Jaktkritik

 Jag har läst en rapport från SLU i Umeå. Rapporten är en enkätundersökning om svenskarnas inställning till jakt. Den publicerades redan 2012 men jag tror att procenttalen knappast har förändrats sedan dess.

Rapporten visar att svenskarna är positiva till jakt om den inte sker enbart för "nöjes och spännings skull". Då är 64% av befolkningen och t o m 75% av stockholmarna emot jakt. Men all jakt är för nöjes och spänning skull. Ingen tvingas ut i skogen för att döda djur. Jakt är en hobby. Jag antar att de som svarat på enkäten tror att all jakt är för att få kött. Men en tredje del av jakten, som dödar ca 1 miljon djur alltså ca 300 000 djur, dödar rävar, grävlingar, mårdar, ,björnar, lodjur, vargar, nötskrikor, fiskmåsar och andra kråk- och måsfåglar som ju knappast någon äter. Den jakten sker enbart för att jägarna avskyr dessa djur; de är konkurrenter. Hur många accepterar den jakten?

Jaktkritik

 Jag vill bara instämma med andra kritiker: förbjud djurparker!

Två personer har dött i djurparker. En revs ihjäl av vargar och en av en björn. Nu dödas fyra schimpanser. För en tid sedan fick en man en arm avsliten av en krokodil.

Jag anmälde Skansen för att behandla lodjur på ett oetiskt sätt. Då jag fick tillstånd en inspektion dödade Skansen sina vargar och flyttade lodjuren till det större varghägnet som godkändes av länsstyrelsen i Östergötland.

Men varför fängsla djur? Det finns inget som motiverar detta. Förbjud djurparker.

Jaktkritik

 Nu läser jag en bok av en finländare Kimmo af Ursin som heter "Knipa och storskrak- kärkomna strandgäster” (2013) som vänder sig till specialintresserade fågelskådare som vill ringmärka eller studera just dessa arter.

I boken anges att det finns 89 000 par knipa i Sverige och 180 000 par i Finland. Det svenska antalet är säkert riktigt då detta antal ges i verket ”Sverige fåglar” (2012) och det finns ingen anledning att tro att inte det finska beståndet är korrekt då antalet sjöar i Finland säker är större än i Sverige. Men författaren uppger att det skjuts 100 000 knipor i Finland varje år. I Sverige är antalet betydligt lägre. Under 2018/2019 års jakt sköts ca 4000 knipor även om det för ca 10 år sedan dödades 10 000 per år. Skillnaden är betydande men kanske knip-jakt är mer omtyckt i Finland eller att det finska systemet i att beräkna antalet dödade djur vid jakt skiljer sig från det svenska. Kanske jakten i Finland i allmänhet är mer omfattande men det vet jag inget om. Vet du?

En ornitologisk kunskap som jag fått av att läsa boken är att författaren fått några häckningar av gräsand i sina holkar. Problemet med dessa häckningar är att ungarna inte kan ta sig upp till hålet i holken då de inte har de ”klor” som knipor och storskrak har på sina fötter. Ungarna omkommer alltså alltid i holken om inte ägaren till holken håller kontroll på holken och kan hjälpa ungarna ur den då de har kläcks. Honan stannar ofta kvar i vattenbrynet så ungarna kan få kontakt med honan. I Sverige har jag hört att gräsand kan häcka i trädklykor oftast i parker där hundar uppehåller sig.

Jaktkritik

 I ett par inslag i radion ekosändningar har jag hört jägare som beklagar det lilla antalet älgar som finns att döda. Dessutom framkommer det att älgarna är magra speciellt kalvarna. Eftersom speciellt kalvarna är magra så tillskriver man bristen på mat i skogen som den väsentligaste orsaken till också  då att även antalet älgar minskar. 

Som alltid beror ett konstaterat faktum att älgarna blir färre och kalvarna magrare på många orsaker och alltså inte bara det att mängden föda har minskat. En annan orsak som har konstaterats sedan länge är att avskjutningen har varit helt biologisk. Jägarn dödar ju alltid slumpmässigt i de allra flesta fall men då älgjakten dra i gång skjuts gamla tjurar med stora horn i de allra flesta fall eftersom hornkronorna är troféer som är snobbig att sätta upp i hemmen. Dessutom skjuts det fler tjurar än kor. Det är alltid en statistisk skillnad i antal. Denna avskjutning är medveten då man med visst fog antar att en älgtjur kan betäcka fler kor. Men nu är könskillnadsantalet så stort att detta inte är fallet. Alltfler kor betäcks inte och många blir beteckna sent vilket medför att kalven föds för sent för att kunna äta sig stor. Kanske födan senare på året också är mindre näringsrik. (Den första vallskörden är den bästa ur näringssynpunkt och det är därför som många fågelarter dukar under t ex lärkor i det moderna jordbruket.)

Att ta reda på vilken av många faktorer som står för den mesta av älgarnas minskande population är komplicerat och vetenskapliga försök mycket svåra att lägga upp. Älgarna antal, köns- och ålderssammansättning är olika. Sverige är stort och landskapen olika på många sätt och älgar rör sig ofta över stora ytor. Men en paus i jakten under att antal år skulle kanske kunna gör älgstammen till en mer naturlig population.  

Jaktkritik

I samband med att licensjakten ska fastställas så föreslås det att 75 vargar ska dödas. Dessutom kommer det att beviljas ca 20 skyddsjaktsbeslut likt tidigare år så kommer vargstammen att underskrida den ”gynnsamma bevarandestatusen” som EU kräver enligt habitatdirektivet. Men detta bryr sig inte regeringen om då de är överens om att vargstammen ska minska till utrotnings gräns och som Jägareförbundet vill. Eftersom man inte vill ta sig till vetenskapliga argument utan att som en ledarskribent i SvD menar att gynnsam bevarandestatus är ett ”juridiskt” påfund. Jag vet att gynnsam bevarandestatus har en vetenskaplig bakgrund och hörde att ISO (standardiseringsorganisationen) arbetar med miljöfrågor och jag undrade då om begreppet gynnsam bevarandestatus var något de tänkte fastställa och då fick jag följande svar:

 "Jag fick dem (mejlen min anm.)) skickade till mig i egenskap av projektledare för SIS/TK 623 Biologisk mångfald (se mer info här: www.sis.se/tk623). Vi arbetar med att skapa gemensam terminologi inom en internationell arbetsgrupp (ISO/TC 331/WG 1). I arbetet tar vi i beaktande senaste forskning men även existerande publikationer, t.ex. art- och habitatdirektiver och konventionen för biologisk mångfald, och vid behov fram egna definitioner av begrepp för att skapa tydlighet.

Arbetet har precis startat men jag tar med mig din input om att begreppet behöver definieras så ser vi vart vi hamnar.” 

Det låter lovande och det kanske blir någon ordning på hur begreppet ska tolkas. 

   

Jaktkritik

 Jag brukar inte skriva om vargjakten i Sverige. Det är så många andra föreningar Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen är bara de största. Men nu vill den nya högerregeringen förgöra vargstammen med att minsta den kraftigt så att den kommer långt under gynnsam bevarandestatus. 

Den första utredningen om våra rovdjursstammar kom 1999 (SOU 1999:146) där den grupp av experter fastslog att vargstammen måste vara minst 500 om ”nedre gräns för undvikande av inavelseffekterför kortsiktigt bevarande(10-50 år)”. Denna utredning dög inte utan en ny tillsattes som kom fram till samma resultat. Då lät men EN person anse att endast 300 skulle kunna duga. Tyvärr har jag inte motiveringen men det köpte regeringen. 

För en tid sedan kom ytterligare en vetenskaplig studie som 18 forskare har skrivit under att minst 500 vargar måste finns i Sverige för att Sverige ska leva upp till EU:s habitatdirektiv som kräver att alla djur inhemska djur ska förekomma i så stor mängd att gynnsam bevarandestatus upprätthålls. Med detta minas att stammarna med 95% sannolikhet ska funnas kvar efter 100 år. Denna artikel finns i Science. 

Planned cull endangers Swedish wolf population

BY LINDA LAIKRE FRED W. ALLENDORF JOUNI ASPI CARLOS CARROLL LOVE DALÉN RICHARD FREDRICKSON CHRISTINA HANSEN WHEAT PHILIP HEDRICK KERSTIN JOHANNESSON MARTY KARDOS [...]JOHN A. VUCETICH +7 authors SCIENCEVOL. 377, NO. 660207 JUL 2022 : 162-162

Föreningen Jaktkritikerna kommer naturligtvis på alla sätt försöka med denna artikel som grund att få licensjakten på vargar i vinter-vår olagligförklarad.

Jaktkritik

 Jag har nu läst ”Den härskande klassen” av Bengt Ericson som väl vill skapa en indignation mot de som tjänar mycket pengar. Men duktigt folk har alltid gjort karriär och tjänat mycket pengar. Så har det alltid varit och kommer att förbli. Men det är inte det jag fäste mig vid när jag läste boken utan en helt annan sak som jag berörde i förra bloggen. En del religiösas okänslighet för djurs lidande.

Bengt Ericson menar att Göran Persson köpte (mutade) sig till Miljöpartiets lojalitet genom att inrätta en ny myndighet ”Djurskyddsmyndigheten” 2004. När sedan den borgliga regeringen tillkom 2006 lades myndigheten snabbt ner. Men innan dess hade KD:s ledare Göran Hägglund gjort ett uttalande när myndigheten hade föreslagit att levande fisk inte skulle få användas som agn. Så här uttryckte sig Göran Hägglund (enligt boken) ”Djurskyddsmyndigheten tycks blivit en lekstuga för djurrättsaktivister” ”Vad ska man få göra som svensk?Får man slå ihjäl en mygga?Får man agna med en mask?Får man delta i älgjakten?” Får man som partiledare lägga sig på ett så lågt plan frågar jag mig.

Men påpekar Bengt Ericson ”Ytterst avgörande var nog den rättskampanjsom Djurskyddsmyndigheten drivit, och förlorat, mot enskånsk köttbonde, för övrigt prisbelönt för sigmiljöprofil. Kravet var att uppfödaren skulle bygga en ligghall, åt kor som gick ute året runt och så hade gjort under flera decennier.”

Nu är det lag på ligghaller båge för kor och hästar (och andra arter som går mer än 12-16 timmar ute då det inte går att beta. Läs gärna på Jordbruksverkets hemsida.

Det är inte lätt att vara pionjär och en del självklarheter tar lång tid för många att förstå. Vart Matz Hannarström tog vägen efter avgången som GD framgår inte i boken 

Jaktkritik

 I går hörde jag på radio en debatt om ärkebiskop Jackelèns inställning till flyktingar. Det var en präst som hade varit verksam inom det Moderata partiet som ansåg att Jackelèn hade varit för ”politisk” i sina åsikter om svensk flyktingpolitik. Jag vet inget om vilka uttalanden Jackelèn har gjort men med min oreligiösa ståndpunkt tycker jag att det borde ligga i en kristen människas åsikter att vara omhändertagande för människors och kanske framför allt flyktingars svåra situation. Men att tycka synd om (vissa?) flyktingar är tydligen ”politik” eftersom det går på tvärs mot gällande politiska åsikter. Men detta har ju inget med jakt att göra. Varför skriver jag om detta?

Jo, i min bok ”Jaktdebatt” (finns fortfarande att köpa på Adlibris och Bokus. Överskottet går till föreningen Jaktkritikerna och inte till mig) skrev jag att kristendomen var en orsak till människors grymhet mot djur eftersom kristendomen hävdar att djuren är guds gåva till människorna och att djuren inte har någon själ och därför behöver man inte ta hänsyn till dem. Jag fick då boken gavs ut ett brev från en präst som ansåg att de flesta kristna var djurvänner. Det är möjligt; jag vet inte. Men jag hört talas om präster som håller gudstjänster och välsignar kommande jakter. Vid ett tillfälle protesterade jag hos stiftets biskop men fick endast höra att präster fick hålla gudstjänster om vad prästen tyckte var lämpligt bara det inte olagligt. Men jag ansåg att inställningen till att man får döda djur för nöjes skull i dag inte borde vara en kristen ståndpunkt. Livet borde vara heligt i alla fall för de djur som nästan är som vi. Ryggradsdjur med ett gemensamt förflutet står oss mycket nära både fysiologiskt men också mentalt. Vi har samma nervsystem och känner smärta och ångest som djuren och djurens mentala och kognitiva förmågor visar sig mer och mer lika oss ju mer vi lär oss om djuren beteenden och liv.  

Jag är alltså inte religiös men de som själv anser sig vara religiösa-kristna tycker jag borde tänka efter vad det för med sig i deras handlande i samband med människors och djurs lidande och rätt till liv. 

Jaktkritik

 Jag läser böcker som du som läser min blogg mer regelbundet har erfarit. Jag hittar ofta något att kommentera när det gäller jakt mer eller mindre konstruerat.

Nu har jag läst Axel Lindéns ”Tillstånd” (Bonniers förlag 2020). Boken handlar om en person som ärvt en skogsfastighet och från att ha varit en produktionsskog för inkomst vill personen omvandla den till en skog med större biodiversitet för alla tänkbara djur och växter. Men han kämpar mot en helt oförstående omgivning och riktigt säker på om han verkligen gör skogen annorlunda blir han aldrig. Boken är givande och dessutom skriven med stor humor men innehåller också vårt förhållande till barn och flyktingar.

Men det är ett par saker som jag är främmande för. Axel Lindèn skriver alldeles i början av sin bok: ”Jag läser Richard Powers roman The Overstory, att psykologiska studier viserat det som förenar radikal miljöaktivister är övertygelsen ”att skogen förtjänar skydd vad den är värd för människor”. Jag är inte radikal, jag är helt normal, men för mig framstår det som absurt att betrakta något levande som enbart en nyttighet för mig själv.” 

Jag blir därför förvånad då han senare i boken berättar som den jakt han bedriver på rådjur, vildsvin och älg. I ett annat avsnitt låssas han rikta ett gevär mot en grävling men han skriver då att han aldrig skulle skjuta i verkligheten. ”Viltvård” är tydligen Axel Lindèn främmande för. Än mer märkligt tycker jag det är då han säger sig tidigare varit både vegetarian och pacifist. Jag är vegetarian, pacifist och djurvän. Allt hör ihop. Jag skulle aldrig döda ett djur och det inte var obotligt sjuk. Det är en ideologi som jag haft mycket länge. Det finns problem med min åsikt men den diskussionen tar jag inte upp i den här bloggen.

Det är synd att Axel Lindèn inte röstar enlig utsaga i boken. Det finns partier som önskar en annan skogspolitik än den som nu råder. Men bryr man sig inte om politik så vet man naturligtvis inget om samhället man lever i.   

 

Jaktkritik

 Jag brukar inte höra på Ring P1 som går varje vardagsmorgon 9.30 men då jag hörde att programmet skulle handla om jakt (den 14/10 2022) blev jag nyfiken. Den förste mannen som talade var kritisk till SVT:s program om jakt (som jag inte sett) och han tyckte att det helt okritiskt och inte tog upp några som helst problem som finns i jakten. I en sammanfattning skulle jag vilja framhålla två saker som mannen tog upp: först det omoraliska att döda levande och kännande varelser och det andra att många människor , jägare och andra friluftsälskande personer sköts av jägare i jakten och att också många hundar fick sätta livet till i jaktsituationer. T o m fler hundar dödades i jakten än av vargar. Han menade med rätta att programmet var rena rama propagandan för jakt. Därefter kom en kvinna som ansåg att den vindkraftspark på 100 vindkraftsverk i Östersjön  skulle ha alltför negativ påverkan på djurlivet där de skulle ställas. Dessutom var hon mycket upprörd över att det tillåtits att 623 björnar hade fått skjutas i år.

Jag kan bara hålla med talarna. Jag hoppas verkligen att vindkraftsparken utreda noggrant och att alla nackdelar undersöks noga. Vill vi inte att jorden går under på grund av allt förstora koldioxidhalter så måste den energi som vi tyvärr anser vara nödvändig för vår levnad komma från fossilfria energikällor. Solen är den enda kraftkällan vi har och som både vind och vågor kommer i från. Kan människor tänka sig minska sin konsumtion? Möjligen vi som är rika men alla de fattiga? De vill säker ha det bättre=konsumera mer.

Men tillbaka till jakten. När jag för flera år sedan skickade in ett klagomål till Granskningsnämnden för radio och TV för att ett jaktprogram inte varit helt sanningsenligt då det framställde jakten som helt oproblematisk. Inga skadeskjutningar redovisades och att den björn som dödades var en hona och då ska man vara försäkrad om att inte hon inte har några ungar vilket inte gjordes. Svaret som jag fick var att programmet inte på något sått frångått de krav som SVT ställer på programsaklighet. Det framgick klart att mitt klagomål inte hade tagits upp i nämnden utan det det endast var en person som besvarade mitt brev. Jägare skyddas från alla håll.

Lyssna gärna på detta Ring P1 program. Finns på SR.play   

Jaktkritik

 Intressant är den skadeskjutning som skedde för några dagar sedan. Jag har ett kapitel 

i min bok ”Jaktkritik där jag redovisar statistik från Socialstyrelsen (s.19) där det framgår 

att ca 500 personer skadas vid jakt men då är det också fallolyckor, hundbett och 

knivskador mm. 10% anges skadeskjuts. Av vem framgår inte men kanske av jägaren 

själv eller annan jägare. 1,4 personer dödas varje år enligt statistik 2007-2016 

från samma källa. Jag skriver också att en person dödats 2018 och jag vet att ytterligare 

två personer skjutits ihjäl. Årtalen minns jag inte. En åtalades men friades i både 

tingsrätt och hovrätt då båda instanserna ansåg att det var ”otur” (?). Kulan hade 

gått igenom älgen och dödat en skidåkare bakom älgen (avstånd?). Jag tycker inte 

att det var ”otur” utan oskicklighet av jägaren att träffa så dåligt så att kulan 

kunde fortsätta igenom älgen. Det kan ju inte varit ett dödande skott. Ingen skicklig 

jägare ska skjuta innan han/hon vet att skottet ska döda djuret. Tyvärr är ju skadeskjutningen

oroande hög vid jakt. En kvinna sköts ihjäl vid en ripjakt. Två par gick i en klunga 

och de främsta skärmde Råå en flock ripor. De båda männen sköt, men en (båda?) träffade

en kvinna som gick framför dem så olyckligt att hon dog. Fallen togs upp i Kiruma 

tingsrätt men båda männen nekade till att ha skjutit kvinnan. Då båda hade ammunition 

från samma batch så gick det inte att fastställa men som var gärningsmannen. Som 

i Lindomefallet om du har hört talas om det. 

I det senaste fallet dog tydligen inte mannen som sköts och jag tycker att det borde 

gå att fastställa om kulan hade träffat någon sten eller annat föremål innan kulan 

kom in i huset (rikoschett). Det mest anmärkningsvärda tycker jag är att jägaren 

tydligen sköt SJU skott för att döda en älg. Snacka om vältränade jägare. Det ska 

bli spännande att se om det blir ett rättsfall ”vållande av kroppsskada”. Då kanske 

fler detaljer kommer fram. 

Jaktkritik

 Som du säkert känner till, du som läser min blogg då och då, så får jag mina uppslag till bloggar av det som jag läser i böcker eller hör på radio.

Nu läser jag Ulf Lundells ”Vardagar” och i bland skriver ha om dödandet av djur som han tar avstånd från. (I en tidigare blogg har jag ett citat från en bok som du kan leta upp eller redan har läst). 

I ”Vardagar 7” skriver Lundell :” Det pågår björnjakt

                                                      501 björnar får skjutas

                                                       Antar att det behövs”

Vad då ”behövs”?. Jag tror inte ens att Naturvårdsverket skulle kunna förklara varför 502 björnar ska dödas (2021 års kvot). Det enda som gäller är att tillfredsställa jägarnas önskemål. Björnar är till största delen vegetarianer men föraktar inte kött när de kommer över det. Jag kan tänka mig att skyddsjakt måste förekomma vid renarnas kalvning på våren i mars. Då börjar björnarna komma ur sina eden och är hungriga och en del björnar lever nära fjällen och hittar till renbeteslandet har vajorna föder sina kalvar. För övrigt kan naturligtvis björnar ta älgar-älgkalvar om de kommer åt men dat är inte en föda som någon ”äger” utan ingår i det naturliga urvalet som ska prägla en balanserad fauna. Jägarens vilja att få döda så många älgar som han/hon vill ska inte styra hur många rovdjur som det ska finnas i våra gemensamma marker. Jägaren äger inga djur! De är vår alls eller bättre ingens ”egendom”. 

Jaktkritik

 Idag (27/9-22) så läser jag på SR Play att jordbrukare har stora problem med hjortar framför allt kronhjort och dovhjort. Dovhjort är en främmande art införd av människan och borde därför betraktas som invasiv art och bekämpas med alla de medel som man till exempel bekämpar mårdhunden: detta kommer naturligtvis inte att ske. Hjortar är ett omtyckt bytesdjur för jägare och omhuldas därför av jägare liksom vildsvinen. Alla dessa djurarter ställer till stora skador för lantbrukare men Naturvårdsverket som ska se till att dessa djurstammar hålls inom rimliga gränser bryr sig inte problemen. Om de gjorde det skulle givetvis rovdjuren som varg, lodjur och räv gynnas. Men då det sitter jäviga jägare på den avdelning som anses ”sköta” viltvården i Sverige blir det ingen förändring. Jakten ska gynnas (se Naturvårdsverkets hemsida!) vilket innebär enligt jägarnas egna önskemål: färre rovdjur fler jaktbara arter. Det är en skam att man i Sverige inte vill ha de fauna i balans enligt det naturliga urvalets lagar. 

Jaktkritik

 För några dagar sedan hörde jag i radio en forskare som hade funnit att gråsälarna i Östersjön hade minskade fettlager än normalt och hon befarade att de med ovanligt låga fettlager skulle frysa ihjäl i vinter. 

Naturvårdsverket har de senaste åren tillåtit licensjakt på 2000 gråsälar i Östersjön men vid jakten har endast ca 1000 sälar påskjutits men endast ca 500 har konstaterats ha dött. Var tog de övriga sälarna iväg? Kanske skadeskjutna och dött i en plågsam drunkningsdöd. All denna plåga för att fiskare anser att det är ”för många” gråsälar i Östersjön och att de får minskande fångster. Förklaringen som de minskade fettlagren hos sälarna visar är att det fiskmängden som allvarligt minskat i Östersjön. Orsaken till minskningen anses vara de stora fiskefartygen som ”dammsög (dammsuger?) Östersjön på strömming. Fångsterna lär ha varit 1000-tals ton som sedan blivit fiskmjöl för att föda minkar och till en del laxodlingar. Detta är en fruktansvärt slöseri med mat då endast ca 10% av födan omvandlas till ny vävnad hos individen som äter maten. (Därför anser jag att grisuppfödning också skulle avvecklas då grisar äter majs och korn som skulle kunna användas som människoföda).

Men när det gäller Naturvårdsverkets tillåtelse till skyddsjakt grundas alltså på okunskap om varför fiskmängden minskar. Men detta är det normala för Naturvårdsverket. De har aldrig skött sitt uppdrag sedan det bildades (1962? 1964?). Det är naturligtvis därför det ser ut som det gör i Sveriges; skogarna skövlas och den biologiska mångfalden försvinner.

Jaktkritik

 Efter valen nyligen blir det tydligen en ny högerregering. Sådant händer och bör väl hända i en demokrati. Men det kommer att få konsekvenser på många sätt. SD är det parti som gått fram mest och är nu Sveriges näst största parti. Tyvärr är detta parti minst aktivt i klimatfrågor som ju kommer att påverka inte bara skyndsamheten i att ändra de åtgärder som måste till för att hindra den fortsatta uppvärmningen av vår jord. Men klimatfrågan berör ju alla våra verksamheter och drabbar inte bara risken för översvämningar, torka, skogsbränder och naturen runt om oss med minskad biologisk mångfald, vilket i sin tid drabbar hela vår ekonomi. SD fick i år fler röster i alla de 55 landsbygdsområderna (klassade av regionstyrelsen). En SD politiker trodde att detta berodde på att SD hade lagt fram förslag om minskade dieselpriser. Kanske inte otroligt men knappast inte klimatvänligt. 

Men det som jag dessutom fruktar är att förslaget om att vargstammen ska halveras kommer att genomföras. Med en sådan avskjutning kommer inte vargstammen att ha gynnsam bevarande status. Jag kan mycket väl tänka mig att många fler åtgärder kommer att sättas in för att jägarna ska få fler ”skottillfällen” som de alla eftersträvar. Jag ser verkligen med fasa på utveckligen under de kommande fyra åren i jaktfrågor.

Jaktkritik

 Nn är licensjakten på björn igång. Det är 612 björnar som får dödas i år. Det är en helt orimlig decimering av björnstammen. Det finns inga populationer som tål 20% avskjutning utan att att drabbas genetiskt och demografiskt med stora negativa följder. Tänk om Sverige förlorade 2 miljoner av sin befolkning på någon månad eller i världen på 1,5 miljarder? Förutom den ekonomiska katastrof det skulle vara så skulle samhället braka ihop. Alla av våra djur arter igår i en ekologisk väv där alla arter samspelar och är betydelsefulla. Björnen är ett rovdjur men vars huvuddel utgöras vegetabilier men också myror från myrstackar. På hösten är bär (kråkbär, blåbär och lingon) nödvändiga för att bygga upp det fettlager de ska leva på under sin dvala i diet. Främst på våren tar björnar älg och renar. Den alltför stora avskjutningen är endast beslutad för att jägarna ser björnen som en konkurrent till deras älgjakt. Men då dödande är så överdrivet förstörs det naturliga urvalet och björnstammen blir inte bara mindre utan också genetiskt utarmad vilket på längre sika hotar björnstammen existens. Men det sitter jägare utan biologisk kompetens på  Naturvårdsverket vilket tyvärr alltför ofta visar sig i felaktiga beslut.  Endast skyddsjakt är nödvändig speciellt i renarna kalvningsområden på förvaren på björnarna lämnar sina iden.       

Jaktkritik

 Jag kan inte låta vli att citera Ulf Lundell från hans ”Vardagar 3” från hans år 2019. Jag skulle inte kunna skriva det bättre själv.

”I Texas bor en kvinna som heter Tess Thompson Talley. Hon jobbar på en kullagerfabrikö Hennes hobby är att åka lite hit och dit i världen och skjuta sällsynta djur. En svart giraff till exempel. Hon skjuter så in i helvete och poserar vid bytena. Hon hatas och blir dödshotad , med rätta kanske man inte ska säga, det är absolut inte okej att dödshota men fan vilken oattraktiv kvinna. , eller ska vi säga människa? Hon gör pistolhölster och kuddar av giraffen. Hon är oerhört stolt över att vara jägare, oerhört stolt över sitt skjyande och dödande. Hon är oerhört dum i huvudet hela hon, en skam för oss alla.Vi, utroparna. Jag undrar hur många trokféjägare det finns i Sverige? Det är väl inte bara Jan Guillou? Som lägger upp pengar för att få skjuta odlade lejon till exempel? Som aldrig kan få nog av att kicken att döda. Det måste finnas ett namnpå sjukdomen. Skjutdomen. Denna texasbrud anser att hon gör nytta, stor, genom sitt världsomspännande dräpandev sällsynta djur.Håller stammarna på sätt nivå, tycker hon. Giraffer minskar drastiskt i antal. Verkar som i djur i allmänhet, utom råttor och kaniner gör det. Namnet på sjukdomer är enkelt, Människan. Homo sapiens. Man äcklas. USA är fullt av skjutglada idioter men dom finns överallt, men i synnerligt i USA.”

Kommentar: Det finns många trokféjägare i Sverige utom Guillou. Zlatan är en kändis men det finns fånga alltför rika personer i Sverige som förlustar sig med med denna vidriga hobby. 

Jaktkritik

Igår hörde jag att en jägare blivit dödad av ett vildsvin. Det är tragiskt men jakten är den hobby som dödar flest människor. Eftersom jägare hittades död uppe i ett jakttorn hade han troligen försökt att komma undan fler angrepp genom att lämna marken där vildsvinet fanns.Men jag kan undra om inte vildsvinet blivit skadeskjutet innan angreppet. I ett dödligt angrepp på en människa av en björn hade björnen skadeskjutits. Björnar kan också försvara ungar och mat för att skydda dessa genom angrepp på människa. Inget dödligt angrepp finns i Sverige men möjligen kan en ihjälriven man ha råkat ut för detta då han troligen försökt schasa bort en björn från sin hundgård. Inga vittnen finns och utredningen som skedde kunde inte klargöra förloppet.

Ofra framför jägare att vargar dödar många hunder. Men den verkliga ”boven” är vildsvin. Vildsvinen dödar ca 10 ggr fler hundar än vargar men detta hör jag aldrig något om

Jaktkritik

 Människor djurvänlighet skiljer sig på många sätt. För många är sedan hörde jag talas om ett par valar som blivit instängda i en vak i närheten av Alaska. Valarna jfr tydligen förståndet att inte försöka simma under isen för att komma ut på öppet vatten. De verkade inse att de inte skulle kunna hålla andan så länge som det skulle behövas. När valarnas situation upptäcktes engagerade sig ängder av människor och samlade in pengar för att en isbrytare skulle göra en ränna ut till öppet vatten så att valarna skulle klara sig. Glädjande nog lyckades också aktionen.

I Australien händer det att valar kommer upp på låglänta stränder av okänd anledning. Då detta sker samlar 100-tals människor och gör enorma insatser för att få valarna ner i vattnet igen. 

Nyligen dödades valrossen Freja som varit i Oslofjorden en längre tid. Valrossen ansågs vara en fara för människor. Jag förvånas över att det fanns så mycket föda för valrossen i Oslofjorden. Valrossar äter musslor och jag undrar om den skulle ha överlevt en längre tid. Nu när valrossen är död har en insamling till en staty börjat i Norge för att bevara minnet av valrossen. Det är verkligen glädjande att människor har så stor kärlek till djur.

Den andra polen är jägare som ondgör sig över rovdjur som de anser vara skulden att de (jägarna) inte får döda de djur de vill. Nu i dag (16/8) börjar den s k pyrsjakten på hornbärande råbock. I Småland intervjuas en jägare som lider av att inte kunna döda några råbockar då ananaser att de är för få. Han skyller på att ett vargrevir finns i Jönköpings län men även lodjur. Men till hans försvar ska jag också framhålla att han även nämner brist på mat för rådjuren som är bärris ochskott på lövträd. Denna brist tror jag beror på att det är för många rådjur i länet. Ett naturligt urval med rovdjur som predatorer är det som skapar en för  framtiden hållbar fauna och flora.

Nu hör jag också att Polens vetenskapliga råd anser att katten är en invasiv art som dödar miljontals fåglar, ödlor ormar m fl. De har uppenbarligen inte läst min uppsats om katters predation av fåglar. Den uppsatsen har varit tillgänglig för många vetenskapsmän som har fåglar som specialitet men ingen har hittills kommit med ett endaste argument mot det jag skrivit. Detta tyder jag som att min slutsats är riktig. Läs artikeln och kom gärna med invändningar https://doi.org/10.34080/os.v31.22534

Jaktkritik

 Igår fick jag följande mejl från en god vän från Jaktkritikerna: Se budgetfördelning: 158 000 000 SEK

Punkt 4.1.5

”Ersättning för hanteringskostnader för fällda sälar.” 

"Dock ej angivet omfattning i procent, ej heller antal ärenden. (till skillnad från övriga poster)”

Jag vet inte om det är ett budgetförslag från Naturvårdsverket till regeringen som kommer med en ny budget under hösten (efter valet). Förslaget låte som skottpengar på säl. Sådana utbetalningar trodde jag inte var möjliga i vår tid. Det är verkligen att gå tillbaka till 1800-talet då man ville utrota alla rovdjur, från björnar till sparvhökar. Och som man nästan lyckade med. Dessutom skulle miljonerna kunna användas för ersättning till de fiskare som gör förluster på redskap och eventuella fiskförluster. Dessutom behövs forskning att konturera redskap som är säkrare för sälattaker. Förutom den viktigaste forskningen omÖstersjöns status och möjligheterna att få tillbaka ett levande innanhav. Jag hör hur forskning sker med privata donerade pengar. Varför gör inte staterna runt Östersjön stor insatser? Övergödning och överfiskning anses vara de största bovarna för att de större fiskarna torsk, strömming (sill) och lax nästan har försvunnit och att storspiggen helt ha tagit över viker och grunda stränder och att grönslickat breder ut sig. Vikar och grunda delar är oerhört viktiga platser för fiskarna lek och omläggning. Men spiggen äter upp det mesta. 

Varför inte satsa på forskning för att ta reda på hur Östersjöns ska räddas i stället för att kosta på miljoner för att få några jägare att döda några 1000 sälar?

Jaktkritik

 I går söndag (31/7) hörde jag på ”Godmorgon världen” på P1. Tre personer skulle tala om skogen i kulturen men fick också frågan hur de själva såg på skogen. Ingen nämnde djuren. För mig är en skog utan djur, fåglar, däggdjur och andra som en ”Tyst vår”. Vem vill ha en skog utan djur?

Jag läser Ulf Lundells ”Vardagar 2”. Vardagar 1 var utlånad. Det är synd om Uffe. Det är inte mycket han gillar. Boken är på 671 sidor och skulle vara jobbig att läsa om raderna var skrivna ut till högra kanten. Men oftast är det enstaka ord på varje rad och skulle man skriva fulla rader skulle säkert boken bara vara på 200 sidor. Men jag citerar ett stycke:

”Släppte ut en fågel igår

Fick slå ihjäl en geting

Allt dödande känns inte bra”

Sympatiskt! Längre fram i boken:

”Jag tror djur fåglar kan gör konst

men kan djur fåglar etc göra kärlek?

Ja

Faktiskt

kanske inte ens egoistisk kärlek

för överlevnads skull”

Sympatiskt!

Jaktkritik

 Jag har fått ett mejl från en medlem i Jaktkritikerna med rubriken

 Welcome to the Nordic Congress of Wildlife Research 2022

“Bringing wildlife ecology, health and management together”

Det är jägarförbundet, NV och SVA som står för arrangemanget.

Det jag vänder mig emot i rubriken är den föreställningen att jägarna anser sig kapabla att få ”ekologi, hälsa och förvaltning tillsammans”. En ekologisk väl fungerande fauna klarar sig bäst själv. Jägarna förstör det ekologiska sambandet med selektivt utval som är grunden för allt levande. Jakten är slumpmässig och dödar djur som skulle ha kunnat fortplanta sig men  kommer inte åt de sjuka djuren som barde sållas bort. Där av de problem som nu finns och att man därför måste ha en konferens om denna fråga.

Låt djuren vara ifred!

Jaktkritik

 Jag läser just nu en gammal bok av P.C.Persild ”En gammal kärlek” (Bonniers 1995) som stodpå en av bibliotekets hyllor. Den handlar om en man och en kvinna som träffas på nytt efter 35 år sedan de varit ett par under gymnasietiden. Kvinnan har varit gift och har en som som nu studerar filosofi. I ett litet avsnitt i boken berättar han lite om sin blivande uppsats där han har problem med att definiera ”potentiell person”. P.C.Persild är läkare i professionen och har ett intresse av frågor som rör människans stora frågor som t ex ”när blir man en människa?”. Filosofer som ägnar sig åt djurrättsfrågor anser att självmedvetande är något som skiljer människor från djur. Några anser att djur har ett självmedvetande andra inte. Självmedvetande är svår definierat. Några anser att ”spegeltestet” kan avgöra saken. Spegeltestet går till på så sätt att en individ ställs framför en spegel och känner individen igen sig så har man självmedvetande. För en människa tar det till ca 1 1/2års ålder innan ett barn vet att den figur som syns i spegeln är han/hon själv. När man testar djur som målar man ett märke i pannan på djuret och tar sig då djuret till pannan så har djuret uppfattat att figuren i spegeln är dem själva. Apor, elefanter och delfiner klarar detta test. Men inte hundar och katter. Men jag tror att testet är antroposofiskt alltså utgår från våra mänskliga förställningar. För hundar och katter t ex är lukt- och hörselsinnet mycket viktiga för identifiering av individer. Skulle man kunna göra en ”luktspegel” skulle troligen även hundar och katter känna igen sig själva.

Om självmedvetande karaktäriserar en människa så borde drager till sin spets inte spädbarn eller banr upp till ca 2 års åldern och inte gravt hjärnskadade individer inte vara människor vilket skulle vara helt otänkbart. Men då djuren kanske inte säkert har självmedvetande ska vi då behandla dem annorlunda än människor? 

Jaktkritik

Nu blir det reklam. Jag såg i senaste numret av Jaktkritikernas tidskrift ”Jaktdebatt” att min bok Jaktkritik reades för 150 kr och då ingick frakten som är ca 70 kr! Jag vill påpeka att det lilla överskottet går till föreningen.

Boken kanske borde beskrivas som en introduktion i föreningens arbete och en debattbok som medlemmar borde diskutera och viktig för medlemmar i deras argumentation med andra okunniga och oinsatta i jaktens avarter. Boken kan ju också ges till bekanta djurvänner. 

Boken kan köpas av christianjutvik@hotmail.com

Jaktkritik

 Människan är ett djur; en art bland många. Vi har många likheter men också olikheter. Tyvärr har våra olikheter med djuren negativa verkningen. Vi kan inte lösa konflikter, vi är giriga, vi har hierarkier, vi delar upp människor i olika grupper, många diskriminerar, motarbetar, förföljer, angriper och till och med dödar människor för att de inte uppför sig eller tycker som de själva. Bland flockdjur finns det en ledare och som utmanas men nästan aldrig med dödlig utgång. Djurflocken är mer likställd än de flesta människoflockar. När reviren (nationsgränser) ändras genom förlust vid krig, lever denna förlust i många generationer och är en orsak till nya försök att återta den förlorade marken. Djuren har de revir de behöver för sin överlevnad. Det finns en balans mellan rovdjur och bytesdjur som inte kan brytas om inte nya nischer kan tillvaratas.  

Vi människor grupperar, delar upp, rangordnar och ger omdömen om allt; restauranger, filmer, skolor, kommuner m fl uppdelninsgrunder. Vi delar upp djur i grupper efter genetiska skillnader vilket speglar utseende men knappast levnadssätt. Det finns i princip två typer av djur; rovdjur och  bytesdjur. Bytesdjur lever av växter och växtdelar vilket är det enda som kan förnyas genom den fotosyntes som är den enda energikällan som existerar förutom den värme från magma som djuphavslevande organismer kan utnyttja. Människan är ett rovdjur men har aldrig varit helt beroende av kött. Snarare har köttet varit en liten del av näringsintaget; kanske 20%. I dag finns det ingen anledning att äta kött eller utnyttja mjölkprodukter. Veganer lever ett utmärkt liv. Ändå anses det viktigt att människor får jaga och framför allt tränga tillbaka de rovdjur som måste ha kött för att leva. För att kunna få acceptans för rovdjursförföljelsen så utmålas rovdjur som farliga för människor och småföretagare med fårfarmen. Ingen människa har skadats under 200år av varg och två människor har dödats av björn. Den ena var en jägare som först skadeskjutet björnen och den andra troligen för att försökt schasa bort en björn som kommit till en hundgård. Ingen vet hur det gick till. I jämförelse är en skogsvandring oerhört mycket säkrare i jämförelse med alla andra mänskliga aktivitet. Hellre lyxig fårost än vargar enligt en del politiker. Möjligheten att skydda sina egendom i får, och som all egendom måste skyddas, måste vara det viktigaste. 

Den mycket viktiga roll som rovdjuren har framgår av ett yttrande i propositionen (SOU 2013:60)"Rovdjurens existens i Sverige ska inte enbart ses som överlevnad utan rovdjuren måste även ges möjlighet att återfå något av sin ekologiska funktion i ekosystemet. Som toppredator, högst i näringskedjan, har rovdjuren en reglerande effekt i hela ekosystemet, och det finns allt starkare stöd för att det behövs toppredatorer för att ekosystemet ska kunna betraktas som funktionellt intakta". Resonemanget gäller inte bara toppredatorer utan alla rovdjur. Rovdjurshatet är stort i Sverige. Jämför man Sverige med andra länder så har många andra länder t ex fler vargar trots att de har betydligt större befolkningar och är mer tättbefolkade som Italien och Tyskland. Jag tror att hatet beror på att rovdjuren är konkurrenter till jägarna. Detta trots att de vilda djuren tillhör rovdjuren mer än till jägarna. Det enda rovdjuret som har en status är lejonet (möjligen undantaget örnar). Lejonhanen är ståtligt med sin stora man och sitt rytande. Om man vill framstå som mäktig kung och annan potentat och MGM med sin rytande lejon i ingressen till filmerna så är lejonet givet. Men lejonet har aldrig levt i Europa och aldrig hotat jägarnas övriga jakt. Det är inte endast vargar som ska finnas i så litet antal som möjligt. Även rävar, grävlingar och naturligtvis alla kråk- och måsfåglar. Allt för att kunna komma hem med ett byte att slänga upp på köksbordet. "Här kommer den store Nimrod!".  Det är ynkligt.

Men jag vill, alltså inte bara visa på det för ekosystemet skadliga effekter som jakten innebär också ta upp alla djurs rättigheter. I ett levande ekosystem med den biodiversitet som tänkas finnas ska alla djur få finnas i den omfattning och täthet som systemet kan rymma. Det är en rättighet som vi som människor kräver och djuren skapar. Djuren är så gott som identiska med oss i alla fysiologiska delar men också i mentala avseenden. Ju fler arter som studeras desto fler likheter och identiska mentala och kognitiva egenskaper upptäcks hos djuren. Rätten till liv är fundamental och även djuren ska ha den rätten, så lika människan de är. Långt in på 1800-talet ansågs andra folkgrupper och kvinnor som icke kompetenta eller tillräckligt "utvecklade" för att kunna genomför eller upprätthålla vissa yrken. Alla är idag övertygade om att de som på 1800-talet hade dessa tankar hade helt fel. Jag är övertygad om att 2100-talet kommer att skaka på sina huvuden när de tänker på vår behandling av de vilda djuren.   

Jaktkritik

 Jag citerar vad som står på nätet 

"Enligt de politiska beslut som ska ligga till grund för lodjurspopulationen ska referensvärdet för lodjurspopulationen vara 870 lodjur i landet. Den senaste inventeringen, som ligger till grund för 2022-års jakt, visar att det i stället finns minst 1247 lodjur i Sverige.”

Jag vill understryka det som står ”ett politiskt beslut”. Det givna antalet har inget biologiskt försvar eller bakgrund. Enligt forskare ska varje hona, som man identifierar, som individ som går med ungar, då inventeringarna sker, ha en hane; allts är lika med par. Denna parsumma multipliceras med sex för att få det totala antalet lodjur. I år 2022 skulle det alltså finna 280 par. Med riksdagens okunniga ledamöter eller som jag ser det rovdjursfientliga ledamöter (de flesta alla fall annars skulle förordningarna inte godkännas) vill att våra rovdjur ska utrotas. Det antal som är riktlinjen, 870 individer, lika med 145 par  kommer snart lodjuren vara utrotade. För en tid sedan kom i sk tillkännagivande att vargstammen skulle skjutas ut till 170-250individer vilket skulle betyda att vargarna inte skulle ha gynnsam bevarande status och alltså dö ut inom en 100-års period. MEN DET ÄR DET HÖGERN VILL. SE TILL ATT DE INTE KOMMER TILL MAKTEN I HÖST. 

Man kan glädjas åt att lodjuren nu har en så pass stor population men Naturvårdsverket och med deras lierade jägarna som sitter på Naturvårdsverket och beslutar kommer nästa vinter-vår att orsaka mycket lidande och ångest hos lodjuren då säkert några 100 individer ska dödas. Lodjuren jagas med hund och skräms upp i träd vilket måste innebära ångest och oro. men många kommer givetvis också att skadeskjutas som i all jakt. 

Jaktkritik

 Jag hör på radion att vildsvinstammen har minskat. Man ser inte lika många och trafikolyckorna minskar vilket är glädjande. Men närradio intervjuar en jägare på Jägareförbundet så menar han att jägarna nu har mycket bättre möjligheter att jaga med nattkikare och belysning på utfodringsplatser. 

Jag är övertygad om att det  inte är jägarna som gjort jobbet utan att den senaste vintern var besvärlig för vildsvinen med återkommande tö och kallare perioder vilket gjorde att det var mycket besvärlig för vildsvinen att komma år rötter och eventuellt maskar och insekter i jorden. De kultingar som fötts har också haft det tufft och flera anser att suggorna i år har färre kultingar än normalt. Men naturliga orsaker är givetvis inte lika gynnsamma för jägarna då de vill visa har duktiga de är att ”sköta” de vilda djuren.

Jaktkritik

För några dagar sedan presenterade Viltskadekommissionen som LRF tillsatt ett förslag till ändringar som sammanfattas så här: "Ny jaktlagsutredning, förbud mot utfodring av klövvilt samt klassa vildsvin som en allvarligt skadegörande art. ”

Även om detta är en partsinlaga så visar kommissionen på allvarliga problem som ingen kan ifrågasätta. För det första måste utfodring av vildsvin upphöra framför allt på vintern. Detta motsätter sig jägarna som alltid vill ha många ”skottillfällen” (varför ska man behöva anstränga sig för att döda ett byte?) och som inte bryr sig då inte jägarnas bytesdjur är många. Det är därför som alla rovdjur, små som stora, måste jagas till utrotnings gräns. Kommissionen påstår att värden för 18 miljarder förstörs varje år i Sverige och då inräknas skador på skog, förlorad skörd på åkrar och trafikolyckor. Det ären oerhörd hög kostnad och jägarens nöje får absolut inte uppväga detta. 

Jag håller med LRF i deras krav på kraftiga avskjutningar av vildsvin och andra klövviltsarter (äldre, kronhjort och rådjur) men att minskningar av dessa djurarter ska ske även med rovdjurens hjälp genom att all licensjakt förbjuds och att den  s k viltvården upphör.

Jaktkritik

I går hördejag på radion att högerblocket vill ta bort möjligheten för djur- och naturskyddsföreningar att överklaga skogsskövlingar och skyddsjakter. Det ska bara vara de som är ”berörda” av åtgärden. 

Men anta att en sommarstugeägare får höra att skogen bakom sommarstugan ska huggas ner och det ska bildas ett kvadratkilometer stort kalhygge bakom stugan. Jag är övertygad om att förvaltningsrätten inte kommer att stoppa avverkningen. Stugans ägare går miste om det viktigaste naturen runt stugan, och den rekreation som var syftet med inköpet av stugan. Men vem ska överklaga om skogen var en naturskog med höga naturvärden, kanske med häckande tretåig hackspett, duvhök, talltita och rödlistade mossor och svampar? Ingen bor i närheten då skogen ligger ensligt till och det är kanske därför skogen har bibehållit så unika naturvärden. Det är ju självklart att lokala naturskyddsföreningar ska ha möjlighet att få ett tillstånd från en lässtyrelse överprövat i en domstol. 

Skälet till att jag var med att starta föreningen Jaktkritikerna var just att få tillräckligt många i en förening så att vi skulle kunna överklaga jaktbeslut. Jag hade nämligen som ordförande i Upplands ornitologiska föreningen sett hur omöjligt det var att få någon som helst förståelse förfågelvännerna synpunkter på duvhöksjakt, gåsjakt, jakt på korpar eller kajor för att inte tala om den kamp som vi förde mot kommunens massaker på Uppsalas råkor. De var drygt 1000 par från början men nu finns det bara ett 10-tal par kvar i Uppsala. 

Alla människor gör fel då och då. De flesta fel är obetydliga och gör ingen elle mycket liten skada. Även byråkrater på olika myndigheter gör fel. Dessa fel måste kunna överklagas och jurister måste kunna se om de förutsättningar som föreligger är uppfyllda för t ex skyddsjakten. Det är inte helt ovanligt att förvaltningsrätterna ger klagande rätt. Därför har en del länsstyrelser tagit som vana att utfärda skyddsjaktmed omedelbar verkan på fredag eftermiddag för att vargen (eller annan art) ska hinna skjutas innan överklagandet kommer. Jag tycker självklart att detta är mot en rättsstats principer och att detta borde förbjudas. Alla beslut måste kunna överklagas. Alla människor gör fel ibland. En ”second opinion” måste kunna finnas.    

Jaktkritik

 För några dagar sedan hörde jag på P1 programmet Nordegren&Epstein. I programmet framkom att många lyssnare var upprörda över att katter tog fåglar. Någon var förbannad på att ”här finns det 10 katter min inga fåglar”. De programansvariga ringde upp en person som påstod att katter tar mellan 5 - 10 miljoner fåglar i Sverige. Personen ifråga hade inget som helst underlag för sitt påstående. Jag gjorde för några år sedan en vetenskaplig undersökning som visade att ca 100 000 fåglar togs av katter i Sverige. Läs min artikel https://doi.org/10.34080/os.v31.22534.

I artikeln framgår att det är omöjligt att vetenskapligt veta hur många vildkatter det finns i Sverige och ännu mindre vet vi om hur många fåglar de tar och om en katt överhuvudtaget överlever någon längre tid eller om de kan klara sig över en vinter. Vi vet inte heller om katter tar hem alla sina byten och om det är individuellt beteende. Vad vi vet är att 1/3 av alla de fåglar som registeras som ”tagen av katt” är tagna av utländska katter vilket kanske gör att min beräkning i uppsatsen ganska trolig.

Men vad jag vill komma fram till är att inte de som klagar på katter som ju är ett rovdjur och ingår i det naturliga urvalets princip inte klagar på jägarna som dödar 450 000 fåglar varje år. Här är det arter som inte har lika stora populationer som t ex koltrastar eller talgoxar. 8000 järpar, 28 000norrar och 25 000 tjädrar dödas varje år. 30 000 dalripor och 10 000 fjällripor få också säga livet till. Restande 350 000 är änder, kråkor-och måsfåglar som kricka, alfågel, sjöorre, nötskrika och fiskmås. Är det någon som förstår varför denna jakt inte upprör fler personer. Aldrig har jag hört någon som protesterar mot denna amsaker på fåglar som är sällsynta och som utarmar vår fauna när biologiska mångfald är viktigare än någonsin.

jaktkritik

 Licensjakten på våra stora rovdjur (varg, lo och björn) har alla hört talas om då det t o m i radio meddelas har många av de olika arterna som dödas, nästan dag för dag. Men jag tror att det är få som känner till att våra särare (gråsäl, knubbsäl och vikare) också licensjagas. 

Naturligtvis är antalet olika mellan de olika arterna men ca 4% av de skattade populationsstorlekarna anses vara lämpligt att licensjaga. Problemet med alla licensjakter är att Naturvårdsverket inte vet om licensjakten har någon som helst effekt på det licensjakten ska leda till, och här, nämligen öka framför allt yrkesfiskarnas fångster och minska skadorna på deras fångstredskap. Enligt mitt sett att se på saken är det oansvarigt och rent av medvetet utsätta sälarna för lidande,  av Naturvårdsverket genom att ”tro” (som de  gör) att licensjakten har de positiva följder som man hoppas på. Havs-och vattenmyndigheten redovisar en mängd siffror på landade fångster för olika arter, tidsuppgifter för hur lång tid fisket pågått och fisketonagets storlek. De konstaterar att skillnaderna är mycket stor mellan år. När man som Naturvårdsverket redovisar att t ex gråsälstammen i Östersjön ligger mellan ca 35000 - 65000 sälar och anser att 2000 dödade sälar skulle påverka fiskarnas fångster är de inte trovärdiga. När dessutom ca 1000 sälar dödas blir det naturligtvis ännu svårare att förklara varför denna licensjakt är nödvändig. När dessutom endast ca 500 sälar kan bärgas (=säkert har dött) blir jakten grym och sälarna utsätts för ”onödigt lidande” som jaktlagen förbjuder. Naturvårdsverket hänvisar till att jägarna ska var så skickliga och så ansvarsfulla att alla påskjuta djur dör omedelbart. Det är självklart en lögn. Det är bara att studera hur många djur som skadeskjuts på land där det dessutom finns och ska enligt lag finnas möjligheter till eftersök med hund. De uppgifter som finns visar att minst 10-30% av de på land jagade djuren skadeskjuts. Med skadeskjutnin menar jag djuret träffas men dör inte omedelbart utan måste eftersökas eller försvinner utan att djuret återfinns trots att blod eller delar av djuret (hår, skinn) finns kvar på skjutplatsen. Sälar visar mycket mindre yta att skjuta på (huvud som guppar i havet)  men trots detta ”tror” Naturvårdsverket att sälar inte är svårare att träffa. 

Går det att anmäla oseriösa tjänstemän till domstol eller kan JO ta upp sådana fall för bedömning?   

Jaktkritik

 När jag får en tid sedan gick in på nätet för att se vad som stod immig hittade jag den här rubriken "Repliken: Jägare gör insatser för att skydda den inhemska faunan”. Det var ett svar på en insändare jag fått in i Västerbottenskuriren.  

Men den här jägaren vet inte mycket. Men han är tyvärr inte ensam bland jägarna. Jägarnas insatser leder naturligtvis till att den ”inhemska faunan” föröds. Den svenska jakten går ut på att ha så fårovdjur som möjligt. Jag antar att hela svenska folket känner till de förödande licensjakten som nästan varje år går av stapeln. Jag skriver ”nästan varje är” eftersom stammarna minskar så kraftigt av licnesjakterna att Naturvårdsverket måste förbjuda licensjakten då och då. Undantaget är björnjakten däran minskar antalet somfår dödas i licensjakten.

Men det är alltså inte bara de stora rovdjuren som dödas i stora mängder utan ALLA rovdjur, rävar, grävlingar, mårdar mfl men också kråkfåglar och vitfågel t o m fiskmås. Snacka om att skydda ”vår inhemska fauna”! Det är det jaktbara viltet (som det heter) hjortdjur och skogshöns som ska finna i vårt land. Tyvärr är inte rovdjursjakten liten heller. Jag räknade en gång på Jägareförbundets statistik att det var ca 1/3 av den svenska jakten som metod av rovdjur ,kråkor- och måsfåglar; alltså ca 350 000 individer. Jag tror inte att antalet har gått ner sedan jag gjorde min räkning. 

Den som vill kontrollräkna hänvisas till Jaktkritikerna.se och be att få köpa en nummer av Jaktdebatt där jaktstatistiken finns med. (det brukar vara ett nummer per år).   

Jaktkritik

Jag har just läst Roy Jacobsens och Anneliese Pitzs bok ”Mannen som älskade Sibirien” (Nordsteds 2020). Boken är en översättning av Fritz Dörries (1852-1953) efterlämnade skrift (som jag antar är en redigerad upplaga av anteckningar som Dörrie hade gjort under sina färder i Sibirien från 1877-1899. Att jag tror att det är en sammanfattning av anteckningar beror på att Dörrie skriver sin skrift 1942 alltså mer än 40 år efter sina färder och att beskrivningen av äventyren är så detaljrika.)  Dörries skrift är en handskrift skriven med Sütterlin (gotisk skrift) som Anneliese Pilz behärskar. Boken som översätts kommer från Randi Carelius Krogsveen och Fritz  Dörrie var hennes mormors far.

Boken är ett intressant tidsdokument. I vissa avseenden förändras världen till det bättre, även om det inte just nu ser ut så. Fritz Dörrie, hans bror Henry och några få år också brodern Edmund var samlare och jägare. De levde på att samla alla tänkbara djur och i viss mån växter som de sålde till museer och andra samlare i Europa. De samlade också tusentals bruksföremål, dräkter och fetischer från de olika folkslagen som fanns i regionen. De levde på det de kunde skjuta (framför allt rådjur och hjortar) men även fiske. De var till att börja med några dagsresor från Vladivostok som redan på den tiden var en stad där det mesta fick att inskaffa. Senare gjorde Dörrie också ett par resor genom Ryssland från sin hemstad Hamburg ända bort till Vladivostok.   

Det som upprör mig mest är de enorma mängder som insamlas. När det gäller insekter, framför allt fjärilar men också skalbaggar, är det väl inte mycket att säga men han har enligt boken samlat "520 rovdjur, fåglar 225 arter i 4805 exemplar och 122 fågelbon med kompletta äggkullar i 610 exemplar”. Man hade en annan syn på djur på den tiden och att tjäna pengar har alltid varit eftertraktat för människor.När det gäller rovdjur är de inte specificerad men i boken framgår det att minst tio amurtigrar och några snöleoparder dödades förutom brunbjörnar och kragbjörnar. Man jagade även på sommaren då honor med ungar dödades. I vissa fall togs ungarna omhand och såldes men ibland kunde de inte infångas utan fick svälta ihjäl. Som sagt; synen på djur var annorlunda på 1800-talet. För att kunna få tag i jättehavsörn utan skotthål så ordnade Dörrie en med stryknin förgiftad åtel. När han efter fyra dagar kom tillbaka så skriver han ”..vilken syn! Inte i min vildaste fantasi hade jag vågat hoppas på detta: Hela tretton rovfåglar låg strödda över allt på slagfältet. Bland dem fyra praktfulla gamla  jättehavsörnar, två honor och två hanar. De övriga var kungsörnar och fiskgjusar. Jag gick en sväng runt kadavret och hittade också två gamla vargar, en räv, några nötskrikor, en del korpar och två vesslor.”

Fiskgjusarna måste vara en felöversättning. Jag har mycket svårt att tänka mig att Dörrie skulle ha skrivit detta då Dörrie var en mycket kunnig biolog. Fiskgjusar äter enbart fisk och aldrig kött och flyttar så fort vattnen fryser. Däremot  kan jag tänka mig att fiskgjusen häckar även i östra Sibirien då fiskgjusen har en mycket stor utbredning och häckar även på södra halvklotet. 

Jag har svårt att ta till mig Dörries krokodiltårar som han fäller vid några tillfällen då han dödat djur. Han anser sig som en djurvän (som många jägare). Vid ett tillfälle finner han en förrymd fånge från de fångläger som funnits (finns?) i Sibirien och som nu lever som en eremit i enslig koja.  Dörrie skriver..” ägaren till hyddan, som jag förstått var en stor djurälskare, eftersom jag själv befann mig i trakten av kärlek till djuren samt att jag var vetenskapsman.” I ett annat avsnitt skriver Dörrie om ett misslyckat skott på en amurtiger. ” ….  har stannat kvar hos mig som ett gnagande minne av något misslyckat och oavslutat, något jag fortfarande vänder tillbaka till i mörka stunder. Jag tycker helt enkelt inte om det här minnet, som ändå inte vill försvinna och det måste naturligtvis betyda något.”

Slutligen några dubiösa berättelser i en starkt förkortad form. Dörrie skjuter en trana (Grus viridirostris) hona. Strax efter kommer hanen ”störtade med hängande vingar -borrade näbben djupt ner i myren och dog på fläcken”. Dörrie skriver: ”..hjärnan var blodsprängd och jag gissa att att han hade fått slag när han såg sin kvinnliga partner ligga död på myren”.  Vid ett annat tillfälle skjuter han en ”vild knölsvan” ruvande på ett bo. Dörrie påstår att han inte skulle ha skjutit om han visse att honom låg och ruvade (?). Senare återvänder han till myren och hittar då hanen död av svält.."av sorg" skriver Dörrie. Jag undrar vilken art Dörrie dödade; kan det varit mindre sångsvan som ju har mindre gult i näbben än sångsvanen?   

Jaktkritik

 Här om dagen läste jag på SR appen att höger opositionen vill utrota vargen. De föreslår i Miljö- och jordbrukskottet vargstammen ska halveras till 170 individer. De vet (antar jag) att en så litet population inte kan överleva i ett längre perspektiv. Vargen är, som alla vet, starkt inavlad. Varje individ har en inavelsgrad som syskon. Då inte heller några vargar från Ryssland-Finland slinker igenom de nordliga delarna av Sverige kommer ingen nya gener in i den svenska stammen. Eftersom det endast är de avlande paren som bestämmer hur den kommande generationens genetiska uppsättning ser ut är det viktigt att många individer deltar i bildandet av en ny generation. Ma

n kan enkelt lika det som då man singlar en slant. Singlar man få gånger (få individer delta i aveln) kommer ett jämt antal krona (klave) upp. Ju fler singlingar som gör desto sannolikare är det att man får upp 50% klave och 50% krona. Hos vargar är det bara en alfa hane och en alfa hona som står för nästa ungkull. Det anses att ca 10% av populationen är den effektiva populationen (alltså att det är 10% som står för bildandet av avkomma). Detta gör att av 170 vargar är det kanske 8-10 par som kommer att producera ungar. Ingen genetiker tror att en så låg population kan överleva på sikt. 

I utredningen ”sammanhållen rovdjurspolitik” (SOU1999:46) anges olika alternativ för rovdjurens populationsstorlek. ” Slutsatsen för kriterium D (betraktar enbart demografiska och milömässig osäkerhet utan hänsyn till genetiska faktorer) är att en population på 400 vargar (dubblering av Vortex simuleringen enligt försiktighetsprincipen) kan betaltes som ”livskraftig” ur demografiska synpunkt” Då den genetiska faktorn inte tagits med blir ju populationsberäkningen mycket större till mellan 1500-5000 individer beroende på hur många genetiskt olika vargar som kan ta sig in i den svenska populationen. 

Den svenska rovdjurspolitiken har alltså inget med biologi att göra utan styrs helt enkelt av känslor och  politiskt spel för att vinna så många röster i glesbygden som möjligt. 

Jaktkritik

 Jag hör på radio att Jägareförbundet vill att de som jagar säl ska få sälja sälskinnet. Det är alltså inte lagligt nu. Jägareförbundet tror att om skinnet skulle få säljas så skulle jägarna få ett ekonomisk utbyte av jakten. 

Jag har däremot hört att varje bärgad säl redan nu betalas med 2100 kr av staten.Tydligen är det skottpengar som ju anses vara helt fel vid jakt. Ibland är det svårt att veta vad som är sant. I Naturvårdsverkets tillstånd finns inget om att skottpengar betalas. Är det någon som läser detta som vet?

Jaktkritik

 Det är märkligt att provisorium, tillfälliga förändringar och undantag ofta förändras till att bli permanenta och till slut bli det helt normala och vedertagna. Detta gäller ju inte bara förändringar i jakten utan vid otaliga andra tillfällen.

Nu har det alltså hänt i jakten på rådjur. Efter Tjernobyl 1986 så kom det  ämligen stora mängder radioaktivt stoff över Sverige och då det också regnade i samband med att stoftet kom, kom det på marken. Gävleborgs län och längre norr över blev mest nedsmutsade. Stoftet låg kvar på marken och på hösten visade det sig att svampar tog upp stora mängder av de radioaktiva ämnena. Man kunde uppmäta för människan ohälsosamma becerell-tal. Stora mängder av framför allt renkött grävdes ner men även älgkött. I Gävleborgs och i några närbelägna områden infördes då vårjakt på rådjur(bockjakt) då halterna av radioaktivitet på var lägre. Denna jakt togs inte bort trots att radioaktiviteten i de närmaste försvunnit och nu utökas vårjakten i hela södra Sverige.

Det är naturligtvis ett oskick att jaga på våren och nu får vi vara rädda även på våren då jakten kommer i gång. Jägare anser att rådjursstammen måste minska då rådjuren gör skada på granplantering men min åsikt är att rovdjur ska sköta decimeringar av viltstammar. Fridlys rävar och lodjur som kommer rådjursstammarna vara i balans efter ett antal år och rådjuren kommer att hålla de nivåer som normal födotillgång och rovdjur skapar. Med denna slopade rådjursjakt kommer också trafikolyckor och skadeskjutningar minska drastiskt.  

PS. Några av styrelsemedlemmarna i Jaktkritikerna kommer att formulera en överklagan av licensjakten på säl som jag skrivit om i mina senaste blogginlägg.  

Jaktkritik

Du som läst min blogg från 25/4  angående licensjakten på säl kan här läsa handläggarens svar och sedan min kommentar.

 Hej Christina

Tack för ditt svar. 

Men du svarar inte på de invändningar jag har på det tillstånd som Naturvårdsverket nu gett.

För det första förstår jag inte varför du beskriver inventeringsmetoden. Den har jag aldrig ifrågasatt. Jag har förmodligen vetat hur inventeringarna går till längre än du. Redan 1996 då HELCOM tillät vetenskaplig jakt på gråsäl har jag följt säljakten från i början av 2000-talet.

Det jag kritiserat är "De skador som Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket och länsstyrelserna beskrivit är bland annat baserat på de uppgifter de får i samband med ansökningar om ersättningar/förebyggande åtgärder av sälskador.” Hur kvantifieras dessa? Det måste finnas en väl planerad statistisk metod för att kunna vetenskapligt bevisa att en avskjutning av 3-4% av hela Östersjöns sälstam verkligen har effekt. Dessutom dödas troligen än färre sälar då rimligtvis flera av de dödade sälarna även skulle ha dött en naturlig död. Enligt mina statistiska kunskaper är det oerhört svårt att visa signifikanta effekter med de förutsättningar som Naturvårdsverket anger speciellt som det tydligen inte finns acceptabla planerade statistiska metoder för utvärdering av licensjakten. 

Med tanke på att sälarna utsätts för oacceptabla jaktmetoder där ofta bara en träff i hjärnan omedelbart dödar sälen medan andra skador på huvudet endast gör att sälen dör en plågsam död kanske genom drunkning. Vid en s k vetenskapliga jakten i början av 2000-talet framgick att få sälar kunde bärgas trots att krav fanns att en dykare skulle vara närvarande och att jakten skulle ske från fast mark och inte båt. 

I beslut står att licensjakten får ske även om licensjakten överklagas. Detta är ett oskick som också länsstyrelser använder vid t ex skyddsjakt på varg. Skyddsjaktsbeslutet med omedelbar verkan tas på en fredag eftermiddag vilket gör en överklagan omöjlig. Byråkarter på myndighet kan och gör fel, som alla människor, och besluten måste kunna överklagas. Sverige bedömer sig som en rättsstat men detta är alltså inte sant. Naturvårdsverket utmärker sig med att ha jäviga tjänstemän i alla fall i jaktfrågor och den opartiskt ämbetsmannan  finns inte på Naturvårdsverket, tyvärr.

Jag ska försöka skriva ett överklagande men det finns ingen instans angiven till vilken den ska sändas. Kan du ge mig den uppgiften?

Mvh Hans 

----Ursprungligt meddelande----

Från : Christine.Aminoff@naturvardsverket.se

Datum : 2022-04-26 - 14:58 (CEST)

Till : hans.ryttman@telia.com

Ämne : Sv: licensjakt på säl

Hej Hans,

 

Det jag har att kommentera på ditt inlägg är att inventeringarna som Naturhistoriska Riksmuseet genomför sker i samband med att sälarna har sitt pälsbyte då de vistas till stor del uppe på kobbar. Kortfattat om inventeringen är att inventeringspersonalen tar flygfoton på sälarna och räknar därefter ut antalet sälar i området. Inventeringen av gråsäl görs i samarbete med andra länder kring Östersjön.

 

De skador som Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket och länsstyrelserna beskrivit är bland annat baserat på de uppgifter de får i samband med ansökningar om ersättningar/förebyggande åtgärder av sälskador.

 

Gällande utvärdering av licensjakten är det tredje året licensjakt på gråsäl tillåts, vilket är en kort period för att kunna dra några slutsatser av licensjaktens effekter. Vi har fattat beslut om licensjakt på grunden av att arten fortsatt beräknas ha gynnsam bevarandestatus och att licensjakten kan leda till att minska de skador som både beskrivs av berörda myndigheter såväl som aktörer. Det pågår däremot ett löpande arbete med att utvärdera licensjaktens effekter för att se vad licensjakten har för påverkan kopplat till förvaltningsmålen.

 

Säljägare skjuter inte alltid från båt. Däremot, förutsatt att du har genomfört en säljaktsutbildning, kan du som jägare fälla en säl från båt. I praktiken är det dock många som beskriver att de jagar säl från exempelvis kobbar.

 

Kravet på selektivitet följer av bestämmelsen om licensjakt i jaktförordningen.

 

Hälsningar

CHRISTINE AMINOFF

Handläggare

 

NATURVÅRDSVERKET

Viltförvaltningsenheten

BESÖK: Virkesvägen 2, Stockholm

POST: 106 48 Stockholm

TELEFON: 010-698 18 15

www.naturvardsverket.se

Jaktkritik

 Idag har min blogg visats 80 000 gånger! Det är drygt 100 gånger per blogginlägg. Även om många bloggar har 80 000 besökare per dag är jag nöjd då ju min blogg inte tillhöt de mer sensationella som har kändisskap och glamour som grund.

Men det skulle vara roligt om fler kom med kommentarer eller egna inlägg.

Jaktkritik

De nedan citerade meningarna är tagna ur Naturvårdsverkets tillstånd för licensjakten på gråsäl under 2022. De 2000 sälarna som får dödas innebär att ca 3-4% av Östersjöstammen kommer att försvinna. Utfallet är dessutom mindre än så djur, som ändå skulle dött, dödas. Då tillväxttakten anges till 5,1% innebär detta att sälsamman kommer att fortsätta öka.  Detta är utmärkt och jag hoppas att de ental som Naturvårdsverket anger är korrekta. Jag tvivlar då ingen redovisning visas hur beräkningarna genomförts. Varken hur beräkningarna på sälarnas antal har gått till och hur ett skattning av tillväxten har gjorts och inte heller med vilken osäkerhet detta skett. Samtidigt lämnas inga uppgifter på hur stora skador som yrkesfiskarna har, utan endast att de är stora och förmodligen större än Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten känner till. Det är inte godtagbart. Åtgärder ska vara vetenskapligt underbyggda. Jag har i tidigare inlägg efterfrågat statistiska undersökningar för att kunna fastställa att den föreslagna åtgärden (licensjakten) har effekt. Några dylika åtgärder har jag aldrig sett förekomma i Naturvårdsverkets tillstånd. Jag är ytterst tveksam om att den nuvarande licensjakten, och med den genomförd, skulle kunna verifieras i en statistisk undersökning. Min bestämda övertygelse är att licensjakten endast tillåts för att minska yrkesfiskarnas frustration över vad de anser vara ett av de bekymmer med sämre fångster. De ser sälarna men de ser inte Östersjöns sämre möjligheter att producera fisk med den försämring av vattenkvaliteten och de förändrade kustområden som är fiskarnas ynglingsområden. Det är aldrig en orsak till verkan. Inte heller i detta fallet. Sälen är förmodligen  inte heller den mest verkningsfulla orsaken. Men att försöka minska antalet sälar är den lättaste åtgärden och därför tillåts den. Helt ovetenskapligt, enbart tyckande. Det är ovärdigt att statliga myndigheter får agera på dylikt sätt. Om nu dessa 2000 sälar skulle dödas omedelbart är det en filosofisk diskussion om man ska döda djur eller inte men min kunskap är att den lägsta skadeskjutningsprocenten på land är 10% men oftast ligger den på 20-30%. Säljakt är svårare då de ska skjutas från båt. Om 20-30% skadeskjuts av sälarna är detta djurplågeri då sälarna inte kan eftersökas som djur på land. Därför ska inte licensjakt få förekomma då den dessutom inte har de effekt som Naturvårdsverket anser att jakten åstadkommer. Jag är också kritisk till Naturvårdsverkets användning av ”selektiv” då ordet definieras i SAOB som "grundas på nog­grant utväljande särsk. om åt­gärder till för­mån för behövande” men kanske de använder     ordet som det också står  "ibland ironiskt, med an­tydan om att utväljandet styrs av någons egna syften, behov eller dylikt”.

"Av yttrande från Naturhistoriska riksmuseet framgår att gråsälspopulationen i Östersjön har gynnsam bevarandestatus. Antalet gråsälar i Östersjön beräknas uppgå till mellan 50 000 till 67 000 individer. Då sälarna är så pass rörliga även inom begränsade tidsperioder betraktas gråsälarna i hela Östersjön som en förvaltningsenhet. Den genomsnittliga tillväxthastigheten låg under åren 2003– 2020 på 5,1 %.

Naturvårdsverket bedömer mot denna bakgrund att licensjakt efter totalt 2 000 gråsälar inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Naturvårdsverket bedömer också att licensjakten är lämplig med hänsyn till gråsälstammens storlek och sammansättning och att den är av en omfattning som är lämplig med hänsyn till syftet med jakten.

Sammantaget omfattar licensjakten högst 2 000 gråsälar under de två tidsperioderna 20 april – 20 maj 2022 och 6 juni 2022 – 15 januari 2023. Mot bakgrund av detta anser Naturvårdsverket att licensjakten uppfyller kravet på att vara selektiv."

Jaktkritik

 Jag tror att de allra flesta människor anser att djur ska behandlas med omsorg och vänlighet. Redan på 1800-talet infördes lagar mot djurplågeri, trots att 1800-talet var mer tolerant mot våld då t ex barn, elever och t o m hustrut fick misshandlas utan att samhället lade sig i. 

Idag finns tämligen stränga lagar mot djurplågeri och misskötsel av djur. Grovt djurplågeri kan ge upp till fyra års fängelse vilket är ett högt straff i Sverige.  Men lagarna är skrivna för skydd av sällskaps- och husdjur. Våra politiker anser att de som äger djuren har skyldigheter mot djuren. Skyldigheterna stadgar alltså att ägaren tar väl hand om djuret men också att djuret skyddas för misshandel eller djurplågeri från en utomstående person. 

Men detta gäller  alltså enbart de djur som har en ägare. Här gäller att ägaren har en skyldighet, som lägger ansvaret på den personen, att se till, att djuret har en lägsta nivå i sitt liv, som inte får underskridas.

För vilda djur finns inga skyldigheter för någon människa. Visserligen stadgar Jaktlagen att jakten inte får innebära ”onödigt lidande”  men detta definieras inte. Hetsjakter och skadeskjutningar är alltså tillåtna.

Jag har alltid undrat varför det ser ut på detta sätt. Enligt min mening och jag tror att alla med någon biologisk kunskap vet att det inte finns några fysiologiska eller mentala skillnader mellan vilda och domesticerade djur. Och ändå behandlas djurslagen så helt olika. 

Men eftersom ingen äger de vilda djuren så har inga några skyldigheter mot dom. Men jag hävdar att alla djur har rättigheter. Här måste jag tydliggöra att jägarna ”äger” alltså inga djur. Endast då de dödat djuret och djuret ligger på ägarens mark för de tillgång till kroppen. I vissa fall då djuret är sällsynt så är djuret ”statens vilt” och ska lämnas in till Naturhistoriska museet i Stockholm.  Jag hävdar alltså att alla djur har rätten till ett gott liv, att inte stressas eller skadas av människor. Rätten tillit är det mest fundamentala. Inte bara de ägda djuren. 

Du som läser min blogg, hur ser du på saken? Jag är nyfiken på om det går att motivera skillnaden mellan ägda och vilda djur. Skriv! Jag emotser en livlig diskussion.  

Jaktkritik

 Märkligt nog så fortsätter radioprogrammet ”Spanarna” att ta upp djurs likheter (olikheter) med oss människor. Igår den 8/4-22 (även den 9/4) så tar även Göran Everdahl upp likheten/skillnaden. Men han koncentrera sig på skillnaden och nämner att djur inte kan räkna. Så är det. Men många människor kan inte heller räkna. ingen människa kan konstruera en mobiltelefon eller någon annan komplicerad apparat. För det första så har vi möjlighet att använda andras kunskaper, gamla och nya, och att samarbeta. Men min utgångspunkt är att djur och människor är ytterst lika när det gäller både fysiska och psykiska egenskaper. Därför måste vi behandla djur på samman sätt vi försöker behandla människor. Djur har samma rättigheter och ska därför behandlas på det bästa sätt och inte stressas, förföljas eller skadas med flit som i jakten eller  övertaget när vi har hand om djur, sällskapsdjur eller husdjur. Djur kan inte tala men känna ångest och smärta och vi får inte utsätta djur för detta; detta visste även Bentham känd filosof på 1700-talet.

Jaktkritik

Jag brukar inte recensera partiledare eller partiers åsikter. Det är ju ytterst sällan som jakt är ett ämne för politiker. Men nu hör jag på Ekot Ebba Busch i sitt slutanförande ansåg att ”jakten är hotad”. Var hon hade fått det i från förstår jag inte. Men det är inte det som jag reagerar mot utan att hon och då antar jag KD anser att jakten är viktig och med alla medel kunna få fortsätta. 

I min bok ”Jaktkritik” så tog jag upp de kristna värderingarna om att djuren är till för människorna och att djur är själlösa varelser som inte har några rättigheter. När boken kommit ut fick jag ett par brev med åsikter på det jag skrivit bl a från en präst. Han var upprörd över det jag påstod (se ovan) och menade att de allra flesta kristna värnade om djuren och var stora djurvänner liksom han själv som var mot jakt. Det är aldrig rätt att generalisera. Jag tror på denne präst men uppenbarligen är inte de 4-5% som röstar på KD av samma åsikt. Eller, som jag tror, att de tror att jakt är ett oskyldigt nöje som inte drabbar djuren mer än de kor och grisar som slaktas i miljontal varje år. Okunnighet om jaktens avarter är stor och de flesta vet inte vad jägarna gör. 

Det är svårt att få ut information. De  gånger jag skriver en insändare och be att få veta om den tas in får jag sällan svar. Jag vet inte om insändarredaktören är rädd för att han/hon ska bli översvämmad av missnöjda läsare eller vad oviljan kommer sig av. När det för några år sedan skrevs en jägarvänlig artikel i Gotland ornitologiska förenings tidskrift så uppmanades läsarna att skriva sina synpunkter, vilket jag naturligtvis gjorde. När jag frågade efter publiceringen så fick jag svaret att det bara var jag som var negativ. Redaktören förklarade att det skulle bli en hel tidskrift om allt publicerade. Men varför min ”den enda som var negativ” och en eller ett par positiva kunde få rum förstod jag aldrig. Vad beror tystnadskulturen om jaktens avarter på?  

Jaktkritik

 I senaste numret av tidningen Vi så intervjuas Karl Ove Knausgård och får följande fråga ”Vad avskyr du allra mest?” och får svaret "… och sättet vi behandlar djur på, i den industriella djurhållningen”.

Jag tycker det är symptomatiskt för okunniga människor kanske i alla länder. Som alla vet, som läser denna blogg, är jakten oerhört mer angeläget att fördöma. Där skadeskjuts 100 000-tals djur därmånga inte ens eftersöks utan får leva tills de död av skadorna eller blir tagna av ett rovdjur eller svälter ihjäl då de inte kan röra sig tillräckligt mycket för att kunna få i sig den näring de behöver. Andra (hjortdjur som jägaren är angelägen om) eftersöks och kan dödas efter timmer  av lidande. Dessutom är mer än en tredjedel djur som bara dödas för att de är konkurrenter till jägarna själva. Helt förkastligt!

Jaktkritik

 I senaste avsnittet av programmet ”Spanarna” i radions P1 (19-20/3 2022 första sändning och repris)  så pratade Patrik Hadienius om vår nära överensstämmelse med djur. Han hade läst i tidskriften Forskning och framsteg om filosofer som fick yttra sig om olika svårbesvarade frågor bl a om maskar, katter och spädbarn hade medvetande. Några trodde att maskar hade medvetande men 88% ansåg att katter hade det medan 84% trodde att spädbarn hade det.  Skillnaden är som synes ingen. 

I min kommande bok, som nu ligger hos förlaget för redigering och design, har jag mer kunniga experters uttalanden och där är man övertygad om att alla ryggradsdjur har medvetande men det finns olika meningar om djur har ett självmedvetande vilket anses vara mer avancerat. Ett barn måste vara minst 1 1/2 år innan barnet uppfattar sig själv som en individ ett ett s k spegeltest. Men många anser att djur har ett självmedvetande och man har visat ett med spegeltestet. Problemet för mig är att många djur har andra sinnen än vi människor som mest är ett seende djur medan många andra luktar och hör i sin omgivning med mycket större information än vi människor. Du som har hund och katt vet naturligtvis detta och då varken hund eller katt reagerar på en spegel som är man osäker på om dessa arter har självmedvetande. Men kunde man konstruera en ”luktspegel” skulle detta visa hundar och katters självmedvetande. Det är jag övertygad om.   

 

Plast i havet är ett känt och mycket farligt ämne som i båga stora och mycket små fragment gör obotlig skada på djur av de mest skilda slag. Jag kan tänka mig att även våra sjöar är fulla med denna produkt med så många användningsområden.

Nu har ett fenomen som jag inte kände till uppmärksammats på västkusten av de som regelbundet städar stränderna och det är de plastkapslar som omger haglen i de sitt som jägare använder vid nästa all jakt. Jakten inte bara dödar på direkten utan också långsam mängder med arter i havet. Varför får den fullständigt onödiga jakten fortsätta när den gör så stor skada?

Jaktkritik

 

Jag har fått min bok ”Människan, djuret..om vårt moraliska och filosofiska förhållande till djuren” antagen hos ett förlag. Den kommer nu att redigeras och förlaget tror att redigeringen kommer att ta lång tid då de har många böcker som står i tur. 

Alltnog jag har fått lov att använda ett foto taget av Frans de Waal (schimpansforskare) och som hela sitt liv med att studera framför allt apors beteende. Han har skrivit flera böcker där hans forskning och många andras forskares rön redovisas som visar vårt mycket nära släktskap, inte bara genetiskt, utan också mentalt, med djuren. 

Bilden som jag har fått använda är kongenial, tycker jag. Den visar bonoboner som vins i San Diego Zoo.

Jaktkritik

 Även om alla andra är upptagna av Rysslands och Putins jakt på ukrainarna så tar jag er uppmärksamhet på ett annan jakt nämligen den förestående licensjakten på lodjur. Fler än 6000 har anmält sitt intresse för jakten från Blekinge till Norrbotten.

Naturvårdsveket försvarar jakten med ”öka förtroendet för rovdjursförvaltningen” men borde istället att de skulle ägna sig åt en upplysande verksamhet om rovdjurens viktiga roll i ekosystemet för att få mer balans och ett naturligt urval som borde ingå i begreppet ”biologisk mångfald”.

jaktkritik

 Igår (13/2-22) hörde jag på radio (Ekot?) någon (LRF/Jägareförbundet?) att de begärt ett större antal kronor för att bekämpa de skador som orsakades av de vilda djuren. I inslaget framkom att de vilda djuren orsakade skador för 18 miljarder per år. Vilka skador som orsakades framgick inte. 

Men jag kan ju spekulera. Jag vet att älgar kan förstöra tallplanteringar genom att de betar av toppskott och andra delar som göt att tallplantorna inte kan växa till användbara träd. Kronhjortar kan gnaga av bark på unga granar och på så sätt göra plantorna odugliga som växande träd. Kostnaden för dessa skador vet jaginget om. Jag kan tänka mig att det kostar att dra upp de skadade plantorna och eventuellt sätt dit nya. Kanske också den förväntade vinsten efter 80 års växt av en ståtlig fura räknas in. Hur beräkningen av de 18 miljarderna gjorts framgick alltså inte. Lantbrukare förlorar framför allt vallväxtskördar då vildsvin bökar upp vallarna. Möjligen bökar vildsvinen också sädesfält. I dessa fall kan ingen eventuell vinst senare år räknas in men en förlust kan det säkert bli om ensilaget inte räcker hela vintern utan måste köpas. Hur vanligt de är varierar säker från lantbrukare till lantbrukare. 

Andra skador är naturligt vis trafikskador. Hur dessa beräknas kan ju också variera. Bilreparationer, sjukhusvård, förlorad arbetsförtjänst, invaliditet mm måste naturligtvis tas med. Ca 5-10 människor dör varje år då de kört på en älg. Men hur beräknas ett människoliv?

18 miljarder är otroligt mycket pengar. Bara tiondelen är ett gigantisk belopp. Vad skulle man inte kunna få för 2 miljader. Stängsel rund nyplanteringar av tall (gran?) med övervaknings kameror som börjar tala om älgar närma sig. Vilda djur är otroligt känsliga för mänskligt tal och flyr lånt bort. Det är bättre än att ha skrämselskott tex. Bygga broar över vägar där olyckor skatt med större djur som älg och vildsvin. Naturligtvis kommer dessa broar också att utnyttjas av rådjur, rävar m fl.Sluta att  mata djur i naturen och att låta fler rovdjur finnas i markerna skulle också på lång sikt minska och göra skadorna tolerabla.  

Jaktkritik

 I går skadesköts en kvinna och hennes hund av en jägare som trodde hunden var en räv. Kvinnan träffades i benen medan den skadeskjutna hunden blev så illa skadad att den fick avlivas. 

Det är tyvärr inte första gången och säkert inte heller den sista gången som en jägare tar fel och skjuter fel djur eller person. Efter en sådan oförlåtlig miss borde jägaren bli av med sin vapenlicens, men så sker aldrig.

Jag undrar om det hade varit en räv som jägaren hade träffat hade då räven eftersökts och avlivats eller hade den fått dö av sina skador? Troligen det sista.

Jaktkritik

För några dagar sedan publicerade jag en enkät om svenskars syn på jakt på rovdjur från Natursidan.se.

Det finns andra mer generella undersökningar om svenskars inställning till jakt öve huvudtaget. Den första som jag känner till gjordes i början av 1980-talet och publicerades i SOU 1983:21 ”Vilt och Jakt”. Under rubriken Inställning till jakt får man följande svar:

Jag är positiv till jakt    18%

Jag accepterar jakt        54%

Jag är tveksam till jakt    18%

Jag är negativ till jakt        10%

Då jag idag anser att både älg och vildsvin måste jagas då rovdjuren är för få för att kunna hålla dessa arter på en rimlig nivå så att de inte orsaka allvarliga skador på skog och mark och bedrar tilltrafikolyckorn så skulle jag ha svårt att välja i de ovanstående kategorierna.

I en annan undersökning gjord på SLU i Umeå 2012 så fick man följande svar då man frågade:

Accepterar du jakt enbart för spännings skull, så svarar 62% nej

Accepterar du jakt enbart för spänning och nöje skull som grymt mot djuren, så svarar 61% ja

"Som man ropar får man svar” är känt och här är ett exempel igen på det uttrycket  

Jaktkritik

 Den här gången knycker jag en del av Naturrutan.se av deras redovisning av en intervjuundersökning. Om du vill läsa hela så gå till Natursidan.se

"En ny undersökning har intervjuat svenskar om deras uppfattning i olika jaktfrågor. Det verkar finnas ett starkt stöd för ökad hänsyn till vilda djur.

Den 1 mars startar licensjakten på det fridlysta lodjuret i Sverige. Att döma av en genomgång som Svensk jakt har gjort verkar det i år bli en betydligt större jakt än under 2021 då 83 lodjur fick skjutas i landet.

Stödet för lodjursjakt är dock väldigt svagt i Sverige. Enligt en ny undersökning gjord via YouGov, på uppdrag av World Animal Protection Sverige och Svenska Rovdjursföreningen, är 63 procent negativa eller mycket negativa till licensjakt på lodjur och bara knappt 13 procent är positiva.

I undersökningen deltog ett representativt urval av drygt tusen svenskar och fick svara på frågor om jakt och vilda djur i Sverige. Förutom åsikterna om lodjursjakten framkom även följande:

• 67 procent är negativa eller mycket negativa till att det föds upp djur i Sverige för att sedan släppas ut för att skjutas, som till exempel gräsänder och fasaner. 

• 72 procent är negativa eller mycket negativa till att jakt tillåts på djur under tider på året då de har ungar, parningstid eller kan vara dräktiga.

• Nästan 3 av 5 anser att jakt bör minimeras så att den inte får genomföras bara för nöjes skull. 

• Ungefär 70 procent av de tillfrågade vill att Sverige skapar särskilda områden med totalt jaktförbud. 

• Drygt tre av fyra intervjuade är negativt inställda till att det i Sverige är lagligt att använda så kallade levandefällor, som innebär att de fångade djuren hålls fast genom att stängas in i burar eller fångas med snaror eller nät."

Jaktkritik

 Jag har nyligen berört att det finns personer som matar vildsvin på vintern med förödande konsekvenser. Nu har jag hört på Dagens Eko (P1) att det är en man som lägger ut minst 10 ton sockerbetor i Jönköpings län. Han själv anser att det är för att få möjlighet att skjuta vildsvinen och han därför gör en god gärning. Det är naturligtvis helt fel och jag tror att han helt enkelt vill ha många vildsvin på sina marker för att själv kunna jaga vildsvin och möjligen också sälja jakten till hugade som då naturligtvis gärna ser att det är lätta att upptäcka och döda vildsvinen om de är många. De som förlorar och drabbas av vildsvinen är jordbrukarna i trakten. Nu har de klagat till länsstyrelsen och fått rätt. Länsstyrelsen har nu beslutat att den enorma utläggningen av sockerbetor måste upphöra och max 50 kg får läggas ut.

Det liknar de behållare som användes på Hargs Bruk då jag i 10 års tid bodde nära deras ägor. De stora containrarna fylldes med säd och öppnades då jakt skulle ske. Jägarna satt då 25-30 m från maten som hade runnit ner på marken i små kojor bygga på ett jakttorn och kunde då lätt skjuta de vildsvin som kom fram. Vildsvinen hade också lärt sig att det fanns mat på stället då mindre mängder lämnades kvar efter jakten. De senare åren slutade Hargs Bruk att jaga och lade mer sitt vilthägn och uppfödning av gräsänder. Vildsvinsjakten arrenderades ut till någon för mig okänd person men jag fick se vildsvinsjakt med hund senare vid ett tillfälle. 

Vildsvinsjakt med hund är ett omtvistat nöje då fler än tio gånger fler hundar dödas vid den jakten än vid vargjakt. Vargjakten sker ofta med hänvisning från jägare att vargar dödar hundar och därför är ett problem. 

Men jag hävdar att vildsvinen skulle kunna hållas på en mycket lägre nivå om jägarna verkligen ville ha få vildsvin i sina marker. Kunde man utrota vildsvinen på 1700-talet skulle det gå nu också och dessutom mycket lättare med bättre vapen, kikarsikten och kikare s0m man kan se i mörker med. Men de vill inte. De vill ha många djur att döda så jägarna inte behöver anstränga sig allt för mycket.

Jaktkritik

 Föreningen Jaktkritikerna försöker ofta få skyddsjakter och licensjakter inhiberade (som det heter). Överklagandena sänds till kammarrätten som då och då upphäver länsstyrelsen beslut. 

Tyvärr har riksdagen, jag vill minnas under alliansregeringens tid, överlämnat dessa ärenden till länsstyrelserna i stället för Naturvårdsverket. Detta för att få ett mer lokalt förankrat beslut. Men samtidigt blir besluten mer jäviga då kanske tjänstemännen har politiska övertygelser och vill ha tillfredsställa invånare i sin närhet. Jag anser at beslut ska vara vetenskapligt och kunskapsmässigt motiverade. Detta sker enklast och bäst om besluten tas helt utan personliga och politiska bindningar; alltså långt ifrån den lokala nivån.

Men det mest allvarliga är att besluten om skyddsjakt tas på fredagar och på måndagen är individerna det gäller döda. Det finns många gånger ingen möjlighet att överklaga ett rättsligt beslut. Så ska det inte vara i en rättsstat. De djurägare som ansöker om skyddsjakt måste under den tid ett överklagande tar se till att skydda sina djur för eventuella rovdjursangrepp. Det kontroll och uppsikt av sina djur måste ankomma en djurägare. Skulle ändå ett (eller flera) djur dödas av rovdjuret (en) så kommer alltid staten att ersätta värdet av djuren. Men det är inte så djurägaren vill ha det utan det är rovdjuren som ska bort och inte finns i markerna. Därför dessa hastiga beslut. 

Jaktkritik

 Jag har börjat tänka på varför rovdjursjakten som ingår i den s k viltvården får ske utan att det finns någon som helst vetenskaplig bakgrund till den. Hur många älgar, rådjur, tjädrar eller andra för jägarna önskade djur att döda sparas just till jägarna?

Det finns skattningar på hur många älgar som vargar tar och det är möjligt att beräkningar har gjorts på de andra rovdjurens födointag utan att jag har läst om det. Men en väsentlig uppgift saknas; vilka djur dödas av rovdjuren? Enligt evolutionära lagar så dödar rovdjur selektivt alltså i stor utsträckning dödar djur som inte har den "fittnes" eller bästa anpassningen som är en förutsättning för ett liv i naturen.  

I Bertil Haglunds bok "Järv och Varg (1965) finns en undersökning om lodjurens och järvens bytesval på renar i jämförelse med de renar som dödas av tåg under samma år och månad. Man delade upp renarna i tre kategorier Klass I = felfria djur, Klass II = djur med mindre gott näringstillstånd och Klass III=djur i utmärglat tillstånd eller angripna hjärnmasksjuka. 

Följande resultat erhölls: Klass I            KlassII            KlassIII             Totalt

Dödade av lodjur             33 (60%)        11 (22%)             7 (13%)            51

Dödade av järv                20 (54%)        12 (32%)            5 (14%)             32

Dödade av tåg                236 (89%)        34 (12%)            3 (1%)            273

Skillnaderna är statistisk signifikanta mellan rovdjursdödade och tåg. Man fann också att honor var överrepresenterade då 75% var honor men i hjordarna anses det vara 63% honor men troligen beror detta på att honor är mindre och därför lättare att ta för rovdjuren. Vid undersökningar av rådjur (jag slår samman tre undersökningar) totalt 46 rådjur så var 15 i dåligt näringsstillstån och sjuka.

Detta material tyder på en selektiv effekt av rovdjur till skilnad från t ex jakt som är slumpmässig.  Detta gör det svårt för att inte säga omöjligt att beräkna jaktens negativa effekt i förhållande till om stammarna enbart skulle regleras av rovdjur. Men den är med all säkerhet större om man tar hänsyn till jakten dödar fler fullgoda djur än en naturlig selektion.               

Jaktkritik

 Du som läser min blogg har säkert inte hört talas om min bok "Jaktkritik". Det är bara ett mycket litet fåtal som köpt boken och nu så rear föreningen boken för 150 kr och då är portot betalt. Det ger inte många kronor till föreningen då bokens tryckkostnader + porto är 130kr. Men lagret måste försvinna då det står och samlar damm. 

Du som vill lära dig mer om och kunna argumentera mot jaktens avarter bör ha boken

Du kan beställa den hos christianjutvik@hotmail.com

När du läst boken kom gärna med en recension bra eller dålig! Allt är intressant att diskutera.

Jaktkritik

 I mitt förra inlägg skrev jag om Kerstin Ekmans bok "Hunden" från 1986. Nu har jag läst ut den drygt 100 sidiga lilla boken där det går bra för den bortsprungna valpen som det gör i sagor. Men det intressanta, tycker jag, är att Kerstin Ekman inte drar sig för att skildra jakten avarter eller baksidor som skadskjutningarna är.

När jakten kommer igång igen på hösten så skriver hon: "Han (valpen) låg då att han såg var älgen störtade. Han kände att det var unga kvigan. Men hennas vittring var honom inte alldeles förtrogen. Hon hade blod skummande ur mulen. Den svarta hunden som hade följt tjuren slutade skälla och sökte henne med snabba slag. När älgkvigan hörde honom närma sig vacklade hon opp och försökte nå vattnet. Ljust blod forsade ur de sönderskjutna lungorna. Hon gjorde en häftig störtning framåt med hela sin ragglande tyngd när hunden nådde fram. den stora kroppen gick i sjön."

Jag får kväljningen, ett sådant barbari.Varför får detta förekomma? "Det är en olyckshändelse och undvikes så mycket det går" får jag säkert till svar och jag tror nog att de flesta jägare försöker så gott de kan men 100 000-tals dylika fall inträffar varje år och den mesta av jakten är fullständigt onödig. Idag med våra små rovdjursstammar måste vildsvin- och älgstammen decimeras men med en annan inriktning på jakten skulle inte ens dessa djur behövas jagas.

Jaktritik

 Jag håller nu på att läsa Kerstin Ekmans bok "Hunden" från 1986 rekommenderad av en bekant. Det är en saga som Ekman berättar på ett mycket poetiskt sätt om en hundvalp som försvinner ut i skogen. Valpen är 82 dagar och ömsar tänder som i början gör det svårt för valpen att hitta föda. Men den lyckas lukta sig till ett älgkadaver som ligger fruset under snön på en mosse. I boken står det att älgen skadesköts under älgjakten och nedre käkhalvan sköts bort. Trots sökande av jaktlaget hittades inte älgen. I boken anser Ekman att den svalt ihjäl men jag gissar att den törstade ihjäl då vätskebrist mycket snabbare dödar ett däggdjur. Men det är likgiltigt på vilket sätt älgen anses ha dött det märkliga är att Ekman låter älgen ligga ute på en myr.

Det är enligt min erfarenhet ytterst sällan man hittar ett dött djur i naturen (utan längs vägar). Jag har under ca 35 år mycket ofta genomkorsat en 20 km2 stor skog och bara hittat tre döda djur. En älgkalv, kanske dödfödd, liggande i en buskage men då var bara pälsen och benen kvar, ett skelett av en vuxen älgko i ett kraft som jag råkat komma in i. Här var även de flesta benen borta men huvudet var kvar varför jag kunde anta att det var en ko, eventuellt ett icke könsmoget djur. Jag vet inte när tjurarna får horn. Det tredje djuret uppsökte jag aldrig men kände en vedervärdigt aslukt vid ett tätt lövbestånd. Jag gissade på ett dött rådjur då lukten var så intensiv men det kan ju varit en älg.

Vad jag vill komma till att alla de döda djuren alltid legat mycket otillgängligt i täta snår och aldrig helt öppet. Jag tror inte heller att Ekman har haft en erfarenheten att hitta ett dött djur ute påsen myr. Har du någon erfarenhet om var man kan hitta självdöda eller djur som dött då de blivit skadeskjutna. I alla fall söks ofta skadeskjutna djur och många borde hittas döda.  Men var?