidigare har skyddsjakt förekommit på ca 300 - 400 gråsälar (jag har inte mina papper här på landet så jag är osäker på antalet som beviljats).
Skillnaden mellan skyddsjakt och licensjakt är att licensjakten inte är knuten direkt till det fasta fiskeredskapet utan skulle kunna bedrivas även på annat håll. I notisen framgår det att sälar orsakar allvarliga skador på fiskeredskap och att sälarna ökar (35 - 40 000 gråsälar och ca 10 000 vikare i Östersjön och 17 000 knubbsälar i Skagerrak och Kattegatt). Detta gör att skadorna också ökar. Antalet som ska få dödas anges inte utan Naturvårdsverket vill ha en ändring av jaktförordningen och har därför vänt sig till regeringen. Ett stalltips är att Eskil Erlandsson beviljar detta.
Min invändning är att säljakten är mycket svår och att det behövs mycket strikta föreskrifter för att jakten ska få bedrivas. Vid skyddsjakten fanns bestämmelser om att dykare skulle finnas tillgänglig för att kunna bärga sälen så att man visste att sälen hade skjutits till döds och att skytten skulle stå på fast mark och inte fick utnyttja båt. Det är ju oftast endast huvudet som sälen visar och detta är ju en mycket liten skottyta.
Jag hoppas om nu licensjakten kommer tillstånd att säkerheten vid jakten inte minskar och att antalet blir ett minimun just för att ju fler skott som avlossas desto fler skadskjutning. Sälar kan ju inte heller eftersökas och drunknar vilket måste betecknas som "onödigt lidande" som ju inte får förekomma vid jakt enligt jaktlagen.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna