jaktkritik

 För snart tre år sedan , våren 2018, gick vi i Jaktkritikerna ut med att vi ordnade en tävling om vilket av däggdjuren i Sverige som skulle vara Sveriges nationaldäggdjur. Koltrasten hade ju vunnit klart vid två tillfällen.

För att få många att rösta skrev vi till de större dagstidningarna att vi anordnade en omröstning som skedde på vår hemsida. Vi skrev också till Naturskyddsföreningen, Våra rovdjur och andra föreningars hemsidor men också till Naturmorgon för att verkligen få många att rösta. Jag vet att inte någon av tidningarna nämnde något om omröstningen och knappast inte heller föreningarna. Naturmorgon hade en "kråkvinkel" om däggdjurens olika skönhet i en kåserande stil men inget omnämnande om omröstning som vi ordnade. Syftet var naturligtvis att bli uppmärksammade men det gick alltså inte. Slutet blev i alla fall ca 4000 röster och att älgen vann.

Varför skriver jag detta nu? Jo, för två veckor sedan har Naturmorgon en intervju med en person i Sveriges Botaniska förening, i minst fem minuter, om den omröstning som föreningen ska ha om Sveriges nationalblomma. I dag återkommer Naturmorgon med en påminnelse om denna omröstning. Inget fel i detta. Men när jag undrade varför programmet inte uppmärksammade vårt upprop för två sedan får jag inget svar.

Det härlett att känna sig diskriminerad. Jag har skickat min bok jaktkritik till djurskyddsföreningar, tidningar och en del personer men endast fått enstaka referat av boken men ingen debatt eller diskussion om det jag skriver. Varför är jakten ett tabu-ämne; ingen debatt ingen diskussion.

+. 

Jaktkritik

 

Igår (21/1-2020) i Ekot (12.30) meddelas att licensjakten på säl är avslutad (2020?). Av kvoten på 2000 sälar har 1000 skjutits.Dessutom sägs att gotländska fiskare får en halvering av sina fångster (den exakta formulering är inte detta men det är vad jag uppfattat).

Mina frågor: 1000 skjutits? Är det konstaterade döda eller påskjutna så att man tror att de dött. Vig älgjakten, som definitivt är ett större djur och med större träffyta) skadeskjuts 10-20% så att eftersök måste göras.

Vad menas med halvering av fångst? Är det en halvering i jämförelse med fångster då det inte fanns säl i Östersjön, eller i jämförelse med vad fiskarna förväntade sig, eller var det bara halva fiskar kvar i nätet?

I förra veckan (?)hörde jag en kvinnlig jägare(!) i Härnösand(?) och en forskare i Öregrung (fiskelaboratorium?) tala om att sälarna i Östersjön var oroväckande magra som måste bero på matbrist=fisk. Som orsak framhölls Östersjöns usla miljöstatus och den storskaliga fisket av skarpsill för fiskmjölframställning som foder till Danmarks 15 miljoner minkar.

Jag är ingen expert men intresserad av dylika frågor. Andra uppgifter som Ekot vidabefodrar är troligen lika usla men där har jag inga kunskaper. Skulle man inte kunna begära att Ekot faktakollade sin uppgifter med minst två oberoende personer innan de gick ut med uppgifterna. Journalister framhåller ju alltid att de kollar sin uppgifter både två och tre gånger. Varför inte Ekot det tillhör ju public service?

jaktkritik

 Jag tror att de flesta har hört att fler människor söker sig ut i naturen nu under pandemin. Det är ju alldeles utmärkt. Det ger både motion och frisk luft, kanske mer kunskap om djurliv och växter. men på radion hörde jag att en del naturvänner också skrämmer djuren då de vill komma dem så nära som möjligt, kanske för att få ett riktigt snyggt foto, som man kan visa sina bekanta. Aj, aj, aj! Fy, fy. Inte göra så. Skrämma djuren det får man absolut inte göra.

Det verkar som om ingen vet något om den jakt som bedrivs hela år. Inte en dag utan att jakt får bedrivas på någon art! Inte heller den omfattande jakten med drivande hund på älg, vildsvin, björn och hare t ex. Varför diskuteras aldrig jaktens avarter? Jag upprepar mig för hundrade gången; ca 1 miljon vilda djur dödas varje år i Sverige, 100 000-tals skadeskjuts, 1/3 av alla dödade djur tas inte till vara. Varför diskuteras aldrig detta? Vem orsakar mest skada och lidande för de vilda djuren, friluftsvänner eller jägare? 

Läs gärna min bok Jaktkritik. Skriv till christianjutvik@hotmail.com (150 kr+porto)

Jaktkritik

Jag hör ibland på Naturmorgon i SR (P1). Idag lördag ((10/1-21) talades det en del om den stora skogsutredningen som vill se 500 000 ha relativt opåverkad skog strax nedanför fjällskogen. Enligt programmet skulle staten köpa ut skogsägarna för 14 miljarder. Skogsägarna skulle få 25% mer än det beräknade dagsvärdet. Det framgick att många skogsägare var tveksamma och att staten måste kunna erbjuda ersättningsskog i den skogsareal som Sveaskog äger. Om den ersättningen skulle bli samma areal som nu skogsägaren nu ägde eller en större kompensation framgick inte. 

Nu tror jag inte att staten vill lägga 14 miljarder på att äga skog som inte får påverkas och denna summa skulle också innebära att mycket stora delar av annan skog som är skyddsvärd inte skulle bli inköpt och inte heller skulle de skogar som nu är reservat kunna skötas enligt de skötselplaner som finns för dessa. Hoppas kan jag ju alltid att det bli både 14 miljarder till inköp och ännu mer för alla andra köp och skötsel. Men jag tror det inte.

Men inköpen av den fjällnära skogen skulle naturligtvis kombineras med att ägarna skulle behålla jakträtten och fisket. Om ägarna som byter skog med Sveaskog får behålla sin gamla jakt och dessutom få jakträtten på Sveaskogen framgick inte. Jag har förstått att all inköp av skog och naturreservat alltid innebär att de gamla ägarna får ha kvar jakträtten. Det är ofta ett krav och för att behålla den värdefulla biotopen tycker jag det är godtagbart. Men jag anser att jakträtten inte ska kunna ärvas eller överlåtas på annan person. I fallet med den nära fjällskogen framhölls inte bara skogens värde utan minst lika mycket hela ekosystemet där jag menar de stora rovdjuren och skogshönsen ingår. För att kunna bevara ett fungerande ekosystem måste alla djur vara i balans så att det naturliga urvalet får råda. Alltså igen jakt ska vara tillåten.

Jaktkritik

 Mitt intresse för jaktliga frågor började när jag blev ordförande i Upplands ornitologiska förening. Då fick vi flera besked om fågeljakt och bekämpning av fåglar som "sanitära olägenheter". Vi överklagade naturligtvis då motiveringarna för avskjutningen inte fanns enligt vårt sett att se. Men alla våra överklaganden avslogs då vi inte var berättigade att ha några synpunkter.

För att vi natur-och djurvänner skulle få något att säga till om startade jag en förening som jag trodde snabbt skulle samla några 1000-tals medlemmar. Trots att föreningen Jaktkritikerna har funnits i mer än 30 år har föreningen litet drygt 400 medlemmar. Något inflytande har vi inte haft och har inte heller blivit kontaktade då den nya jakttidsförordningen skulle diskuteras.

För ett år sedan skrev jag en bok som diskuterade de avarter som finns inom jakten. Boken "Jaktkritik" kan köpas hos christianjutvik@hotmail.com á 150 kr+ porto. Jag skickade boken till ett 30-tal dagstidningar och ett par tidskrifter. Ingen dagstidning skrev något om boken och ett pat tidskrifter skrev intetsägande och/eller negativa omdömen. 

Under den långa tid som jag tänkt på jaktfrågor har jag mer och mer börjat tänka på djurrättsliga frågor. Vårt moraliska förhållande till djuren. Vilken rätt har vi att döda djur men inte människor? Vad är det som skiljer oss från djuren? Redan på 1700-talet visste man att djuren hade samma nervsystem som vi och att djurens smärtor var de samma som våra. Ju mer vi lär oss om djurens förmågor desto mer ser vi att de i mångt och mycket är mycket lika oss. De som vill att människor och djur ska vara olika så att vårt förhållningssätt till djuren inte ska rubbas utan att vi fortfarande kan behandla dem som annorlunda och inte känna moraliska kval försöker finns egenskaper som skiljer oss åt. Men det blir allt svårare ju mer vetenskapen lär sig om djurens mentala och kognitiva förmågor.

Min tanke är nu att försöka sammanställa olika djurrättsaktivister som Peter Singer och Tom Regan och andra men också knyta samman deras tankar med etologisk forskning. Om ett par år kanske jag får något skrivet som är värt att publicera. Jag ska i alla fall sätta igång.