Jaktkritik

Jag vill naturligtvis att denkommer ut till så många som möjligt för att jaktens existens ska debatteras.  Nu tror jag inte att boken ska läsas av jägare som i allmänhet har en positiv syn på sin hobby och därför omöjliga att påverka utan till de alla som har ingen eller dålig uppfattning om vad jakt innebär för de vilda djuren.

Men det finns ett antal personer som direkt har möjlighet att påverka jaktens utformning och ställning i Sverige och det är de politiker som sitter i Miljö och jordbruksutskottet i riksdagen. Därför jag jag skickat min bok till dem för att de ska få en kanske annorlunda insikt om vad jakten innebär för de vilda djuren. Följande brev skickade jag tillsammans med boken. Jag kan inte lita på att ledamöterna kommer att läsa boken av olika anledningar och därför gjorde en mycket kort sammanfattning av de viktigaste slutsatser som boken innehåller. Här är brevet:

Hej

Du är ledamot i MJU och har bl a till uppgift att föreslå förordningar och lagar för det viktiga områden som berör jakt, djurskydd och biologisk mångfald.

Den här boken som jag nu skänker till dig berör dessa områden och ger dig förhoppningsvis en större förståelse för hur jakten negativt påverkar de nämnda områdena.

Som en sammanfattning av boken skulle jag vilja nämna:

Jakt är omoralisk. Jakten dödar ca 1 miljon djur enbart för att en liten dal av Sveriges befolkning har det som hobby och har ett nöje av att döda dessa djur. Ingen tvingas ut i skogen för att döda djur. Jakten skadeskjuter 100 000-tals djur varje år som medför stort lidande för djuren. Inget slakteri skulle få vara verksamt om de skadade eller sårade 100 000-tals djur innan de dödades. Mer än 300 000 djur (ca 1/3 av de som dödas) dödas enbart för att jägarna inte vill ha dessa djur i sina marker. Jägarna menar att dessa djur inskränker på deras rättighet att döda andra djur. Detta trots att inga vetenskapliga undersökningar har visat på detta.

Jakten är obiologisk. Jakten dödar djur slumpmässigt till skillnad till ett naturligt utval. Den slumpmässiga jakten innebär en sämre genetik och demografisk status för djurpopulationerna. Som ett gott exempel kan älgpopulationen nämnas där både köns -och åldersfördelningen är onaturlig.

Jakt eliminerar upplevelser för oss som är djur- och naturvänner. Vi, som är mångdubbelt fler än jägarna,  förloras 1 000 000 tillfällen varje år att se djur i vår natur. Jägarna äger inte djuren. De vilda djuren tillhör oss all. 

Har du frågor eller andra kommentarer så ser jag gärna att du återkommer till mig

 

Jaktkritik

Jag vet inte 0m du som läser min blogg är medlem i Jaktkritikerna och får tidskriften Jaktdebatt och naturligtvis inte heller om du läser den.
Men i senaste numret så finns det en redogörelse om hur licensjakten på lodjur kommer att se ut i år. Naturvårdsverket har beslutat om att 108 lodjur ska dödas. I södra och mellersta Sverige ska 63 lodjur dödas och 45 i de norra delarna.
Här är ytterligare en del av den fullkomligt meningslösa jakten. Även om jag tycker att all jakt är meningslös och endast tillfredställer ett antal personer som uppenbarligen inte anser att dödandet av djur för nöjes skull är omoraliskt så kan jag också förstå att dödandet av älg och vildsvin ger en viss köttmängd som kan konsumeras. Men inte ens det är ju nödvändigt och tillskottet är försumbart även för de flesta jägare. Men när det gäller rovdjursjakt och den jakt som kallas viltvård finns det inga som helst skäl till att bedriva.
Men detta är allvarligare än den normala viltvården som ju är förskräcklig då den omfattar ca 1/3 av all jakt i Sverige och de döda kropparna bara kastas bort. När det gäller lodjursjakten på 108 individer så tillkommer ca 20 som dödas i skyddsjakt, ca 30 som dör i trafiken och uppskattningsvis 30 lodjur som dödas vid illegal jakt enligt forskare på Grimsö. Totalt ger detta att ca 200 lodjur dör av onaturliga orsaker. Lodjur blir lika gamla som katter och det finns lodjur som har blivit 16 år men medelåldern är ca 10 år. Lodjur föder ofta 2 ungar men kan har tre och ytterst sällsynt 4 ungar. Oftast dör de övertaliga ungarna så att det antal som överlever blir mellan 1 till 2 ungar per år. Med dessa antaganden kan lodjuren förlora mellan 3 - 6 % av sin population utan att populationen minskar. Denna beräkningen har gjort på Stockholms universitets populationsgenetiska institution.  
2019 fanns det enligt Viltskadecenter 202 familjegrupper i Sverige vilket motsvarar 1212 lodjur då men anser att på en familjegrupp så finns det sex gångar så många andra lodjur. Om detta stämmer skulle alltså 16,5% av alla lodjur dödas i Sverige. Detta är förödande för lodjuren. Inta bara det att lodjursstammen kommer under den nu alldeles för låga gränsen som är satt av politiker för gynnsam bevarandestatus utan också för att den alldeles för låga genetiska variation som lodjuren i Sverige redan har kommer att bli mer accentuerad. Och detta bara för att jägarna vill ha fler rådjur att döda! Det finns inget annat skäl. Lodjuren orsakar aldrig någon allvarlig skada och är helt ofarliga för människor och egendom.
Det är väl värt att påminna om att Sverige har antagit EU:s habitatdirektiv där Sverige märkligt nog för jaga i EU fridlysta rovdjur med motiveringen i art.16 §e) som lyder: "För under strängt kontrollerade förhållanden selektivtoch i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bilaga 4 (där lodjur ingår) i en begränsad mängd som fastställs av de berörda nationella myndigheterna." Hur man kan tillåta att 108 djur kan dödas med denna paragrafs lydelse är för mig en gåta. Det intressanta är också att Margot Wallström, då hon var EU kommissionär, skrev att "Det föreligger inte någon sådan anledning (alltså jakt min anm.) till undantag som nämns i punkter a) - e) enligt artikel 16 i habitatdirektivet." Detta skrev Margot Wallström då vi överklagade lodjursjakten 2001. Jag anser att Margot Wallström fortfarande har rätt!

Jaktkritik

"Naturvård, ofta förknippad med det äldre begreppet naturskydd, innebär att man skyddar och vårdar olika typer av natur och arter. Naturvården värnar specifika livsmiljöer för djur och växter i syfte att bevara, gynna och upprätthålla den biologiska mångfalden i vårt land."

Den här förklaringen fick jag när jag sökte på nätet på ordet "naturskydd". Det förvånar mig inte att textförfattaren anser att "naturskydd" bör ersättas med naturvård i dag. Naturskydd talar ju om att naturen ska skyddas vilket naturligtvis inte i dagens materialiserade Sverige inte går för sig. Naturen ska ju utnyttjas så långt det går Visserligen ska naturvården "värna specifika livsmiljöer" men "specifika" talar ju inte om vilka eller hur stora eller många de ska vara.
För att knyta an till jakten så talar ju jägarna om "viltvård" vilket innebär att rävar, grävlingar, kråkor, nötskrikor, fiskmåsar m fl ska dödas för att man tror att det främjar de arter som jägarna vill ha på sina marker rådjur, harar, fasaner t ex.
Tänk om "viltskydd" skulle kunna införas. Då skulle inte bara djuren -bevaras, gynnas och upprätthållas i en biologiska mångfald- utan öka individrikedomen så att alla djuren kunde leva i maximala tätheter och uppnå sina "carrying capacities"
Vård låter ju tjusigt men i begreppet ingår att människan läggar sig i och lägger till rätta. Skydd skulle innebära att människan lät naturen ha sin gång, att naturen skulle reglera sig själv med förmodligen andra sammansättningar men med friskare och mer livskraftigare djurstammar.

Jaktkritik

Det är sällan jag ser någon skriva någon kritik om jakt och därför glädjer det mig mycket att läsa följande debattartikel https://www.svd.se/jakt-pa-ekorrar--nar-medeltida-kultur-styr

Artikeln är mycket lika min inställning och det är verkligen roligt att finna en åsiktsbroder.

Jaktkritik

Det är nu ca 14 dagen sedan jag skickade ut min bok "Jaktkritik" till ca 30 olika redaktioner framför allt dagstidningar men också några tidskrifter. Tidskrifterna kommer ut med långa mellanrum och att redaktionerna har hört av sig men ännu har ingen tidningsredaktion hört av sig eller omtalat (skickat) någon recension. Jag bad att få veta om de skrivit något om boken och jag utgår från att de respekterar min önskan. Eftersom jag skickat boken till ett antal vänner så har jag fått veta att boken är intressant och trevlig att läsa. Därför är jag förvånad att ingen har ansett detta ämne värt att diskutera. Jag tycker att djurskydd är ett aktuellt ämne och nyligen har skötsel av husdjur (kor) och den behandling de får utstå på slakterier tagits upp i TV och i radio. Men jakt är tydligen inte intressant att diskutera eller debattera.
Kanske har jag haft för bråttom och att någon redaktion fortfarande läser boken och återkommer. Eller blir ämnet för aktuellt först till hösten då jakten i större skala kommer igång?
Varför är jaktens omoral och icke biologiska sätt att döda djur så ointressant?