Jaktkritik

 Jag läser böcker som du som läser min blogg mer regelbundet har erfarit. Jag hittar ofta något att kommentera när det gäller jakt mer eller mindre konstruerat.

Nu har jag läst Axel Lindéns ”Tillstånd” (Bonniers förlag 2020). Boken handlar om en person som ärvt en skogsfastighet och från att ha varit en produktionsskog för inkomst vill personen omvandla den till en skog med större biodiversitet för alla tänkbara djur och växter. Men han kämpar mot en helt oförstående omgivning och riktigt säker på om han verkligen gör skogen annorlunda blir han aldrig. Boken är givande och dessutom skriven med stor humor men innehåller också vårt förhållande till barn och flyktingar.

Men det är ett par saker som jag är främmande för. Axel Lindèn skriver alldeles i början av sin bok: ”Jag läser Richard Powers roman The Overstory, att psykologiska studier viserat det som förenar radikal miljöaktivister är övertygelsen ”att skogen förtjänar skydd vad den är värd för människor”. Jag är inte radikal, jag är helt normal, men för mig framstår det som absurt att betrakta något levande som enbart en nyttighet för mig själv.” 

Jag blir därför förvånad då han senare i boken berättar som den jakt han bedriver på rådjur, vildsvin och älg. I ett annat avsnitt låssas han rikta ett gevär mot en grävling men han skriver då att han aldrig skulle skjuta i verkligheten. ”Viltvård” är tydligen Axel Lindèn främmande för. Än mer märkligt tycker jag det är då han säger sig tidigare varit både vegetarian och pacifist. Jag är vegetarian, pacifist och djurvän. Allt hör ihop. Jag skulle aldrig döda ett djur och det inte var obotligt sjuk. Det är en ideologi som jag haft mycket länge. Det finns problem med min åsikt men den diskussionen tar jag inte upp i den här bloggen.

Det är synd att Axel Lindèn inte röstar enlig utsaga i boken. Det finns partier som önskar en annan skogspolitik än den som nu råder. Men bryr man sig inte om politik så vet man naturligtvis inget om samhället man lever i.