Jaktkritik

Vargdebatten har blossat upp igen för femtioelfte gången efter Förvaltningsrättens nya inhiberande av årets licensjakt. 

Det finns inga nya argument utan samma dras än en gång. Jägarna vill inte ha konkurrenter i skogarna, oavsett vilke de än är. Detta kallas för viltvård. När det gäller de stora rovdjuren utnyttjar jägarna människors rädsla för "den stora stygga vargen" och att några får sina tamdjur dödade och kankse lida ekonomisk skada, även om de rovdjursrivna tamdjuren ersätts. Skadorna kan minimeras om el-stängsel sätts upp, El-stägsel subventioneras av oss alla genom bidrag och många djurvänner ställer upp med arbetsinsattser vid uppsättandet. När detta klarläggs minskar naturligtvis jägarnas möjligheter till vargjakt. Därför försöker de att hitta på andra bevekelsegrunder för sin så efterlängtade vargjakt. Jägarna vill ju naturligtvis ha så få konkurrenter som möjligt för sin jakt på älgar och rådjur.

I DN (19/1-14) har Jägareförbundet hittat på "risk för illegal vargjakt" som om detta skulle uppkomma om den efterlysta licensjakten inte skulle komma till stånd. Jägareförbundet hotar nu med en "bråkdel av vargsatmmen" bli kvar. Nu förekommer redan olaglig jakt på varg med uppskattningsvis 20 - 40 vargar per år i Svergige. Att Jägareförbundet tror att förbundet hyser så många kriminella så att den olaga jakten skulle uppgå till 100-tals illegalt skjuta djur är kanske riktigt. De känner ju sina medlemmar. Men jag tror och hoppas att det är en liten klick kriminella som står för den olaga jakten och de kan inte utöka sina revir mer än de marker som de nu härjar i. Deras beteende skulle inte heller ändras om en licensjakt infördes. Dessa män (med mycket stor sannolikhet i alla fall) vill inte ha några vargar över huvud tager i skogarna och nöjer sig inte med en decimering som en licensjakt skulle innebära.  

Mot jägarna står bevarnadeintresserna. För att vargarna ska ha en rimlig chans att på sikt (100  års perspektiv) och med tanke på den usla genetik som de svenska vargarna har behövs en stam på ett par tusen djur. Den proposition so riksdagen tog före jul (2013) gällande ramar och fastställande av bevarandestatus grundar sig på enligt Lena Ek (C) (DN 20/1-14) på bl a "vetenskpliga rapporter". Vilka de nu är framgår inte men de kommer definitivt inte från några genetiker. Här håller jag helt med Hanne Kjöller i sitt svar till Lena Ek att det inte ska vara politiker som bestämmer vad som inbegripes i det vetenskpliga begreppet "gynnsam bevaqrandestatus". Riksdagsledamöter fiskar bara, speciellt ett valår, efter röster. De röstar på det sättet som de tror gynnar deras möjlighet till fler väljarröster. 

EU:s kvarnar maler långsamt men jag ser fram mot miljökommsionärens beslut om en behandling i EG-domstolen. Något fastställande av vargstammens storlek kommer naturligtvis inte men beslut om att den måste vara större blir säkert fastslaget. Var denna gynnsamma bevarandestatus ligger kommer det säkerligen att tvistas om även i fortsättningen.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.