Jaktkritik

Jag brukar inte publicera kommentarer som är 1) anonyma 2) är ovänliga i tonen 3) inte argumenterar för sin sak. Men i förra inlägget så gjorde jag det för att själv kunna motivera mitt ställningstagande mer grundligt.
Lidande kan vara både fysiskt och psykiskt. Jag tror (och ingen kan veta) att djur som aldrig sett något annat än sin hemvist eller att djur kan föreställa sig någon annan tillvaro inte lider av sin instängdhet. Jag hoppas att de svenska djurskyddslagarna ser till att vistelsen inte blir fysisk skadlig så att djuren skadas eller blir skadade av andra i flocken t ex bita i svansen, stångade eller sparkade. Djur ska ha tillräckligt med plats att röra sig, bra mat och för grisar något att göra som böka i halm. Dessa djurskyddslagar ska upprätthållas genom inspektioner av veterinärer och djurinspektörer. Självfallet förekommer det missförhållanden men många gånger är dessa orsakade av ägarens psykiska ohälsa. Jag är är övertygad om att de allra flesta vill sina djurs bästa och följer bestämmelser. De som hävdar annorlunda måste tala om vad som ska ändras. I sammanhanget kan jag påstå att med den frihandel som råder och den utbredda meningen att mat ska vara billig gör att alltför stora skärpningar av svensk djurhållning gör att svenskt kött kommer att försvinna förutom en liten del ekokött som en penningstark elit kommer att köpa. Redan idag är konkurrensen påtaglig. Till vilken glädje för djuren?
Ett annat argument är att djuren blir liksom människor "institutionaliserade" alltså vänjer sig vid denna slutna tillvaro att de fungerar sämre utanför. En burhållen fågel blir alldeles skärrad när den kommer utanför buren. Man vet vad man har och är rädd för det okända. Även många människor tycker att det är tryggt att leva där man alltid levt och vill inte ha det annorlunda. Självklart ska djuren ha det så bra det går men jag tror inte att de flesta av våra husdjur lider.
Annat är det med jakten. Av de mer än 1,2 miljoner djur söm dödas i vår natur varje år så dödas mer en en miljon utan att det finns anledning utom för jägarens nöje och rekreation. Dessutom skadskjuts 100 000-tals djur och dessa skador innebär utan tvekan lidande. Jag tror inte någon människa vill ha en hagelsvärm i sin kropp. Många av dessa skadade djur eftersöks aldrig så att de kan slutgiltigt dödas utan går en kvalfull död till mötes antingen genom skadan eller svält då de är försvagade att söka föda. Den som inte anser detta lidande större än svensk djurhållning är mycket välkommen att argumentera. Hittills har jag aldrig fått den analysen av de som hävdar att jakten INTE är Sveriges största djurskyddsproblem. Välkomma är överbevisa mig!
Se hemsidan. www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritiekrna