Jaktkritik

 Jag får en ”debatt” om jaktems mening mellan en naturföreningsmedlem och en chef för jägarna i Sveiges Natur uppläst för mig. 

Den handlar inte om det som jag anser vara det väsentligaste och mest motbjudandet i jakten nämligen lidandet för djuren och det oerhörda förakt för levande varelsers om många jägare har. Detta förakt visar sig tydligast genom den den sk viltvården som dödar ca 300 000 djur och som aldrig tas tillvara utan leder till blyförgiftningar. Mest känt är havs- och kungsörnars död genom blyförgiftning men det är säker många andra djur som dör en plågsam död.

Men representanten för jägarna gör ett ovanligt dummt uttalande. Som försvar för jaktenpåstår han ”människan har jagat i 100 000 år”. Även om detta inte är sant (läs min bok ”Jaktrkritik”) så skulle man kunna säga människan har dödat andra människor i 100 000 år eller män har våldtaget kvinnor i 100 000 år som ett försvar att dylika handlingar är inget att klandra eller att de måste anses normala och tillåtas.

Men som sagt, idiotiska uttalande har väl alla hört tidigare av jägare men här är ytterligare (?) ett exempel 

Jaktkritik

 För några dagar sedan läste jag att 188 lodjur hade dödats i årets licensjakt av de 200 som var tillåtna. Beslutet om den ovanligt stora licensjakten grundar sig på att 1 440 lodjur ansägs finnas i Sverige 2022. Det somligger till grund för den alltför stora avskjutningen beror på att riksdagen har bestämt att lodjursstammen ska vara minst 880 lodjur. Detta är långt under dengynnsamma bevarande statusen som forskare anser vara nödvändig. 880 lodjur anses innebära att ca 150 lodjurshonor har ungar. Det är också antalet familjegrupper som räknas då inventeringarna görs; alltså hur många honor med ungar som kan räknas in vid inventeringarna.

Problemet med den stora avskjutningen är att licensjakten inte är den enda onaturliga dödsorsaken som lodjuren råkar ut för. Ca 30 dör i trafiken (tåg och bilar), lika många anses dödas i tjuvjakt enligt Grimsö och ca 50 lodjur dödas i sk skyddsjakt. Det innebär att förutom den naturliga dödsorskákerna så dödas 20% av populationen utöver den naturliga döden. I en uppsats som gjordes med simulation i en dator där naturliga dödsorsaker, popualtionen ålderssammansättning och dess ungproduktion sammanställdes så fann man att en lodjurstam kan för lora mellen 3-6% av sin populationsstorlek och ändå inte minska. I det sammanställda fallet dödas mer äm tre gånger så många lodjur vilket leder till en kraftig minskning av en sårbar och alltför liten lodjursstam.

Detta trots att lodjuret inte gör någon skada i den södra delen av landet. I renbeteslandet tar lodjuren renar men skyddsjakt tillåts i stor utsträckning som faktiskt nästan aldrig utnyttja till fullo. Samerna tycker tydligen inte att det ”lönar” sig att lägga ner arbete på att döda de lodjur de har rätt till. I södraSverige är lodjuren inte till någon skada mer än att de tar rådjur som jaägarna själv vill döda.

Varför får lodjuren jagas då de är fridlysta enligt EU direktiv och dessutom uppsatt på ”rödlistan” i Sverige?  

Jaktkritik

 Det är nu fem år sedan jag fick en kommentar till det jag skriver. Oftast var det jägare som anonymt skrev ”Gör något annat som du kanske förstår” eller ”Du vet inget om jakt”. Men ibland kom det positiva kommentarer.

Idag fick jag ett s k ”snigelbrev” alltså skrivet på maskin och nedstoppat i ett kuvert. Understecknat ”Jaktmotståndare” som ville att jag skulle sprida budskapet som stod i brevet. Jag skickar det till vår redaktör för publicering i ”Jaktdebatt” (föreningens tidskrift). Jag skriver inte av brevet men brevskrivaren ville framhålla att den alltför frekventa skdeskjutningen borde klargöras för våra politiker så att jakten skulle förbjudas. Brevskribaren framhöll också att djur är intelligenta varelser som vi måste vara värna om och inte döda.

Jag kan bara hålla med.