Jaktkritik

 Jakt är som de flesta nöjen onödig. Ingen behöver det eventuella kött nöjet inbringar. Men glädjen i att döda djur har en moralis dimension.

Jag försökt därför sätta mig in i den filosofiska frågan; hur får vi behandla djur?

Jag har nu läst Torbjörn Tännsjös "Animal ethics" (Thales förlag).

I boken ställer han upp tre frågor som ska diskuteras.  

Har vi människo tillåtelse att döda djur?

Har vi människor tillåtelse att skada (inflict pain) djur?

Har vi människor tillåtelse att använda djur för våra egna ändamål?

Som jag ser det är frågorna väldigt oklara. Jag anser att vi har en skyldighet att döda djur då de pinas och det inte finns någon rimlig åtgärd att vidta för att djuret ska kunna räddas till ett naturligt liv. På den andra frågan tycker jag självklart är ett nej. Inte ens vid vetenskapliga undersökningar för att testa eventuellt nya läkemedel är detta befogat. Med detta klara svar så svarar jag också direkt på varför jakt inte ska tillåtas. Mellan 10-30% skadeskjutningar sker i jakten varje år. Alltså ingen jakt kan ske utan att risken för att ett djur orsakas lidande är möjlig. Den tredje frågan rör alla de husdjur (kor, grisar, höns m fl) men man måste ställa frågor om sällskapsdjur och djur i djurparker. Min mening är att husdjuren ska finns på lägsta nivå där de kan göra nytta t ex för att upprätthålla strandängar, hagmarker med stor biologisk mångfald. Om detta skulle tillåtas kommer fråga (1) in. Vi kan knappast ha hälften tjurar gående i hagarna. Inte bara för människors säkerhet utan också troliga strider mellan dessa tjurar och andra möjliga problem. Alltså måste vi döda dessa djur. Den enda slutsatsen blir att inte har några djur förutom våra sällskapsdjur som jag anser inte lider någon skada eller inte sköts på bästa sätt. Men både hundar och katter äter inte gräs utan måste ha kött. Var kommer det ifrån? Vårt förhållande till djuren kräver mer moraliska funderingar. Vilka djur kan vi ha hand om?  

Jaktkritik

Plikt, egenintresse, etik och moral.
Jag har just läst Göran Rosenbergs "Plikten, profiten och konsten att vara människa" (Bonniers 2003). Jag vill först säga att jag anser Göran Rosenberg vara en av Sveriges få intellektuella. Han resonerar och kan försvara sina ståndpunkter på ett klart och från ett ofta humanistiskt perspektiv. Till skillnad från många andra som bara kan se världen ur sina politiska perspektiv.
Den här boken handlar självfallet inte om jakt och ordet nämns bara i förbindelse med "profitjakt". Men Rosenberg sätter några gånger människan i motsats till djuren. Djuren har de fysiska och psykiska resurser som de behöver men människan har det inte. Vi har psykisk instabilitet med depressioner, missbruk, aggressivitet som skapar våld och hat. Vi har en egocentrism och en egenkärlek som yttrar sig i oförståelse för andra människor och främlingshat. Detta i sin tur ger upphov till inbördeskrig, folkmord och tyranni. Människan är ju  den enda art som satt dödandet av sin artfränder i system. Klart är ju också att människan har den högsta hjärnkapaciteten och med sina händer kan  skapa verktyg av alla de slag till skillnad från djuren. Men att värdera detta tycker jag inte ska ske. Detta kanske inte heller Göran Rosenberg tänker sig men då är det också onödigt att påpeka de skillnader han framhåller. Boken handlar alltså inte på något sätt om jakt men jag har funnit den mycket lärorik för de resonemang om plikt, profit, etik och moral som den handlar om.
Göran Rosenberg frågar sig; varför gör vi saker som vi inte har en personlig nytta av? Eller varför gör vi saker av plikt? Svaret är att vi gör det för vi tillhör ett samhälle en gemenskap. Detta till skillnad från vårt egoistiska handlande för profiten, vinsten eller egenintresset. Det är detta som oroar Göran Rosenberg; vi ser bara till oss själva. Det bildas ett "socialt tomrum  som uppstått mellan historiens mest undflyende samhälle och historiens mest ensammaste individer."
Det är här jag kan koppla ihop jakten och egoismen. Jakten är enbart ett egenintresse. Detta bekräftas också då man frågar jägarna själva varför de jagar. De framhåller naturupplevelser, komma hem till hembygden, vara tillsammans med kompisar, spänning och "få kött" kommer först på åttonde plats. Att den rena vinsten av jakten, köttet, är så betydelselöst visas av när kungen var tillsammans med sina kompisar och jagade fasaner i Ungern (?) så fick de skjuta fasanerna ligga kvar "då de var fulla av blyhagel" och oätliga. Byborna nära jaktplatsen fick bäst de kunde ta hand om fasanerna. (ur "Den motvillige monarken av Thomas Sjöberg). Jan Danielsson (Mitt i naturen) hittade en gång skjutna ripor under en sten vilket tyder på att lämnandet av små byten inte är ovanligt.  Jakt har alltså inget med plikt att göra. När mer än 60% av svenska folket inte accepterar jakt enbart för nöjes- och spännings skull så har jakten inget intresse för samhället ( svenska invånare). (ur en enkätundersökningen gjord  av SLU i Umeå).
Ytterligare begrepp som Göran Rosenberg tar upp är etik och moral. Begreppen är liktydiga men jag tycker han gör en viktig distinktion mellan dessa begrepp. Etik är följande av regler. Jägareförbundet framhåller alltid att jakt ska vara etisk. Alltså följa jaktlag och jaktförordning. Moral har med samvete att göra. Det är självklart att etiska regler ska följas men varför utsätter sig jägare för risken att skadeskjuta ett djur som självklart orsakar lidande? Det finns en del jägare som slutar med sin jakt beroende på att deras samvete inte tillåter vidare djurplågeri men varför inte alla?
   

