Jag håller nu på att läsa Kerstin Ekmans bok "Hunden" från 1986 rekommenderad av en bekant. Det är en saga som Ekman berättar på ett mycket poetiskt sätt om en hundvalp som försvinner ut i skogen. Valpen är 82 dagar och ömsar tänder som i början gör det svårt för valpen att hitta föda. Men den lyckas lukta sig till ett älgkadaver som ligger fruset under snön på en mosse. I boken står det att älgen skadesköts under älgjakten och nedre käkhalvan sköts bort. Trots sökande av jaktlaget hittades inte älgen. I boken anser Ekman att den svalt ihjäl men jag gissar att den törstade ihjäl då vätskebrist mycket snabbare dödar ett däggdjur. Men det är likgiltigt på vilket sätt älgen anses ha dött det märkliga är att Ekman låter älgen ligga ute på en myr.
Det är enligt min erfarenhet ytterst sällan man hittar ett dött djur i naturen (utan längs vägar). Jag har under ca 35 år mycket ofta genomkorsat en 20 km2 stor skog och bara hittat tre döda djur. En älgkalv, kanske dödfödd, liggande i en buskage men då var bara pälsen och benen kvar, ett skelett av en vuxen älgko i ett kraft som jag råkat komma in i. Här var även de flesta benen borta men huvudet var kvar varför jag kunde anta att det var en ko, eventuellt ett icke könsmoget djur. Jag vet inte när tjurarna får horn. Det tredje djuret uppsökte jag aldrig men kände en vedervärdigt aslukt vid ett tätt lövbestånd. Jag gissade på ett dött rådjur då lukten var så intensiv men det kan ju varit en älg.
Vad jag vill komma till att alla de döda djuren alltid legat mycket otillgängligt i täta snår och aldrig helt öppet. Jag tror inte heller att Ekman har haft en erfarenheten att hitta ett dött djur ute påsen myr. Har du någon erfarenhet om var man kan hitta självdöda eller djur som dött då de blivit skadeskjutna. I alla fall söks ofta skadeskjutna djur och många borde hittas döda. Men var?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar