För några dagar sedan hörde jag på P1 programmet Nordegren&Epstein. I programmet framkom att många lyssnare var upprörda över att katter tog fåglar. Någon var förbannad på att ”här finns det 10 katter min inga fåglar”. De programansvariga ringde upp en person som påstod att katter tar mellan 5 - 10 miljoner fåglar i Sverige. Personen ifråga hade inget som helst underlag för sitt påstående. Jag gjorde för några år sedan en vetenskaplig undersökning som visade att ca 100 000 fåglar togs av katter i Sverige. Läs min artikel https://doi.org/10.34080/os.v31.22534.
I artikeln framgår att det är omöjligt att vetenskapligt veta hur många vildkatter det finns i Sverige och ännu mindre vet vi om hur många fåglar de tar och om en katt överhuvudtaget överlever någon längre tid eller om de kan klara sig över en vinter. Vi vet inte heller om katter tar hem alla sina byten och om det är individuellt beteende. Vad vi vet är att 1/3 av alla de fåglar som registeras som ”tagen av katt” är tagna av utländska katter vilket kanske gör att min beräkning i uppsatsen ganska trolig.
Men vad jag vill komma fram till är att inte de som klagar på katter som ju är ett rovdjur och ingår i det naturliga urvalets princip inte klagar på jägarna som dödar 450 000 fåglar varje år. Här är det arter som inte har lika stora populationer som t ex koltrastar eller talgoxar. 8000 järpar, 28 000norrar och 25 000 tjädrar dödas varje år. 30 000 dalripor och 10 000 fjällripor få också säga livet till. Restande 350 000 är änder, kråkor-och måsfåglar som kricka, alfågel, sjöorre, nötskrika och fiskmås. Är det någon som förstår varför denna jakt inte upprör fler personer. Aldrig har jag hört någon som protesterar mot denna amsaker på fåglar som är sällsynta och som utarmar vår fauna när biologiska mångfald är viktigare än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar