Jaktkritik

  Nu har jag läst en bok! Boken är skriven av Laszlo Krasznahorkai (ungersk författare f. 1954 och enligt texten "en av vår tids mestbntressanta författare").
Boken heter "Den sista vargen" (Nordstedts förlag 2020). Boken består av tre avsnitt varav det första handlar om en resa i Extremadura i sydvästra Spanien där vargarna har utrotats. Sanning eller skröna vet jag inteMen sorgen är stor för vildvårdaren som berättar.
Den andra är mer en tydlig skröna men med liknande budskap. En pensionerad jägmästare får i uppgift att iordningsställa en skog så att skogen kan användas för jakt. Personen "Herman" röjer och sätter ut mängder med fällor för alla rovdjur (vildhundar, katter, rävar, mårdar m fl). Efter ett par år är skogen i jaktbart skick och han ska belönas av jägarförbund och andra för sin insats. Men han vägrar att ta emot utmärkelsen. Han börjar känna sig dålig men märker att han känner sig bättre om han bara studerar djuren i stället för att döda dem i sina fällor. Han gräver ner sig i en jordhåla i skogen för att lättare få se och studera djuren. Men han gör också fällor som han sätter ut i den närbelägna staden vilket skador många människor. När man kommer på vem som gör dessa fällor och orsakar skadorna bestäms att Herman ska tas om hand. Men när Herman kommer ur sin jordhåla skrämmer han sina förföljare så att de skjuter honom till döds.
Författare har sällan eller aldrig något syfte med det de skriver. Läsare ska tolka texten. Min tolkning är att Herman inser det lidande han utsätter djuren för och får ångest för detta; blir sjuk. Men blir frisk av att studera och vistas i naturen. Att han blir "galen" som invånarna i staden anser är väl i normalt språkbruk riktigt men Herman vill visa konkret för människor vad vi gör mot djuren. Väl drastiskt men påtagligt.
Jag tror att människor kan tänka sig in i det lidande djuren utsätts för i jakten utan att själv behöva utsättas för det som jakten orsakar djuren. Jag hoppas i all fall det.