Jaktkritik

 Det är märkligt att provisorium, tillfälliga förändringar och undantag ofta förändras till att bli permanenta och till slut bli det helt normala och vedertagna. Detta gäller ju inte bara förändringar i jakten utan vid otaliga andra tillfällen.

Nu har det alltså hänt i jakten på rådjur. Efter Tjernobyl 1986 så kom det  ämligen stora mängder radioaktivt stoff över Sverige och då det också regnade i samband med att stoftet kom, kom det på marken. Gävleborgs län och längre norr över blev mest nedsmutsade. Stoftet låg kvar på marken och på hösten visade det sig att svampar tog upp stora mängder av de radioaktiva ämnena. Man kunde uppmäta för människan ohälsosamma becerell-tal. Stora mängder av framför allt renkött grävdes ner men även älgkött. I Gävleborgs och i några närbelägna områden infördes då vårjakt på rådjur(bockjakt) då halterna av radioaktivitet på var lägre. Denna jakt togs inte bort trots att radioaktiviteten i de närmaste försvunnit och nu utökas vårjakten i hela södra Sverige.

Det är naturligtvis ett oskick att jaga på våren och nu får vi vara rädda även på våren då jakten kommer i gång. Jägare anser att rådjursstammen måste minska då rådjuren gör skada på granplantering men min åsikt är att rovdjur ska sköta decimeringar av viltstammar. Fridlys rävar och lodjur som kommer rådjursstammarna vara i balans efter ett antal år och rådjuren kommer att hålla de nivåer som normal födotillgång och rovdjur skapar. Med denna slopade rådjursjakt kommer också trafikolyckor och skadeskjutningar minska drastiskt.  

PS. Några av styrelsemedlemmarna i Jaktkritikerna kommer att formulera en överklagan av licensjakten på säl som jag skrivit om i mina senaste blogginlägg.  

Jaktkritik

Du som läst min blogg från 25/4  angående licensjakten på säl kan här läsa handläggarens svar och sedan min kommentar.

 Hej Christina

Tack för ditt svar. 

Men du svarar inte på de invändningar jag har på det tillstånd som Naturvårdsverket nu gett.

För det första förstår jag inte varför du beskriver inventeringsmetoden. Den har jag aldrig ifrågasatt. Jag har förmodligen vetat hur inventeringarna går till längre än du. Redan 1996 då HELCOM tillät vetenskaplig jakt på gråsäl har jag följt säljakten från i början av 2000-talet.

Det jag kritiserat är "De skador som Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket och länsstyrelserna beskrivit är bland annat baserat på de uppgifter de får i samband med ansökningar om ersättningar/förebyggande åtgärder av sälskador.” Hur kvantifieras dessa? Det måste finnas en väl planerad statistisk metod för att kunna vetenskapligt bevisa att en avskjutning av 3-4% av hela Östersjöns sälstam verkligen har effekt. Dessutom dödas troligen än färre sälar då rimligtvis flera av de dödade sälarna även skulle ha dött en naturlig död. Enligt mina statistiska kunskaper är det oerhört svårt att visa signifikanta effekter med de förutsättningar som Naturvårdsverket anger speciellt som det tydligen inte finns acceptabla planerade statistiska metoder för utvärdering av licensjakten. 

Med tanke på att sälarna utsätts för oacceptabla jaktmetoder där ofta bara en träff i hjärnan omedelbart dödar sälen medan andra skador på huvudet endast gör att sälen dör en plågsam död kanske genom drunkning. Vid en s k vetenskapliga jakten i början av 2000-talet framgick att få sälar kunde bärgas trots att krav fanns att en dykare skulle vara närvarande och att jakten skulle ske från fast mark och inte båt. 

I beslut står att licensjakten får ske även om licensjakten överklagas. Detta är ett oskick som också länsstyrelser använder vid t ex skyddsjakt på varg. Skyddsjaktsbeslutet med omedelbar verkan tas på en fredag eftermiddag vilket gör en överklagan omöjlig. Byråkarter på myndighet kan och gör fel, som alla människor, och besluten måste kunna överklagas. Sverige bedömer sig som en rättsstat men detta är alltså inte sant. Naturvårdsverket utmärker sig med att ha jäviga tjänstemän i alla fall i jaktfrågor och den opartiskt ämbetsmannan  finns inte på Naturvårdsverket, tyvärr.

Jag ska försöka skriva ett överklagande men det finns ingen instans angiven till vilken den ska sändas. Kan du ge mig den uppgiften?

Mvh Hans 

----Ursprungligt meddelande----

Från : Christine.Aminoff@naturvardsverket.se

Datum : 2022-04-26 - 14:58 (CEST)

Till : hans.ryttman@telia.com

Ämne : Sv: licensjakt på säl

Hej Hans,

 

Det jag har att kommentera på ditt inlägg är att inventeringarna som Naturhistoriska Riksmuseet genomför sker i samband med att sälarna har sitt pälsbyte då de vistas till stor del uppe på kobbar. Kortfattat om inventeringen är att inventeringspersonalen tar flygfoton på sälarna och räknar därefter ut antalet sälar i området. Inventeringen av gråsäl görs i samarbete med andra länder kring Östersjön.

 

De skador som Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket och länsstyrelserna beskrivit är bland annat baserat på de uppgifter de får i samband med ansökningar om ersättningar/förebyggande åtgärder av sälskador.

 

Gällande utvärdering av licensjakten är det tredje året licensjakt på gråsäl tillåts, vilket är en kort period för att kunna dra några slutsatser av licensjaktens effekter. Vi har fattat beslut om licensjakt på grunden av att arten fortsatt beräknas ha gynnsam bevarandestatus och att licensjakten kan leda till att minska de skador som både beskrivs av berörda myndigheter såväl som aktörer. Det pågår däremot ett löpande arbete med att utvärdera licensjaktens effekter för att se vad licensjakten har för påverkan kopplat till förvaltningsmålen.

 

Säljägare skjuter inte alltid från båt. Däremot, förutsatt att du har genomfört en säljaktsutbildning, kan du som jägare fälla en säl från båt. I praktiken är det dock många som beskriver att de jagar säl från exempelvis kobbar.

 

Kravet på selektivitet följer av bestämmelsen om licensjakt i jaktförordningen.

 

Hälsningar

CHRISTINE AMINOFF

Handläggare

 

NATURVÅRDSVERKET

Viltförvaltningsenheten

BESÖK: Virkesvägen 2, Stockholm

POST: 106 48 Stockholm

TELEFON: 010-698 18 15

www.naturvardsverket.se

Jaktkritik

 Idag har min blogg visats 80 000 gånger! Det är drygt 100 gånger per blogginlägg. Även om många bloggar har 80 000 besökare per dag är jag nöjd då ju min blogg inte tillhöt de mer sensationella som har kändisskap och glamour som grund.

Men det skulle vara roligt om fler kom med kommentarer eller egna inlägg.

Jaktkritik

De nedan citerade meningarna är tagna ur Naturvårdsverkets tillstånd för licensjakten på gråsäl under 2022. De 2000 sälarna som får dödas innebär att ca 3-4% av Östersjöstammen kommer att försvinna. Utfallet är dessutom mindre än så djur, som ändå skulle dött, dödas. Då tillväxttakten anges till 5,1% innebär detta att sälsamman kommer att fortsätta öka.  Detta är utmärkt och jag hoppas att de ental som Naturvårdsverket anger är korrekta. Jag tvivlar då ingen redovisning visas hur beräkningarna genomförts. Varken hur beräkningarna på sälarnas antal har gått till och hur ett skattning av tillväxten har gjorts och inte heller med vilken osäkerhet detta skett. Samtidigt lämnas inga uppgifter på hur stora skador som yrkesfiskarna har, utan endast att de är stora och förmodligen större än Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten känner till. Det är inte godtagbart. Åtgärder ska vara vetenskapligt underbyggda. Jag har i tidigare inlägg efterfrågat statistiska undersökningar för att kunna fastställa att den föreslagna åtgärden (licensjakten) har effekt. Några dylika åtgärder har jag aldrig sett förekomma i Naturvårdsverkets tillstånd. Jag är ytterst tveksam om att den nuvarande licensjakten, och med den genomförd, skulle kunna verifieras i en statistisk undersökning. Min bestämda övertygelse är att licensjakten endast tillåts för att minska yrkesfiskarnas frustration över vad de anser vara ett av de bekymmer med sämre fångster. De ser sälarna men de ser inte Östersjöns sämre möjligheter att producera fisk med den försämring av vattenkvaliteten och de förändrade kustområden som är fiskarnas ynglingsområden. Det är aldrig en orsak till verkan. Inte heller i detta fallet. Sälen är förmodligen  inte heller den mest verkningsfulla orsaken. Men att försöka minska antalet sälar är den lättaste åtgärden och därför tillåts den. Helt ovetenskapligt, enbart tyckande. Det är ovärdigt att statliga myndigheter får agera på dylikt sätt. Om nu dessa 2000 sälar skulle dödas omedelbart är det en filosofisk diskussion om man ska döda djur eller inte men min kunskap är att den lägsta skadeskjutningsprocenten på land är 10% men oftast ligger den på 20-30%. Säljakt är svårare då de ska skjutas från båt. Om 20-30% skadeskjuts av sälarna är detta djurplågeri då sälarna inte kan eftersökas som djur på land. Därför ska inte licensjakt få förekomma då den dessutom inte har de effekt som Naturvårdsverket anser att jakten åstadkommer. Jag är också kritisk till Naturvårdsverkets användning av ”selektiv” då ordet definieras i SAOB som "grundas på nog­grant utväljande särsk. om åt­gärder till för­mån för behövande” men kanske de använder     ordet som det också står  "ibland ironiskt, med an­tydan om att utväljandet styrs av någons egna syften, behov eller dylikt”.

"Av yttrande från Naturhistoriska riksmuseet framgår att gråsälspopulationen i Östersjön har gynnsam bevarandestatus. Antalet gråsälar i Östersjön beräknas uppgå till mellan 50 000 till 67 000 individer. Då sälarna är så pass rörliga även inom begränsade tidsperioder betraktas gråsälarna i hela Östersjön som en förvaltningsenhet. Den genomsnittliga tillväxthastigheten låg under åren 2003– 2020 på 5,1 %.

Naturvårdsverket bedömer mot denna bakgrund att licensjakt efter totalt 2 000 gråsälar inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Naturvårdsverket bedömer också att licensjakten är lämplig med hänsyn till gråsälstammens storlek och sammansättning och att den är av en omfattning som är lämplig med hänsyn till syftet med jakten.

Sammantaget omfattar licensjakten högst 2 000 gråsälar under de två tidsperioderna 20 april – 20 maj 2022 och 6 juni 2022 – 15 januari 2023. Mot bakgrund av detta anser Naturvårdsverket att licensjakten uppfyller kravet på att vara selektiv."

Jaktkritik

 Jag tror att de allra flesta människor anser att djur ska behandlas med omsorg och vänlighet. Redan på 1800-talet infördes lagar mot djurplågeri, trots att 1800-talet var mer tolerant mot våld då t ex barn, elever och t o m hustrut fick misshandlas utan att samhället lade sig i. 

Idag finns tämligen stränga lagar mot djurplågeri och misskötsel av djur. Grovt djurplågeri kan ge upp till fyra års fängelse vilket är ett högt straff i Sverige.  Men lagarna är skrivna för skydd av sällskaps- och husdjur. Våra politiker anser att de som äger djuren har skyldigheter mot djuren. Skyldigheterna stadgar alltså att ägaren tar väl hand om djuret men också att djuret skyddas för misshandel eller djurplågeri från en utomstående person. 

Men detta gäller  alltså enbart de djur som har en ägare. Här gäller att ägaren har en skyldighet, som lägger ansvaret på den personen, att se till, att djuret har en lägsta nivå i sitt liv, som inte får underskridas.

För vilda djur finns inga skyldigheter för någon människa. Visserligen stadgar Jaktlagen att jakten inte får innebära ”onödigt lidande”  men detta definieras inte. Hetsjakter och skadeskjutningar är alltså tillåtna.

Jag har alltid undrat varför det ser ut på detta sätt. Enligt min mening och jag tror att alla med någon biologisk kunskap vet att det inte finns några fysiologiska eller mentala skillnader mellan vilda och domesticerade djur. Och ändå behandlas djurslagen så helt olika. 

Men eftersom ingen äger de vilda djuren så har inga några skyldigheter mot dom. Men jag hävdar att alla djur har rättigheter. Här måste jag tydliggöra att jägarna ”äger” alltså inga djur. Endast då de dödat djuret och djuret ligger på ägarens mark för de tillgång till kroppen. I vissa fall då djuret är sällsynt så är djuret ”statens vilt” och ska lämnas in till Naturhistoriska museet i Stockholm.  Jag hävdar alltså att alla djur har rätten till ett gott liv, att inte stressas eller skadas av människor. Rätten tillit är det mest fundamentala. Inte bara de ägda djuren. 

Du som läser min blogg, hur ser du på saken? Jag är nyfiken på om det går att motivera skillnaden mellan ägda och vilda djur. Skriv! Jag emotser en livlig diskussion.  

Jaktkritik

 Märkligt nog så fortsätter radioprogrammet ”Spanarna” att ta upp djurs likheter (olikheter) med oss människor. Igår den 8/4-22 (även den 9/4) så tar även Göran Everdahl upp likheten/skillnaden. Men han koncentrera sig på skillnaden och nämner att djur inte kan räkna. Så är det. Men många människor kan inte heller räkna. ingen människa kan konstruera en mobiltelefon eller någon annan komplicerad apparat. För det första så har vi möjlighet att använda andras kunskaper, gamla och nya, och att samarbeta. Men min utgångspunkt är att djur och människor är ytterst lika när det gäller både fysiska och psykiska egenskaper. Därför måste vi behandla djur på samman sätt vi försöker behandla människor. Djur har samma rättigheter och ska därför behandlas på det bästa sätt och inte stressas, förföljas eller skadas med flit som i jakten eller  övertaget när vi har hand om djur, sällskapsdjur eller husdjur. Djur kan inte tala men känna ångest och smärta och vi får inte utsätta djur för detta; detta visste även Bentham känd filosof på 1700-talet.

Jaktkritik

Jag brukar inte recensera partiledare eller partiers åsikter. Det är ju ytterst sällan som jakt är ett ämne för politiker. Men nu hör jag på Ekot Ebba Busch i sitt slutanförande ansåg att ”jakten är hotad”. Var hon hade fått det i från förstår jag inte. Men det är inte det som jag reagerar mot utan att hon och då antar jag KD anser att jakten är viktig och med alla medel kunna få fortsätta. 

I min bok ”Jaktkritik” så tog jag upp de kristna värderingarna om att djuren är till för människorna och att djur är själlösa varelser som inte har några rättigheter. När boken kommit ut fick jag ett par brev med åsikter på det jag skrivit bl a från en präst. Han var upprörd över det jag påstod (se ovan) och menade att de allra flesta kristna värnade om djuren och var stora djurvänner liksom han själv som var mot jakt. Det är aldrig rätt att generalisera. Jag tror på denne präst men uppenbarligen är inte de 4-5% som röstar på KD av samma åsikt. Eller, som jag tror, att de tror att jakt är ett oskyldigt nöje som inte drabbar djuren mer än de kor och grisar som slaktas i miljontal varje år. Okunnighet om jaktens avarter är stor och de flesta vet inte vad jägarna gör. 

Det är svårt att få ut information. De  gånger jag skriver en insändare och be att få veta om den tas in får jag sällan svar. Jag vet inte om insändarredaktören är rädd för att han/hon ska bli översvämmad av missnöjda läsare eller vad oviljan kommer sig av. När det för några år sedan skrevs en jägarvänlig artikel i Gotland ornitologiska förenings tidskrift så uppmanades läsarna att skriva sina synpunkter, vilket jag naturligtvis gjorde. När jag frågade efter publiceringen så fick jag svaret att det bara var jag som var negativ. Redaktören förklarade att det skulle bli en hel tidskrift om allt publicerade. Men varför min ”den enda som var negativ” och en eller ett par positiva kunde få rum förstod jag aldrig. Vad beror tystnadskulturen om jaktens avarter på?