Jag brukar inte recensera partiledare eller partiers åsikter. Det är ju ytterst sällan som jakt är ett ämne för politiker. Men nu hör jag på Ekot Ebba Busch i sitt slutanförande ansåg att ”jakten är hotad”. Var hon hade fått det i från förstår jag inte. Men det är inte det som jag reagerar mot utan att hon och då antar jag KD anser att jakten är viktig och med alla medel kunna få fortsätta.
I min bok ”Jaktkritik” så tog jag upp de kristna värderingarna om att djuren är till för människorna och att djur är själlösa varelser som inte har några rättigheter. När boken kommit ut fick jag ett par brev med åsikter på det jag skrivit bl a från en präst. Han var upprörd över det jag påstod (se ovan) och menade att de allra flesta kristna värnade om djuren och var stora djurvänner liksom han själv som var mot jakt. Det är aldrig rätt att generalisera. Jag tror på denne präst men uppenbarligen är inte de 4-5% som röstar på KD av samma åsikt. Eller, som jag tror, att de tror att jakt är ett oskyldigt nöje som inte drabbar djuren mer än de kor och grisar som slaktas i miljontal varje år. Okunnighet om jaktens avarter är stor och de flesta vet inte vad jägarna gör.
Det är svårt att få ut information. De gånger jag skriver en insändare och be att få veta om den tas in får jag sällan svar. Jag vet inte om insändarredaktören är rädd för att han/hon ska bli översvämmad av missnöjda läsare eller vad oviljan kommer sig av. När det för några år sedan skrevs en jägarvänlig artikel i Gotland ornitologiska förenings tidskrift så uppmanades läsarna att skriva sina synpunkter, vilket jag naturligtvis gjorde. När jag frågade efter publiceringen så fick jag svaret att det bara var jag som var negativ. Redaktören förklarade att det skulle bli en hel tidskrift om allt publicerade. Men varför min ”den enda som var negativ” och en eller ett par positiva kunde få rum förstod jag aldrig. Vad beror tystnadskulturen om jaktens avarter på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar