Jaktkritik

 I går (30/4-2021) publicerade Jaktkritikerna ytterligare en annons mot jakt. I går var det en kritik mot den beslutade licensjakten på gråsäl, knubbsäl och vikare. Antalet är anpassat efter storleken av de olika populationsstorlekarna. 

Enligt uppskattningar är Östersjöns gråsälstam mellan 30 000 - 40 000 sälar. De 2000 sälar som nu har godkänts att dödas betyder alltså att 5 - 7% av sälstammen ska dödas. Med tanke på att en del av sälarna skulle ha dött en naturlig död blir effekten än mindre. Jag är fullständigt övertygad om att fiskarna, som avses skyddas, inte kommer att se någon som helst skillnad i sina fångster varken dagligen eller över år. Fiskemängderna skiljer sig alltför mycket för att avskjutningen ska kunna påverka fiskemängderna. Det som licensjakten åstadkommer endast stora skadeskjutningar och synnerligen stort lidande då inget eftersök kan göras efter skadeskjutna sälar. Efter det som jag nu har skrivit skulle kanske lösningen vara att skjuta ännu fler sälar men då skadeskjuts många fler med ännu större lidande så det kan inte vara någon "lösning". Lösningen, om det nu behövs någon för att rädda östersjöfisket, är att förbjuda det industriella fisket som nu sker. Forskare ser hur sälarna svälter och fiskarna ser sina fångster minska. De stora trålarna tar upp tusentals ton vid varje svep och sillen (strömmingen) mals ner till fiskmjöl för att mätta de 15 miljoner minkar som finns i Danmark. Min det industriella fisket sker på internationellt vatten och om det går att stoppa så tar det oerhört lång tid då de juridiska kvarnarna maler oerhört långsamt och överklagande är legio.

Sälarna har blivit syndabockar när det som alltid är människan som är boven både som tjänstemän i Naturvårdsverket och som jurister i EU:s fiskekommitioner.   

Jaktkritik

 Jakt är som de flesta nöjen onödig. Ingen behöver det eventuella kött nöjet inbringar. Men glädjen i att döda djur har en moralis dimension.

Jag försökt därför sätta mig in i den filosofiska frågan; hur får vi behandla djur?

Jag har nu läst Torbjörn Tännsjös "Animal ethics" (Thales förlag).

I boken ställer han upp tre frågor som ska diskuteras.  

Har vi människo tillåtelse att döda djur?

Har vi människor tillåtelse att skada (inflict pain) djur?

Har vi människor tillåtelse att använda djur för våra egna ändamål?

Som jag ser det är frågorna väldigt oklara. Jag anser att vi har en skyldighet att döda djur då de pinas och det inte finns någon rimlig åtgärd att vidta för att djuret ska kunna räddas till ett naturligt liv. På den andra frågan tycker jag självklart är ett nej. Inte ens vid vetenskapliga undersökningar för att testa eventuellt nya läkemedel är detta befogat. Med detta klara svar så svarar jag också direkt på varför jakt inte ska tillåtas. Mellan 10-30% skadeskjutningar sker i jakten varje år. Alltså ingen jakt kan ske utan att risken för att ett djur orsakas lidande är möjlig. Den tredje frågan rör alla de husdjur (kor, grisar, höns m fl) men man måste ställa frågor om sällskapsdjur och djur i djurparker. Min mening är att husdjuren ska finns på lägsta nivå där de kan göra nytta t ex för att upprätthålla strandängar, hagmarker med stor biologisk mångfald. Om detta skulle tillåtas kommer fråga (1) in. Vi kan knappast ha hälften tjurar gående i hagarna. Inte bara för människors säkerhet utan också troliga strider mellan dessa tjurar och andra möjliga problem. Alltså måste vi döda dessa djur. Den enda slutsatsen blir att inte har några djur förutom våra sällskapsdjur som jag anser inte lider någon skada eller inte sköts på bästa sätt. Men både hundar och katter äter inte gräs utan måste ha kött. Var kommer det ifrån? Vårt förhållande till djuren kräver mer moraliska funderingar. Vilka djur kan vi ha hand om?  

Jaktkritik

Att döda djur
Jag hörde just Lundströms bokradio där Rafael Donners bok "Människan är ett känsligt djur" diskuterades.
I inslaget berättades det om att Donner strypt en tupp i NyaZeeland. Hur det kom sig framgick inte men Donner hade blivit starkt berörd när han såg fågeln ögon som visade att tuppen insåg att han skulle dö. Donner skämdes djupt efteråt och han åt numera sällan kött.
Jag kom att tänka på alla de jägare som skadeskjuter djur vid sin jakt. Det säga "har du jagat har du skadeskjutit". Den som jagar sällan är troligen en dålig skytt och därför skadeskjuter, den som jagar ofta är troligen en bättre skytt men ju fler skott som skjuts iväg desto oftare träffar skottet fel. Med detta menar jag att alla som jagar har behövt söka och avliva skadade djur och sett deras lidande och de dödsförskräckta ögonen. Hur kan man vara så hårdhudad att man fortsätter sitt dödande efter den erfarenheten?

Jaktkritik

Jag var på bio för några dagar sedan och då visades reklamfilmer som vanligt. De  är enligt min mening fullständigt obegripliga och meningslösa men som biobesökare är man tvungen att att beskåda dem.
I ett inslag från WWF ingick att bli fadder för föreningen så att de kunde bekämpa tjuvjakten. Alldeles utmärkt men anslaget att "Tjuvjakt är grymt och hänsynslöst" gäller ju all jakt; inte bara tjuvjakt. Men detta är inte WWF policy. Varför bara utrotningshotade djur inte ska få jagas men alla andra förstår jag inte. Det är väl inte utrotningshotet som djuren lider av vid jakten utan skadeskjutningar och hets. Utrotningshotet är ju en mänsklig faktor men stress och skador drabbar djuren. Varför bara centrera då vårt behov och inte djurens?

Läs vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-bruppen Jakkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida. .

Jkatkritik

I dag (15/12-13) tar DN upp den skandal med kycklingtransporterna som jag skrev om i min förra blogg. DN slår fast att producenterna måste tjäna på sin verksamhet men att det inte får gå ut över "välfärden hos levande varelser, med förmåga att känna smärta och skräck." För att djuren ska kunna ha det bra måste kontrollmekanismerna fungera- Men länsstyrelserna anser att de saknar tillräckliga resurser och det är som DN påpekar Eskil Erlandssons brister som visar sig. "Han har haft lång tid på sig" som DN framhåller. DN avslutar sin ledare "Egentligen borde alla köttätare besöka minst en kyckling-, gris- eller nötfarm och minst ett slakteri. Det vore inte mer än rätt att vi gjorde oss omaket att hur de varelser lever och dör som vi gladeligen sätter tänderna i."

Detta är naturligtvis inte möjligt. Inte ens journalister tillåts besöka dessa anläggningar i alla fall inte oannonserat. Självfallet skulle ett reportage göra att djurhållningens avigsidor skulle få alltför stor och negativ publicitet. Men naturligtvis skulle jag gärna se att fler blir vegetarianer och att djurhållningen skulle bli ekologisk.

Samtidigt när jag läser ledaren så förvånas jag över att dödandet av de vilda djuren och deras lidande i form av skottskador och stress inte berörs. Jag tror att jaktens skador och avarter är helt okända för de flesta. 

För det första så dödas ca 350 000 djur utan att de konsumeras och bara för att jägarna inte vill ha dem i sina marker. I dessa fall betraktas kråk- och måsfåglar, rävar och grävlingar och andra arter som ohyra och få om några av de skott som svlossas på dessa följs upp med ett eftersök i fall de tros ha blivit skadskjutna. Denna slutsats drar jag då jag läst om de höga antal gamla skottskador man hittar då rävar undersökts. Dessutom dödas minst 500 000 djur, framför allt änder och duvor, med ytterst litet kött att konsumera. Eftersom flygande fåglar att svåra att skjuta åstadkommer denna jakt många skadade individer. Jag har själv sett att änder som skadskjutits inte eftersökts. 

När kommer jakten att skärskådas? Jakten finns ingen som kontrollerar. I naturen finns många 100 000 djur som lider men som aldrig ger några rubriker. 

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "!jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på hemsidan.

Jaktkritik

Svar till Sara:
Åk till våra nationalparker där det inte bedrivs någon jakt. Det är där som man kan se vilken individrik och artrik fauna som finns i Sverige.
I jaktlagen står det att jakten inte får orsaka "onödigt lidande". Jakten orsakar alltså lidande men det anses inte åtalbart. Jag anser att om man bara jagade de djur som gör allvarlig skada (älg och vildsvin) så skulle 90% av djurens lidande försvinna. Och Sveriges fauna skulle bli rikare.
Jägaren äger inte djuren och ska därför inte bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Åk till våra nationalparker i norr och söder. Jag har gjort det och vet vad jag talar om.
Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna och läs boken "Jaktkritik-essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

Jaktkritik

Jag brukar inte publicera kommentarer som är 1) anonyma 2) är ovänliga i tonen 3) inte argumenterar för sin sak. Men i förra inlägget så gjorde jag det för att själv kunna motivera mitt ställningstagande mer grundligt.
Lidande kan vara både fysiskt och psykiskt. Jag tror (och ingen kan veta) att djur som aldrig sett något annat än sin hemvist eller att djur kan föreställa sig någon annan tillvaro inte lider av sin instängdhet. Jag hoppas att de svenska djurskyddslagarna ser till att vistelsen inte blir fysisk skadlig så att djuren skadas eller blir skadade av andra i flocken t ex bita i svansen, stångade eller sparkade. Djur ska ha tillräckligt med plats att röra sig, bra mat och för grisar något att göra som böka i halm. Dessa djurskyddslagar ska upprätthållas genom inspektioner av veterinärer och djurinspektörer. Självfallet förekommer det missförhållanden men många gånger är dessa orsakade av ägarens psykiska ohälsa. Jag är är övertygad om att de allra flesta vill sina djurs bästa och följer bestämmelser. De som hävdar annorlunda måste tala om vad som ska ändras. I sammanhanget kan jag påstå att med den frihandel som råder och den utbredda meningen att mat ska vara billig gör att alltför stora skärpningar av svensk djurhållning gör att svenskt kött kommer att försvinna förutom en liten del ekokött som en penningstark elit kommer att köpa. Redan idag är konkurrensen påtaglig. Till vilken glädje för djuren?
Ett annat argument är att djuren blir liksom människor "institutionaliserade" alltså vänjer sig vid denna slutna tillvaro att de fungerar sämre utanför. En burhållen fågel blir alldeles skärrad när den kommer utanför buren. Man vet vad man har och är rädd för det okända. Även många människor tycker att det är tryggt att leva där man alltid levt och vill inte ha det annorlunda. Självklart ska djuren ha det så bra det går men jag tror inte att de flesta av våra husdjur lider.
Annat är det med jakten. Av de mer än 1,2 miljoner djur söm dödas i vår natur varje år så dödas mer en en miljon utan att det finns anledning utom för jägarens nöje och rekreation. Dessutom skadskjuts 100 000-tals djur och dessa skador innebär utan tvekan lidande. Jag tror inte någon människa vill ha en hagelsvärm i sin kropp. Många av dessa skadade djur eftersöks aldrig så att de kan slutgiltigt dödas utan går en kvalfull död till mötes antingen genom skadan eller svält då de är försvagade att söka föda. Den som inte anser detta lidande större än svensk djurhållning är mycket välkommen att argumentera. Hittills har jag aldrig fått den analysen av de som hävdar att jakten INTE är Sveriges största djurskyddsproblem. Välkomma är överbevisa mig!
Se hemsidan. www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritiekrna

Jaktkritik

Jenny Diskis "Allt jag inte vet om djur" (Alfabeta 2012) är en personlig bok som handlar om hennes första upplevelser om djur på London Zoo, hennes fobier, studier av elefanter, när hon läsr sig rida, när hon är med om lammfödslar och hennes katt mm. Hon diskuterar om djuren och människans förhållande till djur både på ett filosofiskt och prktiskt sätt. Ordet "jakt" finns bara i en bisats som ett citat av en forskare som använder kycklingar i sina djurförsök för att studera korttidsminne. Forskaren skriver "Jag är stark motståndare till mycket av det man utsätter djur för på gårdar, under jakter, vid uppfödning och djurförsök". JD diskuterar inte jakt överhuvud taget men däremot vårt ansvar för djur. 

JD diskuterar ingående vegetarianism och veganism. Hon skriver: "Jag är inte helt klar över vad jag står i frågan, men jag har svårt med inkonsekvens". Nu är det så att det är omöjligt att var konsekvent konsekvent. Det blir helt orimligt. Hennes argument är: "Jag vägrar att kalla personer som avstår från kött men inte från fisk för vegetarianer". (Jag håller med). "Jag har till och med mina tvivel angående vegetarianer som äter ost, dricker mjölk och har skor i läder Om man är vegetarian av moraliska skäl (de enda skäl som har betydelse i mina ögon) (jag anser också att miljöskäl är viktiga) varför är man då inte vegan? Läder, ull, mjölk och ost är alla produkter av djur som föds upp och bara får leva så länge de tjäner våra syften." Samtidigt kan JD skriva .. "är medveten om vilket ledande köttätandet ger upphov till. Jag äter gärna djur men jag anser att vårt sätt att utnyttja dem i mänskliga syften är djupt skamligt." Det är framför allt den indutriella uppfödningen hon vänder sig emot. JD har ett märkligt argument mot vegetarianismen. Hon frågar vad ska vi göra av alla djur som finns i uppfödning ( 1 miljard får, 1,3 miljader nötboskap, 840 miljoner grisar, 24 miljader kycklingar)? Och tänka på alla de som har arbete i näringen bönder, veteinärer, slaktare, fodertillverkare o s v. Men henns resonemang är ju helt tokigt. Tänk om 1 miljon köttätare blev vegetarianer varje år. Då skulle det ta mer än 6 000 år innan alla på jorden var vegetarianer. Om 100 miljoner blev vegetarianer varje år (ganska orimligt) skulle det ta mer än 60 år. Skulle inte näringen kunna hinna omvandlas på ett förnuftigt och smärtfritt sätt? 

JD diskuterar också slakt och slakterier och skriver: "Arr föda upp och döda djur som om de vore råmaterial förråar inte bara djuren". Hon citerar personer som gjort studier i slakterier. Hon har tydligen inte läst Foers "Äta djur" som jag tidigare skrivt om. Läs gärna de första sidorna i Lintons "Veganer- de som stör" 

JD tar också upp lidande och välbefinnande. Hon menar att lidandet är svårt att definiera meden välbefinnande är lättare. Det tror inte jag. Djur har samma nervsystem som vi och känner vi smärta så gör djuren det också. Smärta utsätts alla varelser för men många djur lider utan orsak  tex i jakten. 90% av jakten är helt onödig och orsakar 100 000-tals skottskador vilket verkligen är onödigt lidande. Alla de som förder upp djur även de som förder upp industriellt hävder att djur har det bra. De växer ju och producerar det de ska. Slutsatsen från uppfödarna är djuren befinner sig väl. 

JD avsluer sin bok med att uttrycka ett ställningstagane som alla borde kunna enas kring... "jag börjar tycka att den "farliga idealismen" (mot djurförsök och alla djur ska befrias ur sin fångenskap) inte alltid är så farlig utan bör hållas vid liv; det är ett ställningstagande som behöver formuleras om och om igen även om målet är ouppnårligt, eftersom det handlar om moraliska överväganden av det slag moraliska varelser måte göra".

Tyvärr äter människor mer och mer kött. Ju rikare människor blir på jorden desto mer kött konsumerar man. Billigt ska det vara. Hellre importerat billigt kött än kött som har producerats på ett någorlunda djurvänligt sätt som t ex ekogriser eller kor. Att ändra människors matvanor och tänkesätt om djur är, om det är möjligt, oerhört långsiktigt. Vi har ju inte ännu kommit så långt att vi aktar våra medmänniskor.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se

Går med i FB-gruppen Jaktkritikernas 

Jaktkritik

Jag läser på FB att Jägareförbundet vill börja jaga snatterand och skogsduva. Båda arterna har varit fridlysta i många år. Snatteranden har aldrig varit jaktbar och skogsduvan fridlystes jaktåret 1957/1958.
Arterna är som Sveriges Ornitologiska förening påpekar fortfarande sällsynta men utan att ha läst Jägareförbundets motivering antar jag att de är medvetna om detta men motiverar jakten med att det är svårt att skilja snatterand från gräsand speciellt på hösten och att det ofta förekommer skogsduvor i ringduveflockar och att det därför är svårt att skilja skogsduva från ringduva.
Jag vet också att snatteränder skjuts i samband med gränsandjakt. Jag fick nämligen se två skjutna snatteränder som skjutits på Öster-Malma (Jäagreförbundets utbildningsskola) för några år sedan. Här var det jaktelever som inte kunde mer om artkännedom!
Men den enda riktiga åtgärden är ju att också fridlysa gräsand och ringduva. Även om de båda arterna är vanliga så finns det ingen anledning till jakt på dessa arter. Andjakten är ju enbart ett oetiskt nöje för de jägare som inte har någon empati. Andjakten och ringduvejakten innebär att 10 000-tals fåglar skadskjuts och att i dessa fall eftersöks inte de skadade djuren. Detta kan jag med säkerhet veta eftersom jag sett andjakt på Hargs marker (norra Uppland). Se tidigare blogg!
All fågeljakt borde förbjudas då den alltför mycket skadar fåglarna och orsakar onödigt lidande!
Se hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna.

Jaktkritik

I DN den 24 dec finns ett reportage om jägare som ”räddar vilda djur från svält”.
Jägarnas skenhelighet och dubbelmoral är monumental!
Det enda de vill är att ha fler djur att skjuta på. Svält är naturens sätt att reglera storleken på populationerna och är därför ett minimal lidande. Däremot är jakten med dess 100 000-tals skadskjuta djur ett oerhört lidande som är helt onaturligt.
Ett mycket gott råd till jägarna. Sluta utfodra djuren och sluta jaga! Djurens lidande minskar då radikalt.
Dessutom vinner man att de alldeles för stora vildsvinsstammarna, som gör allvarlig skada, minskar.
Se även vår hemsida: www.jaktkritikerna.se