Licensjakten på våra stora rovdjur (varg, lo och björn) har alla hört talas om då det t o m i radio meddelas har många av de olika arterna som dödas, nästan dag för dag. Men jag tror att det är få som känner till att våra särare (gråsäl, knubbsäl och vikare) också licensjagas.
Naturligtvis är antalet olika mellan de olika arterna men ca 4% av de skattade populationsstorlekarna anses vara lämpligt att licensjaga. Problemet med alla licensjakter är att Naturvårdsverket inte vet om licensjakten har någon som helst effekt på det licensjakten ska leda till, och här, nämligen öka framför allt yrkesfiskarnas fångster och minska skadorna på deras fångstredskap. Enligt mitt sett att se på saken är det oansvarigt och rent av medvetet utsätta sälarna för lidande, av Naturvårdsverket genom att ”tro” (som de gör) att licensjakten har de positiva följder som man hoppas på. Havs-och vattenmyndigheten redovisar en mängd siffror på landade fångster för olika arter, tidsuppgifter för hur lång tid fisket pågått och fisketonagets storlek. De konstaterar att skillnaderna är mycket stor mellan år. När man som Naturvårdsverket redovisar att t ex gråsälstammen i Östersjön ligger mellan ca 35000 - 65000 sälar och anser att 2000 dödade sälar skulle påverka fiskarnas fångster är de inte trovärdiga. När dessutom ca 1000 sälar dödas blir det naturligtvis ännu svårare att förklara varför denna licensjakt är nödvändig. När dessutom endast ca 500 sälar kan bärgas (=säkert har dött) blir jakten grym och sälarna utsätts för ”onödigt lidande” som jaktlagen förbjuder. Naturvårdsverket hänvisar till att jägarna ska var så skickliga och så ansvarsfulla att alla påskjuta djur dör omedelbart. Det är självklart en lögn. Det är bara att studera hur många djur som skadeskjuts på land där det dessutom finns och ska enligt lag finnas möjligheter till eftersök med hund. De uppgifter som finns visar att minst 10-30% av de på land jagade djuren skadeskjuts. Med skadeskjutnin menar jag djuret träffas men dör inte omedelbart utan måste eftersökas eller försvinner utan att djuret återfinns trots att blod eller delar av djuret (hår, skinn) finns kvar på skjutplatsen. Sälar visar mycket mindre yta att skjuta på (huvud som guppar i havet) men trots detta ”tror” Naturvårdsverket att sälar inte är svårare att träffa.
Går det att anmäla oseriösa tjänstemän till domstol eller kan JO ta upp sådana fall för bedömning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar