För några dagar sedan läste jag att 188 lodjur hade dödats i årets licensjakt av de 200 som var tillåtna. Beslutet om den ovanligt stora licensjakten grundar sig på att 1 440 lodjur ansägs finnas i Sverige 2022. Det somligger till grund för den alltför stora avskjutningen beror på att riksdagen har bestämt att lodjursstammen ska vara minst 880 lodjur. Detta är långt under dengynnsamma bevarande statusen som forskare anser vara nödvändig. 880 lodjur anses innebära att ca 150 lodjurshonor har ungar. Det är också antalet familjegrupper som räknas då inventeringarna görs; alltså hur många honor med ungar som kan räknas in vid inventeringarna.
Problemet med den stora avskjutningen är att licensjakten inte är den enda onaturliga dödsorsaken som lodjuren råkar ut för. Ca 30 dör i trafiken (tåg och bilar), lika många anses dödas i tjuvjakt enligt Grimsö och ca 50 lodjur dödas i sk skyddsjakt. Det innebär att förutom den naturliga dödsorskákerna så dödas 20% av populationen utöver den naturliga döden. I en uppsats som gjordes med simulation i en dator där naturliga dödsorsaker, popualtionen ålderssammansättning och dess ungproduktion sammanställdes så fann man att en lodjurstam kan för lora mellen 3-6% av sin populationsstorlek och ändå inte minska. I det sammanställda fallet dödas mer äm tre gånger så många lodjur vilket leder till en kraftig minskning av en sårbar och alltför liten lodjursstam.
Detta trots att lodjuret inte gör någon skada i den södra delen av landet. I renbeteslandet tar lodjuren renar men skyddsjakt tillåts i stor utsträckning som faktiskt nästan aldrig utnyttja till fullo. Samerna tycker tydligen inte att det ”lönar” sig att lägga ner arbete på att döda de lodjur de har rätt till. I södraSverige är lodjuren inte till någon skada mer än att de tar rådjur som jaägarna själv vill döda.
Varför får lodjuren jagas då de är fridlysta enligt EU direktiv och dessutom uppsatt på ”rödlistan” i Sverige?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar