Jaktkritik

Jag läste i veckan att en restaurang i Stockholm serverade kråka. Jag minns att min pappa (född 1892)   berättade att han ätit kråka 1917 då han arbetade i Göteborg. 1917 var ett hungerår och i Sverige förkom det kravaller i många städer just på grund av det usla livsmedelsläget. Men inte trodde jag att det behövdes i Sverige i dag.
Men de som vill äta denna rätt får lov att skynda sig då jakten på kråka slutar för säsongen den 15 april. Den börjar dock igen redan den 1 juli.
Jakten på kråka har minskat och den senaste noteringen från Jägareförbundet har gett ut liggar dödandet på 68 000 kråkor per år. Bara för drygt fem år sedan var dödandet över 100 000 per år.
Kråkan har minskat i Sverige enligt de inventeringar som görs sedan 40 år tillbaka. Kanske den minskande avskjutningen tyder på samma sak.
Jag brukar hävda, att de djur, som dödas i "viltvården" där kråkan ingår, bara kastas på sophögen. Men får nu ändra mig. Men det är nog inte så många hundra som äts upp så i princip har jag rätt.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik- essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida

Jaktkritik

Jag har alltid varit road att räkna även om jag aldrig varit speciellt duktig på det. Men även enklare beräkningar roar min och nu har jag hittat en möjlighet att beräkna jaktens procentuella uttag av kopulationerna som jagas.
Jag har valt fyra kråkfåglar, kråka, kaja, skata och nötskrika. De skjuts i stor utsträckning och det finns beräkningar av hur stora stammar det finns i Sverige.
Kräka har stadigt minskat statistiskt signifikant sedan 1975 då fågelinventeringarna började. Mer än en halvering har skett. Detta stämmer också överens med den beräkning av antalet som gjordes då och som skattade populationen till 400 000 par (Ulfstrand,S. & Högstedt,G. Hur många fåglar häckar i Sverige? Anser15 (1976), 1-32). Koskimies uppger ett stort intervall 250 000 - 500 000 1993 (Population sizes and recent trends of breeding birds in the nordic countries, Helsinki). Helt nyligen beräknas kråkans population till 180 000 par i Fåglarna i Sverige - antal och förekomst (Ottvall m fl 2011 SOF:s förlag). (Jag använder i fortsättningen U&H, K resp.O för att ange vilka som beräknat antalen)
Skata har haft en stabil utveckling och U&H anger 350 000 per, K. 300 000-600 000 per och O 220 000 par vilket skulle tyda på en minskning.
Kajan ökar något sedan 1990-talet och U&H anger 100 000 par, K anger 150 - 500 000 par och O 200 000 per.
Och sist nötskrikan som minskar signifikant sedan 1990-talet med hälften. U&H anger 250 000 K.200 000 - 500 000 och O. anger 290 000 par.
De äldre siffrorna speglar kanske den tidens populationsstorlekar och jag väljer alltså de senaste som Ottvall m fl. angivit.
I  Jägareförbundet statistik som jag redovisar i nr 4 av Jaktdebatt varje år så kan jag räkna ut ett medeltal skjuta fåglar för de senaste tio åren. Jag finner då att det dödades 95 000 kråkor, 50 000 skator, 48 000 kajor och 31 000 nötskrikor i per år i medeltal. Detta ger att 13,2 % av kråkorna dödas, 5,7 % av skatorna, 6 % av kajorna och 2,7 % av nötskrikorna. Jag utgår då att det i samtliga fall varje par har två överlevande ungar på hösten då jakten sker.
Till vilken nytta?
Den här "viltvården" är det skamligaste som finns inom jakten. Varför ska jägarna få bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt?

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

Jaktkritik

Först vill jag svara en läsare av min blogg om det bara är ripor som fångas med fällor. När det gäller ripor är "fällorna" snaror. Tyvärr sitter jag nu på landet och har inte den skriftliga referensen framför mig men det finns undersökningar som visar att riporna kan fastna i snarorna så att det tar flera minuter innan de stryps till döds. Det anses vara mycket svårt att sätta snarorna rätt så att riporna inte pinas till döds som de gör då snaran är felaktigt placerad. Men eftersom de sätts i videbuskar så kan snarans placering ändras då det blåser och då man numera kör med skoter och sätter upp hundratals snaror så blir det ju med viss sannolikhet ett antal snaror som inte blir rätt satta. Jag tror ingen undersöker detta och den som vittjar fällorna kan naturligtvis inte vet om ripan dött efter fem minuter eller några tiotals sekunder. Numera måste de som vill sätta upp snaror genomgå utbildning men hur detta kontrolleras vet jag inte. Jag tycket att snarning borde utgå som jaktmetod eftersom den inte kan kontrollera om ripan dör "omedelbart" eller om många minuter. Riporna kan alltså utsättas för "onödigt lidande" som det står  i jaktlagen.
Men frågeställarens frågar också om andra djur fångas i fällor. Och det är det. Rödräv får fångas i fotsnara i norra Sverige under vintern, mård och mink fångas mycket ofta i fälla, lodjur, bäver, och vildsvin får fångas i fälla. Det är alltså många djur som fångas i fälla men man kan ju se att det är djur som ingår i jägarnas s k viltvård. Fällorna är alltså ett bekvämt sätt att eliminera djur som jägarna inte gillar utan att behöva lägga mer så mycket tid och besvär på att få död på dessa djur.
För övrigt så tror många människor att jakten börjar på hösten. Men jakt kan pågå året om. T ex får bäver jagas från 1 okt. till 15 maj. Grävling 1 aug- 15 feb. Hornbärande rådjur i Uppsala, Gävleborg och Västmanlans län  1maj- 15 juni. 1 juli- 15 april för kråka, skata och kaja. Mink och årsunge av rödräv hela året. Dessutom finns skyddsjakt på enskilt initiativ på en mängd arter. Gå gärna in på Jägareförbundets hemsida och läs om de olika jakttiderna. Men som sagt vill man jaga kan man göra det året runt.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikeran.se och gå med i FB-guppen Jaktkritikerna