"Naturvård, ofta förknippad med det äldre begreppet naturskydd, innebär att man skyddar och vårdar olika typer av natur och arter. Naturvården värnar specifika livsmiljöer för djur och växter i syfte att bevara, gynna och upprätthålla den biologiska mångfalden i vårt land."
Den här förklaringen fick jag när jag sökte på nätet på ordet "naturskydd". Det förvånar mig inte att textförfattaren anser att "naturskydd" bör ersättas med naturvård i dag. Naturskydd talar ju om att naturen ska skyddas vilket naturligtvis inte i dagens materialiserade Sverige inte går för sig. Naturen ska ju utnyttjas så långt det går Visserligen ska naturvården "värna specifika livsmiljöer" men "specifika" talar ju inte om vilka eller hur stora eller många de ska vara.
För att knyta an till jakten så talar ju jägarna om "viltvård" vilket innebär att rävar, grävlingar, kråkor, nötskrikor, fiskmåsar m fl ska dödas för att man tror att det främjar de arter som jägarna vill ha på sina marker rådjur, harar, fasaner t ex.
Tänk om "viltskydd" skulle kunna införas. Då skulle inte bara djuren -bevaras, gynnas och upprätthållas i en biologiska mångfald- utan öka individrikedomen så att alla djuren kunde leva i maximala tätheter och uppnå sina "carrying capacities"
Vård låter ju tjusigt men i begreppet ingår att människan läggar sig i och lägger till rätta. Skydd skulle innebära att människan lät naturen ha sin gång, att naturen skulle reglera sig själv med förmodligen andra sammansättningar men med friskare och mer livskraftigare djurstammar.
Visar inlägg med etikett viltvård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett viltvård. Visa alla inlägg
fredag 20 mars 2020
måndag 17 september 2018
Jaktkritik
Förskönande ord är ett lämpligt sätt att gör något mer tilltalande. Vanligt är att kalla städare för lokalvårdare och sophämtare för miljöarbetare. Om dessa yrkeskategorier känner sig mer uppskattade än förut är väl allt Ok men ibland tycker jag att vissa ord bara är till för att slå blå dunster i ögonen på människor; att inte våga tala klarspråk.
Jägarna använder dylika omskrivningar för att gömma undan företeelser som kanske inte skulle låta så bra i andra människors öron.
Ett ord är "viltvård" vilket menas att ta livet av så många rävar, grävlingar, kråkor, fiskmåsar m fl som möjligt. Dessa djur som bara kastas på sopbacken sedan de dödats är minst 350 000 varje år.
Den senaste förskönade ordet som jägarna använder är "förvaltning". Vilket menas att "hur många vargar, lodjur, järvar och björnar kan vi döda så att det inte blir alltför få älgar, rådjur eller vildsvin för oss att döda."
Man kan tyckas det är viktigt och ganska oskyldigt att forska om olika djurs rörelser, bytesval och andra interaktioner mellan olika rovdjur och bytesdjur. Men all forskning har ett syfte och skadar de djur man undersöker.
Jag har själv skuld i detta då jag ringmärkt fåglar på fågelstationer och i holkar. På fågelstationerna fångas fåglar i nät och ibland hittar man döda och utmattade fåglar i näten. Varför en fågel dör är omöjligt att säga men den stress som den utsatts för genom att hamna i ett kan ju vara en orsak. Jag har inga dödsfall då jag ringmärkt i mina holkar beroende på ringmärkningen men vid ett par tillfällen har ungarna varit så stora att de hoppat ut ur holken då jag öppnat den. Några har hunnit gömma sig så att jag inte hittat dem och jag vet alltså inte om de klarat sig. Föräldrarna matar ju ofta ungarna sedan de lämnat holken och det är ju möjligt att de även gör detta då under hoppat ut någon dag tidigare.
Alltnog allt handhavande av djur ger offer. Jag är övertygad om att alla de vilda djuren skulle klara sig mycket bättre om vi människor inte brydds sig om att "forska" om dem. Men människans nyfikenhet lägger nog hinder i vägen för att annat synsätt. Men syftet borde vara annorlunda än det som orden "viltvård" och "förvaltning" innebär.
Jägarna använder dylika omskrivningar för att gömma undan företeelser som kanske inte skulle låta så bra i andra människors öron.
Ett ord är "viltvård" vilket menas att ta livet av så många rävar, grävlingar, kråkor, fiskmåsar m fl som möjligt. Dessa djur som bara kastas på sopbacken sedan de dödats är minst 350 000 varje år.
Den senaste förskönade ordet som jägarna använder är "förvaltning". Vilket menas att "hur många vargar, lodjur, järvar och björnar kan vi döda så att det inte blir alltför få älgar, rådjur eller vildsvin för oss att döda."
Man kan tyckas det är viktigt och ganska oskyldigt att forska om olika djurs rörelser, bytesval och andra interaktioner mellan olika rovdjur och bytesdjur. Men all forskning har ett syfte och skadar de djur man undersöker.
Jag har själv skuld i detta då jag ringmärkt fåglar på fågelstationer och i holkar. På fågelstationerna fångas fåglar i nät och ibland hittar man döda och utmattade fåglar i näten. Varför en fågel dör är omöjligt att säga men den stress som den utsatts för genom att hamna i ett kan ju vara en orsak. Jag har inga dödsfall då jag ringmärkt i mina holkar beroende på ringmärkningen men vid ett par tillfällen har ungarna varit så stora att de hoppat ut ur holken då jag öppnat den. Några har hunnit gömma sig så att jag inte hittat dem och jag vet alltså inte om de klarat sig. Föräldrarna matar ju ofta ungarna sedan de lämnat holken och det är ju möjligt att de även gör detta då under hoppat ut någon dag tidigare.
Alltnog allt handhavande av djur ger offer. Jag är övertygad om att alla de vilda djuren skulle klara sig mycket bättre om vi människor inte brydds sig om att "forska" om dem. Men människans nyfikenhet lägger nog hinder i vägen för att annat synsätt. Men syftet borde vara annorlunda än det som orden "viltvård" och "förvaltning" innebär.
Etiketter:
eufemismer,
förvaltning,
ringmärkning,
viltvård
tisdag 9 augusti 2016
Jaktkritik
Jag läste på Fb att jaktjournalen än en gång har utlyst sin vidriga, hänsynslösa, omotiverade, sjuka mm tävling att skjuta så många rävar, grävlingar, kråkor m fl djur ur den sk viltvården.
Det är för mig och jag tror och hoppas för de flesta jägare att detta blodtörstiga beteende inte har med jakt att göra. Det är bara hänsynslöst, barbariskt och fullständigt meningslösa dödande för några jägares nöje att döda.
Det finns inte någon som helst empati eller förståelse för djur som levande varelser med funktioner och bevarelsedrift som vi människor.-
Tyvärr finns det inga sätt att stoppa detta blodbad utan det är bara att hoppas att så många jägare och naturligtvis andra tar avstånd från dylika omoraliska beteenden.
Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna
Det är för mig och jag tror och hoppas för de flesta jägare att detta blodtörstiga beteende inte har med jakt att göra. Det är bara hänsynslöst, barbariskt och fullständigt meningslösa dödande för några jägares nöje att döda.
Det finns inte någon som helst empati eller förståelse för djur som levande varelser med funktioner och bevarelsedrift som vi människor.-
Tyvärr finns det inga sätt att stoppa detta blodbad utan det är bara att hoppas att så många jägare och naturligtvis andra tar avstånd från dylika omoraliska beteenden.
Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna
Etiketter:
hänsynslöst,
tävöigt oetiskt,
vidrigt beteende,
viltvård
fredag 3 juni 2016
Jaktkritik
Sommaren börjanr närma sig sin höjdpunkt. Jag tror att de allra flesta tror att våren och sommaren är fridfull för att de vilda djuren i skog och mark. Men så är inte fallet.
Mink, vildsvinsungar och rävungar får jagas hela året. Jaktenåüävungar (ungräv som Eskil Erlandsson benämnde det) är för mig fullständigt omoraliskt I detta fall kan man ju aldrig hävda att men skjuter räven för pälsen skull som en del hävdar är ett syfte med rävjakt. Detta är naturligtvis falskt. Men går med en rävpäls idag? För övrigt är all sk "viötvård" oetisk och borde omedelbart förbjudas. Vem äter grävling eller kråka? Att skjuta djur för att sedan kasta dem på sophögen borde även jägare anses vara förkastligt.
Alltnog: Bäver får jagas till den 10 maj.
Grävlinh till den 1 maj.
Rådjur i Gävlenorgs,Uppsala och Västmanlands län till den 15 juni.
Detta för att halten av cesium 137 var för höga på hösten efter Tjernobyl. Nu har det gått 30 år och halterna har halverats men vårjakten har fortsatt. Jag undrar vilka provtagningar som görs och om halter eventuellt över 1500 Becerell skulle vara skadliga. Konsumtionen av rådjurskött lan inte vara speciellt stor.
Sedan börjar jakten den 1 juli på bl a kråkfåglar och den stor jakten kommer i gång den 1 augusti och fortsätter till slutet av februari och mars.
Om jägare vill ha skottillfällen så är det alltså ett uppehåll på två veckor som bössan måste ligga orörd.
Varför ska jägarna ha företräde att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt och nå jakten ska börja och sluta?
Ett med demokratiskt system där jägarna utgjorde 3% (som de är i befolkningen) var representerade.
Varför inte läsa boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Överskottet går till föreningen.
Mink, vildsvinsungar och rävungar får jagas hela året. Jaktenåüävungar (ungräv som Eskil Erlandsson benämnde det) är för mig fullständigt omoraliskt I detta fall kan man ju aldrig hävda att men skjuter räven för pälsen skull som en del hävdar är ett syfte med rävjakt. Detta är naturligtvis falskt. Men går med en rävpäls idag? För övrigt är all sk "viötvård" oetisk och borde omedelbart förbjudas. Vem äter grävling eller kråka? Att skjuta djur för att sedan kasta dem på sophögen borde även jägare anses vara förkastligt.
Alltnog: Bäver får jagas till den 10 maj.
Grävlinh till den 1 maj.
Rådjur i Gävlenorgs,Uppsala och Västmanlands län till den 15 juni.
Detta för att halten av cesium 137 var för höga på hösten efter Tjernobyl. Nu har det gått 30 år och halterna har halverats men vårjakten har fortsatt. Jag undrar vilka provtagningar som görs och om halter eventuellt över 1500 Becerell skulle vara skadliga. Konsumtionen av rådjurskött lan inte vara speciellt stor.
Sedan börjar jakten den 1 juli på bl a kråkfåglar och den stor jakten kommer i gång den 1 augusti och fortsätter till slutet av februari och mars.
Om jägare vill ha skottillfällen så är det alltså ett uppehåll på två veckor som bössan måste ligga orörd.
Varför ska jägarna ha företräde att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt och nå jakten ska börja och sluta?
Ett med demokratiskt system där jägarna utgjorde 3% (som de är i befolkningen) var representerade.
Varför inte läsa boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Överskottet går till föreningen.
Etiketter:
jakttider,
jägarnas skottillfällen,
viltvård
torsdag 19 mars 2015
Jaktkritik
De som lser min blogg vet att jag tidigare skrivit om den mest oetiska jakten i Sverige nämligen "viltvården".
Det är en mängd arter som ingår i "viltvården" och ca 350 000 djur dödas bara för att jägarna inte vill ha dessa djur i skogen. Att vi miljoner djur - och naturälskare får färre naturupplevelse är ingen som bryr sig om. Jägarna äger inte djuren och ska inte bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Dessutom är jag övertygad om att ingen skulle märka några skillnad om "viltvården" förbjöds. Jag brukar ta duvhökens fridlysningen 1979. Vem har sett någon skillnad på fågelfaunan i Sverige. Nu är det mycket svårt att påvisa orsak - verkan samband. Att göra inventeringar är mycket svårt. För det första måste man ha en mycket god utgångspunkt genom att inventera under många år och se hur faunan är sammansatt under olika förutsättningar som kalla och snörika vintrar och kalla och våta vårar/somrar som alltid är de mesta påtagliga förändringsmekanismerna i djursammhällen. Sedan ska man dösa ett djurslag i "normalomfattning för att se under några år på vilket sätt denna djurart förändrade de jaktbara djurens antal. Utgår man från att döda alla de arter som ingår i "viltvården" kommer man naturligtvis inte att kunna veta om det var räven eller mården eller minken som gjorde någon skada.
