onsdag 21 juli 2021

Jaktkritik

 I går (21/7-20) hörde jag en person från SLU Artdatabanken då man förra året upptäckte en kinesisk sötvattenmanet i en sjö invid Eksjö. På en fråga från reporten om invasiva arter nämnde forskaren, signalkräfta, sjögull och mink.

Signalkräftan är immun mot den svamp som tar död på flodkräftan vilket ju är olyckligt. Men signalkräftan är i stolek och smak likvärdig med flodkräftan så på så sätt är det knappast någon fara. Men det hade gått att ha flodkräftan kvar i Sverige och inte få den som en hotad art genom att låta sjöar där flodkräftan dött ut vara kräftfria några år. Då skulle den dödliga svampsjukdomen på flodkräfta dö ut då svampen inte överlever utan att ha någon kräfta att föröka sig på. Nu är det för sent och de sjöar som har signalkräftor kommer aldrig att ha flodkräftor (om man nu inte kan hitta någon flodkräfta som också är immun mot svampen.

Sjögull är betydligt besvärligare. Så fort man försöker röja undan växten med mekaniska metoder rivs växten sönder och små fragment driver vidare och etablerar sig på nya ställen. Att ha noggrann kontroll och gräva upp nytillkomna bestånd är kanske den enda lösningen för att hindra större spridning.

Minken kom till Sverige 1920-1930-talet då pälsdjursuppfödning kom i ropet. Redan då kom minkar lösa och spred sig. Men den största spridningen lär ha skett på 1940-talet då det under kriget blev dåligt med mat att fodra minkarna med och att många hade viktigare uppgifter att sköta så släptes många minkar ut i det fria. Hur sant detta är vill jag inte gå i god för. Men minkstammen ökade snabbt. Jaktåret 1987/1988 sköts 48 000 minkar vilket är den högsta siffran jag har hittat i Jägareförbundets statistik. Den senaste siffran, som jag har, är från 2018/2019 och stannar på 5000 dödade minkar. Jag tycker inte man kan klassa minken som invasiv då jag tycker att invasiv innebär ökande och ovälkomna populationer. Mink är ett problem då den kommer ut till fågelskär där minken äter upp och biter ihjäl ägg och ungar. Minken är också svår att utrota på dylika platser (före häckningstid) då hund måste användas för att upptäcka minkar som gärna gömmer sig i stenrösen och under klippblock. Men det går och bör göras på kända häckningsplatser i skärgårdar. Jägare tror att de ska kunna utrota minkar i Luleås skärgårdar med fällor som dessutom ska vara "automatiska" och tömmas då en mink har dödats i fällan. Jag har inte hört något från detta experiment sedan starten för ett par år sedan men jag tvivlar på att det lyckades.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar