Jaktkritik

Jag brukar inte skriva om våra rovdjur eftersom jag anser att de inte är jaktliga problem. Alla rovdjur i vårt land dödas i ett färre antal än de flesta andra jaktbara djur. T ex licensjakten på björn dödar i år 274 individer. Detta innebär att tämligen få av dessa björnar skadskjuts, kanske 30-40 stycken. Allvarligt nog men förhållandevis få i jämförelse med alla andra djurarter som jagas. Nu anser jag att inte björnar ska jagas på licens utan enbart som skyddsjakt på enstaka individer som gör allvarlig skada t ex på renar eller uppträder oskyggt nära människor.
Rovdjursjakten är ett etiskt problem och ett bevarande problem. Sverige har ålagt sig att bevara en biologisk mångfald vilket innebär att alla i Sverige levande djurarter ska kunna med stor sannolikhet överleva i 100-tals år. Här ligger problemet med rovdjursjakten.
Björnen anses ha en population på mellan 2500 - 3000 individer. Det kan tyckas vara många och tillräckligt för att uppfylla de krav på bevarande av populationen. Men det är inte antalet djur som är det viktigaste. Skulle ingen djur fortplanta sig skulle ju stammen dö ut inom artens maximala levnadsålder. Ju färre djur som deltar i fortplantningen desto större är risken för att arten ska dö ut. Inte enbart för att få djur innebär en större risk för att den naturliga dödligheten inte kompenseras utan också för att stamman blir inavlad och förlorar gener av en slump (genetisk drift). Teoretiska beräkningar gör gällande att minst 250 par måste ge upphov till ny avkomma om stammen står i kontakt med andra obesläktade stammar. Är populationen isolerad behövs det flera tusen par för att bibehålla den genetiska variationen för att stammen ska kunna överleva på sikt. Alla våra rovdjur har liten eller ingen kontakt med de östra populationerna av björn, varg, lo och järv.
Lodjursjakten har nu ställts in i december av Naturvårdsverket. Stamman anses vara för liten. Det är märkligt att Naturvårdsverket kommer till den slutsatsen i december trots att de i oktober ansåg att jakt skulle ske. Kanske var det vår remiss som påpekade denna kunskap som gjorde att Naturvårdsverket ändrade sig. Lodjuret "tål" inte någon jakt. Den naturliga dödligheten, trafikdöd och den skyddsjakt som bedrivs gör att stammen inte kan tillåta fler dödstillfällen.  Det finns naturligtvis ingen anledning att jaga lodjur. De gör ingen allvarlig skada utan den skyddsvakt som får bedrivas är fullt tillräcklig. Vi har lämnat in ett klagomål till EU för att få Sverige att sluta med licensjakten. Vi har ännu inte fått något svar.
Den vargjakt som Naturvårdsverket nu beslutat om är helt befängd. Vargens populationsstorlek uppfyller ju inte till närmelsevis de kriterier som en population måste uppfylla för att kunna överleva på sikt. Sverige bryter därför sina egna åtaganden om biologisk mångfald. Jag vet inte om det är okunniga tjänstemän på Naturvårdsverket som bestämmer detta eller om de är fega och inte kan säga emot utan enbart lyder order från politiker eller andra personer högre upp i Naturvårdsverket som har jaktliga intressen.  Detta är en skam för Sverige och jag hoppas att EU drar Sverige inför EG-domstolen och att vi döms till mycket kännbara böter. Tyvärr tjuvligas vargen och stammen är kraftigt inavlad och dessutom isolerad vilket gör att vargen utan licensjakt har en ytterst besvärligt situation för att kunna överleva på sikt. För vargens bevarande som en djurart i Sverige måste licensjakten tas tillbaka.
Järven s situation har något förbättrats och endast skyddjakt får bedrivas. Järvstamman har alltid varit liten och kommer nog så att förbli då den är så knuten till de norra områderna i Sverige och Finland.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktrkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida..