Jaktkritik

 Jag citerar vad som står på nätet 

"Enligt de politiska beslut som ska ligga till grund för lodjurspopulationen ska referensvärdet för lodjurspopulationen vara 870 lodjur i landet. Den senaste inventeringen, som ligger till grund för 2022-års jakt, visar att det i stället finns minst 1247 lodjur i Sverige.”

Jag vill understryka det som står ”ett politiskt beslut”. Det givna antalet har inget biologiskt försvar eller bakgrund. Enligt forskare ska varje hona, som man identifierar, som individ som går med ungar, då inventeringarna sker, ha en hane; allts är lika med par. Denna parsumma multipliceras med sex för att få det totala antalet lodjur. I år 2022 skulle det alltså finna 280 par. Med riksdagens okunniga ledamöter eller som jag ser det rovdjursfientliga ledamöter (de flesta alla fall annars skulle förordningarna inte godkännas) vill att våra rovdjur ska utrotas. Det antal som är riktlinjen, 870 individer, lika med 145 par  kommer snart lodjuren vara utrotade. För en tid sedan kom i sk tillkännagivande att vargstammen skulle skjutas ut till 170-250individer vilket skulle betyda att vargarna inte skulle ha gynnsam bevarande status och alltså dö ut inom en 100-års period. MEN DET ÄR DET HÖGERN VILL. SE TILL ATT DE INTE KOMMER TILL MAKTEN I HÖST. 

Man kan glädjas åt att lodjuren nu har en så pass stor population men Naturvårdsverket och med deras lierade jägarna som sitter på Naturvårdsverket och beslutar kommer nästa vinter-vår att orsaka mycket lidande och ångest hos lodjuren då säkert några 100 individer ska dödas. Lodjuren jagas med hund och skräms upp i träd vilket måste innebära ångest och oro. men många kommer givetvis också att skadeskjutas som i all jakt. 

Jaktkritik

 Jag hör på radion att vildsvinstammen har minskat. Man ser inte lika många och trafikolyckorna minskar vilket är glädjande. Men närradio intervjuar en jägare på Jägareförbundet så menar han att jägarna nu har mycket bättre möjligheter att jaga med nattkikare och belysning på utfodringsplatser. 

Jag är övertygad om att det  inte är jägarna som gjort jobbet utan att den senaste vintern var besvärlig för vildsvinen med återkommande tö och kallare perioder vilket gjorde att det var mycket besvärlig för vildsvinen att komma år rötter och eventuellt maskar och insekter i jorden. De kultingar som fötts har också haft det tufft och flera anser att suggorna i år har färre kultingar än normalt. Men naturliga orsaker är givetvis inte lika gynnsamma för jägarna då de vill visa har duktiga de är att ”sköta” de vilda djuren.

Jaktkritik

För några dagar sedan presenterade Viltskadekommissionen som LRF tillsatt ett förslag till ändringar som sammanfattas så här: "Ny jaktlagsutredning, förbud mot utfodring av klövvilt samt klassa vildsvin som en allvarligt skadegörande art. ”

Även om detta är en partsinlaga så visar kommissionen på allvarliga problem som ingen kan ifrågasätta. För det första måste utfodring av vildsvin upphöra framför allt på vintern. Detta motsätter sig jägarna som alltid vill ha många ”skottillfällen” (varför ska man behöva anstränga sig för att döda ett byte?) och som inte bryr sig då inte jägarnas bytesdjur är många. Det är därför som alla rovdjur, små som stora, måste jagas till utrotnings gräns. Kommissionen påstår att värden för 18 miljarder förstörs varje år i Sverige och då inräknas skador på skog, förlorad skörd på åkrar och trafikolyckor. Det ären oerhörd hög kostnad och jägarens nöje får absolut inte uppväga detta. 

Jag håller med LRF i deras krav på kraftiga avskjutningar av vildsvin och andra klövviltsarter (äldre, kronhjort och rådjur) men att minskningar av dessa djurarter ska ske även med rovdjurens hjälp genom att all licensjakt förbjuds och att den  s k viltvården upphör.

Jaktkritik

I går hördejag på radion att högerblocket vill ta bort möjligheten för djur- och naturskyddsföreningar att överklaga skogsskövlingar och skyddsjakter. Det ska bara vara de som är ”berörda” av åtgärden. 

Men anta att en sommarstugeägare får höra att skogen bakom sommarstugan ska huggas ner och det ska bildas ett kvadratkilometer stort kalhygge bakom stugan. Jag är övertygad om att förvaltningsrätten inte kommer att stoppa avverkningen. Stugans ägare går miste om det viktigaste naturen runt stugan, och den rekreation som var syftet med inköpet av stugan. Men vem ska överklaga om skogen var en naturskog med höga naturvärden, kanske med häckande tretåig hackspett, duvhök, talltita och rödlistade mossor och svampar? Ingen bor i närheten då skogen ligger ensligt till och det är kanske därför skogen har bibehållit så unika naturvärden. Det är ju självklart att lokala naturskyddsföreningar ska ha möjlighet att få ett tillstånd från en lässtyrelse överprövat i en domstol. 

Skälet till att jag var med att starta föreningen Jaktkritikerna var just att få tillräckligt många i en förening så att vi skulle kunna överklaga jaktbeslut. Jag hade nämligen som ordförande i Upplands ornitologiska föreningen sett hur omöjligt det var att få någon som helst förståelse förfågelvännerna synpunkter på duvhöksjakt, gåsjakt, jakt på korpar eller kajor för att inte tala om den kamp som vi förde mot kommunens massaker på Uppsalas råkor. De var drygt 1000 par från början men nu finns det bara ett 10-tal par kvar i Uppsala. 

Alla människor gör fel då och då. De flesta fel är obetydliga och gör ingen elle mycket liten skada. Även byråkrater på olika myndigheter gör fel. Dessa fel måste kunna överklagas och jurister måste kunna se om de förutsättningar som föreligger är uppfyllda för t ex skyddsjakten. Det är inte helt ovanligt att förvaltningsrätterna ger klagande rätt. Därför har en del länsstyrelser tagit som vana att utfärda skyddsjaktmed omedelbar verkan på fredag eftermiddag för att vargen (eller annan art) ska hinna skjutas innan överklagandet kommer. Jag tycker självklart att detta är mot en rättsstats principer och att detta borde förbjudas. Alla beslut måste kunna överklagas. Alla människor gör fel ibland. En ”second opinion” måste kunna finnas.    

Jaktkritik

 För några dagar sedan hörde jag på P1 programmet Nordegren&Epstein. I programmet framkom att många lyssnare var upprörda över att katter tog fåglar. Någon var förbannad på att ”här finns det 10 katter min inga fåglar”. De programansvariga ringde upp en person som påstod att katter tar mellan 5 - 10 miljoner fåglar i Sverige. Personen ifråga hade inget som helst underlag för sitt påstående. Jag gjorde för några år sedan en vetenskaplig undersökning som visade att ca 100 000 fåglar togs av katter i Sverige. Läs min artikel https://doi.org/10.34080/os.v31.22534.

I artikeln framgår att det är omöjligt att vetenskapligt veta hur många vildkatter det finns i Sverige och ännu mindre vet vi om hur många fåglar de tar och om en katt överhuvudtaget överlever någon längre tid eller om de kan klara sig över en vinter. Vi vet inte heller om katter tar hem alla sina byten och om det är individuellt beteende. Vad vi vet är att 1/3 av alla de fåglar som registeras som ”tagen av katt” är tagna av utländska katter vilket kanske gör att min beräkning i uppsatsen ganska trolig.

Men vad jag vill komma fram till är att inte de som klagar på katter som ju är ett rovdjur och ingår i det naturliga urvalets princip inte klagar på jägarna som dödar 450 000 fåglar varje år. Här är det arter som inte har lika stora populationer som t ex koltrastar eller talgoxar. 8000 järpar, 28 000norrar och 25 000 tjädrar dödas varje år. 30 000 dalripor och 10 000 fjällripor få också säga livet till. Restande 350 000 är änder, kråkor-och måsfåglar som kricka, alfågel, sjöorre, nötskrika och fiskmås. Är det någon som förstår varför denna jakt inte upprör fler personer. Aldrig har jag hört någon som protesterar mot denna amsaker på fåglar som är sällsynta och som utarmar vår fauna när biologiska mångfald är viktigare än någonsin.