Jaktkritik

Jaktkritikerna och Rovdjursföreningen har gemensamt skickat en anmälan om jäv till JO för den utredare som skrivit den nya förslaget till jakttider- Hon är medlem i Jägareförbundet och ägare av ett bolag som säljer jakt till hugade spekulanter. För de som vill läsa anmälan hänvisar jag till JO och begära ut handlingen.  Nedan är min kommentar till detta.

Tack för skrivelsen. Det är verkligen utmärkt att JO får ta ställning om en så jävig tjänsteman ska utreda något som hon är så involverad i.
Men tyvärr har hela Naturvårdsverkets jaktvårdsenhet (löjligt namn) endast (?)  jägare som tjänstemän. Det är märkligt att det statliga organet bekostar (med hur många miljoner?)  250 000 människors hobby som dessutom är fullständigt onödig. Jakttidsberedningens mantra "jakt ska främjas" är en skymf för oss djurvänner och visar bara vilken blodtörst och okänslighet dessa jägare har för levande kännande varelser. "Döda ville vi" som en f d jägare har uttryckt det.
För att begränsa skador av älg och vildsvin finns det kompetenta forskare som kan mer än de jägare som sitter på Naturvårdsverket.
Ännu mer märkligt är att den summa som jägarna betalar till samhället för sin destruktiva hobby går tillbaka till Jägareförbundet (drygt 50 miljoner) för att de i sin tur ska administrera jakten. Låt Jägareförbundet vara en vanlig förening som får sköta sina angelägenheter utan inflytande på samhället för övrigt. Överför dessa 50 miljoner till Naturvårdsverket för vettigare ändamål eller till forskning om jaktens påverkan på de vilda djuren.
Det finns många studier på att jakt inte är en lämplig väg för att begränsa djurpopulationer. Som utmärkta exempel finns kråka och gråtrut, som nu har kommit med på Artdatabankens rödlista. För båda arterna är den minskade tillgången på föda i form av öppna soptippar och förbudet att slänga rens och skräpfisk över bord från fiskebåtarna orsaken till dessa arters kraftiga minskningar. Älgstammen har minskat de senaste årtiondena förmodligen beroende på ett ändrat skogsbruk med minskade kalavverkade hyggen. Skulle inte matning tillåtas och förflyttning/förstärkning av vildsvinsstammar skulle mycket av vildsvinsproblemet kunna undvikas.
Inte bara att utredaren i jakttidsberedningen är jävig, utan att hon också är okunnig, är graverande. För ca 10 - 15 år sedan skrev FACE (europeiska jägarorganisationen där svenska jägareförbundet är med) under ett avtal med Bird Life (ornitologorganisationer i Europa) att sluta jaga arter som minskar. Men vad betyder ett avtal för jägarna?
I Artdatabankens nya rödlista för 2020 finns många förnärvarande jaktbara arter med.
Ejder och naturligtvis varg är betecknade som "starkt hotade" (EN) och kricka (VU), gråtrut  (NT), fiskmås,(NT), havstrut(NT), kråka (NT),  järpe (NT), björktrast (NT), alfågel (NT) och av däggdjursarter: björn (NT), järv (VU), Lo (VU), skogshare (NT) och knubbsäl (Östersjöpopulationen) (NT).  EN = starkt hotad, VU = sårbar och NT = nära hotad. Därtill kommer rapphöna (NT) men den arten föds upp för utsättning för jakt och jag vet inte hur Artdatabanken ser på dessa utsatta rapphönor som tillhörande vår fauna eller inte. Som synes finns det ingen anledning att jaga någon av dessa arter. Varför får jägarna fortsätt?