Jaktkritik

 Människan är ett djur; en art bland många. Vi har många likheter men också olikheter. Tyvärr har våra olikheter med djuren negativa verkningen. Vi kan inte lösa konflikter, vi är giriga, vi har hierarkier, vi delar upp människor i olika grupper, många diskriminerar, motarbetar, förföljer, angriper och till och med dödar människor för att de inte uppför sig eller tycker som de själva. Bland flockdjur finns det en ledare och som utmanas men nästan aldrig med dödlig utgång. Djurflocken är mer likställd än de flesta människoflockar. När reviren (nationsgränser) ändras genom förlust vid krig, lever denna förlust i många generationer och är en orsak till nya försök att återta den förlorade marken. Djuren har de revir de behöver för sin överlevnad. Det finns en balans mellan rovdjur och bytesdjur som inte kan brytas om inte nya nischer kan tillvaratas.  

Vi människor grupperar, delar upp, rangordnar och ger omdömen om allt; restauranger, filmer, skolor, kommuner m fl uppdelninsgrunder. Vi delar upp djur i grupper efter genetiska skillnader vilket speglar utseende men knappast levnadssätt. Det finns i princip två typer av djur; rovdjur och  bytesdjur. Bytesdjur lever av växter och växtdelar vilket är det enda som kan förnyas genom den fotosyntes som är den enda energikällan som existerar förutom den värme från magma som djuphavslevande organismer kan utnyttja. Människan är ett rovdjur men har aldrig varit helt beroende av kött. Snarare har köttet varit en liten del av näringsintaget; kanske 20%. I dag finns det ingen anledning att äta kött eller utnyttja mjölkprodukter. Veganer lever ett utmärkt liv. Ändå anses det viktigt att människor får jaga och framför allt tränga tillbaka de rovdjur som måste ha kött för att leva. För att kunna få acceptans för rovdjursförföljelsen så utmålas rovdjur som farliga för människor och småföretagare med fårfarmen. Ingen människa har skadats under 200år av varg och två människor har dödats av björn. Den ena var en jägare som först skadeskjutet björnen och den andra troligen för att försökt schasa bort en björn som kommit till en hundgård. Ingen vet hur det gick till. I jämförelse är en skogsvandring oerhört mycket säkrare i jämförelse med alla andra mänskliga aktivitet. Hellre lyxig fårost än vargar enligt en del politiker. Möjligheten att skydda sina egendom i får, och som all egendom måste skyddas, måste vara det viktigaste. 

Den mycket viktiga roll som rovdjuren har framgår av ett yttrande i propositionen (SOU 2013:60)"Rovdjurens existens i Sverige ska inte enbart ses som överlevnad utan rovdjuren måste även ges möjlighet att återfå något av sin ekologiska funktion i ekosystemet. Som toppredator, högst i näringskedjan, har rovdjuren en reglerande effekt i hela ekosystemet, och det finns allt starkare stöd för att det behövs toppredatorer för att ekosystemet ska kunna betraktas som funktionellt intakta". Resonemanget gäller inte bara toppredatorer utan alla rovdjur. Rovdjurshatet är stort i Sverige. Jämför man Sverige med andra länder så har många andra länder t ex fler vargar trots att de har betydligt större befolkningar och är mer tättbefolkade som Italien och Tyskland. Jag tror att hatet beror på att rovdjuren är konkurrenter till jägarna. Detta trots att de vilda djuren tillhör rovdjuren mer än till jägarna. Det enda rovdjuret som har en status är lejonet (möjligen undantaget örnar). Lejonhanen är ståtligt med sin stora man och sitt rytande. Om man vill framstå som mäktig kung och annan potentat och MGM med sin rytande lejon i ingressen till filmerna så är lejonet givet. Men lejonet har aldrig levt i Europa och aldrig hotat jägarnas övriga jakt. Det är inte endast vargar som ska finnas i så litet antal som möjligt. Även rävar, grävlingar och naturligtvis alla kråk- och måsfåglar. Allt för att kunna komma hem med ett byte att slänga upp på köksbordet. "Här kommer den store Nimrod!".  Det är ynkligt.

Men jag vill, alltså inte bara visa på det för ekosystemet skadliga effekter som jakten innebär också ta upp alla djurs rättigheter. I ett levande ekosystem med den biodiversitet som tänkas finnas ska alla djur få finnas i den omfattning och täthet som systemet kan rymma. Det är en rättighet som vi som människor kräver och djuren skapar. Djuren är så gott som identiska med oss i alla fysiologiska delar men också i mentala avseenden. Ju fler arter som studeras desto fler likheter och identiska mentala och kognitiva egenskaper upptäcks hos djuren. Rätten till liv är fundamental och även djuren ska ha den rätten, så lika människan de är. Långt in på 1800-talet ansågs andra folkgrupper och kvinnor som icke kompetenta eller tillräckligt "utvecklade" för att kunna genomför eller upprätthålla vissa yrken. Alla är idag övertygade om att de som på 1800-talet hade dessa tankar hade helt fel. Jag är övertygad om att 2100-talet kommer att skaka på sina huvuden när de tänker på vår behandling av de vilda djuren.