I ett ledarstick i DN (29/1) tas för ovanlighetens skull ett djurskyddsproblem upp. Susanna Birgersson skriver om en debatt i SVT:s "Agenda" (27/1) om hur sydafrikanska noshörningars horn som säljs till Sydostasien som undergörande medicin bl a med antiinflammatorisk verkan, mot baksmälla och "kärleksstimulerande" verkan ska kunna hindras. I artikeln påstås att priset på noshörninghorn är "ofattbara 600 000 kr per kilo".
I debatten anser Mattias Klum att noshörningshornen är en lyxkonsumsion och att information och opinionsbildning ska få konsumenterna av hornen att sluta köpa dem. Mot honom uttalar sig den sydafrikanska miljöekonomen Michael ´t Sas-Rolfes som anser att bruket är så djupt rotat i konsumtionsländerna att det skulle ta alldeles för långt tid att minska användande av noshörningshorn med upplysning och information. Han anser också att lyxkonsumtionen är marginell (då hornen kostar 600 000 kr per kilo?). Han menar att handelsförbudet bör hävas och att markägare ska ha möjlighet att "bedriva lönsam förvaltning av noshörningar". Dessutom anser han att det är möjligt att skära av hornen så att de växer ut igen.
Susanna Birgersson avslutar sitt ledarstick "Hur efterfrågan påverkas av möjligheten att köpa noshörningshorn är svårt att förutspå. Eller om det räcker för att stävja tjuvskyttet. Men nog borde det vara självklart att diskutera även denna typ av lösningar. Handelsförbud som inte åtlyds hjälper ingen noshörning".
Resonemanget är typiskt ekonomisnack. Människan är en ekonomisk varelse som enbart styrs av att tjäna pengar. Så fort man får ett problem så ska man lösa detta med liberala reformer; svartarbeten med RUT-avdrag eller knarkligor med att legalisera knarket. Så är det naturligtvis inte. I fallet med noshörningarna så är det flera problem.
För det första innebär jakt alltid skadskjutningar med stort lidande för djuren.
För det andra äger inte människor vilda djur. Vi har visserligen makten över djuren men inte att behandla dem hur som helst. Läs Pelle Strindlunds "Jordens herrar" för att se hur argumenten för slaveri på 1700- och 1800-talen går igen nu i vår tid när det gäller djur.
För det tredje minskar inte konsumtionen om inte information tillkommer. Vad tjänar då den legala jakten till? Blir priset billigare så ökar väl konsumtionen?
Mattias Klum har naturligtvis rätt. Med stigande levnadsstandard i de Sydostasien kommer också vidskeplighet och okunnighet att minska och därmed efterfrågan på obsoleta droger att minska. På sikt är information och upplysning det enda sättet att ändra människor beteenden. Det borde vara en självklarhet för en liberal skribent.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna
tisdag 29 januari 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar