Nu läser jag en bok av en finländare Kimmo af Ursin som heter "Knipa och storskrak- kärkomna strandgäster” (2013) som vänder sig till specialintresserade fågelskådare som vill ringmärka eller studera just dessa arter.
I boken anges att det finns 89 000 par knipa i Sverige och 180 000 par i Finland. Det svenska antalet är säkert riktigt då detta antal ges i verket ”Sverige fåglar” (2012) och det finns ingen anledning att tro att inte det finska beståndet är korrekt då antalet sjöar i Finland säker är större än i Sverige. Men författaren uppger att det skjuts 100 000 knipor i Finland varje år. I Sverige är antalet betydligt lägre. Under 2018/2019 års jakt sköts ca 4000 knipor även om det för ca 10 år sedan dödades 10 000 per år. Skillnaden är betydande men kanske knip-jakt är mer omtyckt i Finland eller att det finska systemet i att beräkna antalet dödade djur vid jakt skiljer sig från det svenska. Kanske jakten i Finland i allmänhet är mer omfattande men det vet jag inget om. Vet du?
En ornitologisk kunskap som jag fått av att läsa boken är att författaren fått några häckningar av gräsand i sina holkar. Problemet med dessa häckningar är att ungarna inte kan ta sig upp till hålet i holken då de inte har de ”klor” som knipor och storskrak har på sina fötter. Ungarna omkommer alltså alltid i holken om inte ägaren till holken håller kontroll på holken och kan hjälpa ungarna ur den då de har kläcks. Honan stannar ofta kvar i vattenbrynet så ungarna kan få kontakt med honan. I Sverige har jag hört att gräsand kan häcka i trädklykor oftast i parker där hundar uppehåller sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar