Jaktkritik

Jag har just läst Lars Ulvenstams samlade sommarprat som sändes 1984-2004 ("Ulvens sommar" Carlssons förlag 2005). Man ska naturligtvis inre läsa dessa texter i en följd. Det blir så påtagligt att det blir upprepningar men det finns många berättelser framför allt av äldre människor födda runt sekelskiftet 1800 - 1900. De flesta Ulvenstam berättar om är arbetare och som haft ett tungt och svårt liv bakom sig men också med glädje och framgång för en del. När man läser dessa berättelser så inser man vilken fantastisk förbättring som skett den senaste 100 åren framför allt för de fattigaste.
Men det var inte detta j diskutera. I ett avsnitt skriver Ulvenstam så här:
"Att utsätta djur för onödig ångest och smärta är väl motbjudande för de flesta. Jag har svårt att jubla när den spanska tjuren dör av matadorens värjstick. Eller när den ryska störens får buken sönderbankad för att hon ska släppa den läckra romkaviaren. Eller när de franska gässen tvångsmatas och körs med majs ur en handkvarn i mörka isoleringsburar för att gåslevern ska bli extra skär och mjäll. Jag är till och med jäkligt arg på både utländska och svenska zoon och skansar där man sårrarin glada och frihetsälskande delfiner och stolta vargar och lejon. För att ungarna ska lära känna vilda djur?, Ta dig i brasan, det kan de göra bättre av fina amerikanska och franska naturprogram.
Men jag är helt för slakt och jakt för att vi ska få kött.Och för forskning på försöksdjur för vår hälsas bästa. Fast en moralfilosofiska debatt om vår rätt till det? Nä, den tror jag att jag inte skulle klara."
Nu kan inte Lars Ulvenstam försvara sig. Han dog 2017, 96 år gammal. Men jag menar att Ulvenstam är som de flesta svenskar, de kan inget om jakt.
För det första. Jakt innebär "onödig ångest och smärta". Jakt är onödig och skadeskjutningarna är 100 000 -tals vilket inne bär ångest och smärta. Jakten är Sveriges största djurskyddsproblem.
För det andra: Vi behöver inget kött. Det går alldeles utmärkt att leva vegetariskt och med vegan kost Miljontals människor gör detta.
För det tredje: Ca en tredjedel av de djur som dödas i jakten i Sverige äts inte utan kastas på sophögen, alla rovdjur, kräk- och måsfåglar.
För det fjärde. Många framförallt fåglar ge ytterst lite kött och många kastas direkt då de ätbara delarna är fulla med blyhagel och helt enkelt giftigt att åta.
För det femte. Många individer är gamla och köttet oätbart om det inte kokas i timmar. Framför allt sjöfåglar har trasigt och illasmakande kött.
Sen finns det många andra nackdelar av jakt och dess avarter men det kan du läsa om i min bok "Jaktkritik" som finns på Bokus, Adlibris och direkt från Christian Jutvik (christianjutvik@hotmail.com) som är billigast 210 kr inkl. frakt.      

Jaktkritik

  Nu har jag läst en bok! Boken är skriven av Laszlo Krasznahorkai (ungersk författare f. 1954 och enligt texten "en av vår tids mestbntressanta författare").
Boken heter "Den sista vargen" (Nordstedts förlag 2020). Boken består av tre avsnitt varav det första handlar om en resa i Extremadura i sydvästra Spanien där vargarna har utrotats. Sanning eller skröna vet jag inteMen sorgen är stor för vildvårdaren som berättar.
Den andra är mer en tydlig skröna men med liknande budskap. En pensionerad jägmästare får i uppgift att iordningsställa en skog så att skogen kan användas för jakt. Personen "Herman" röjer och sätter ut mängder med fällor för alla rovdjur (vildhundar, katter, rävar, mårdar m fl). Efter ett par år är skogen i jaktbart skick och han ska belönas av jägarförbund och andra för sin insats. Men han vägrar att ta emot utmärkelsen. Han börjar känna sig dålig men märker att han känner sig bättre om han bara studerar djuren i stället för att döda dem i sina fällor. Han gräver ner sig i en jordhåla i skogen för att lättare få se och studera djuren. Men han gör också fällor som han sätter ut i den närbelägna staden vilket skador många människor. När man kommer på vem som gör dessa fällor och orsakar skadorna bestäms att Herman ska tas om hand. Men när Herman kommer ur sin jordhåla skrämmer han sina förföljare så att de skjuter honom till döds.
Författare har sällan eller aldrig något syfte med det de skriver. Läsare ska tolka texten. Min tolkning är att Herman inser det lidande han utsätter djuren för och får ångest för detta; blir sjuk. Men blir frisk av att studera och vistas i naturen. Att han blir "galen" som invånarna i staden anser är väl i normalt språkbruk riktigt men Herman vill visa konkret för människor vad vi gör mot djuren. Väl drastiskt men påtagligt.
Jag tror att människor kan tänka sig in i det lidande djuren utsätts för i jakten utan att själv behöva utsättas för det som jakten orsakar djuren. Jag hoppas i all fall det.