Det enklaste sättet vore att ta bort "viltvården" helt och se om antalet jaktbara arter minskae generellt. När jag studerar Jägareförbundets jaktstatistik så ser jag t ex att älgar skjuts i lika stor omfattning idag (106 000) som man alltid har gjort trots de påstådda förlusterna till vargar. Rådjurens utveckling styrs helt och hållet av jägarna dödande. Om det är gott om rådjur skjuts många och nästa år är rådjuren få och få skjuts vilket ger en hackig kurva år från år. Se kommande nummer av Jaktdebatt). Men hur ska denna insikt få riksdagen och då nu framför allt Sven-Erik Bucht att föreslå ett avskaffande av "viltvården"?
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken : "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.
Det är en mängd arter som ingår i "viltvården" och ca 350 000 djur dödas bara för att jägarna inte vill ha dessa djur i skogen. Att vi miljoner djur - och naturälskare får färre naturupplevelse är ingen som bryr sig om. Jägarna äger inte djuren och ska inte bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Dessutom är jag övertygad om att ingen skulle märka några skillnad om "viltvården" förbjöds. Jag brukar ta duvhökens fridlysningen 1979. Vem har sett någon skillnad på fågelfaunan i Sverige. Nu är det mycket svårt att påvisa orsak - verkan samband. Att göra inventeringar är mycket svårt. För det första måste man ha en mycket god utgångspunkt genom att inventera under många år och se hur faunan är sammansatt under olika förutsättningar som kalla och snörika vintrar och kalla och våta vårar/somrar som alltid är de mesta påtagliga förändringsmekanismerna i djursammhällen. Sedan ska man dösa ett djurslag i "normalomfattning för att se under några år på vilket sätt denna djurart förändrade de jaktbara djurens antal. Utgår man från att döda alla de arter som ingår i "viltvården" kommer man naturligtvis inte att kunna veta om det var räven eller mården eller minken som gjorde någon skada.
Det enklaste sättet vore att ta bort "viltvården" helt och se om antalet jaktbara arter minskae generellt. När jag studerar Jägareförbundets jaktstatistik så ser jag t ex att älgar skjuts i lika stor omfattning idag (106 000) som man alltid har gjort trots de påstådda förlusterna till vargar. Rådjurens utveckling styrs helt och hållet av jägarna dödande. Om det är gott om rådjur skjuts många och nästa år är rådjuren få och få skjuts vilket ger en hackig kurva år från år. Se kommande nummer av Jaktdebatt). Men hur ska denna insikt få riksdagen och då nu framför allt Sven-Erik Bucht att föreslå ett avskaffande av "viltvården"?
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken : "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.
Etiketter:
argument för dess avskaffande,
viltvård
söndag 26 oktober 2014
Jaktkritik
Jag har alltid varit road att räkna även om jag aldrig varit speciellt duktig på det. Men även enklare beräkningar roar min och nu har jag hittat en möjlighet att beräkna jaktens procentuella uttag av kopulationerna som jagas.
Jag har valt fyra kråkfåglar, kråka, kaja, skata och nötskrika. De skjuts i stor utsträckning och det finns beräkningar av hur stora stammar det finns i Sverige.
Kräka har stadigt minskat statistiskt signifikant sedan 1975 då fågelinventeringarna började. Mer än en halvering har skett. Detta stämmer också överens med den beräkning av antalet som gjordes då och som skattade populationen till 400 000 par (Ulfstrand,S. & Högstedt,G. Hur många fåglar häckar i Sverige? Anser15 (1976), 1-32). Koskimies uppger ett stort intervall 250 000 - 500 000 1993 (Population sizes and recent trends of breeding birds in the nordic countries, Helsinki). Helt nyligen beräknas kråkans population till 180 000 par i Fåglarna i Sverige - antal och förekomst (Ottvall m fl 2011 SOF:s förlag). (Jag använder i fortsättningen U&H, K resp.O för att ange vilka som beräknat antalen)
Skata har haft en stabil utveckling och U&H anger 350 000 per, K. 300 000-600 000 per och O 220 000 par vilket skulle tyda på en minskning.
Kajan ökar något sedan 1990-talet och U&H anger 100 000 par, K anger 150 - 500 000 par och O 200 000 per.
Och sist nötskrikan som minskar signifikant sedan 1990-talet med hälften. U&H anger 250 000 K.200 000 - 500 000 och O. anger 290 000 par.
De äldre siffrorna speglar kanske den tidens populationsstorlekar och jag väljer alltså de senaste som Ottvall m fl. angivit.
I Jägareförbundet statistik som jag redovisar i nr 4 av Jaktdebatt varje år så kan jag räkna ut ett medeltal skjuta fåglar för de senaste tio åren. Jag finner då att det dödades 95 000 kråkor, 50 000 skator, 48 000 kajor och 31 000 nötskrikor i per år i medeltal. Detta ger att 13,2 % av kråkorna dödas, 5,7 % av skatorna, 6 % av kajorna och 2,7 % av nötskrikorna. Jag utgår då att det i samtliga fall varje par har två överlevande ungar på hösten då jakten sker.
Till vilken nytta?
Den här "viltvården" är det skamligaste som finns inom jakten. Varför ska jägarna få bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt?
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.
Jag har valt fyra kråkfåglar, kråka, kaja, skata och nötskrika. De skjuts i stor utsträckning och det finns beräkningar av hur stora stammar det finns i Sverige.
Kräka har stadigt minskat statistiskt signifikant sedan 1975 då fågelinventeringarna började. Mer än en halvering har skett. Detta stämmer också överens med den beräkning av antalet som gjordes då och som skattade populationen till 400 000 par (Ulfstrand,S. & Högstedt,G. Hur många fåglar häckar i Sverige? Anser15 (1976), 1-32). Koskimies uppger ett stort intervall 250 000 - 500 000 1993 (Population sizes and recent trends of breeding birds in the nordic countries, Helsinki). Helt nyligen beräknas kråkans population till 180 000 par i Fåglarna i Sverige - antal och förekomst (Ottvall m fl 2011 SOF:s förlag). (Jag använder i fortsättningen U&H, K resp.O för att ange vilka som beräknat antalen)
Skata har haft en stabil utveckling och U&H anger 350 000 per, K. 300 000-600 000 per och O 220 000 par vilket skulle tyda på en minskning.
Kajan ökar något sedan 1990-talet och U&H anger 100 000 par, K anger 150 - 500 000 par och O 200 000 per.
Och sist nötskrikan som minskar signifikant sedan 1990-talet med hälften. U&H anger 250 000 K.200 000 - 500 000 och O. anger 290 000 par.
De äldre siffrorna speglar kanske den tidens populationsstorlekar och jag väljer alltså de senaste som Ottvall m fl. angivit.
I Jägareförbundet statistik som jag redovisar i nr 4 av Jaktdebatt varje år så kan jag räkna ut ett medeltal skjuta fåglar för de senaste tio åren. Jag finner då att det dödades 95 000 kråkor, 50 000 skator, 48 000 kajor och 31 000 nötskrikor i per år i medeltal. Detta ger att 13,2 % av kråkorna dödas, 5,7 % av skatorna, 6 % av kajorna och 2,7 % av nötskrikorna. Jag utgår då att det i samtliga fall varje par har två överlevande ungar på hösten då jakten sker.
Till vilken nytta?
Den här "viltvården" är det skamligaste som finns inom jakten. Varför ska jägarna få bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt?
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.
söndag 19 januari 2014
Jaktkritik
Vargdebatten har blossat upp igen för femtioelfte gången efter Förvaltningsrättens nya inhiberande av årets licensjakt.
Det finns inga nya argument utan samma dras än en gång. Jägarna vill inte ha konkurrenter i skogarna, oavsett vilke de än är. Detta kallas för viltvård. När det gäller de stora rovdjuren utnyttjar jägarna människors rädsla för "den stora stygga vargen" och att några får sina tamdjur dödade och kankse lida ekonomisk skada, även om de rovdjursrivna tamdjuren ersätts. Skadorna kan minimeras om el-stängsel sätts upp, El-stägsel subventioneras av oss alla genom bidrag och många djurvänner ställer upp med arbetsinsattser vid uppsättandet. När detta klarläggs minskar naturligtvis jägarnas möjligheter till vargjakt. Därför försöker de att hitta på andra bevekelsegrunder för sin så efterlängtade vargjakt. Jägarna vill ju naturligtvis ha så få konkurrenter som möjligt för sin jakt på älgar och rådjur.
I DN (19/1-14) har Jägareförbundet hittat på "risk för illegal vargjakt" som om detta skulle uppkomma om den efterlysta licensjakten inte skulle komma till stånd. Jägareförbundet hotar nu med en "bråkdel av vargsatmmen" bli kvar. Nu förekommer redan olaglig jakt på varg med uppskattningsvis 20 - 40 vargar per år i Svergige. Att Jägareförbundet tror att förbundet hyser så många kriminella så att den olaga jakten skulle uppgå till 100-tals illegalt skjuta djur är kanske riktigt. De känner ju sina medlemmar. Men jag tror och hoppas att det är en liten klick kriminella som står för den olaga jakten och de kan inte utöka sina revir mer än de marker som de nu härjar i. Deras beteende skulle inte heller ändras om en licensjakt infördes. Dessa män (med mycket stor sannolikhet i alla fall) vill inte ha några vargar över huvud tager i skogarna och nöjer sig inte med en decimering som en licensjakt skulle innebära.
Mot jägarna står bevarnadeintresserna. För att vargarna ska ha en rimlig chans att på sikt (100 års perspektiv) och med tanke på den usla genetik som de svenska vargarna har behövs en stam på ett par tusen djur. Den proposition so riksdagen tog före jul (2013) gällande ramar och fastställande av bevarandestatus grundar sig på enligt Lena Ek (C) (DN 20/1-14) på bl a "vetenskpliga rapporter". Vilka de nu är framgår inte men de kommer definitivt inte från några genetiker. Här håller jag helt med Hanne Kjöller i sitt svar till Lena Ek att det inte ska vara politiker som bestämmer vad som inbegripes i det vetenskpliga begreppet "gynnsam bevaqrandestatus". Riksdagsledamöter fiskar bara, speciellt ett valår, efter röster. De röstar på det sättet som de tror gynnar deras möjlighet till fler väljarröster.
EU:s kvarnar maler långsamt men jag ser fram mot miljökommsionärens beslut om en behandling i EG-domstolen. Något fastställande av vargstammens storlek kommer naturligtvis inte men beslut om att den måste vara större blir säkert fastslaget. Var denna gynnsamma bevarandestatus ligger kommer det säkerligen att tvistas om även i fortsättningen.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.
Etiketter:
bevarandesstatus,
vargar,
vargjakt,
viltvård
söndag 22 december 2013
Jaktkritik
I det senaste numret av Jaktdebatt (nr 4 2013) har Lise-Lotte Norin en gedigen och klargörande artikel om fällor för olika vilda djur. Jag skulle vilja citera hela artikeln här men ni får läsa den själv i Jaktdebatt och jag tar bara upp en liten del.
En mängd fällor av olika slag för olika arter finns framtagna. Fällorna ska testas innan de godkänns och får inte utsätta djuren för onödigt lidande. Det är samma skrivning som i jaktlagen som föreskrivcer att jakt inte får utsätta djuren för just "onödigt lidande" vilketr ju innebär att lagstiftarna anser att jakt (och också fällor) är ett lidande. Trots denna skrivning får 5 % av djuren utsättas för allvarliga skador och ändå blir fällan godkänd. Dessa 5 % får ha mycket allvarliga skador som "kallbrand, skada på ryggmärgen, blindhet, hjärtmuskelnedbrytning, komplicerade benbrott i revben eller ben, blödningar i inre organ eller död". Detta är verkligen barbariskt. Men inte förvånande då jakt tillåts att skada djuren på exakt samma sätt och ändå vara acceptabel.
Fällorna ska ju vittjas efter en viss tid men hur detta efterlevs kan ingen kontrollera. Då ett skadskjuten djur ska eftersökas dröjer det minst en timme innan djuret börjar spåras för att djuret ska ha möjlighet att lägga sig i en s k sårlega. Man undviker alltså att driva djuret framför sig. Med ett dylikt förfarande kan det dröja flera timmer innan djuret hittas och kan avlivas men det är naturligtvis ett bättre alternativ än att låta det skadade djuret skrämmas under det spårningen pågår.
Jag anser emellertid att fällor är det första som ska förbjudas bland de avarter som jakten innebär. Fällorna är endast till för att jägarna så enkelt som möjligt ska kunna eliminera de djur de inte vill ha i sina marker. Dessutom är detta inte jakt enligt jägarna själva som menar att jakten ger dem naturupplevelser, komma hem till hembygden, vara tillsammans med kamrater osv.Det är alltid djur som ingår i den s k "viltvården" som ska gå i fällorna.. När fällorna förbjudits ska viltvården som jaktmetod förbjudas då den är den mest oetiska jakten eftersom jakten innebär att bytet inte konsumeras utan bara slängs på sopbacken.
I en annan artikel berättar Helena Heyman om en fiskmås som häckar på ett hustak i Lund. Men denna häckning spolierades av någon hyresgäst vilket är ett jaktbrott då fåglars ägg och bon är fridlysta. Förnodligen skedde brottet av ren okunnighet om brottligheten men med empati och hänsynsfullhet borde fiskmåsens häckning fått bli fullbordad.
Mycket mer finns att läsa. Gä med i Jkatkritikerna (pg 22 69 89 - 2 150 kr/år) och du erhäller tidskriften.
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.
Etiketter:
fiskmås,
fällor,
jaktbrott,
onödigt lidande,
viltvård
onsdag 23 oktober 2013
Jaktkritik
Någon kommentar påpekade att jägarna inte skriver lagar för jakten också alltså inte kan sägas bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt. Detta vet jag naturligtvis. Men jag har ett papper framför mig med rubriken: "Regeringen skapar ökat utrymme för jakt och viltvård". Detta har skrivits 2009 och där utökas jakttiderna för grågås och kanadagås och skyddsjakt inför på vitkindad gås på Gotland. Jakttiden för gräsand förlängs och skyddsjakt på korp utökas. Dessutom står det: "Till skydd för småviltet återinförs en bestämmelse om att årsunge av rödräv får jagas hela jaktåret. En kontinuerlig och konsekvent predatorkontroll ger en lokal positiv effekt på tillgången på övrigt småvilt".
Eskil Erlandsson är själv jägare men jag är övertygad om att han fått höra önskemålen från andra jägarkamrater.
De enda som har intresse av de genomförda ändringarna är jägarna. När vi eller t ex Ornitologiska föreningen föreslår förändringar kastas dessa i papperskorgen och inget svar får vi överhuvudtaget.
Vem bestämmer hur den svenska faunan ska vara sammansatt?
Läs vår hemsida: www.jaktkritikernba.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna
Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter". Finns på vår hemsida.
Eskil Erlandsson är själv jägare men jag är övertygad om att han fått höra önskemålen från andra jägarkamrater.
De enda som har intresse av de genomförda ändringarna är jägarna. När vi eller t ex Ornitologiska föreningen föreslår förändringar kastas dessa i papperskorgen och inget svar får vi överhuvudtaget.
Vem bestämmer hur den svenska faunan ska vara sammansatt?
Läs vår hemsida: www.jaktkritikernba.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna
Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter". Finns på vår hemsida.
Etiketter:
grågås,
jägarna bestämmer,
kanadagås,
viltvård
måndag 21 oktober 2013
Jaktkritik
Svar till mina belackare.
Varg och hund är samma art. Vargen ser hunden som en inkräktare i reviret och skyddar sig därför genom att angripa hunden. Alltså ett helt naturligt beteende.
Jägaren håller inte inne med skottet för att förvissa sig om vad han/hon skjuter på. Det är ett oacceptabelt beteende och synnerligen graverande. Den jägaren borde inte inneha vapen eller ännu mindre få vara ute i skogen och använda vapnet. För hundägaren spelar procenten ingen roll. Han/hon mister sin hund oberoende på vilket sätt den dödas.
Jag kan mycket väl tänka mig att polisen sköter sökningen av skadat vilt. Poliser har vapenskicklighet och hundar som kan spåra. Kostnaden som jägarna får för sin spårning skulle ju kunna gå till polisen. Kostnaden tas ur viltvårdsfonden och man skulle ju kunna tänka sig att också bilisterna stod för en del av kostnaden genom sin trafikförsäkring. Som det idag är utnyttjar många jägare sin uppgift att söka skadade djur som utpressning. De vägrar att utföra uppgiften då de inte får sin vilja igenom i rovdjurspolitiken. Detta skulle en annan huvudman för sökningen kunna sätta stopp för.
Vilka öppna soptippar finns det idag? Dessutom finns det flera vetenskapliga undersökningar som visar att jakt på kråk- och måsfåglar inte minskar populationerna. ( se Naturvårdsverkets meddelande SNV PM 1434 och 1734). Det effektiva sättet är att minska fåglarnas möjligheter att finna föda under vintern. Detta åstadkoms genom t ex att inte slänga ätbart på tippar. "Viltvården" är en skam och har inget berättigande.
Läs hemsidan: www.jaktritikerna.seoch gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik-essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida
Varg och hund är samma art. Vargen ser hunden som en inkräktare i reviret och skyddar sig därför genom att angripa hunden. Alltså ett helt naturligt beteende.
Jägaren håller inte inne med skottet för att förvissa sig om vad han/hon skjuter på. Det är ett oacceptabelt beteende och synnerligen graverande. Den jägaren borde inte inneha vapen eller ännu mindre få vara ute i skogen och använda vapnet. För hundägaren spelar procenten ingen roll. Han/hon mister sin hund oberoende på vilket sätt den dödas.
Jag kan mycket väl tänka mig att polisen sköter sökningen av skadat vilt. Poliser har vapenskicklighet och hundar som kan spåra. Kostnaden som jägarna får för sin spårning skulle ju kunna gå till polisen. Kostnaden tas ur viltvårdsfonden och man skulle ju kunna tänka sig att också bilisterna stod för en del av kostnaden genom sin trafikförsäkring. Som det idag är utnyttjar många jägare sin uppgift att söka skadade djur som utpressning. De vägrar att utföra uppgiften då de inte får sin vilja igenom i rovdjurspolitiken. Detta skulle en annan huvudman för sökningen kunna sätta stopp för.
Vilka öppna soptippar finns det idag? Dessutom finns det flera vetenskapliga undersökningar som visar att jakt på kråk- och måsfåglar inte minskar populationerna. ( se Naturvårdsverkets meddelande SNV PM 1434 och 1734). Det effektiva sättet är att minska fåglarnas möjligheter att finna föda under vintern. Detta åstadkoms genom t ex att inte slänga ätbart på tippar. "Viltvården" är en skam och har inget berättigande.
Läs hemsidan: www.jaktritikerna.seoch gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik-essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida
Etiketter:
eftersök,
soptippar,
varg och hund,
viltvård
lördag 19 oktober 2013
Jaktkritik
Till Sara: Alla djur dör inte omedelbart då skottet träffar. Du har själv gett exempel på detta. Varför ska jägarna bestämma hur den Svenska faunan ska vara sammansatt? Våra synpunkter (eller andras t ex Sveriges ornitologiska förenings) tas inte upp i regeringen men så fort Jägareförbundet vill något ändras jaktforordningen. Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essärer och bloggar och jaktens avarter". Finns på vår hemsida.
Etiketter:
Jägareförbundet regeringen,
skadskjutningar,
viltvård
fredag 18 oktober 2013
Jaktkritik
Svar till Sara:
Åk till våra nationalparker där det inte bedrivs någon jakt. Det är där som man kan se vilken individrik och artrik fauna som finns i Sverige.
I jaktlagen står det att jakten inte får orsaka "onödigt lidande". Jakten orsakar alltså lidande men det anses inte åtalbart. Jag anser att om man bara jagade de djur som gör allvarlig skada (älg och vildsvin) så skulle 90% av djurens lidande försvinna. Och Sveriges fauna skulle bli rikare.
Jägaren äger inte djuren och ska därför inte bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Åk till våra nationalparker i norr och söder. Jag har gjort det och vet vad jag talar om.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna och läs boken "Jaktkritik-essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.
Åk till våra nationalparker där det inte bedrivs någon jakt. Det är där som man kan se vilken individrik och artrik fauna som finns i Sverige.
I jaktlagen står det att jakten inte får orsaka "onödigt lidande". Jakten orsakar alltså lidande men det anses inte åtalbart. Jag anser att om man bara jagade de djur som gör allvarlig skada (älg och vildsvin) så skulle 90% av djurens lidande försvinna. Och Sveriges fauna skulle bli rikare.
Jägaren äger inte djuren och ska därför inte bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Åk till våra nationalparker i norr och söder. Jag har gjort det och vet vad jag talar om.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna och läs boken "Jaktkritik-essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.
torsdag 17 oktober 2013
Jaktkritik
Till Sara!
Vi i Jaktkritikerna anser också att vildsvin måste jagas. Även så älg och individer som gör allvarlig skada.
Men du har fel då du tror att du gör en naturvårdsinsats genom att döda och kasta bort rävar, kråkor m fl andra arter. Denna "viltvård" är enbart för att ni jägare tror att ni får fler rådjur, änder att döda. Naturen och det vilda sköter sig bäst själva. Jägarna hade samma argument på 1960-talet då rovfåglarna fridlystes och jag tror att alla ser att dessa jägare hade fel.
Vi som är djur- och naturvänner vill ha dessa djur för de ingår i våra naturupplevelser och vi anser att inte jägarna ska bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Att döda djur som ju är levande varelser och sedan kasta bort dom är helt förkastligt och oetiskt.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna,se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.
Läs gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.
Vi i Jaktkritikerna anser också att vildsvin måste jagas. Även så älg och individer som gör allvarlig skada.
Men du har fel då du tror att du gör en naturvårdsinsats genom att döda och kasta bort rävar, kråkor m fl andra arter. Denna "viltvård" är enbart för att ni jägare tror att ni får fler rådjur, änder att döda. Naturen och det vilda sköter sig bäst själva. Jägarna hade samma argument på 1960-talet då rovfåglarna fridlystes och jag tror att alla ser att dessa jägare hade fel.
Vi som är djur- och naturvänner vill ha dessa djur för de ingår i våra naturupplevelser och vi anser att inte jägarna ska bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Att döda djur som ju är levande varelser och sedan kasta bort dom är helt förkastligt och oetiskt.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna,se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.
Läs gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.
måndag 10 juni 2013
Jaktkritik
Till den anonyme jägaren.
Hur många tar hand om räv- och bäverskinn? Ser någon, en person med rävpäls idag? Än mindre med bäverpäls.
För kanske 20 år sedan var jag på Disamarknaden i Uppsala och där fanns en person med ett par rävskinn. Dom hade han enbart för syns skull eftersom Disamarknaden ursprungligen var en pälsmarknad. Men "ingen köper rävskinn idag och färre tycker att det är värt att bereda skinnen" var hans kommentar.
Det är utmärkt att jägare söker efter trafikskadat vilt. Men de görs inte gratis så någon större uppoffring är det nog inte.
Viltvatten och stödutfodring är ju bara till för att jägarna ska få fler djur att döda och alltså inget ideellt arbete eller med tanke på djuren.
Om inte den s k viltvården fanns och rovdjursjakten upphörde skulle den svenska faunan vara mer individrik och sundare.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna
Hur många tar hand om räv- och bäverskinn? Ser någon, en person med rävpäls idag? Än mindre med bäverpäls.
För kanske 20 år sedan var jag på Disamarknaden i Uppsala och där fanns en person med ett par rävskinn. Dom hade han enbart för syns skull eftersom Disamarknaden ursprungligen var en pälsmarknad. Men "ingen köper rävskinn idag och färre tycker att det är värt att bereda skinnen" var hans kommentar.
Det är utmärkt att jägare söker efter trafikskadat vilt. Men de görs inte gratis så någon större uppoffring är det nog inte.
Viltvatten och stödutfodring är ju bara till för att jägarna ska få fler djur att döda och alltså inget ideellt arbete eller med tanke på djuren.
Om inte den s k viltvården fanns och rovdjursjakten upphörde skulle den svenska faunan vara mer individrik och sundare.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna
söndag 9 juni 2013
Jaktkritik
Till den anonyme jägaren.
Vem äter de 100 000 kråkorna, de 50 000 skatorna? de 60 000 kajorna?, de 40 000 nötskrikorna?, osv Gråtrutar (12 000), fiskmåsar (7 000) , storskarvar (8 500), grävlingar 28 000), rävar (60 000), minkar (10 000), mårdar (8 000) , bävrar 8 000), illrar (4 500)? (Jägareförbundets egen statistik)
Läs hemsidan www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.
Vem äter de 100 000 kråkorna, de 50 000 skatorna? de 60 000 kajorna?, de 40 000 nötskrikorna?, osv Gråtrutar (12 000), fiskmåsar (7 000) , storskarvar (8 500), grävlingar 28 000), rävar (60 000), minkar (10 000), mårdar (8 000) , bävrar 8 000), illrar (4 500)? (Jägareförbundets egen statistik)
Läs hemsidan www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.
lördag 8 juni 2013
Jaktkritik
Den anonyme jägaren skriver att jag inte respekterar honom. Jag har ingen aning om vem han är. Det är jakten som jag är kritisk till.
100 000-tals djur skadskjuts varje år i Sverige.
350 000 djur skjuts och kastas sedan på sopbacken. Denna jakt kallas viltvård!
Jägarna äger inte djuren och ska därför inte bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Jag uppmanar jägaren att läsa Pelle Strindlunds "Jordens herrar" där resonemangen också kan syfta på jakten.
Jakt innebär dödandet av varelser som lika gärna som vi vill leva. De har samma fysiologiska egenskaper och en del människor har sämre mentala förmågor än djur men vi skulle aldrig tänka oss att döda dessa individer.
Enligt min mening är 90% av jakten i Sverige inte på något sätt berättigad. Om jägarna inte vore så hatiska mot rovdjur skulle snart rovdjuren se till att stammarna av älg och vildsvin vore hanterliga för både trafik, skog och grödor.
Läs hemsidan: jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen jaktkritikerna
100 000-tals djur skadskjuts varje år i Sverige.
350 000 djur skjuts och kastas sedan på sopbacken. Denna jakt kallas viltvård!
Jägarna äger inte djuren och ska därför inte bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Jag uppmanar jägaren att läsa Pelle Strindlunds "Jordens herrar" där resonemangen också kan syfta på jakten.
Jakt innebär dödandet av varelser som lika gärna som vi vill leva. De har samma fysiologiska egenskaper och en del människor har sämre mentala förmågor än djur men vi skulle aldrig tänka oss att döda dessa individer.
Enligt min mening är 90% av jakten i Sverige inte på något sätt berättigad. Om jägarna inte vore så hatiska mot rovdjur skulle snart rovdjuren se till att stammarna av älg och vildsvin vore hanterliga för både trafik, skog och grödor.
Läs hemsidan: jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen jaktkritikerna
torsdag 16 maj 2013
Jaktdebatt
Nu har jag publicerat två kommentarer av jägare. Jag bryr mig inte om att ytterligare kommentera dessa inlägg- Jag har redan klargjort den åsikt jag har och ännu har inte någon jägare kunnat visat att jag har fel. Att påstå att jägare kan biologi och sedan påstå att deras "viltvård" gör att det finns mer skogshöns är ju enbart önsketänkande. Jag frågar: varför skulle jakten på rovdjur minska stammarna men inte då jägarna dödar andra djurarter?
I går läste jag att en renägare hade skadats av en björn. Detta är ju beklagligt. Men i artikeln framgick inte att han hade skadskjutit björnen innan han blev anfallen.
I en faktaruta står det om två fall där björnar dödat människor i Sverige. Men inte heller i det fallet står det om att i det ena fallet hade jägaren skadskjutit björnen först och i det andra fallet vet man inte vad som hänt. Man tror att björnen kommit fram till gården och försök anfalla hunden på gården. Därefter skulle hundägaren rädda sin hund men blev istället angripen. Men man vet inte och detta är bara spekulationer.
I faktarutan framgår det dock att "björnen är ett skyggt djur som försöker undvika kontakt med människor". Det är bra att det framhålls vilket inte gjordes klart i artikeln. Det är jägare oftast med hundar som skadskjuter björnen först och sedan blir anfallen och skadad.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.
I går läste jag att en renägare hade skadats av en björn. Detta är ju beklagligt. Men i artikeln framgick inte att han hade skadskjutit björnen innan han blev anfallen.
I en faktaruta står det om två fall där björnar dödat människor i Sverige. Men inte heller i det fallet står det om att i det ena fallet hade jägaren skadskjutit björnen först och i det andra fallet vet man inte vad som hänt. Man tror att björnen kommit fram till gården och försök anfalla hunden på gården. Därefter skulle hundägaren rädda sin hund men blev istället angripen. Men man vet inte och detta är bara spekulationer.
I faktarutan framgår det dock att "björnen är ett skyggt djur som försöker undvika kontakt med människor". Det är bra att det framhålls vilket inte gjordes klart i artikeln. Det är jägare oftast med hundar som skadskjuter björnen först och sedan blir anfallen och skadad.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.
onsdag 1 maj 2013
Jaktkritik
Jag hörde just på radio att Jägareförbundet och WWF var upprörda över den nya förordningen som kom förra veckan och att fällor godkända inom EU och ESS- stater skulle vara godkända även i Sverige. Naturvårdsverket skulle alltså inte pröva och godkänna fällorna.
Jag har skrivit om detta på min blogg för en tid sedan men då uppfattade jag det så att det gälde vildsvinsfällor. Så stod det i rubriken till det regeringsmeddelande som jag fick se. I meddelandet från regeringen står det att fällorna ska uppfylla svensk standard i djurskyddssynpunkt. Hur detta ska kunna uppfyllas framgår däremot inte.
I radioinslaget framhöll Jägareförbundets representant att fällor som rävsaxar som tydlingen är godkända i Tyskland skulle kunna komma att användas i Sverige. "Sådarna vill vi inte ha" som förbundets talesman sa. Han verkar inte lita på att de jägare han representerar inte har samma självklara åsikt. Men argumantet mot dessa saxar (som är förbjudna i Sverige sedan decenier tillbaka) skulle kunna skada barn som är ute i skogen eftersom vi har en allemansrätt att beträda alla sorts marker. Jag anser att det skulle vara en minimal risk för att ett barn skulle kunna fastna i en sax men jägaren nämnde inte ett ord om de fruktasvärda skador som dessa saxar gör på de djur som kommer att fastna i saxarna. Det finns berättelse om djur som gnagt av sin tass för att komma loss ur en sax. Det vara ju av djurskyddsskäl som saxarna förbjöds för länge sedan.
Jan anser att det är en självklarhet att regeringen kommer med klara instuktioner om hur utländska fällor ska godkännas i Sverige så att vi inte får hit fällor som oseriösa jägare kan använda och som inte uppfyller rimliga etiska karv för användning.
Icke godkända fällor får säljas och köpas men inte användas. Men hur ofta kommer man på fällor överhuvudtaget? Jag har under mina år i skogen sett tre fällor. Två var öppna (en lagligen märkt med namn och aderss, en utan märkning) och en kråkfälla med en kråka i. Fällan var helt laglig. Jag anser att fällor ska vara helt förbjudna. De tillför inte jakten den spänning, rekreation, naturupplevelse som jägarana eftersträvar. Fällorna är endast till för att eliminera så många konkurrenter som jägarna inte vill se i sina marker så enkelt och snabbt som möjligt.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikera
Etiketter:
fällor,
jägareförbundet,
saxar,
viltvård,
WWF
torsdag 4 april 2013
Jaktkritik
Nu har Naturvårdsverket utarbetat nya direktiv för typgodkännande av fällor för olika djurarter. De djurarter som får fångas i fällor är alltid djur som jägarna inte vill ha i naturen. Alltså de som omfattas av den s k "viltvården" som ju enbart går ut på att eliminera konkurrenter till jägarna själva som ju vill ha rådjur, harar, skogs- och fälthöns m fl arter för sig själva.
Jag anser att inga fällor borde vara tillåtna. Fällor ingår inte i de skäl som jägarna uppger i enkäter om varför de jagar. Där svarar jägarna att de jagar för naturupplevelser, kamratskap, avkoppling, spänning mm (anledningarna är i fallande angelägningsgrad).
Varför ska då fällor tillåtas då de inte rimligtvis tillfredsställer jägarnas motiv att jaga? Uppenbarligen anser man på Naturvårdsverket att "viltvården" ska fortsätta. Tyvärr är det alltför många jägare som sitter på tjänsterna på Naturvårdsverket och de har naturligtvis sina lojaliteter.
"Viltvården" är en skam för jägarna då den är så omoralisk. Djuren som dödas kastas direkt på sophögen. Djuren anses alltså som avskräde! När ska denna syn ändras?
Läs hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna
Jag anser att inga fällor borde vara tillåtna. Fällor ingår inte i de skäl som jägarna uppger i enkäter om varför de jagar. Där svarar jägarna att de jagar för naturupplevelser, kamratskap, avkoppling, spänning mm (anledningarna är i fallande angelägningsgrad).
Varför ska då fällor tillåtas då de inte rimligtvis tillfredsställer jägarnas motiv att jaga? Uppenbarligen anser man på Naturvårdsverket att "viltvården" ska fortsätta. Tyvärr är det alltför många jägare som sitter på tjänsterna på Naturvårdsverket och de har naturligtvis sina lojaliteter.
"Viltvården" är en skam för jägarna då den är så omoralisk. Djuren som dödas kastas direkt på sophögen. Djuren anses alltså som avskräde! När ska denna syn ändras?
Läs hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna
Etiketter:
eliminera konkurrenter,
fä'llor,
Naturvårdsverket,
omoral,
viltvård
söndag 3 mars 2013
Jaktkritik
I en recension av Hillevi Ganetz´s "Naturlikt. Människor, djur och växter i SVT:s naturmagasin" (Gidlunds förlag) skriver Sverker Lenas (DN 2/3) bl a "Ett storstadstypiskt jaktmotstånd tittar ofta fram mellan raderna. Ibland annat tolkar Ganetz jägarnas begrepp viltvård som en eufemism för att skjuta djur för nöjes skull, uppenbarligen ovetande om viltvårdens bidrag till biologisk mångfald (jämfört med exempelvis modernt jordbruk)."
Jag vet inget om Sverker Lenas men är övertygad om att han är jägare, annars skulle han aldrig uttryckt sig på detta sätt. Jag tycker att Lenas borde gå en kurs i ekologi eller ringa till någon ekolog och ta reda på fakta.
Viltvården omfattar rävar, grävlingar, nötskrikor, kråkor, fiskmåsar mm mm. Omkring 400 000 individer (en tredjedel av alla djur som dödas vid jakten i Sverige varje år är) ingår i den s k viltvärden. På 1960-talet då Sverige hade små populationer av varg, björn och lodjur var ju den biologiska mångfalden mindre än i dag. Då rävskabben härjade som värst i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var det kanske något fler harar (även om detta inte visar sig i Jägareförbundets jaktstatistik) men detta innebär ju inte någon större biologisk mångfald. Just för att öka den biologiska mångfalden införde man varg i Yellowstone nationalpark och det finns fler exempel på att rovdjur ökar den biologiska mångfalden genom att mer selektivt döda sina bytesdjur och på så sätt ge en mer naturlig sammansättning av de olika djurstammarna.
"Viltvård" är den mest oetiska jakt som bedrivs. Båda de stora naturskyddsorganisationerna (Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska föreningen) har ett krav att viltvården ska förbjudas. Det som skjuts ska konsumeras! Men alla de djur som dödas i viltvården kastas på sophögen. Det är inte för nöjes skull som jägarna jagar dessa djur (alla djur jagas för nöjes skull och inte av plikt eller för skyldighet mot samhället) utan för att de inte vill ha dessa djur i naturen.
Jag frågar mig alltid: varför ska jägarna bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt? Jägarna äger ju inte djuren. Vi som är natur- och djurvänner är många fler och har en helt annan syn på djuren än jägarna. Dessutom skadskjuts ett mycket stort antal av dessa djur. Vid en undersökning visade det sig att ca 40% av de rävar som fångades och sedan röntgades hade påskjutits tidigare. Alla skador är naturligtvis förödande för de djur som lever ett mycket hårt liv i naturen där födan alltid är svåråtkomlig.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna
Etiketter:
biologisk mångfald,
Hillevi Ganetz,
Sverker Lenas,
viltvård
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)