Jaktkritik

Nu är det långfredag och jag och min sambo väntar på att hennes båda barn och ett barnbarn ska komma och äta en måltid. 

Min smabo har köpt lamm ("för det tillhör påsken") även om ingen av oss är religiös. Miljömässigt är väl lammkött OK men hur de levt och behandlats vet varken hon eller de som sålde köttet.

Nu är det väl så att ska man bjuda på något "gott" (fint?) så måste man ha kött. Jag tror att det är en föreställning som 95 % av mänskligheeten delar. Tyvärr. Ni som läser Jaktdebatt och har läst ett antal av mina tidigare bloggar vet att köttätande inte bra för varken djur eller människor. Många djur lider i djurfabriker, vid transporterr och vid slakten och vid jakt av stress och skadskjutningar. Människors köttkonsumtion leder till ofta till fetma genom hamburgare, korv mm och till magproblem vid ätandet av rött kött. Men detta är ju individuella val och det är väl ingenting att moralisera över men däremot skapar djuruppfödningen stora miljöproblem med klimatpåverkande gaser (metan från kor) och uppodlandet av marker som skulle kunnat användas till odlandet av människoföda. Omvandligsprocenten av t ex majs till griskött eller soja till nötkött är mindre än 10 % vilket ju är ett oförlåtligt slöseri av resurser då miljarder av människor svälter. Dessutom förbrukar djuruppfödningen stora mängder vatten som mer och mer blir en bristvara på jorden. I många länder är det tillåtet att tillsätta antibiotika till djurfoder vilket skapar multiresistenta bakteristammar som våra idag existerande läkemedel inte rår på. Många anser att dessa s k MRSA-bakterier är mänsklighetens största fara i framtiden. 

Mycket av det jag skrivit ovan gäller naturligvis inte jakten. Men eftersom jag är jaktkritisk så finns ju skadskjutningar och stress och den odemokratiska makten att jägarna får bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt. Varför ska 400 000 djur få skjutas för att sedan kastas på sophögen? Varför får fåglar skjutas som knappast ger något kött och vilkas popuationer minskar när biotoperna, som de är anpassade för, förstörs? Men så länge det inte får finnas tillräckligt med rovdjur så måste, anser jag, älg och vildsvin jagas. Dessa arter skulle annars orsaka alltför stora skador i trafik, skog och på odlade marker. Men "utbytet" i kött av jakten är naturligtvis försumbart. Jag läste någonstans att medeltalet kött som jägarna fick ut av sin jakt var 40 kg. Då jägarna är knappt 300 000 och Sveriges befolkning drygt 9 miljoner så skulle köttet om de utdelades till alla bli ca ett kg per år. Nu äter svensken 85 kg kött så köttmåltiderna skulle alltså bli mycket sällsynta.

Det finns också mycket viktiga moralfilosofiska frågor hur vi hanterar och tänker om djur.

"The question is not, can they reason? nor Can they talk? but, Can they suffer" den klassiska frågan av 1700-tals filosofen Jeremy Bentham är ju fortfarande den helt berättigade frågan.  I nr 3 1997 i Jaktdebatt skrev läraren i praktisk filosofi Hans Mathlein en ingående artikel om vår moral och vår syn på djur. Så gott som alla som skrivit i Jaktdebatt har berört detta problem och Pelle Strindlund bemöter på ett utomordentligt sätt argumenten för vårt förtryck av djur i sin bok "Jordens herrar" och argument för att inte äta djur finns i Foers "Äta djur" och Lintons "Veganer - de som stör".

Men jag ska vara ärlig. Min sambo äter vegetarisk kost sju dagar i veckan (jag lagar maten). Hon kan ibland komplitera måltiden då hon dricker vin med en bit lax, kyckling eller sällsynt ekologiskt lammkött. Miljömässigt bra hur har djuren haft det vid uppfödning och slakt?  

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna