Jaktkritik

 Jag har nyligen berört att det finns personer som matar vildsvin på vintern med förödande konsekvenser. Nu har jag hört på Dagens Eko (P1) att det är en man som lägger ut minst 10 ton sockerbetor i Jönköpings län. Han själv anser att det är för att få möjlighet att skjuta vildsvinen och han därför gör en god gärning. Det är naturligtvis helt fel och jag tror att han helt enkelt vill ha många vildsvin på sina marker för att själv kunna jaga vildsvin och möjligen också sälja jakten till hugade som då naturligtvis gärna ser att det är lätta att upptäcka och döda vildsvinen om de är många. De som förlorar och drabbas av vildsvinen är jordbrukarna i trakten. Nu har de klagat till länsstyrelsen och fått rätt. Länsstyrelsen har nu beslutat att den enorma utläggningen av sockerbetor måste upphöra och max 50 kg får läggas ut.

Det liknar de behållare som användes på Hargs Bruk då jag i 10 års tid bodde nära deras ägor. De stora containrarna fylldes med säd och öppnades då jakt skulle ske. Jägarna satt då 25-30 m från maten som hade runnit ner på marken i små kojor bygga på ett jakttorn och kunde då lätt skjuta de vildsvin som kom fram. Vildsvinen hade också lärt sig att det fanns mat på stället då mindre mängder lämnades kvar efter jakten. De senare åren slutade Hargs Bruk att jaga och lade mer sitt vilthägn och uppfödning av gräsänder. Vildsvinsjakten arrenderades ut till någon för mig okänd person men jag fick se vildsvinsjakt med hund senare vid ett tillfälle. 

Vildsvinsjakt med hund är ett omtvistat nöje då fler än tio gånger fler hundar dödas vid den jakten än vid vargjakt. Vargjakten sker ofta med hänvisning från jägare att vargar dödar hundar och därför är ett problem. 

Men jag hävdar att vildsvinen skulle kunna hållas på en mycket lägre nivå om jägarna verkligen ville ha få vildsvin i sina marker. Kunde man utrota vildsvinen på 1700-talet skulle det gå nu också och dessutom mycket lättare med bättre vapen, kikarsikten och kikare s0m man kan se i mörker med. Men de vill inte. De vill ha många djur att döda så jägarna inte behöver anstränga sig allt för mycket.

Jaktkritik

 Föreningen Jaktkritikerna försöker ofta få skyddsjakter och licensjakter inhiberade (som det heter). Överklagandena sänds till kammarrätten som då och då upphäver länsstyrelsen beslut. 

Tyvärr har riksdagen, jag vill minnas under alliansregeringens tid, överlämnat dessa ärenden till länsstyrelserna i stället för Naturvårdsverket. Detta för att få ett mer lokalt förankrat beslut. Men samtidigt blir besluten mer jäviga då kanske tjänstemännen har politiska övertygelser och vill ha tillfredsställa invånare i sin närhet. Jag anser at beslut ska vara vetenskapligt och kunskapsmässigt motiverade. Detta sker enklast och bäst om besluten tas helt utan personliga och politiska bindningar; alltså långt ifrån den lokala nivån.

Men det mest allvarliga är att besluten om skyddsjakt tas på fredagar och på måndagen är individerna det gäller döda. Det finns många gånger ingen möjlighet att överklaga ett rättsligt beslut. Så ska det inte vara i en rättsstat. De djurägare som ansöker om skyddsjakt måste under den tid ett överklagande tar se till att skydda sina djur för eventuella rovdjursangrepp. Det kontroll och uppsikt av sina djur måste ankomma en djurägare. Skulle ändå ett (eller flera) djur dödas av rovdjuret (en) så kommer alltid staten att ersätta värdet av djuren. Men det är inte så djurägaren vill ha det utan det är rovdjuren som ska bort och inte finns i markerna. Därför dessa hastiga beslut. 

Jaktkritik

 Jag har börjat tänka på varför rovdjursjakten som ingår i den s k viltvården får ske utan att det finns någon som helst vetenskaplig bakgrund till den. Hur många älgar, rådjur, tjädrar eller andra för jägarna önskade djur att döda sparas just till jägarna?

Det finns skattningar på hur många älgar som vargar tar och det är möjligt att beräkningar har gjorts på de andra rovdjurens födointag utan att jag har läst om det. Men en väsentlig uppgift saknas; vilka djur dödas av rovdjuren? Enligt evolutionära lagar så dödar rovdjur selektivt alltså i stor utsträckning dödar djur som inte har den "fittnes" eller bästa anpassningen som är en förutsättning för ett liv i naturen.  

I Bertil Haglunds bok "Järv och Varg (1965) finns en undersökning om lodjurens och järvens bytesval på renar i jämförelse med de renar som dödas av tåg under samma år och månad. Man delade upp renarna i tre kategorier Klass I = felfria djur, Klass II = djur med mindre gott näringstillstånd och Klass III=djur i utmärglat tillstånd eller angripna hjärnmasksjuka. 

Följande resultat erhölls: Klass I            KlassII            KlassIII             Totalt

Dödade av lodjur             33 (60%)        11 (22%)             7 (13%)            51

Dödade av järv                20 (54%)        12 (32%)            5 (14%)             32

Dödade av tåg                236 (89%)        34 (12%)            3 (1%)            273

Skillnaderna är statistisk signifikanta mellan rovdjursdödade och tåg. Man fann också att honor var överrepresenterade då 75% var honor men i hjordarna anses det vara 63% honor men troligen beror detta på att honor är mindre och därför lättare att ta för rovdjuren. Vid undersökningar av rådjur (jag slår samman tre undersökningar) totalt 46 rådjur så var 15 i dåligt näringsstillstån och sjuka.

Detta material tyder på en selektiv effekt av rovdjur till skilnad från t ex jakt som är slumpmässig.  Detta gör det svårt för att inte säga omöjligt att beräkna jaktens negativa effekt i förhållande till om stammarna enbart skulle regleras av rovdjur. Men den är med all säkerhet större om man tar hänsyn till jakten dödar fler fullgoda djur än en naturlig selektion.               

Jaktkritik

 Du som läser min blogg har säkert inte hört talas om min bok "Jaktkritik". Det är bara ett mycket litet fåtal som köpt boken och nu så rear föreningen boken för 150 kr och då är portot betalt. Det ger inte många kronor till föreningen då bokens tryckkostnader + porto är 130kr. Men lagret måste försvinna då det står och samlar damm. 

Du som vill lära dig mer om och kunna argumentera mot jaktens avarter bör ha boken

Du kan beställa den hos christianjutvik@hotmail.com

När du läst boken kom gärna med en recension bra eller dålig! Allt är intressant att diskutera.

Jaktkritik

 I mitt förra inlägg skrev jag om Kerstin Ekmans bok "Hunden" från 1986. Nu har jag läst ut den drygt 100 sidiga lilla boken där det går bra för den bortsprungna valpen som det gör i sagor. Men det intressanta, tycker jag, är att Kerstin Ekman inte drar sig för att skildra jakten avarter eller baksidor som skadskjutningarna är.

När jakten kommer igång igen på hösten så skriver hon: "Han (valpen) låg då att han såg var älgen störtade. Han kände att det var unga kvigan. Men hennas vittring var honom inte alldeles förtrogen. Hon hade blod skummande ur mulen. Den svarta hunden som hade följt tjuren slutade skälla och sökte henne med snabba slag. När älgkvigan hörde honom närma sig vacklade hon opp och försökte nå vattnet. Ljust blod forsade ur de sönderskjutna lungorna. Hon gjorde en häftig störtning framåt med hela sin ragglande tyngd när hunden nådde fram. den stora kroppen gick i sjön."

Jag får kväljningen, ett sådant barbari.Varför får detta förekomma? "Det är en olyckshändelse och undvikes så mycket det går" får jag säkert till svar och jag tror nog att de flesta jägare försöker så gott de kan men 100 000-tals dylika fall inträffar varje år och den mesta av jakten är fullständigt onödig. Idag med våra små rovdjursstammar måste vildsvin- och älgstammen decimeras men med en annan inriktning på jakten skulle inte ens dessa djur behövas jagas.

Jaktritik

 Jag håller nu på att läsa Kerstin Ekmans bok "Hunden" från 1986 rekommenderad av en bekant. Det är en saga som Ekman berättar på ett mycket poetiskt sätt om en hundvalp som försvinner ut i skogen. Valpen är 82 dagar och ömsar tänder som i början gör det svårt för valpen att hitta föda. Men den lyckas lukta sig till ett älgkadaver som ligger fruset under snön på en mosse. I boken står det att älgen skadesköts under älgjakten och nedre käkhalvan sköts bort. Trots sökande av jaktlaget hittades inte älgen. I boken anser Ekman att den svalt ihjäl men jag gissar att den törstade ihjäl då vätskebrist mycket snabbare dödar ett däggdjur. Men det är likgiltigt på vilket sätt älgen anses ha dött det märkliga är att Ekman låter älgen ligga ute på en myr.

Det är enligt min erfarenhet ytterst sällan man hittar ett dött djur i naturen (utan längs vägar). Jag har under ca 35 år mycket ofta genomkorsat en 20 km2 stor skog och bara hittat tre döda djur. En älgkalv, kanske dödfödd, liggande i en buskage men då var bara pälsen och benen kvar, ett skelett av en vuxen älgko i ett kraft som jag råkat komma in i. Här var även de flesta benen borta men huvudet var kvar varför jag kunde anta att det var en ko, eventuellt ett icke könsmoget djur. Jag vet inte när tjurarna får horn. Det tredje djuret uppsökte jag aldrig men kände en vedervärdigt aslukt vid ett tätt lövbestånd. Jag gissade på ett dött rådjur då lukten var så intensiv men det kan ju varit en älg.

Vad jag vill komma till att alla de döda djuren alltid legat mycket otillgängligt i täta snår och aldrig helt öppet. Jag tror inte heller att Ekman har haft en erfarenheten att hitta ett dött djur ute påsen myr. Har du någon erfarenhet om var man kan hitta självdöda eller djur som dött då de blivit skadeskjutna. I alla fall söks ofta skadeskjutna djur och många borde hittas döda.  Men var? 

Jaktkritik

Jag försöker ibland lösa korsord. Idag fick jag läsa "Avslutar eländet". Lösningen blev "Fångskott" som jag tror är helt okänt begrepp för de som inte roar sig med att jaga eller som jag försöker ändra på många avarter inom jakten. Ordförklaringen lyder ur Svensk ordbok "dödande skott från nära håll (i ett skadskjutet djur)". Varför sysslar en del framför allt män med sådant "elände"?

 

Jaktkritik

 Det man är intresserad av det ser man. Den som tycker om mode ser vad andra har på sig, de som är intresserad av bilar vet vilken märken grannarna har, den som får barn ser barnvagnar över allt osv. Jag ser  för mig positiva uttalanden om jakt. 

Jag har just läst senaste numret av tidningen VI och läst om konstnären Jockum Nordström. I texten står det "...men nu är människan minoritet (i Nordströms målningar). Djuren får hans sympati medan människan porträtteras som patetisk jägare som druttar på ändan och skadeskjuter sig själv."

Jag ser också Jockum Nordströms målning (ar?) som en tanke hos honom att djur är något vi ska värna. Jag tycker också att jag ser fler och fler som börjar ifrågasätt mångas syn på djur. Bara som en liten detalj så säger författaren Bengt Ohlsson i gårdagens (1/1-22) program "Allvarligt talat" (fritt ur minnet): "att när vi stannar vid vägkrogen för att äta en hamburgare så tänker vi att det är bara en av miljoner och att jag tyckte mig ha hört att djurhållningen nu blivit bättre så det gör inget att jag äter en."

Men just nu på Ekot (P1) så sänds en intervju med jägare som deltar i licensjakten på varg utan ett ifrågasättande om jakten och dess nödvändighet. Jag undrar varför sänds ett sådant inslag i public service?